Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 16 April 1907 - Ellen Gulbranson (med porträtt som Brynhilda) - Jeannette Jacobsson † (med porträtt) - Blad ur Chopins dagbok (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligt nog, hennes tankar på
Bayreuth, dit hon också begaf sig i maj.
Vid profsjungningen för fru Cosima
Wagner blef denna förtjust öfver den
nordiska sångerskans talang och
apparition. Hon blef sålunda engagerad
och vistades 189(1 hos fru Wagner för
inöfning till utförande af Briinnhilde på
fest8pel8teatern. Under denna tid väckte
hon mycken uppmärksamhet i Wien,
då Grieg der konserterade. Den 2(1
juli debuterade fru Gulbranson i andra
cykeln af Nibelungenoperorna. Det
var i »Valkyrian» och framgången var
fullständig, ehurnväl hon till
medtäfla-rinna i första cykeln hade Lilli
Lehmann. Samma lycka gjorde hon i
»Götterdämmerung». Efter
Bayreuth-säsongen gjorde konstnärinnan en turné
i Tyskland och vann triumfer i
Frankfurt vid uppträdande i nyssnämnda
Wagner-operor. I december s. å. sjöng
hon på Berliner-opeian i »Siegfrid»
och »Götterdämmerung», då hon genom
operachefen grefve Hochberg fick
emot-taga från kejsaren en brosch med hans
namnchiffer i briljanter.
I början af 1897 sjöng fru
Gulbranson åter Kleopatra i Köpenhamn och
mot slutet af året gjorde hon stor
lycka i München som Briinnhilde i
»Valkyrian . I november lät hon första
gången höra sig i London. Det var
på den andra af de stora
Wagner-kon-serterna, då kritiken yttrade om henne
»att hon obestridt var kallad att intaga
en mycket hög rang bland
Wagner-tolkarne.» Redan efter första
uppträdandet i Bayreuth sade en ansedd
kritiker om sångerskan: »Hon betager
genom röst, poesi, temperament och
apparition. Hennes organ utmärker
sig för stort omfång, vekhet, egalisering
i alla lägen och en särskildt ädel
klangkaraktär.» Han säger vidare: »En
högrest gestalt af äkta germanisk typ
rör hon sig på scenen med sparsamma,
nobelt måttfulla geäter, men kan i de
afgörande ögonblicken bryta ut i en
af situationen framkallad häftighet af
stor skönhet.»
Efter 1897) dröjde det till 1898 innan
fru Gulbranson åter gästade
Stoek-holms-operan. Det var i april månad,
då hon der uppträdde som Brynhilda
i »Valkyrian» och Ortrud samt
medverkade på en symfonikonsert.
Påföljande maj sjöng hon i Amsterdam
tillsammans med herr Elmblad i
»Götterdämmerung.» I januari 1899 var hon
åter i fädernestaden och uppträdde på
operan i »Valkyrian» samt äfven som
Elisabeth i »Tannhäuser» och Ortrud i
»Lohengrin». Nyligen har äfven nämnts
att hon sedan i februari medverkade
vid en musiksoaré hos kronprinsen.
Förra året medverkade fru
Gulbrau-son vid uppförandet af »Valkyrian» i
Helsingfors, jemte fru Järnefelt samt
hrr Costa, Perron och Elmblad, då man
fann hennes Brynhilda »storslagen,
helgjuten och alltomfattande.» Att
ytterligare följa fru Gulbransons konstnärliga
verksamhet i Bayreuth etc. vore lika
öfverflödigt som vidtom fattande. Efter
säsongens arbete brukar fru Gulbranson
draga sig tillbaka till sitt landtliga
hem i Norge att njuta en välbehöflig
hvila samt egna sig åt landtliga o<-h
hnsmoderliga bestyr.
V
t
Jeannette Jacobsson.
Med fru .Teannoite Jacobsson, som
d. 10 d:s afled härstädes, bortgick en
sångkonstnärinna, som på sin tid hade
högt anseende såsom sådan. Mycket
längesedan är det sedan hon offentligt
uppträdde, så att den yngre
generationen ej kan ha något minne deraf,
men mången kan ännu erinra sig
hennes värdefulla medverkan vid konserter,
hvilken väckte en stark längtan att få
se och höra äfven på scenen denna
musikaliskt talangfulla och till det yttre
intagande sångerska, hvilket man dock
knappt hoppades på grund af fru
Jacobssons ekonomiskt lyckliga
samhällsställning. Käileken till konsten förde
henne emellertid till operan, som hon
dock endast en kortare tid tillhörde.
Jeannette Jacobsson var född i
Stockholm d. 16 mars 1841, dotter
till Hasselbackens bekante grundläggare,
Wilhelm Davidson. Sin första
sång-undervisning fick hon af prof. Julius
Günther och fullbordade sedan sina
sångstudier för Masset i Paris och I.
A. Berg. Under flere år medlem af
det 1860 af Günther och Ludvig
Norman bildade Nya Harmoniska sällskapet,
var hon dess mest verksamma solist
på kvinnosidan och utförde bl. a.
solopartierna i flere större musikverk
såsom Haydns »Årstiderna»,Mendelssohns
»Paulus» och »Athalia», Schumanns
»Paradiset och Perin» m. fl.
Den framgång, hon härvid rönte,
föranledde henne att egna sig åt scenen,
och den 11 juni 1868 debuterade hon
på k. stora teatern som Julia i
Gou-nods »Romeo och Julia», här kreerande
denna roll. Aftonbladet yttrade om
nämda aftons föreställning bl. a :
»Debutanten, fru Jacobsson, af
hvilken man väntat ganska mycket,
öfver-träffade emellertid alla förväntningar.
Genom sin präktiga röst, sitt utmärkta
föredrag, sitt goda spel samt sin ädla
och flärdfria hållning vann hon strax
publiken och kom densamma från början
att glömma all ängslan för debutanten,
så att den med ostördt lugn kunde
öf-verlämna sig åt, konstnjutningen. På
länge torde icke en sådan debut ha
ägt rum på vår lyriska scen.»
Fru Jacobsson uppträdde sedan med
stor framgång i andra framstående
partier, såsom Judinnan, Katarina i »Den
förtrollade katten», Alice i »Robert»,
Adriano (’olonna i »Rienzi», Lalla
liookh, Afrikanskan. Zigenersl.au och
Fidelio En mezzosopran ii en ren,
vacker timbre, ett af studier och
musikalisk intelligens prägladt föredrag i
förening med ett spel, som redan från
början röjde en lycklig
uppfattningsförmåga, riktig takt och fin ton jämte
ett fördelaktigt yttre voro de
egenskaper, som utmärkte fru Jacobssons
sceniska verksamhet.
Fiu Jacobsson, som 1860 ingått
äktenskap med numera aflidne
grosshandlaren Carl Jacobsson, lämnade
scenen 1871, har sedan ägnat sig åt
enskild sångundervisning och utbildat
flera af våra mera bekanta sångerskor,
såsom fröken Rosa Grünberg och Signe
Kolthoff, friherrinnan Fleetwood, f.
Frisch, m. fl Sedan år 1872 var fru
Jacobsson ledamot af Musikaliska
akademien.
Porträttet å första sidan är, som man
kan finna, från den tid, då fru
Jacobsson verkade Som konsert- och
operasångerska.
V
Blad ur Chopins dagbok.
(Forts.)
Paris, d. 14 mars 1839.
Paris lustiga Paris! Hur trefligt
vagasbullret från gatstenarna ljuder i
mitt öra! Här kan jag andas.
Begraf-ningsklockan får vänta. I Marseille
ville vi besöka Nourrit* — död!
Stackars Adolphe! Han bar för tungt på
lifvets börda. Jag beder för hans själ.
Och Heine** — den förträfflige
Heine, han ler i åsynen af döden.
Tum för tum strider han med döden.
Jag såg honom i går morse. Han
blinkade åt mig med sina stora ögon.
Han slog vad med mig om att han i
tio år skulle öfverlefva mig. Skall jag
väl npplefva att hans förhoppning slår
fel? Kunde jag se in i framtiden!
En dimma fördöljer allt. Aurora
kommer! På en vecka har hon ej varit
här. T.jufva vårdag!
Xohant, d. 11 okt. 1839.
De säga mig att jag är bättre. Hostan
och smärtorna ha aftagit. Men djupt
i mit( inre känner jag slagen. Auroras
ögon äro beslöjade. Endast när jag
spelar glänsa de, då är världen ljus
och skön! Sakta rör mina fingrar vid
taugenterna — hennes penna flyger
* Nourrit, den berömde operatenoren,
Chopins viin, dog d. S mars 1830. Lidande al
svårmod kastade han sig ut genom ett
fönster i Neapel efter ett uppförande af Norma
Möjligen hade han sitt hem eller nyss förut
uppträdt i Marseille eller Chopin trodde sig
kunna träffa honom der.
** Henrik Heine var intim vän med
Chopin och var en af de första som rätt förstod
lians musik. H. dog i Paris 1856, Chopin
18 fO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
