- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 27 (1907) /
84

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 3 Juni 1907 - »Nyfikna fruar». Textinnehåll - Musiksäsongen i Roma 1906—07. II. Franchettis »La figlia di Jório», af Anteros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Columbina skyndar fram och låtsar
ägna sin fröken den största omsorg.
Under tiden listar hon nr Florindo ett
och annat om kasinot och hur man skall
slippa in där. Han omtalar att lösen
är »Amicitia», att de skola träffas där
i kväll och supéra mellan kl. 9 och 11,
vidare hur man skall komma in o. s. v.
Florindo öfverlämnar Rosaura åt
Colurn-binae omsorger och går ut. Rasaura
springer upp ur sin förmenta vanmakt
och båda flickorna brista ut i skratt.

Andra akten. Rum hos Lelio. Fru
Eleonora letar i sin mans rockfickor,
finnande två nycklar och ett bref från
1’antalone. Hon läser brefvet — »inte
för att hon är nyfiken, visst inte, men
hon måste läsa det». Pantalone
skrif-ver att han väntar Lelio i vanlig tid
och att han skickar två nya nycklar
sedan han för säkerhets skull skaffat
nytt lås — hans tjänare har slarfvat
bort de gamla nycklarna. Eleonora
triumferar — nu skall hon få veta
allt. Lelio kommer. Hustrun retar
honom med att hon vet allt — »allt
är uppenbart».

Tablå. Rum hos Ottavio.
Columbina försäkrar Beatrice och Rosaura
att hon nu fått reda på allt — hon
känner i detalj hela huset der herrarne
hålla till, det fattas bara en sak: hon
har inga nycklar. Detta menar hon
dock kan afhjälpas därigenom att de
»knipa» dem ur herrarnes fickor.

När så Ottavio och Florindo komma,
söker Beatrice, ehuru förgäfres, förmå
sin man att byta om rock för att på
så sätt åtkomma nyckeln. Columbina,
som nu inkommer med kaffebrickan,
råkar emellertid, som af en
olyckshändelse, att slå ut en kopp kaffe öfver
Ottavios kläder. Nu måste rocken af
för att göras ren och Colombina lyckas
sålunda komma åt nyckeln, i stället
stoppande en annan nyckel i Ottavios
, rockficka.

Florindo kommer. Rosaura, låtsar
emellertid att hon är sträng och kall
mot sin fästman, säger att Florindo ej
älskar henne och ber honom, att som
bevis på sin kärlek ej gå till vännerna
på kasinot, utan i stället ge henne
nyckeln dit. Florindo ger slutligen
vika och låter henne få nyckeln.
Rosaura lofvar att säkert bevara den.
Båda betyga nu hvarandra sin kärlek.

Tredje akten. Gata i Venedig. En
kanal i bakgrunden. Öppen plats med
kasinots ingång till venster. Det
mörknar småningom. Pantalone kommer,
följd af Arlechino. Leandro öppnar
porten och de gå in i kasinot. Fru
Eleonora kommer för att spionera på
sin man, men får se Arlechino och
blir så förskräckt att hon tappar
nyckeln, som hon tagit ur Lelios rockficka,
och tar till flykten. Arlechino hittar
nyckeln och tar den. Nu visa sig
Colombina, klädd till karl, och fru
Beatrice, hvilken dock strax drar sig
tillbaka. Pantalone kommer ut, får se
Columbina, som han snart upptäcker
vara en förklädd kvinna. Han frågar

om hon har någon nyckel och då hon
visar honom den, rycker han den till
sig. Colombina springer sin väg.

Lelio och Ottavio, som nu ämna sig
in i kasinot finna ej sina nycklar. De
bedja Florindo, som kommer, att öppna
men ej heller han har någon.
Pantalone kommer och hjälper dem att slippa
in.

Så småningom komma fruntimmerna,
af hvfika Rosaura är den enda som
liar kvar nyckeln; men Florindo, som
stått gömd och ser när hon och hennes
tjänare skola öppna porten, rusar då
fram och rycker den till sig,
förebrående Rosaura, som han igenkänt, för
hennes trolöshet. Med lock och pock
lyckas dock fruntimmerna slutligen
förmå Arlechino att öppna porten till
kasinot, så att de slippa in.

Tablå. Förrum till stora salen i
Kasino. Herrarne samlas till supén
och inträda sedan i matsalen.
Fruntimmerna ha emellertid smugit sig upp
och stå nu och kika i nyckelhålet till
rummet, där deras herrar sitta, för att
se hvad de ha för sig. Slutligen tränga
de på skjntdörrarna så att dessa ge
vika, och de falla framstupa in i
festsalen, hvarvid herrarne, ytterligt
öfver-raskade, stiga upp från bordet.
Fruntimmerna, som nu märkt att de gjort
sina herrar orätt, bedja om förlåtelse
och sedan en af herrarne satt sig till
klaveret slutar det hela lyckligt under
skämt och dans.

’k

Musiksäsongen i Roma

1906—7. II. Franchettis
La figlia di Jörio».

25 april 19U7.

Repertoaren för senare delen af
sta-gionen å Kostånzi- teatern upptog, i
motsats till den förra, hufvudsakligen
inhemska operaverk, Verdis »Traviåta
med Angelica Pandolfini i titelrollen,
af henne så ypperligt återgifven, att
hon derför erhöll till och med den vid
premiären närvarande Adelina Pattis
entusiastiska erkännande ; Puccinis
»Boheme», hvari Livia Berlendi
dokumenterade sig såsom en första rangens
konstnärinna, ehuru hennes Mimi visade
sig vara en för denna högdramatiska
sångerska mindre lämpad uppgift, samt
sist, icke minst Rossinis »Guglielrao
Teil», den genialiske maestrons
»ca-polavöio» ’) inom det högre
musikdramat. På grund af framför allt
svårigheten att finna en tenor mäktig att
tolka Arnolds med hänsyn till
höjdto-nerna ytterst kinkiga parti, har operan
sedan länge nästan försvunnit från
Italiens lyriska scener, men den gafs
nu med en så öfverlägsen artist som
Marius Gilion i Arnolds roll, samt
Antonio Magini Goletti, »protagonista», s)

*) Mästerverk.

2) Hufvudrollen Teil.

och Adelie d’Albert, en förlräfflig
Matilda. Derjemte förekommo i
säsongens elfte timma repriser af de i dess
början gifna operorna delvis med
andra »stjernor», så i »Thais » och
»Wert-hers» kvinliga hufvudroller vid sidan af,
såsom då, Mattia Battistini — just
återkommen från ett kort, men af nya
triumfer krönt gästspel i Ryssland —
Gemma Bellincioni, hvilken här liksom
förut i »Traviata» och slutligen i
»Carmen» — ämnad att återupptagas efter
vår afresa från »den eviga staden» —
hade tillfälle att ådagalägga, huru stor
konstnärlighet är i stånd att öfverskyla
saknaden af ungdomlig »fraicheur»
sär-skildt i fråga om stämman.

En mera detaljerad redogörelse för
»Ooslänzis» enda nyhet, Alberto
Franchettis redan för ett år sedan å »La
Scala» i Milano för första gången
representerade och sedan dess med något
varierande framgång i Genova, Torino,
Buenos Ayres etc. utförda lyriska
»pastoraltragedi» La figlia di Jörio
(J:s dotter) skulle föra oss för långt,
men då Gabriele d’Annunzios liknämnda
sorgespel, af skalden sjelf förvandladt
till operalibretto hufvudsakligen allenast
genom förkortningar och uteslutningar
af öfverflödiga personer, h varigenom
detsamma om ock med uppoffring af
ett antal af dess alltigenom
utomordentligt sköna verser, vunnit i sceniskt
hänseende, väl nätt och jemt tillnamnet
är kändt i Sverige, torde ett citat ur
undert:s uppsats om förevarande
drama i hans nyss utkomna skizzer »Från
Östan och Vestan» gifva Sv.
Musiktidms läsare en idé af denna snillrika
skapelse.

Inspirerad af en målning af den
jemväl abruzziske, ej mindre geniale
målaren Michetti, är »La figlia di
Jo-rio» ett mollackord af den mest hemska
och gripande art, en med den
forngre-kiska jemförlig tragedi. Ett nationellt,
att icke säga folkligt skådespel, är det
förlagdt till diktarens egen hembygd,
Abruzzernas vilda bergstrakter —
Italiens Schweiz — under en länge
sedan förfluten, icke närmare preciserad
tidsperiod, som lemnar författaren full
frihet att deri inlägga en nästan
mystisk stämning, på samma gång han
gifver en mästerlig bild af
befolkningens af stränga moraliska principer och
stark religiös vidskepelse beherskade
karaktär. Den tragiska konflikten
för-anledes af att undergöraren]Jérios
kringirrande dotter Mila, sjelf en trollkvinna
och en samhällets paria, i förhoppning
att der finna skydd mot de under
vinets inflytande af begär upptända
skördemännen häftigt intränger i den
för-mögne bonden Låzzaro di Rojos hus.
Det är dagen före hans sons, Aligis
bröllop, och denne närmar sig just för
att utkasta den vanfrejdade varelsen,
då hon tillropar honom en varning att
ej kränka helgden af den husliga härd,
vid hvilken hvarje flykting sedan
urminnes tider hade att påräkna skydd.
Ett slags mystisk suggestion griper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1907/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free