- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 27 (1907) /
42

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 20 Mars 1907 - Carl Johan Lindberg (med porträtt) - Julius Rutbström (med porträtt) - Vår tids musikaliska uppfostran, efter H. Ritter i »Das freie Wort»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

S V E NS K M U SIKT ID NI NG.

samt gjorde konstresor i Tyskland,
Sverige och Finland. Ar 1804 blef han
anstäld som konsertmästare vid Nya
teatern i Helsingfors och tjänstgjorde
såsom sådan i Stockholm 1868 vid
italienska operan på Mindre (Hammerska’1
teatern. Samma höst denna teater
öppnades inkallades, som bekant, ett
italienskt operasällskap med Ferd. Strakosch
som impressario, signor Rosa som
kapellmästare. Denna operasejour slutade
emellertid i midten af december samma
år. Aret derpå finna vi hr Lindberg
som förste violinist vid k. operan
här-städes der han 1882 blef konsertmästare.
Ar 1873 inträdde konsertmästare
Lindberg i konservatoriet som lärare i
violinspel, 1876 som lärare i ensemblespel
och äfven som orkesterdirigent. Till
ledamot af Musikaliska akademien
invaldes Lindberg 1873 och
utnämndes 1886 till riddare af Vasaorden,
samt erhöll 1897 professors namn,
heder och värdighet. Våren 1903 begärde
och erhöll prof. Lindberg afsked från
befattningen som läraie i violinspelning
och orkesteranförare vid konservatoriet.

Det är väl nu ett par decennier
sedan prof. Lindberg lät höra sig offentligt
som solist eller ensemblespelare. Många
ha dock än i minne hans gedigna och
konstnärliga spel, såsom då han å en
påskkonsert å kgl. operan föredrog
Spohrs violinkonsert n:o 9 eller då han
tillsammans med den utmärkte tyske
pianisten S. Satter och den skicklige
Violoncellisten A. Gehrman gaf de
värdefulla triosoaréerna i slutet af
sextiotalet.

Under den långvariga
lärareverksamheten vid konservatoriet har hittills ej
mindre än 400 elever åtnjutit hans
undervisning, och bland dessa kan han
räkna de fiesta i k. operans kapell.
Många af de violinister, för hvars konst
han varit den egentlige grimdläggaren,
hafva sedan som solister utmärkt sig
både i hemlandet och utlandet. Bland
hans elever kunna påpekas Tor Aulin
och Anna Lang, ban har äfven haft
att informera elever från Amerika,
England, Tyskland, Danmark och Norge.

Särskildt må bland dem nämnas hans
egen dotter Sigrid, den framstående
violinisten, som här och i utlandet
under flere år skördat rikt bifall och
nyligen i Helsingfors vunnit en ny
fram-gäng.

Flere studieverk af honom ha
utgif-vits i tryck, så Tekniska studier (1873),
Fingeröfningar (1879), Nya studier
(1883), Violinskalor (1884) och
»Dagliga öfningar för violin», hvilka blifvit
med beröm omnämnda i musiktidningar
i London. Prof. Lindberg är gift med
Emilia Wiik från Helsingfors, skicklig
pianist.



Julius Ruthström.

Denne i utländska konsertsalar mer
än hos oss bekante svenske
violinvirtuos är född den 30 dec. 1877 i
Sundsvall. Hans föräldrar voro mycket
musikaliska och hans farfar var kantor
i Strömstad. Knappt 7 år gammal
erhöll Julius Rnthström sin första under
visning i violinspel af sin far, som
bl. a. var altviolist i
Stockholmsope-rans orkester. När han vid tio års
ålder började skolstudier i Östermalms
allmänna läroverk upphörde han med
musikstudierna men visade ej synnerlig
håg för skolans. Han blef därför vid
14 års ålder af sin mor tagen ur
skolan och af en framstående violioamatör
Arvid Frossen gratis undervisad i
violinspel ett par år. På hösten 1894
intogs han som elev i musikkonserva
toriet, eter han fick professor Lindberg
till lärare, och denne utmärkte violin
pedagog säger han sig ha att tacka
för en fast grundläggande, allsidig
teknik. A konservatoriets
elevuppvisningar i december spelade den unge
Ruth-ström tre år efter hvarandra saker eå
svåra som H. V. Ernsts fiss moll-kon
sert, Wieniawskis i samma tonart och
Paganinis Ess dur-konsert. Efter upp
visning 1899 afgick han från
konservatoriet belönad, med Musikaliska aka
demien3 jeton. I februari samma år
hade Ruthström, såsom vi då omnämnde,
äran att få spela på en af kronprinsen
gifven musiksoaré, å hvilken andra
medverkande voro fruar Gulbranson och
Östberg, hrr Forsell, Salomon Smith
och Wilb. Stenbammar. Hr Ruthström
erhöll derefter af konungen och
kronprinsen studieunderstöd och reste i jan.
1900 till Berlin, der han under ett
halft år hade Willy Burmester till
lärare. Aret derpå erhöll han efter
af-lagdt prof inträde vid kgl. Hochschule
för Musik derstädes, då af 34 sökande
endast 4 antogos till elever. Han
upptogs der genast i prof. Jo3ef Joachims
klass. Efter första terminens förlopp
utnämndes Ruthström till förste
konsertmästare i Hochschules stora orkester,
hvilken befattning han innehade så
länge han var kvar vid Hochschule,
nämligen i ett och halft år. Joachim
visade stor välvilja mot den svenske
eleven, så fick han bo gratis i hans
hus öfver 4 år och erhöll 1902 på
långlån hans Petrus Guarnerius-violin,
på hvilken han ännu spelar.

På sommaren 1903 förklarade »onkel
Joseph» att han för sin vidare
utbildning endast behöfde offentligheten till
läromästare. Han har sedan uppträdt
på öfver hundra konserter i Tyskland
och i Berlin gifvit 6 konserter, på
hvilka han hufvudsakligen utfört nya
kompositioner, i främsta rummet svensk
musik såsom sonater och konsertstycken
af Alfvén, Aulin, Sjögren,
Peterson-Berger och Ad. Wiklund, hvilka
in-roducerats af honom i den tyska
metropolen. Så kallade »nordiska aftnar»
har Ruthström gifvit i Frankfurt a.

Main, Dortmund, Limburg, Potsdam
och flere mindre städer. Den nu så
mycket omtalade och rikt produktive
tyske komponisten Max Reger lär
Ruthet röm 1904 först ha introducerat i Berlin.
Beträffande hr Rut hströms
konstnärskap har han särskildt fått beröm såsom
Bach- och Pagnaninispelare. Efter en
hans konsert i Bechsteinssalen i maj
förra året yttrade, så3om vi meddelat,
en tidningskritiker i Berlin om honom:
»Herr Rutbström är en äkta konstnär,
hvilkens violteknik mer och mer
utvecklar sigtill något respektingifvande.»
Herr Huthström lär ha blifvit erbjuden
lärareplats vid konservatorierna i Basel
och i Athen samt
konserlmästarebefattningen i hertigens af Meiningen
hofkapell, men har hittills ej känt sig
hågad att lemna Berlin, som nu är en
verklig musikmetropol. Nyss före sin
hitkomst denna gång har hr Ruthström
såväl i Köpenhamn som i Göteborg
uppträdt med särdeles stor framgång
och lofordad af kritiken. En ovanligt
rik hyllning med lagerkrans och
blommor jemte en mängd framropningar
kom honom till del vid hans
uppträdande här på senaste symfonikonserton
Vi önska den svenske konstnären all
möjlig framgång på sin så vackert
började konstnärsbana.

Vår tids musikaliska
uppfostran.*)

Den s. k. musikaliska uppfostran
ombesörjes, som bekant, af åtskilliga
musikskolor, »konservatorier» eller
»akademier» och »institut» och dessutom
af tusentals privatlärare. De flesta
timmar egnas väl, af instrumental-musik,
åt undervisning på piano och violin,
färre komma på violoncellens dei. Det
är vanligt eller har rättare sagdt blifvit
mod nu för tiden att meddela
musikundervisning på teknisk grundval.
Efter-bildning och vana äro i den
musikalisk-tekniska uppfostran liksom i lifvet
två viktiga ting ’för menniskorna.
Mycken tid och möda behöfves för att
bli en fallfärdig exekutör på något af de
nämnda musikinstrumten, men framför
allt på ett af stråkinstrumenten.
Erfarenheten lär oss, att endast ett fåtal
menniskor i särskild grad äro
musika-j liskt-tekniskt anlagda, något som ju
äfven visar sig, hvad annan konst
beträffar. .Tag har därför ofta frågat mig
själf: »Huru långt komma de flesta på
grundval af denna ensidiga
musikalisktekniska uppfostran?» Högst få nå
tyvärr till återgifvande af ett af
klassikernas eller andra tonhärskares verk. De
flesta bli stående på ett stadium, som
på sin höjd sätter dem i stånd att
prestera »lätt» musik. Vanan skapar
själf-belåtenhet, och för trivialiteter stå alla
portar öppna. Helt annorlunda skulle

*) Efter H. Ritter »i Das freie Wort».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1907/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free