Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 20 Mars 1907 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern - Gewerbehausorkestern till Stockholm - Nya filharmoniska sällskapet - Systrarna Svärdström ge konsert - Den andra sonatafton - Uppskjuten kammarmusikafton - Eugen d’Alberts tack - Sigrid Arnoldson i Petersburg - Emil Sjögren i Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
messingsinstrument och stråkbasar och
hela »inferno» Sr en byggnad af
kro-matiska passager och förminskade
sep-timackord med uppbjudande af
orkesterns hela krafr, deremellan af
harp-glissando och träinstrument, ett
intermezzo som tecknar mötet mellan
Tran-cesca och Paolo. Den andra satsen
är af mera stilla natur, och slutkören
bakom scenen är i gammal kyrkostil.
Den strofiska musiken innehåller jemte
vildt buller i senare delen vackra
klangkombinationer men utan bestämda
konturer och är på det hela matt i
uppfinningen, om ock etorartadt i
anläggningen.
Richard Strauss och Max Heger,
nutidens mest produktiva och extrava
ganta tonsättare, framträdde i den
förres konsert och den senares sonat för
soloviolin märkvärdigt enkla och
lättfattliga. Men också bär konserten
opustalet 8 och påminner om Vieuxtemps
eller Bériot i sin klara faktur och
melodiska karaktär. Hegers sonat är en
Bach-imitation af icke synnerligen
ori-ginel natur. Båda dessa violinnummer,
det första naturligtvis med orkester,
väckte emellertid intresse och utfördes
af solisten hr Julius Kuthström med
verkligt mästerskap i fråga om såväl
teknisk fulländning som klangskön ton
och uttrycksfullt föredrag- Vi ha förut
här omnämnt det stora bifall han rönte
af publiken och hvari äfven orkesterns
medlemmer sedan vid framropningarna
deltog. En musiknjutning af ädlaste
slag bjöd konsertens slutnummer ur
Wagners »Tristan och Isolde» samt
»Mästersångarne». Välförtjänt bifall
egnades äfven af den fulltaliga publiken
ät dirigenten och hofkapellet.
Af öfriga konserter ha vi först att
fästa oss vid Eugen d’Alberts. Dét
var en konstnjutning af första rangen
att få höra denne nutidens
otvifvelak-tigt främste pianist. Eugen d’Albert
kunde också säga som Cæsar: »Veni,
vidi, vicil». Han kom hit på sitt
första besök (i Göteborg medverkade han
på en Orkesterföreningens konsert i
jan. förra året), han såg inför sig en
fulltalig, entusiastisk publik och han
vann på sex konserter, deraf fem dag
efter dag, en lysande seger. Hos
d’Al-bert är- det icke allenast den
fullkomliga tekniken med alla skiftningar i
anslaget från titanisk styrka till
subtilaste pianissimo, som väcker beundran,
man den genialiska uppfattningen, den
stora rikedomen af nyanseringar och
klangfärger, det djupa inträugandet i
och ålergifvandet af kompositionens
anda samt det storartade, fullkomliga
beherskandet af hela pianolitteraturen.
Hans spel är nästan enastående
underbart fängslande. Han är Jupiter och
Apollo i samma person. I första
numret på sin första konsert framträdde
han som Jupiter tonans med sin
väldiga skapelse, Variationerna öfver J. S.
Bachs »Passacaglia», C-moll, ett
särdeles vackert motiv. Sitt störa rykte
som Beethoventolkare häfdade han på
konserterna med utförande af 7 hans
sonater jämte andra kompositioner af
16- och 1 “OOtalets mästare, Mozart,
Schumann, Chopin, Brahms, Liszt etc.
alla tolkades med samma mästerskap.
Af konserterna gåfvos fyra, d. 4, 6, 8
och 10 mars i Musikaliska akademien,
2 i Vasa-kyrkan, d. 5 och 7 mars.
Till karakteriserande af konstnärens
mångsidighet och outtröttlighet, samt
till miune af dessa konserter anföra vi
bär deras program. l:a konserten: 1
Bach-d’Albert. Passacaglia C-moll,
Beethoven: 2 Sonata appassionata, op. 57; 8
Chopin: Nocturne, op. 9 n:o 3,
Ballade, op. 47, Fantasie, op. 49; 4 K.
Schumann: Fantasie, op. 17, C-dur;
E. d’Albert: Serenata H-dur, Scherzo,
op. 16 n:o 2; Sgambati: Nocturne
n:o 5, Dess-dur, op 31; Schubert-Liszt:
Soirées de Vienne n:o 6; Liszt:
Polo-lonaise, E-dur. - 2:a konserten
(Vasakyrkan): Couperin: 5 stycken; 2 Rameau:
Gavott; 3 J. S. Bach: Suite anglaise
n:o 6, D m.; 4 Händel: Chaconne, G
d.; 5. Ph. E. Bach: Fantasie, C d.;
Haydn: Andante con variazioni, F m.;
Mozart,: Fantasi, Cm. — 3:e koserten:
1 Beethoven: Sonat. op. 53, Bd.; 2
Mozart: Rondo Am.; 3 Scarlatti:
Pastorale und Capriccio; Chopin:
Nocturne, op. 48 n:o 1, B m.;
Berceuse; op. 57; Scherzo, H m., op. 20;
R. Schumann: Carneval, op. 9;
Tschai-kowsky: Valse, op. 4; Saint Saeus:
Mazurka, op. 66; 5 Chr. Sinding: Im
Volkston, op. 32, n:o 4; Marche
gro-tesque, op. 32, n:o 1; Eugen d’Albert:
Valse, op. 16—4:e konserten (Vasa
kyrkan): Beethoven: 32 Variationer
öfver ett originaltema, C m.; Sonat, Ess-d.,
op. 31: Rondos, op. 51 och 129;
Sonaterna op. 109, 110 och 111;—5:te
konserten: 1 Brahms: Sonat, F m., n:o
5; 2 Beethoven: Sonat, op. 90, E m.;
3. Chopin: Nocturne, op. 62, Hd.;
Ballade, op. 23, Cm‘; 4 Liszt: Sonat,
Hm.; 5 Grieg: Ballade, i form af
variationer öfver norsk melodi; Schubert:
Impromptu, op. 90 n:o 3, G d.;
Impromptu, op. 142 n:o 4, Fm.; Raff:
Giga con Variazioni (ur Sonat, op. 91);
A. Rubinstein: Barcarole, n:o 5, A-m.;
Strauss Tausig; Nachtfalter Walzer; —
6: te konserten (afskedsmatiné): 1 Brahms:
Variationer öfver ett tema af Händel;
2 Chopin: Sonat, H-molI, op. 58; 3
Chopin: Etuder, Ciss-moll och A-moll,
Vahe, op. 42; 4 E d’Albert:
Intermezzo; A. Zanella: Menuetto; Liszt:
Liebestraum; Strauss-Tausig: Vals » Man
lebt nur einmal». Af d’Alberts egna
kompositioner, i mindre stil, anslogo
mest hans »Serenata» och »Scherzo».
Jacques Thibauds utmärkta violinspel
på hans och pianisten Wurmsers båda
konserter, likasom Musikföreningens
sista och Mischa Elmans m. m. skola
vi redogöra för i nästa nummer.
Musiknotiser från
hufVud-staden och landsorten
Kgl. teatern. Efter Nifelungenringen
lär PetersonBergers »Ran» komma att
återuppföras.
Gewerbehausorkestern till Stockholm.
I midten af april väntas Dresdener
Geiverbehausorkester hit till Stockholm,
där en eller ett par konserter komma
att ges på Operan. Den 60 man starka
orkestern befinner sig för närvarande
på turné i Tyskland.
Nya filharmoniska sällskapet arbetar
för närvarande på inöfvandet af den
flamländska tonsättaren Tinels stora
körverk »Franciecus», hvilket skall
komma till utförande vid sällskapets
andra abonnemanskonsert i nästa månad
under anförande af hr Armas Järnefält.
Systrarna Svärdström ge konsert. Fru
Valborg Svärdström-Werbeck och
hennes systrar Olga, Sigrid och Astrid,
hvilka gett konserter i utlandet och
där firat triumfer, ge konsert i
Musikaliska akademien här den 27 dennes.
Den andra sonatafton violinisten fru
Munthe-Sandberg och pianisten Agda
Lysell skulle ha gett den 18 d:s
kommer på giund af fröken Lysells
inträffade sjukdom och fru Sandbergs
utländska studieresa att framflyttas till
hösten.
Uppskjuten kammarmusikafton.
Fröken Märtha Ohlsons och hrr Runnquists
samt Lindhes tillämnade
kammarmusikafton den 14 d:s har för undvikande
af kollision med Operans uppförande
af »Nibelungenringen» uppskjutits till
den 4 april.
Eugen d’Alberts tack. Den nyligen
här gästande piano-heroen har från
Köpenhamn riktat ett bref till sin
impressario härstädes, direktör Eduard
Gellin. »Jag kunde inte lämna
Skandinavien», skrifver konstnären, »utan
att åter sända er ett hjärtligt tack för
de angenäma dagarna man beredde mig
i Stockholm. Jag är mycket glad
öfver min vistelse där.»
Sigrid Arnoldson i Petersburg. Under
förra veckan gasterade den på
kontinenten så gouterade svenska sångerskan
i Petersburg som Margareta i tre olika
uppenbarelser först i Gounods och
sedan i Berlioz’ »Faust» och slutligen i
Boitos »Mefistofeles». Hennes
framgång lär ha varit storartad,
framropningarna otaliga.
Emil Sjögren i Köpenhamn. Miss
Minnie Tracey utförde d. 6 d:s på en
matiné hos grefvinnan Raben-Levetzau
sånger af Emil Sjögren, hvarvid
kompositören ackompanjerade. Matinéen
bevistades af konungen och den
kungliga familjen. Konungen
komplimenterede de båda konstnärerna.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
