Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 1 juni 1906 - Musikbref från England, af Hildegard Werner - Musikkorrespondens från Roma II, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Three Choirs Festival, i September, ge3
för första gången en Sacred Sj-mphony
i F dur, för bariton, solo, blandad kör
och orkester. Kompositören är D:r
Walford Davies, den välkände
organisten i Temple Church, London.
Under vintersäsongen gifvas otaliga
konserter i de större landsortsstäderna
af lokala musikföreningar och in- och
utländska konserterande artister. Till
exempel i Newcastle on Tyne fins det
ej mindre än G stora Choral Societies,
hvars blandade körer uppgå från 150
till 300 medlemmar. Hvart
musiksällskap ger årligen två stora
konserter, hvarvid oratorier och kantater af
in- och utländska framstående
kompositörer utföras. Storartade
symfonikonserter gifvas också i Town Hall,
då Queens Hall-orkestern från
London, dirigerad af Mr Henry Wood,
London Symphony Orkester, anförd af
Sir Edward Elgar, Hallé-Orkestern från
Manchester, och The Scottish-Orkestra
från Glasgow, anförd af D:r Fred.
Cowen, Uro engagerade att spela. Ett
sådant engagement kostar
konsertgif-varen den lilla nätta summan af 6,000
kronor per konsert.
Tack vare »The Chamber Music
Society», så står kammarmusiken
mycket högt i Newcastle on Tyne, hvilket
framgår deraf, att under de gångna 25
åren ha på deras konserter Europas
förnämsta stråkkvartetter uppträdt.
Under denna säsong hafva vi haft nöjet
att höra Bömiska kvartetten från Prag,
Joachim-kvartetten från Berlin, den
ryska violinisten Brodskys kvartett från
Manchester och last but not least, den
i Stockholm välkända
Briissel-kvartet-ten, (Hrr Schoerg, Daucher, Miry och
Gaillard) som spelat här tvänne
gånger under våren. I år är det första
gången som denna kvartett har låtit
höra sig i England, och öfver allt
med stor succés. I Newcastle on
Tyne beredde deras oöfverträffligt fina
spel åhörarne sådan stor njutning, att
de ha blifvit engagerade att spela här
igen nästa säsong.
Under Briissel-kvartettens besök i
Newcastle on Tyne hade jag nöjet att
samtala med d^sa utmärkta artister,
och det var mig kärt att höra med
hvilken entusiasm de talade om sina
besök i Stockholm, och huru
musikaliska de funno sina åhörare, i
»Sver-ges sköna hufvudstad».
Sir Edward Elgar är för närvarande
i Amerika, dit han har blifvit
inbjuden att anföra sina egna
kompositioner på åtskilliga konserter. Eget nog
så är den celebre tonsättaren en
mycket medelmåttig orkesterdirigent. Hans
temperament — likasom de flesta
engelska musikers — är alltför
flegmatiskt för att kunna inspirera
orkester-medlemmarne att spela med schwung
och förståelse.
Ibland engelska, musiker är Mr
Henry Wood den enda som kan
jem-föras med Europas förnämsta
orkesteranförare. Herr Wassili Safonoff, från
Ryssland, har under en tid gästat
London såsom anförare af
orkesterkonserter, hvarvid han till sina åhörares
förvåning alltid dirigerar alla
musiknumren med blotta handen, utan någon
taktpinne. Exemplet smittar, ty helt
nyligen då jag hörde Queens
Hall-Orkestern spela Mozarts vackra
Symfoni i D-dur, N:o 35, såg jag att Mr
Henry Wood anförde hela verket,
liksom Safonoff, utan taktpinne. Den
ryktbare orkesteranföraren D:r Hans
Richter, när han dirigerar
Tschaikow-skys Symphony Pathetique, brukar han
alltid då han kommer till andra
satsen, som är i 5/r-dels takt, att lägga
ned taktpinnen och står fullkomligt
orörlig medan orkestern spelar
densamma. Då 3:dje satsen börjar,
återtager Richter taktpinnen och anför så
Symfonien till slutet.
Mr Creatore som j ernte sin
amerikanska orkester nyligen har gifvit
konserter i London, är en högst exentrisk
dirigent, ty i stället för att stå stilla,
under det musiknumren spelas,
promenerar han fram och tillbaka på
estraden och gestikulerar med armar
och händerna. Oaktadt Mr Creatores
groteska manér ha väckt åtlöje, äro
alla eniga om att hans orkester spelar
superbt.
Bland alla ungdomliga violinister,
som för närvarande öfversvämma
London, står Mischa Ellman utan rival
’ och fortfar att tjusa och förvåna sina
åhörare, ehuru han ej mera uppträder
i småbarnsko8tym. Han har blifvit
engagerad att spela, som solisf, på
Birminghams Musical Festival i
Oktober. Det är den yngsta violinist, som
någonsin spelat på en sådan musikfest
1 Birmingham.
Den 3 Maj inleddes operasäsongen
på Covent Garden-Teatern i London
med Wagners »Tristan och Isolde».
Hufvudrollerna utfördes af fru Witticli
och Herr Anton Burger. Bland
publiken märktes Hertigen och Hertiginnan
af Connaught och Prinsessan Patricia,
som tycktes lyssna med nöje till dec
utmärkta utförandet af operan under
Dr Hans Richters ledning.
Den 4:de Maj börjades första
cykeln af Wagners Trilogi Nibelungen- I
ring, som afslutades med »Die
Götterdämmerung», den 9;de Maj.
Före-I ställningarne, som anfördes af Hans
t Richter, börjades kl. 5 eftermiddagen,
med en och en half timmas uppehåll
mellan första och andra akten, så att
publiken kunde gå ut och äta sin
middag på omkringbelägna restauranger.
Operan slutade klockan 11 på natten.
De förnämsta rollerna i
Nibelungenring utfördes af både tyska och
engelska konstnärer. Ibland
operanyheterna, som komma att gifvas, är
Cornelius’ »Der Barbier von Bagdad», i
2 akter, och ungerska kompositören
Edward Poldinis opera »Der Vagabund
und die Prinzessin», i en akt. Den
senare gafs för första gången i
Buda-Pesth, år 1904, med succés. Texten
till operan är från Andersens saga
»Prinsessan och Svinaherden», och
hufvudrollerna komma att utföras af
Fräulein Bnrchardt och tenorsångaren herr
Jörn. Tschaikowskys »Eugen Onegin»,
med Madame Melba som Tatjana, är
också på repertoiren.
Hildegard Werner.
— * —
Musikkorrespondens från
Roma.
ii.
Omedelbart efter »Loreley» följde en
annan musikdram med ämne från
Tysklands mest eagorika trakt, nämligen
1 Vagners »L’oro del lleno». Enär
»Rhenguldet», för Roma nästan en
nyhet, är välbekant i Stockholm, anse vi
tillfyllest anföra, att tolkningen i det
hela var verket och dess mästare värdig.
I synnerhet framstodo Vittorio Arimondi,
en till stämma och gestalt högst
majestätisk Wotan — den superbe
basistens andra glansroll under spelårot har
varit kardinalen i »Judinnan» — samt
<riaseppe Borgåtti, en i allo briljant
Loge, om ock hans Judas-mask med
eldrödt spetsskägg, hvilken lär
påfallande erinrat om en viss, här ökänd
italiensk deputerad, verkade väl mycket
karrikatyr. Efter Amicas* senaste
triumfer under Mascagnis egen ledning å
»S. Carlo» i Nåpoli och den nya
präktiga »Teåtro Petruzzelli» i Bari
afslutades »Coståozi»-säsongen med hans
sistnämda opera, visserligen denna gång
i saknad af maöstrons begeistrande
presidium och med andra artister i de
båda brödernas partier, hvaraf Giorgios
förra året otvifvelaktigt hade en mera
lämplig representant i Piétro
Schia-våzzi än i hans efterträdare Angelo
Marcolin. Den ännu helt unga
tran-cisca Solåri — äfven en intagande
Freja i »Rhenguldet» — har sedan
dess ytterligare perfektionerat sig i den
oerhördt svåra titelrollen. — —
»Teil t ro Quirino» har producerat sin gamla
vanliga operarepertoar och ej
åstadkommit något af vidare betydenhet
förutom en ganska lyckad repris af ’
Verdis något föråldrade, men alltjemt
ganska njutbara melodram La forza del
destino (Ödets makt), hvars måhända
vackraste nummer är andra aktens
härliga final: »La vérgine degli ångeli»,
och hvilken, ehuru af öfvervägande
djupt tragisk karaktär, jemväl har att
uppvisa präktiga komiska scener...
något i »Il grandes» skapelser, med
undantag af »Falstaff» så godt som
enastående. Dessemellan hafva bär
gif-vits några representationer af en ny
barn-operatrupp med den vidlyftiga
titeln: »Compania lirica lilipuziåna
della cittå de Roma» och af samma
art som den i undert:s korrespondenser
förut omtalade. Påskdagen, då allmänt
»vaktombyte» eger rum å de italienska
sekundteatrarne, begynte, i ersättning
för en å »Teåtro Ädriåno» lyktad,
*) Se Sv. Musiktidn. 1905, n:o 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
