Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 4 April 1907 - Systrarna Svärdström. Valborg, Olga, Sigrid och Astrid. Sångkvartett (med porträttgrupp) - Blad ur Chopins dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde med största framgång i Prag.
Ea kritiker yttrar härom: »En
intressant konstnärlig personlighet lärde vi
på Tyska teatern känna i den svenska
sångerskan Valborg Svärdström.
Hennes betydenhet ligger i uttryckets
naturlighet, som beherskar hela
framställningen : ord, sångsätt, mimik och geste.
Med Gretchen gaf sångerskan en god
del af sitt eget väsen. I de drama- i
tiska höjdpunkterna af rollen, i
trädgårds- kyrko- Valentin- och
fängelsescenerna utvecklade hon hela den fa- j
scinerande verkan af sin individualitet, j
Det är ingenting virtuosmessigt i hen- |
nes prestation, såsom ho3 andra
Mar-gareta-tolkare; allt tekniskt tjänar hos
henne till en högre uppgift».
I Leipzig medverkade nyligen, d.
14 mars, fru Svärdström Werbeck på 1
en Gewandhaus konsert, då man
yttrade om henne att »hon fängslade i
hög grad med sin behagligt litliga
före-dragskonst, sin välbildade röst med
barnslig timbre». Hon sjöng vid detta
tillfälle den efterkomponerade arian ur
Mozarts »Idomeneo», ett par svenska
sånger, som kritiken finner särdeles
»feinsinnige», nämligen A. F.
Lindblads »Ein Lenztag» (»En vårdag») och |
»Der Wind» af Bror Beckman, samt
»Spätsommer» (»Eftervår») af
Lange-Miiller.
Blad ur Chopins dagbok.
Eher en tysk öf versättning i N M. Z.
meddela vi några utdrag ur Fiédéric
Chopins dagboksanteckningar, i en med
inledning och anmärkningar försedd bok
utgifven af Ad. Chybinski. De äro
ett dokument af icke så ringa värde,
emedan de nästan alle icke användts
af mästarens biografer. Svårigheten
af deras offentliggörande har väl berott
därpå att, innan de nyligen blifvit af
H. Wiesenthal öfveraatta på tyska, de
endast funnits tillgängliga på det polska
språket, hvarpå de äro författade.
Särskildt viktig är denna dagbok
beträffande kapitlet om »kvinnorna i
Chopins lefnadshistoria.» Af mästarens
tidigare biografier kunna vi t. ex. ej
sluta ost till när skotskan Stirling, hans
ädla gynnarinna, tog pianoundervisning
af honom, hennes namn framträder i
alla händelser icke före åren 1840—
41. Af dagboken få vi nu ve a att
hon redan före 1837 studerat hos
Chopin, ja, att hon besökte honom och fru
Sand 1838 i Waldemosa på ön
Ma-jorka.
Skotskan var dödligt förälskad i sin
lärare, men af svartsjuka fanns ej ett
spår i hennes hjärta, emedan hon
prisade sig lycklig om blott hon kunde
fi vara i mästarens närhet. Hon är
för öfrigt en af de ädlaste gestalter,
som spelat någon roll i Chopins lif.
För oss, som rätt noga känna Chopins
individualitet, lif och verksamhet, före-
faller det underligt att namnet på
skotskan i Chopins dagbok är »Rebecka»,
ehuru hon i alla hans bref likasom
samtliga biografier öfver honom alltid
förekommer under namnet »W. Jane
Stirling.» Den äldre systern till »Rebecka»,
fru Erskine, kan i alla fall icke
åsyftas. Kanske är Rebecka ett
tillfällig-hetsnamn, hvars betydelse endast var
klar för Chopin. Dagboksanteckningen
af den G oktober 1837 är särskildt
viktig. Mästarens biografer hittills ha
ansett att Chopin icke vidare tänkte
på sin första kärlek, nämligen till
Constantia Gladowska (Warschau 1830.)
Vt finna att han ännu 1837 hade henne
i tankarna, ehuru han redan under
tiden utspelat rollen såsom den
olycklige, förskjutne friaren till
gref-vinnan Marie Wodzinska.
Af vidare anteckningar framgår att
Chopin mellan den 7 och 10 oktober
1837 gjorde bekantskap med George
Sand (m:me Dudevant). Kanske skedde
det den 7 oktober, emedan han den
10 skrifver: »Tre gånger har jag sedan
återsett henne». Alla legender och
»tillförlitliga» utsagor och »ögonvittnen»
(till och med af Franz Liszt) äro inför
Chop:ns dagbok öfverflödiga och
betänkliga. Emellertid finna vi
bekräftelse på att Liszt var upphofvet till
denna för Chopin ödesdigra bekantskap.
När kom det till brytning med
Georges Sand? Troligen 1847. Det
som Karasowski i sin
Cbop’n-bio-grafi skrifver är i alla händelser —
hvad redan Niecks påvisat — en
fantastisk osanning, som har till ändamål
att vältra hela skulden på G.-orges
Sand. Men äfven de »af Georges Sand
förebiingade argumenter», dem Niecks
betraktar såsom »ingenting mindre än
öfverlygande», äro blottade på all
betydelse. G -orges Sand visste väl att
hennes »Histoire de ma vie» skulle
på något sätt off -ntliggöras efter hennes
död; hon ansåg det alltså lämpligt att
i alla fall ställa i ett bättre ljus sin
skuld med hänseende till sin
hänsynslösa behandling af den sjuke Chopin.
Däremot var Cuopins dagbok författad
endast för honom själf utan några
bi-afsikter — ja, Chopin begärde till och
med före sin död att man skulle bränna
upp alla hans papper och
kompositionsmanuskript. Därför äro dagboksblad
och bref af Chopin det enda
tillförlitliga för oss. Det kom till brytning 1
juni 1847 eller omedelbart före denna
dag Mellan 1 och 10 juni, möjligen
efter den l:a, lemnade Chopin Nohan,
fru Sands gods, och vände åter till
1’aris. Det är ganska troligt att ett
formligt afsked vid skilsmessan
undveks. Då Chopin insåg att han var
henne till en börda, och då han
energiskt ville taga i beskydd fru Sands
dotter emot moderns betänkliga
attentat mot denna och slutligen ej mer
kunde tåla fru Sands oti’lständiga
uppförande i mer än ett hänseende,
1cm-nada han Nohan utan att taga farväl.
Det omedelbara skälet till detta steg
föranleddes af de grofva ord af fru
Sand, hvilka beredde honom dubbel
smärta. Han »tänkte icke att hon kunde
vara ad hård» och om kvinnorna skref
han: kvinnor måste vara förnäma.»
Att Chopin var en god son mot sin
mor och sitt fädernesland intyga
flerstädes hans dagböcker. De innehålla
många detaljer, som ställa hans
personlighet i en klar dagar. Följande hans
anteckning?r skola visa detta.
Paris den 0 okt. 1837.
Regn, ingenting annat än regn hela
dagen Ingen människa kommer till
mig. Ingenting lifvar min själ,
ingenting afbryter mitt klappande hjärtas
monotona trapp, trapp, trapp.
Endast en trädgårdspojke kom och
gaf mig violer, en stur ask med
engelska violer — Rebecka Stirlings
violer 1 Himmel, en sådan kvinna! Det
synes mig ofta som om jag liknade
henne, när jag betraktar mig i spegeln;
endast genom att tänka på henne blir
jag henne lik. Denna s‘ora örnnäsa
— denna listiga b’ick — och den
stora munnen, — ack, denna mun!
Dess leende gör mig rasande. O,
Re-b eka! Hvi kväljer du mig dag och
natt med din tidbedjan och dina
violer — och din näsa. Kvinnor måste
verka förnäma, den milda glansen i
deras blickar måste komma mig att
rysa som för brännande lågor!!
Con-stantias blickar? Cmstantia?* Nej,
flyktigt, lik den vexlande månen —
Trapp, trapp — skall det då aldrig
upphöra! Kunde jag blott spela bort j
smärtan. Den gnager mig på hjärtat.
Och dock är lifvet till för njutning
och för kärlek — kärlek — ljuf som
drömmen, ljuf som musik — sorgliga,
ijufva och glada kärlek! Ack, vore
jag ej så trött på allting. Klockans
slag förena sig med mitt hjärtas. Ert
— två — tre — nio — tio. Och
hur långsamt kryper ej natten fram.
— Jag kan icke längre uthärda denna
börda :i:s, jag vill hvila ut, hvila ut vid
ett kvinnohjärta!
Paris den 10 okt. 1837.
Det var en lycklig ing’fvelse. Jag
tog af mig den förskräckliga
morgonrocken och ledsnaden var försvunnen.
Ert doftande bad, linne, fint som silke,
och eocietet8dräkten togs fram. Friskt
strömmade blodet genom ådrorna, stilla
melodier ljödo i mina öron, jag insöp
en skön violdoft. Den förföljde mig
då jag genomkorsade de våta gatorna,
då jag steg upp för de mattbelagda
trapporna till grefvinnan Czosnowskas
salong** ***’*. Min själ var glad. En
skugga korsade min väg, förskräckt såg
jag mig om. Nej, det var ingenting,
* Const mtiii Gladowska, se ofvan.
** Torde syfta på Chopins olyckliga kärlek
till grefvinnan Marie Wodzinska. Så godt som
förlofvad med henne Lief han af hennes far
med bestämdhet afvisad (1836).
*** Laura Czosnowska, Chopins väniuna
från Warschau, »Lorka» kallad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
