Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 15. 15 oktober 1906 - Andreas Randel (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15.
Redaktör och utgifvare:
FRANS J. HUSS.
Telefon: Brunkeberg 14 97.
NORDISKT MUSIKBLAD
Stockholm den 15 oktober 1901
Expedition: Kammakaregatan 6.
Pris: He’år 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
26:e Arg.
Andreas Randel.
»Snabba äro lifvets stunder.»
Redan har ett sekel förflutit sedan den
man föddes, som skänkt oss denna
välbekanta, vackra sångkvartett. En och
annan minnes ock ännu hans djupt
musikaliska och uttrycksfulla violinspel,
och hans namn går vida omkring
öf-verallt der man uppför
»Verraländin-garne», hvars nationella musik han
arrangerat och hvars uvertyr han
skrif-vit.
Med anledning af detta sekularminne
må vi här kasta en blick på Randels
lif och verksamhet.
Andreas Kandel föddes i Randala
socken i Bleking d. 6 oktober 1806,
efter hvilken födelsebygd han tog sitt
namn. Föräldrarne voro torparfolk och
hette Petterson. En kringvandrande
spelman upptäckte först gossens
musikaliska anlag, skänkte honom sin vio-
lin och lärde honom spela på den.
Snart nog hade gossen lärt sig att på
sitt nyvunna instrument utföra de
psalmer och polskor, som sjöngos för
honom af hans syster. Ar 1818 kom
han med v:olinen under armen till
Karlskrona, der hans talang väckte
uppmärksamhet. Teaterföreståndaren Ståhlberg,
som då med sin trupp befann sig i
staden, tog vård om den lille
violinspelaren, med förhoppning att han en
dag skulle blifva nyttig för hans
orkester, och stod på väg att med honom
lemna staden, då några ledamöter af
Karlskrona musiksällskap togo vård om
gossen för att han der skulle kunna
få inhemta nödig skolbildning. Hans
kamrater i skolan sökte att börja mel
roa sig på den fattige bondpojkens
bekostnad, men snart befanns den lille
violinisten genom sin flit och sin lätta
uppfattning af de flesta skolämnen vara
sina kamrater öfverlägsen, hvilket i
förening med hans milda och stilla
natur förvärfvade honom aktning af
både lärare och medlärjungar.
Sedan han blifvit bemärkt af den
konstälskande baron De Geer på
Fin-spong, erhöll han samma undervisning
som dennes egna söner och fick
sedermera 1821 med understöd af
kronprins Oscar resa till Paris. Sitt
inträ-desprof i konservatoriet rier aflade han
i närvaro af Cherubim, Viotti,
Kreutzer m. fl. af den tidens förnämsta
musikcelebriteter. Han blef nu intagen
i Baillots violinklass i egenskap af
»auditeur»; under namn af elev vann
då ingen utländning inträde der.
Che-rubini, som blef hans lärare i
komposition, yttrar om honom i ett betyg
1828: »Hans talanger skulle flere
gånger hafva gjort honom fortjent af de
belöningar som tillkomma prisbelönta
elever; men hans egenskap af främling
har gjort att han icke kunnat blifva
Andreas Randel. Märta Petrini.
Ji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
