Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 4. 17 Februari 1907 - Eugen d’Albert (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgi fvare:
N:r 4. frans j. huss.
Telefon; Brunkeberg 14 97.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Stockholm (len 17 Februari 1907.
Expedition: Kammakaregatan 6.
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
27:e Arg.
Eugen d’Albert.
MlMlf nagafs här att den då
re-dan ryktbare pianovirtuo-
, ) sen Eugen d’ Albert, som
på våren medverkat vid en
filharmonisk konsert i Köpenhamn,
skulle låta höra sig äfven i vår
bufvud-stad. Denna tidning införde derfor på
förhand den unge konstnärens porträtt
jemte biografiska notiser om honom.
Emellertid måste han, nervös och
ansträngd af mycket konserterande, in-,
ställa Stockholmsbesöket den gången.
I nästa månad lära vi dock på tre
konserter, d. 4:e, 6:e och 8:e mars,
ändtligen få göra bekantskap med den
berömde pianisten, som då äfven
spelar några af sina egna
kompositioner. Genom den svenska
impresarien E. Gellin har Eugen
d’Albert engagerats för dessa
konserter, till hvilka biljetter redan
började säljas förra hösten och
hvilka alltsedan stått annonserade
i tidningarna. Allt det der tyder
på något stort och märkligt; i
musikvärlden finnas väl också få
som icke känna till namnet
d’Al-bert. Länge har han varit mest
bekant som konsert erande
pianovirtuos, men under senare tid
har han gjort sig mycket bemärkt
som kompositör till operor,
kammarmusik etc. äfvensom för den
af honom ypperligt redigerade
upplagan af Beethovens sonater.
Efter Anton Rubinstein har
väl ingen pianovirtuos varit så
berömd som d’Albert, icke blott
genom mästerskap i tekniskt
hänseende — vår tid är rik på
med-täflare härutinnan — utan äfven
i smakfull behandling af
instrumentet och genialisk uppfattning.
En hans biograf har
karakteriserat hans konstnärlighet sålunda:
»På underbart sätt förenar
d’Albert objektiv behandling af det
konstverk han utför med starkt
utpräglad egenart hos hans rika
individualitet. En framstående egenskap
hos pianisten d’Albert är hans högt
utvecklade stilkänsla och universalitet,
lians förmåga att likasom bygga en
andelig bro mellan tonsättaren och
åhöraren. Man måste höra d’Albert utföra
verk af Seb. Bach, Beethoven,
Schumann, Brahms, Chopin och Liszt för
att rätt kunna förstå och uppfatta hans
mäktiga personlighet.» I afseende på
det absoluta virtuosskapet har d’Albert
sjelf en gång yttrat sig på följande
sätt: »Jag finner ej att man i afseeude
på föredraget eller öfverhufvud de
mu-sikpsdagogiska principerna kan
uppställa några grundsatser och regler.
Eugen d’Albert.
Förmågorna äro så olika, och der »den
heliga elden» fattas, der kan ej heller
någon lärare uträtta någonting. Man
gör bäst i att af hål la menniskor från
pianospelandet. Verkliga talanger skola
bryta sig sin egen bana. Utbildning
af sådana pianister, som endast blifva
virtuoser, lönar verkligen icke mödan.
I stället för dessa liafva vi nu för
tiden en skön uppfinning — det
automatiska pianot.»
Eugen d’Albert, som äfven har
förnamnen Francis Charles, är född
d. 10 april 1804 i Glasgow, son af en
musiker och danskomponist Charles
d’Albert (f. 1809 nära Altona, d. 1880
i London. ’ Fadern var af fransk,
modern af tysk härkomst. Den unge
Eugen blef frielev vid »National
trainiag school» i London och
hade der till lärare i
pianospel-ning den ansedde pianisten Ernst
Bauer. För sin utomordentliga
talang äfven som komponist
erhöll han 1881 Mendelssohn-priset.
Samma år i februari spelade den
sjuttonårige ynglingen
Schumanns pianokonsert i
Kristall-palatset och i oktober en egen
första pianokonsert på en i
London af Hans Richter gifveu
konsert. Eugen d’Albert, som
fann mindre gynsamma
förhållanden för sin utveckling i England,
loljde nu med glädje Richters
uppmaning att resa med honom
till Wien. Dermed var d’Alberts
karriär i Tyskland öppnad. Det
var der i synnerhet två
musik-mästare som i hög grad bidrogo
till den unge tonkonstnärens
utveckling och framgång. Den ene
var Johannes Brahms, som med
stigande intresse följde hans
kom-positoriska verksamhet och
sär-skildt säges ha funnit mycket
värde i hans Suite för piano, utgifven
såsom opus 1. Den andre var
Franz Liszt i Weimar, hos
hvilken han studerade i två år. Ef- !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
