Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 3 september 1906 - Robert Schumann (med porträtt) - Några reflektioner öfver manskvartetten, af G. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga sånger och måDga af hans
pianosaker ha förevigat lyckan vid hans
älskades sida.
Som konstnär var Schumann
dubbelsidig. Redan som gosse sysslade han
med poesi lika gerna som med musik;
som yngling tvekade han, om han
skulle egna sig åt musiken eller
för-fattareskapet; som man har han på
samma gång varit musiker och
skriftställare och på båda dessa områden
varit lika poetisk.
Äfven i det nya, som Schumann i
konstutvecklingen åstadkommit, har han
varit en äkta romantiker. Han har
skapat och utbildat »Fantasistycket»
— och hvad Schubert betecknat som
»musikaliska ögonblick», det har hos
Schumann fått hundrafaldt lif:
Blomster- och fruktstycken, Kreisleriana,
Arabesker, Humoresker — och allt
hvad de heta. I måuga af dessa
stycken har humorn — den Schumann
gerna ville uppspåra i andra
komponisters verk — parat sig med fantasien
— äfven det äkta romantiskt. Den
»romantiska ironien», den skämtsamma
fantastiken, de talrika anspelningarna,
oid- och ljudlekar i den romantiska
litteraturen: de äro i skönaste fullhet
tillfinnandes äfven i Robert Schumanns
skapelser.
Några reflexioner öfver
manskvartetten.*)
En jemförande öfverblick af
manskvartettens och den blandade körens
litteratur lemnar ett ganska märkeligt,
om ock ingalunda oförklarligt resultat.
Medan den förstnämnda knappast
räknar mera än ett sekel i sin tillvaro
och icke har att uppvisa några mera
framstående produkter, har den senare
deremot städse varit det område, på
hvilket tonkonstens största andar med
förkärlek gifvit uttryck åt sina
ingif-velser. För manskör hafva visserligen
äfven några stora komponister skrifvit,
— en Weber, en Schubert, Schumann,
Mendelssohn m. fl. — men detta är i
det hela taget af ringa betydelse. Ty
dels hafva dessa musikens stormän
ingalunda gifvit sitt bästa i sina
kompositioner för manskör — de hafva så att
säga, blott i förbigående gästat detta
område, — dels är att erinra sig hvilka
namn vi påträffa på den blandade
körens repertoar. Från Okeghem till
Wagner gifves det ingen enda stor
tonkonstnär, som ej skulle med
förkärlek kultiverat denna genre; några af
dem ha t. o. m. här flrat sina största
triumfer.
Orsakerna till detta förhållande äro
ju lätta att finna. Den blandade kören
har ojemförligt mycket rikare resurser
*) Vi taga oss friheten att från Finsk
Musikrevy meddela denna beaktansvärda
uppsats.
Red.
i följd af de särskilda stämmornas
skiftande klangfärger; komponisten har
mycket friare händer vis-ii-vis
stämförin-gen och dessutom äro ju de kvinliga
rösterna i regeln vida böjligare än de
manliga och tillåta därför en rikare
figuration.
Manskören (eller manskvartetten) har
icke des3a fördelar att uppvisa.
Rösternas klangfärger äro vida mera
likartade (i synnerhet hos oss i norden)
och deras omfång betydligt mera
inskränkt än hvad fallet är med
blandade kören. Det säger sig sjelft hvilka
svårigheter häraf uppstå för tonsättaren.
Det är väl dessa omständigheter,
hvilka så att säga afhållit de stora
mästarne att annat än undantagsvis
anförtro manskören större uppgifter,
(t. ex. Cherubinis D-moll requiem och
Wagners »Liebesmahl der Apostel»).
Och i öfrigt representera
kompositionerna för manskör nära nog det me3t
efemära inom musiklitteraturen. Man
kan nu genomgå hela samlingar af
sådana kompositioner utan att påträffa
en enda »kvartett», som rimligtvis kan
upptagas på ett nutida konsertprogram.
Se t. ex. de ho3 03S så välkända
samlingarna »Studentsånger»,
»Odins-lund och Lundagård» samt »Bibliotek
för kvartettsångare» Den förstnämnda,
ehuru senast tillkommen, har redan att
uppvisa en anskrämlig procent af
sånger, hvilka äro absolut onjutbara för
samtiden, och de senare tvenne
antologierna äro ännu sämre i detta
afseen-de. Många, ännu för par årtionden
gouterade kompositörer, äro nu
fullkomligt distanserade och man ser aldrig
deras namn på konsertprogrammen. Ab t,
Kücken, Kuhlau, Spobr, m. fl. — alla
höra de redan till en tid, som gått och
föga nog kommer åter.
Det är äfven rätt egendomligt, att
mången kompositör, som visat sig
kunna på andra områden af sin konst
åstadkomma kompositioner af stort
värde, ifråga om manskvartetten gör sig
skyldig till vådliga estetiska missgrepp.
Tag t. ex. Spohrs i tiden så omtyckta
och ofta sjungna »Rastlose Liebe».
Huru har en så fin musiker som Spobr
kunnat i denna för manskvartett
af-sedda sång komponera något så
be-fängdt som passager, hvilka äro typiska
för en sträk-kvartett I
Någonting dylikt kan man tyvärr
äfven säga om ieke så få ultra-moderna
kompositioner för manskvartett. Här
hafva kompositörerna stundom glömt,
att vissa tongångar och ackorder äro
näslan onjutbara för örat, om de
åter-gifvas af mansröster, så korrekta de
än kunna te sig på papperet.
Transponerade i annat läge och utförda af
blandad kör kunde de måhända låta
helt annorlunda och vida bättre. Skulle
detta förhållande något mera beaktas
af komponisterna, så kunde vi helt
visst påräkna många vackra alster af
våra inhemska tonsättare, hvilka
glädjande nog eguat manskvartetten en
väl-behöflig uppmärksamhet.
En annan i ögonen fallande skillnad
mellan de äldre manskvartetterna och
de i våra dagar tillkomna ligger i de
betydligt stegrade fordringarna på de
exekverandes röstresurser, hvilket
skön-jes i de moderna
kvartettkompositionerna. Medan man sålunda för några
årtionden tillbaka så godt som aldrig
lät tenoren stiga öfver ettstrukna a
och andra basens djupaste ton sällan
sjönk under stora e (och detta blott i
utdragna slutackord) fordra moderna
tonsättare i regeln af andra basarna
stora d, c, ja t. o. m. kontra b! Månne
detta ej är riskabelt? Äfven om inom
en eller annan elitkör finnas några
basar, hvilka kunna frambrumma toner
af detta djup, så kan det väl ändå ej
bestridas, att kompositören i dylika fall
redan nått de yttersta gränserna för
det tillåtna och är på god väg att
råka in på det onaturligas område.
En innovation har på senare tider
omhuldats med synnerlig förkärlek af
våra kompositörer för manskvartett;
jag afser här det nu så vanligabruket
att låta basen under hela serier af
ackorder gå i oktav med den
melodiförande tenorstämman. For någon enda
gång och sparsamt, användt kan detta
förfarande väl låta försvara sig, men
mig synes, som skulle denna krydda
nu för tiden tillgripas väl ofta. Likaså
måste det anmärkas, att man i moderna
kompositioner för mansröster alltför
ofta finner sammanträDgda ackord i
rösternas djupaste register. De klinga
»suddigt» och göra ingen effekt,
allra-miust med oskolade röster.
Ett genomgående fel hos oss är vi
dare den mot all sund musikalisk smak
stridande ovanan att utföra alla för
manskvartett komponerade saker af
full kör. Hvarför det? Sånger sådana
som t. ex. »Eolstoner» af L. Norman,
»Ser jag stjernorna sprida» af
Söderman, flere af Otto Lindblads kvartetter
o. s. v. utvisa genom hela sin anlägg
ning, att de otvifvelaktigt egna sig
bäst för solokvartett eller liten kör.
Och ännu värre är det, då man, tvärt
emot kompositörens uttryckliga
föreskrift, tager sig till att utföra en hel
komposition med full kör, ehuru vissa
partier däraf skola återgifvas af
solokvartett. Det är att hoppas, att dylika,
om bristande pietet för kompositörens
önskan vittnande friheter, numera skola
höra till gångna tiders förvillelser.
Men äfven andra orsaker än dessa
pietetsskäl tala för, att våra
manssång-föroningar borde mer än hittills udla
sång af solokvartett eller mindre kör,
t. ex. dubbelkvartett. Utom att en
hel mängd välskrifna kompositioner,
såsom redan framhållits, taga sig vida
bättre ut på det sättet utförda, bör
man väl äfven tillmäta en icke ringa
betydelse den omväxling i
konsertprogrammen man härigenom kan vinna.
Det blefve så att säga en hvila för
örat att stundom få höra t. ex. en
solokvartett med dess, i jämförelse med
hola kören, något späda, men just där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
