Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 3 december 1906 - Från scenen och konsertsalen - Vår musikbilaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina kyrka.
Nov. 25 Konsertföreningens 3je
folkkon»ert 1906 Solist: hr.
Å Vallgren, dirigent: hr Tor
Aulin.
Efter sin långvariga sjukdom har nu
hr Forsell åter börjat tjänstgöra vid
Operan och såsom Onegin gjort sin
rentrée, naturligtvis under rik hyllning
af publiken. Ett annat
återuppträ-dande, som nu ändtligen egt rum, är
hr Carl Lejdström8. Som Wotan i
»Valkyrian» gaf han nu sin första
gäst-roll, och sedan han sist lät höra sig
här tyckes rösten ha vunnit i fyllighet
och föredraget i mjukhet och fin
nyansering. Emellertid märktes att han
ännu ej var alldeles fri från
indisposition, hvilken sedan blef ett hinder
forhåns följande beramade uppträdande
som Wo fram. Såsom Brynhilde gjorde
fröken Edström ett mycket godt intryck
och, som det säges, bättre nu än vid
första framträdandet i rollen. I
»Mignon», som nu gått 325 gånger öfver
vår operascen (der först uppförd 1873)
har en ny tenor, hr David Stockman
uppenbarat sig som Wilhelm Meister
och skördat erkänd framgång genom
vacker, om ej synnerligen stor, stämma,
ren och smakfull sång samt ledig
dramatisk framställning. Lotharios roll
utfördes dervid första gången af hr
Svedelius. Med Mimi i »Boheme» har
fröken Hesse haft en ny roll och äfven
i denna lyckligt löst sin uppgift. Det
samma kan sägas om hr Oscar, som
haft ett nytt parti i Amonasros roll.
Operans 2:a symfonikonsert, äfven
denna under hr Järnefelts ledning,
hade uteslutande franskt program af
s. k. »program-musik», börjande med
Berlioz’ »Symphonie fantastique», förut
gifven på en operans symfonikoDsert
1895. Af dess fem afdelningar,
Drömmar, lidelsens stormar; En bal;
Landt-lig scen; På väg till afrättsplatsen;
Valpurgisnattsdröm; är i synnerhet de
tre första melodiskt anslående, den
landtliga scenen ej litet påminnande
om Beethovens »pastorale, Berlioz’
glänsande instrumentation, här efter
verkets titel berättigadt »fantastisk»,
intresserar alltid. Som orkesteivirtuoser
framträdde äfven i de två följande
numren Cesar Franck och Claude
Debussy. Den förres »Le Chasseur
mau-dit» är dock något enformig och
Debussy har i sin symfoniska dikt (efter
Mallarmés »Eclogue») »L’aprés midid’un
faune» just ej något tacksamt ämne.
En tysk recensent kallar denna
komposition »monströs» och mr. D:s faun
erinrar mer om den vanskapliga
satyren än en befruktande skogsgud. Cl.
Debussy (född 1862) hade man här
nyligen fått göra bekantskap med, då
hans besynnerliga ståkkvartett i början
af året utfördes af Biüssel-kvartetten.
Till slut bjöd konserten på verklig
spirituel, intressant och njutbar musik
med de symfoniska poemen» af
Saint-Saint: »Le rouet d’Omphale» och »Danse
macabre», hvilka man 1897 fick höra
här under tonsättarens egen ledning i
då varande operalokalen. — Här ej
mindre än i Köpenhamn, der han nyss
förut spelat, bragle Jan Kubelik
åhö-rarne i exstas och gaf sina båda
konserter för »fullt hus». Den mörkhyade
och spensliga mannen med sitt mörka
rika hår och ansiktstyp påminnande
om Beethoven dokumenterade sig
verkligen som en konstnär af allra första
rangen. Den härliga klangfufla tonen
i hans Guarnerius-violin, träffsäkerheten
och den fulländade tekniken likasom
spelets själfullhet kunde ej annat än
hänföra. Han hade till biträdande
solopianist en ung hr Edvard Goll, som
egde rätt stor teknisk färdighet och
äfven mjukt anslag men ej väckte
något större intresse. Deremot visade
sig ackompanjatören hr. Ludvig Schwab
vara såsom sådan en god förmåga.
Kubelik började sin första konsert med
Griegs C-moll-8onat for violin och piano.
Vidare spelade han pä denna konsert
D-dur-konsert af Paganini, Beethoven:
Romans G-dur, Bach: Preludium,
Wi-eniawski: Carneval russe; på 2:a
konserten »Symphonie espagnole» af Lalo,
Mozart: Adagio, Saint-Saéns: Havanaise,
Paganini »Hexentanz». Det sistnämnde
bravurstycket har väl knappast förr
spelats här med en sådan briljant
klar-1 het i alla konstgrepp af flageoletter,
1 p zzicati etc. Af åtskilliga gifna
extranummer tjusade Kubelik särskildt med
Schumanns »Träumerei». Hr. Goils
solonummer utgjordes af Pastoral och
Capriccio af Scarlatti, Chopin; Dess
dur-Nocturne, Gesa dur-Etude,
F-moll-Fantasie, Liszt: Rhapsodie n:r 12 och
Gnomen-reigen samt Preludium och
Fuga, G-moll, af J. S. Bach. Äfven
han fick bestå extranummer till tack
för publikens bifall.
Nya Filharmoniska sällskapet gaf
sin Södermans-konsert för fulltalig
publik och den hedrades äfven med
konungens närvaro. Om programmet har
i en föregående uppsats här talats. I
konsertens inledningsnummer,
uvertyren till »Zohrab», röjes redan
Söder-manns rika fantasi och formsäkerhet.
Den är till medlodisk som harmonisk
gestaltning rätt underhållande med dels
allvarlig dels liflig stämning. Det
följande numret »Walifarten till Kevlaar»
är välbekant. Kören början och
infaller mellan barytonsolot med det
an-daktsfulla »Gelobt seist du, Marie».
Barytonpartiet utfördes af löjtn. Elfgren
med god röst, kanske endast med för
jemnstarkt föredrag. Af derpå följande
karakteristiska marscher till »Rieh. III»
utgjorde den första Sorgmarschen
(Förspel) den andra Krigsmarschen. En
tredje, Hyllningsmarsch, förekommer
ock i sorgspelet. Konsertens 4:de
nummer är en kraftig tonmålning af »Den
svarta riddaren» och hans
olycksbrin-gande uppträdande vid torneringan och
konungens gästabud, der dennes son
och dotter blifva spökriddarens offer.
Heir Sjöbergs starka stämma gjorde
sig väl gällande i solopartiet.
Slutnumret utgjordes af den vackra
»Katolska messen» med dess sköna insti
u-mental-offertorium. Kör som solister
och orkester gjorde sitt bästa till
ett lyckadt utförande af detta
fängslande verk, som senast utfördes af
Musikföreningen 1895, Den är i
kla-verutdrag utgifven af Musikaliska
konstföreningen.
Vår ansedda orgelspelare dir. Albert
Lindström hade på sin orgelkonsert
goda medhjälpare i fru Afzelius-Bohhn
och violinisten Runnqvist
Programmet upptog af orgeluummer Bach:
Preludium och Fuga, Rbeinbergpr: Sonat
op. 148 D-moll, Guilmant: Elegie,
Fu-gue, fru Bohlin sjöng en aria ur Bachs
kantat, »Ich habe genug», hr
Runnqvist spelade Adagio ur violin konsert
af Mozart och en Romans af Bossi.
Konsertföreningens 3:je folkkonsert
för i år i Katarina kyrka hade följande
program: 1 C. D. v. Dittersdorf: Symfoni,
F-dur, »Andromedas räddning genom
Perseus» (Oboesolist: hr. G. Pegel);
Mendelssohn: Aria ur »Elias» (hr.
Vall-gren); Ang. Söderman: Sorgmusik vid
Carl XV:s död, för orkester; G. F.
Händel: Aria ur »Xerxes» (hr.
Vallgren), och C. Saint-Saéas; »Synodens
intåg» för orkester. Hr. Aulin
dirigerade som vanligt.
Den danska operasångerskan fru Oda
Nielsen som för fem år sedan under
juni med mycken framgång gästade
som Denise i »Lilla Helgonet» på
Djurgårdsteatern, har nu låtit höra sig här
på visaftnar och vunnit mycket bifall
för sitt uttrycksfulla föredrag af
franska visor samt danska folkvisor och
sånger. Före sångernas utförande gaf
hon en forklaring öfver inehållet i
texten. — Ölriga här of van anförda
konserter gafs oss ej tillfälle att bevista-
Vår Musikbilaga.
Den 29 juli i år hade 50 år
förflutit sedan Robert Schumann gick
ur tiden. Hans dödsdag högtidlighölls
i det tyska fäderneslandet och
annorstädes med uppförande af hans verk.
Svensk Musiktidning meddelade ock i
första septembernumret hans porträtt
jemte en biografisk uppsats. Såsom
en musikalisk illustration till densamma
lemna vi nu åt våra årsprenumeranter
medföljande musikbilaga, ett
Schumann-Album, innehållande fem karakteristiska,
lätta Pianostycken, deraf två ur
hans »Waldscenen»: biträde i skogen
och Jägaren på lur, samt Fughetta,
Småst gcke, fantasi-Dans och en Sång:
Folkvisa, för mellanstämma och med
svensk text jemte den tyska.
Redaktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
