Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 15 november 1906 - Berlioz i England - Musikbref från Göteborg, af H—t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika förtjust yttrar sig Berlioz sjelf
i ett bref om sitt första uppträdande
inför den engelska publiken.
»Jag måste säga, att inaugurationen
af vår stora opera varit en immens
framgång. Hela engelska pressen
förenar sig i att loforda oss . . . Vid mitt
första framträdande gaf mig hela
salongen ett ytterst hjärtligt emottagande.
Först spelade vi Beethovens älskliga
»Leonora»-uvertyr helt superbt... Jag
skall under hela sex veckor låta inöfva
mina symfonier . . . Jag väntar blott
på partitur och orkesterstämmor till
»Harold» ...»
Sedan Berlioz himmel en tid hängt
»full af fioler» börjar den vid inträdet
af år 1848 att förmörkas. Julliens
opålitlighet börjar visa sig och andra
obehagligheter medverka att nedsätta
lynnet hos vår stackars konstnär.
»Jag arbetar här som en häst i en
trampkvarn hvarenda dag; k varje dag
repetitioner från kl. 1—4, och från
7-10 har jag att dirigera på teatern.
Också börjar jag just nu att återhemta
mig från en influensa; anstiilngning
och drag på teatern måtte ha gjort
mig sjuk.
Ni har säkerligen hört talas om den
stora förlägenhet hvari Jullien och vi
alla befinna oss. Men jag ber er ej
nämna det för någon, så att han icke
förlorar sin kredit i Paris. Han har
icke för6t vid Diurylaneteatern förlorat
sin förmögenhet; han var nog redan på
fallrepet innan han började här, men
jag trodde att hans stora inkomster
härstädes skulle hjelpa honom på fötter.
Det är det gamla »lättsinnet», som han
var känd för äfven af er; han har icke
den aflägsnaste idé om hvad som är
nödvändigt för en operascen . .. Icke ett
enda partitur — utom Balfes opera
— egde han, då han begynte; vi äro
nu beroende af godmodigheten hos
Lamleys agenter, som låna oss
orkesterstämmorna till de operor som
uppföras . .. För närvarande skördar Jullien
en hop pengar genom sina
promenadkonserter i provinserna, men vi här,
trots det att vårt gage minskats med
en tredjedel af det vi skulle bekomma,
få ingen betalning ... De förnämsta
artisterna, dekorationsmålaren,
korister-na, balettmästaren — alla äro i samma
belägenhet som jag. Han försäkrar
oss dock att vi ingenting skola
förlora, och så går det vidare . . . Om
icke Jullien vid sin återkomst betalar,
så skall jag försöka att med Lamley*
åstadkomma ett arrangement och gifva
mina konserter i Her Majesty-teatern,
der en plats blifvit ledig genom den
stackars Mendelssohns död. Man
vidtalar mig dag och natt att göra det.
Några repetitioner på min »Harold»,
»Karneval i Rom» och två delar af
»Faust» hafva på många öppnat ögon
och öron, så att jag har allt skäl för
* En advokat i London (1812—1875)
som med vexlande framgång sysselsatte
sig med operaföretag.
mitt hopp att jag här skall kunna skaffa
mig en position »
Situationen ville ej förbättra sig men
Berlios hade återfått sitt glada lynne,
såsom man finner af ett hans bref till
Alexis Lwoff, kompositören till den
ryska nationalhymnen.
»Om ni visste bara i hvilket näste
jag nu råkat in; Gud vet hur det står
till med denna olyckliga teater. Den
kallar sig »Royal Academy af Music!»
»Den stora engelska operan 1» och
under två månader, allt sedan den
öppnades, har jag inte dirigerat något
annat än Donizetti och Balfe! Vi hade
en utmärkt orkester men direktören
har tagit gräddan deraf med sig på
resor i och för sina populära konserter,
och jag måste nöja mig med hvad han
ej behöfver. — Jag hör här omdömen
om musik — som skulle komma edra
fyra violinsträngar att springa af
förargelse, jag måste här höra damer
sjunga, hvarvid taglet på er violinstråke
skulle vrida sig i knutar... Jag är
engagerad för fyra konserter; den första
skall ega rum d. 7 februari; men jag
har ända till denna dag (29 jan. 1848)
ej kunnat hålla eu enda repetition.
Herrarna komma och gå efter behag .. .
Jag har hört den stackars Mendelssohns
oratorium »Elias». Det är storartadt
och praktfullt, obeskrifligt mäktigt i
harmonien ...»
Ganska karakteristisk är följande
anekdot, som Berlioz berättar om
Jullien. Man hade tänkt på att få fram
Glucks »Iphigenie», och herr direktören
ville veta Berlioz’ tankar om roller,
sceneri, kostymer etc. Då Jul lien
erfor att Pylades i 2:a akten hade att
uppträda med hjälm på hufvudet,
råkade han i förtjusning: »En hjälm!»
utropade han. »Vi ä’ räddade! jag
skall genast låta hämta en förgyld
sådan från Paris besatt med perlor och
försedd med en buske af strutsfjädrar
så långa som min arm. Jag
garanterar nu för 40 föreställningar!»
Den 7 febr. 1848 egde slutligen den
stora Berliozkonserten rum, hvars
program innehöll utom ett sångnummer
ur »Benvenuto Cellini» och en
iromans», den härliga Karneval-uvertyren,
»Harold » symfonien, två delar af
»Faust» och »Purgatorium» ur Requiem.
Den då tongifvande musiktidningen
»Musical world» är full af entusiasm;
i en längre artikel blir Berlioz och
hans verk upphöjda till skyarna. Äfven
prisar man hans »gentlemanartade
väsen», hur han förstår att behandla
särskilda medlemmar af de medverkande;
han skildras som en man »med hufvud
och hjärta», som gifvit så många
bevis på att han är »såväl en poet som
en filosof». Hela kritiken innehåller
emellertid icke ett enda ord till
bedömande af hans verk. —
Men äfven Berlioz sjelf var belåten
med sin konsert. Han skrifver till sin
vän Aug. Morel (12 febr.): »Först nu
har jag fått tid att skrifva dig till.
Min konsert sistlidna måndag hade en
lysande framgång; utförandet var en
utveckling af lif, kraft och precision i fullt
mått. Vi hade fem orkesterrepetitioner
och 18 för kören. Min musik verkade
på den engelska publiken som en lunta
på krut — efter konserten blef jag
framropad. Som vanligt begärdes
»Marche Hongroise» och »sylfid-dansen»
da capo. Allt hvad här fanns
musikaliskt var vid detta tillfälle på teatern,
och efter konserten kom flertalet af de
mera framstående konstnärerna och
gratulerade mig. De sade att de hade
alls icke väntat något sådant; de
fruktade att få höra något diaboliskt,
obegripligt, omusikaliskt, njutningslöst. ..
Jag vill nu arbeta på att bringa till
stånd en andra konsert... Då Jullien
ej vidare betalar sina musiker, kan jag
ej våga utsätta mig för faran att de i
sista ögonblicket lemna mig i sticket.
I går afton efter »Figaro» började de
att desertera. Hornblåsarne förklarade
att de ej mera komma tillbaka. Och
mitt honorar spatserar omkring i
landsorten. — Himlen vete om jag
någonsin kan »hugga» det!» (Forts.)
Musikbref från Göteborg.
Orkesterföreningen började återigen
sin regelbundna verksamhet den 3
Oktober, och är det meningen att liksom
förra året gifva ordinarie konserter
hvarje onsdag och söndag till den 1
Maj 1907. Orkesterns sammansättning
är i det stora hela densamma som förra
säsongen, och alla de goda solisterna
från förra året äro engagerade äfven i
år. Kapellmästarne Hammer och Mo
rales kvarstå, och man har all anled
ning att motse en god musiksäsong
Uppställningen af programmen är den
samma som förra säsongen med en
symfoni hvarje onsdag och om
sönda-garne mera populär musik. Liksom
förra vintern komma äfven i år fem
stora abonnemangskonserter att gifvas.
Den första af dessa har redan gått af
stapeln den 25 Oktober med ingen
mindre än Professor Henri Marteau
som solist. Programmet utgjordes af
Beethovens femte symfoni samt samme
mästares violinkonsert. Såsom gäster
vid de fyra återstående
abonnemangskonserterna ha bebådats Arthur Nikisch,
Eugen d’Albert, Ellen Gulbranson och
den ryske tenorsångaren Felix Senius.
Såsom solister vid ondagskonsertema
under Oktober ha uppträdt fru
Afzelius-Bohlin samt herr Wilhelm Stenhammar.
Filharmoniska Sällskapet har den 29
och 30 Oktober gifvit sina sedvanliga
höstkonserter, hvarvid uppfördes det
senast våren 1905 af samma sällskap
framförda Brahms’ Deutsches Requiem.
Konserterna, som äfven denna gång
stodo under herr Wilhelm Stenhammars
ledning, gåfvos på ett i det hela mycket
tillfredsställande sätt. Såväl kör och
orkester som solister skötte sina
uppgifter väl. Den ende, som ej fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
