Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 2 Maj 1907 - Pianospelets grundläggande metod, af F. H. - Litteratur - Dödsfall inom musik- och operavärlden 1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lehrer». Af hans - Klavierschule» i 3
band utgafs 18:de upplagan 1898.
Äfven andra musikliterära verk än de
nämnda har han utgifvit jemte andliga
och världsliga körsaker, sånger och
pianostycken.
Den här ifråga varande boken om
»pianospelets grundläggande metod»
innehåller åtskilliga goda anvisningar
jemte ett och annat, som kan vara
omtvistadt. I afseende på
grundelementen för pianospelning, så har man
ju dem i bvarje pianoskola mer eller
mindre fullständigt eller rationelt
fram-stälda liksom i andra ämnet rörande
»katecheser» eller läroböcker. Breslaurs
»metod» synes oss alltför tyskt
metodisk och omständlig. Den första
undervisningen — och det är denna det
gäller — kan meddelas på ett mycket
enklare sätt, och hvad beträffar
handens och fingrarnes »skolning» med
tal om öfver- och underarmsrörelser,
de särskilda fingerlederna etc. torde
hvarken läraren eller lärjungen ha stor
nytta af teoretiserandet derom likasom
detta i flere andra delar torde vara
öfverflödigt. Den riktiga kropps-,
arm-och handställningen vid spelandet är
så naturlig, att derom ej behöfver
mycket resoneras, och hvarje
pianoskola likasom hvarje insiktsfull lärare
kan upplysa härom. Att tangenternas
kännedom skall efter flere öfniogar
meddelas synes oss besynnerligt.
Genast då eleven sätter sig för första
gången till pianot bör han väl få
begrepp om klaviaturen, och namnet på
tangenterna är icke svårare att lära,
än de sju bokstäfverna, hvarmed de
benämnas. Vid tal om kunskap i
not-läsning rekommenderas inlärandet af
minnesvers. Så skall inlärandet af
noternas namn på de fem linierna i
diskanten, e, g, h, d, f, underlättas
genom minnesversen en //od /ijälte
(/yrkar /"aran — en mycket onödig
»metod». I fråga om »anslaget» finner
man mycket minutiösa förordningar om
styrkegradem »som skall ökas med
största försiktighet». »Först sedan
man en längre tid öfvat legatospelet»
— heter det — »får man lyfta
fing-rarne högre». Ett distinkt anslag bör
lärjungen genast lära sig, och dermed
är väl ingen farlig ansträngning
förknippad. I fråga om skalorna säges
att »eleven måste veta, hur skalan
uppkommer» — ooh det är riktigt,
men att han skall kunna »sjunga»
skalorna också är väl mycket begärdt.
I afseende härpå vilja vi taga i
betraktande Breslaurs pianoskola, det
band som innehåller »Begynnelse- och
första mellangraden», och hvilka
grader just afse »den grundläggande
metoden».
Prof. Braslaur tycks rörande
skalorna instämma med Kullak i att
skalorna icke skola spelas efter noter,
utan att de särskilda skalorna skola
bildas efter stam- eller modellskalor,
dur och moll. (Durskalan först efter
C-dur som modell; mollskalan efter
C-moll; bådadera enligt ordningsföljden
af hel- och halftoner.) Pedagogiskt
riktigt finner Kullak detta förfarande
äfven från synpunkten af att detta
lätta tankearbete roar eleven. Likaså
med utförande af treklang och
intervaller. Det är därför ock af så stor
vikt att lärjungen genast gör
bekantskap med klaviaturens hela och half va
tonsteg. Inlärandet af skalorna på
första undprvisningS8tadiet kan och bör
lätt ske. I Breslaurs pianoskola
saknas egentlig anvisning derlill. I denna
skola är äfven sången förbunden med
pianospelet; en idé, som Aug.
Reiss-mann vidhåller i sin »Klavier- und
1 Gesangschule». Sångundervisningen,
som ju bediifves i lärdomsskolorna,
anse vi emellertid obehöflig, snarare
störande och tidsödande vid
pianoundervisningen. Breslaurs pianoskola
upptager mycket af onödiga öfningar med
»stödfingrar» i alla tonarter äfvensom
med »accentöfningar och
treklangsbryt-ningar» i olika lägen (sextackord och
kvartsextackord), hvilka bäst kunna
öfvas i samband med skalorna.
Anvisningarna om fingersättning kunDa
betydligt förenklas och tabellerna härtill
äro ett obehöfiigt och litet
tillkrång-ladt studium. Det rent tekniska skulle
sålunda kunna i flera fall kunna
ersättas af mera instruktiva och eleven
intresserande pianostycken af
omvexlan-de och smakbildande na’ur. Angående
de rationella grunderna för
pianospel-ningen har Svensk Musiktidning (1885
n:o 5—8, 11, 12 och 1892 1, 2, 4, 6)
i artikelserier och äfven i mindre
uppsatser (1898 n:o 16, 1905 n:o 5)
yttrat sig med påvisande af enkla
metoder för pianospelets säkra inlärande
under första elevstadiet.
F. II.
Litteratur.
Finsk Musikrevy. Andra aprilhäftet.
Detta utgör ett »specialnummer»
handlande om: Ungerska konserten i
Helsingfors d. 21 april. Programanalys
af Andor Cserna. 7 porträtt af
kompositörerna och notskrift i texten
illustrera häftet.
Vereinigte musikalische
Wochenschriften innehåller i n:o 16 E. Schmitz:
Unsere Musikrenaissance und ihre
pädagogische Bedeutung (slut). —
Wichtigere Neuheiten: B. Sternfeld:
Wagner-Literatur III. — Feuilleton: Noch ein
Wort über Aufführungen der Bach’schen
»Matthäus-Passion»; n:o 17: Angelo
Neumann: Erinnerungen an Richard
Wagner von E. Rychnovsky —
Tagesgeschichtliches, etc.
Die Stimme Heft. 6. D:r von
Grutz-ner: Über die Genauigkeit der
menschlichen Stimme — E. 0. Nodnagel:
Theori und Methodik der Stimmbildung
im 19 Jahrhundert etc (forts.) G. Vo-
gel: Ansatz und Windrohr etc. (forts.)
— C. Kiinhold: Das phonetische Prinzip
im Schulgesangunterricht der
Elementarklassen, etc.
Dödsfall inom musik- oeh
operavärlden 1906*
Arensky, Anton, Stepanowitsch, ansedd
rysk komponist, konservatorielärare, f.
30 juli 1861 i Nowgorod, j i
Terri-joki (Finland) i början af året.
Doppler, Adolf, musikdirektör,
komponist, musikskriftställare, f. 1 maj
1850 i Graz, f deret. d. 30 december.
Dreyschock, Felix, pianist och
komponist, f. -27 dec. 1860 i Leipzig, f
under sommaren i Berlin.
Duvernoy, Henri Louis Charles,
sång-professor vid Paris-konservatoriet,
komponist, f. 16 nov. 1820 i Paris, f
derst. i början af året.
Fahlstedt, Jenny, Oscaria, Amanda,
född Fridoiff, operettsångerska,
sång-komponi8t och sånglärarinna, f. 27 ang.
1853 i Stockholm, f härst. 8 okt.
Garcia, Manuel, berömd sånglärare,
f. 17 mars 1805 i Zafra (Katalonien),
f 1 juni i London.
Giovacchini, Giovacchino, violinvirtuos,
t 8 jan. i Florens, 81 år.
Goldschmidt, Adalbert, von,
komponist, f. 5 maj 1853 i Wien, f derst.
21 dec. på ett sanatorium.
Gura, Eugen, berömd tysk opera- och
balladsångare, f. 8 nov. 1842 i byn
Pressern (Böhmen), f under sommaren
i sin villa vid Starnbergersjön.
Hornemann, Christian, Fredrik, Emil,
dansk komponist, f. 17 sept 1841 i
Köpenhamn, f derst. i början af juni.
Jacobi, Georg, violinist,
balettkompo-nist och dirigent, f. i Berlin, f i
London 13 sept., 67 år.
Kr au ss, Gab riet le, berömd
operasångerska, f. 24 mars 1842 i Wien, f
under januari i Paris.
Lautenschläger, Karl, berömd
maschin-instruktör vid Mftuchen-operan, f under
sommaren 63 år.
Lewandowsky, Max, ung lofvande
kompositör af orkester- och kammarmusik,
sånger m. m., efter klassiska förebilder,
f 19 sept. i Hamburg.
Luigini, Aexandre, kapellmästare vid
Opéra Comique i Paris och komponist,
f. 9 mårs 1850 i Lyon, f i Paris vid
slutet af sommaren.
* Utförligare nekrologer i föregående och
början af denna årgang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
