Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 15 oktober 1906 - Andreas Randel (med porträtt) - Märta Petrini (med porträtt) - Om konserten för violoncell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delaktig af sådana, dem han varit viil
fortjent att erhålla.»
Återkommen till Stockholm erhöll
Randel till följd af kronpins Oscars
önskan anställning som violinist i
hof-kapellet, der han 1S38 blef andre och
1861 förste konsertmästare. Ar 1844
blef Randel violinlärare och 1859
professor vid Musikaliska akademien, hvars
medlem han var sedan 1837. I tjugu
år verkade han här som lärare. Under
flera år var han musikdirektör vid
Andra lifgrenadjätregementet och ledare
af Par Biicolls sångkör, som ännu
årligen utför hans ypperliga Barbarasdng
»Bacchi barn! o fröjden eder!» med
text af J. W. Bsrger. Randel afled
1 Stockholm d. 27 oktober 1864. På
hans födelsedag för tjugu år sedan
restes af sällskapet P. B. en minnesvård
på hans graf å Nya kyrkogården.
Handels kompositioner omfatta både
orkester-, opera-, kammar- och
vokalmusik. Han har komponerat eller arrangerat
musik till 20 dramatiska stycken, bland
dem, utom fört nämnda
Vermländin-garne, Macbeth, Debora, Torkel Knut sson,
Ung-Hanses dotter; bland hans
orkesterverk må nämna3 en Jubelouverture,
vidare har han skrifvit 3 violinkonserter,
2 fantasier öfver svenska folkvisor, 3
stråkkvartetter och flera solostycken för
violin, Polonais för piano 2 händer,
manskvartetterna Snabba ärolifvets
stunder, Ken sig kvällen synes höja m. fl.
äfvensom flera solosånger i samlingarna
»Nya sånger», »Trenne sånger», »3
Romanser», etc. Af Randel är den
fordom mycket sjungna sången
Blomman är min vän.
»Randels kompositioner», säger en
hans biograf, »bära prägeln af hans
egen personlighet: ett naturligt,
flärd-fritt, älskligt och varmt känsligt
skaplynne.» Till slut må vi anföra en
karakteristik ur en minuesteckning
öfver honom i Musikaliska akademiens
handlingar (1865), der det heter:
»Randels sångmö har i allmänhet mera
utmärkt sig för mildhet, stundom vemod,
och hans melodier flöda mer af behag
och grace än af originalitet. Som
virtuos segrade han alltid genom sitt
sant musikaliska och poetiska
föredrag, och såsom lärare har han bildat
flera goda violinspelare, hvilka med
bifall uppträdt i konsertsalen.» Randel
fick 1858 på statens bekostnad företaga
en konsertresa till Tyskland och
Frankrike. Ar 1862 blef han utnämnd till
riddare af Vasaorden.
V
Märta Petrini,
Med anledning af det nya gästspel,
för hvilket fröken Märta Petrini
blif-vit engagerad vid k. operan meddela
vi nu hennes porträtt jemte biografiska
notiser om hennes konstnärsbana här
och i utlandet. Bet är nu åtta år
sedan fröken Petrini lät höra si »på vår
operascen, nämligen våren 1898, då hon
under ett kortare gästspel därstädes
uppträdde som Jul a i Grunods
»Romeo och Julia». Hennes senaste
offentliga uppträdande här egde rum i
början af 1904, då hon i Musikaliska
akademiens stora sal gaf en konsert
tillsammans med pianisten fru
Anduaga-Forasling.
Märta Petrini är född d. 18 augusti
1866 i Falun, dotter af en köpman i
denna stad och yngst af sex syskon.
Redan under sista åren af sin
skolgång började hon taga sånglektioner
under ledning af direktör Cederberg
derstäies. Vid nvss fy Ida 17 år
intogs Märta Petrini som elev vid vårt
musikkonservatorium och studerade vid
detsamma i 4 år. Om hösten 1887
kom hon till Paris, der hon i 2 år
studerade för professor Bax, den
ansedde sångläraren, elev af Garcia. Af
honom erhöll hon rekommendation till
Léo Delibes, för hvilken hon fick
genomgå de förnämsta delarne af
titelrollen i hans »Lakmé», ett parti som
hon sedan instuderade på svenska för
professor Ivar Hallström och för fröken
Signe Hebbe i dramatiskt hänseende,
och härmed gjorde hon sin första
debut på operascen å kgl. teatern
här-städes d. 15 januari 1890 med stor
framgång. Man prisade allmänt den
unga sångerskans behagliga, om ock ej
synnerligen starka stämma och den
utmärkta koloraturen, livarpå, som
bekant, Lakraés parti är rikt utrustadt.
Drillen och staccatot behandlade hon
med en lekande lätthet, som väckte
publikens beundran. Eit fördelaktigt
yttre bidrog ock till debutens stora
framgång. Man hade endast att
anmärka det något breda franska vokal
uttalet, som för våra öron låter litet
affekteradt, tillämpadt på svensk text,
och som ej af någon svensk
sånginstruktör kunnat bortarbetas. Fröken
Petrinis andra debutrol efter Lakmé
var under mars månad Kossina i
»Bir-beraren i Sevilla», deri särdeles hennes
utförande i lektionsscenen af en aria
ur »Linda de Chamounix» gjorde
briljant verkan. Efter dessa debuter
företog sångerskan en konserttur i
landsorten på våren, sedan hon d. 7 maj
för 25:te gången sjungit i »Lakmé»,
som då hunnit uppföras så många
gånger. Fröken Petrini gjorde sedan i
oktober sin tredje debut som Margareta
i »Faust», äfven den med framgång.
I slutet af året begaf sig fröken
Petrini till Paris att der fortsätta
sångstudierna, hvilka afslutades 1902, då
hon återkom till Sverige och der
kon-serterade. Hösteu samma år gästade
hon tillsammans med operasångaren C
A. Söderman Göteborg, der de på
Stora teatern uppträdde i »Fau9t* och
»Romeo och Julia», hvarefter de
fore-togo en konserttur i Vestergötland.
Följande år fiana vi såugerskan åter i
Paria, der hon i April debuterade på
Opéra Comique som »Lakmé», efter att
ha gjort sångstudier för fru Marchesi.
Tidningarna der uttalade sig då
ganska välvilligt om den svenska artistens
debut. Efter anställning vid
nyssnämnda teater våren 1894 ko nserterade
fröken Petrini framgångsrikt i Ostende
och vände åter till hemlandet på
sommaren, då hon gästade Norge och med
stor succés konserterade i Bergen mot
slutet af augusti.
I början af 1895 underrättas vi om
att fröken Petrini konserterat i Milano
med stor lycka, hvarefter hon der
uppträdde i »Romeo och Julia» och med
valsarian i första akten gjorde sådan
lycka, att den måste bisseras. Efter
återkomsten till Sverige på sommaren
blef hon på hösten 1895 för det nya
spelåret engagerad vid
Stockholmsope-rau, der hon först framträdde såsom
Julia, sedan som Likmé och Nedda i
»Pajazzo.» 1896 kreerade hon Mation
i Massenets likuämnda opera och sjöng
dessutom Rosina, drottning Margareta
i »Hugenotterna, Philine i »Mignon»,
Baucis i Gounods »Philemon och
Bau-cis» samt Katarina i »Kronjuvelerna*.
Vårtermin 1897 uppträdde hon åter
som Margareta i »Faust» och vann
publikens stora bifall vid återgifvandet
af Violetta i »Den vilseförda». Efter
att med slutet af denna termin ha
lemnat vår opera, gjorde fröken
Petrini en turné i Ryssland och
medverkade vid symfonikonseiter i
Petersburg och Moskva samt begaf sig sedan
till Paris att ytterligare studera för fru
Marchesi. I början af 1900 skördade
sångerskan lagrar i Würzburg såsom
Rosina och drottning Margareta och
debuterade sedan i Leipzig som Rosina
med den framgång, att hon der blef
engagerad vid Stadt-teatern för tre år.
Af nya roller som hon der utförde
kunna nämnas fru Ström i »Muntra
fruarna», Marie i »Regementets
dotter», Nattens drottning i Trollflöjten»,
Constance i »Enleveringen ur Seraljen»,
Susanna i Figaros bröllop», Lady
Harriet i »Martha», Magdalena i
»Postil-jonen», Olympia i »Hoffmanns sagor»,
Skogsfågeln i »Siegfrid» m. fl. Ar 1894
var fröken Petrini ett år engagerad i
Düsseldorf och förra året uppträdde
hon på konserter i Rom.
Med anledning af sin faders
från-fälle har fröken Petrini tillbragt
sommaren i hemlandet och, såsom förut
nämnts, af k. operastyrelsen nu
engagerats här för ett förnyadt gästspel.
Om konserten för
violon-cell.
Gå vi tillbaka till de första
konserterna för violoncell, så möter oss
namnet Jacchini. Denne lemnade i sina
1701 i Bologna framträdande 3- och
4-stämmiga violoncell-konserter icke
blott de första exemplaren af detta
slag utan ock de första, uttryckligen
för kammarmusik bes’ämda kmserterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
