Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 2 sept. 1907 - Beethovens första debut - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dren höll honom dertill och berömde
hans prestationer. Huru lycklig var
ej den tacksamme, den så djupt
känslige gossen, när han i sitt tolfte
lef-nadsår, då han redan med färdighet
och fulländning spelte Bach s
»Wohl-temperirtes Klavier» och redan
komponerade sånger och sonater, genom de
uppdrag i klaverinformation som
gynnare och beundrare af hans talang
förskaffade honom, kunde lemna sin kära
moder något bidrag till bestridande af
hushållsomkostnaderne. — Oaktadt
redan då det unga uppåtsträfvande geniet
lät mycket tala om sig till och med i
de förnämsta kretsar beundrades, så
synas likväl hans tryckande
omständigheter hämmande inverkat på det
allmänna offentliga bekantbhfvandet
understödde af det honom egna skyggt slutna
väsendet.
En särdeles kärleksfull omhägnad
fann den blyge gossen i den änka
blifna amtuådinnan von Breunings hus,
der hennes söner, Beethovens
skolkam-reter, af honom undervisades i
klaver-spel. Breuningska huset blef för
honom ett andra föräldrahem, alldenstund,
den ädla fru von Breuning antog sig
honom med moderlig omsorg och
verkade för honom i alla riktningar. Anda
tillsist lifs slut förblef den store
mästaren medlemmarne af denna familj
förbunden i tacksam hängifvenbet och
vänskap. Så hade året 1785 närmat sig
och den dag skulle ej längre vara
af-lägsen, hvilken på ett alldeles
egendomligt sätt införde honom i
offentligheten.
Det var på en het, oväderskvalmig
dag nämnda år, då studeranden i
medicin, Wegeler från Bonn,
botaniserande genomströfvade »Siebengebirges»
dalar och höjder. Fjerran rullande
åskor lato förstå att ett oväder var i
antågande och att rådligt vore söka sig
någon skyddande plats i bergets
klippgrottor. I en klippremna med ett
långt utskjutande stentak fann han,
hvad han sökte; och knappt hade
han gömt sig der förrän ett oväder med
orkanlik storm och åskknallar, hvilka
kommo klipporna att darra, brusade
löst öfver hans hufvud. — Dock,
fastän regnet nedflöt i strömmar och slag
följde på slag följda af korsande
blixtar, lyssnade han mer än en qvarts
timme till en öfver hans hufvud
ljudande röst, hvilken i musikaliska
konstuttryck tycktes dirigera ovädret och
flytta sig från sin plats. »Ett allegro,
nu ett andante, forte, piano, da capo
etc.,» så ropade med pauser rösten; och
då händelsevis åskan stämde öfverens
med det betecknade tempot, så
blandade sig med stormen ett kraftigt
»bravo», beledsagadt af tydliga
handklappningar. Studeranden i
klipprem-nan igenkände snart den sällsamma
o vädersdirigenten, som ej var någon
annan än Ludvig von Beethoven,
hvilkens bekantskap han gjert i
Breuningska huset, hvarest Wegeler ofta
umgicks. »Men Ludvig, huru kom du
hit, och hvarför detta underliga
beteende?» så tilltalade Wegeler sedan
ovädret lag sig, framträdande ur sitt
göm-sle, den på ett klipputsprång ännu
allt-jemt orörligt stående Beethoven.
Liksom uppvaknad ur en dröm, spratt
den vid ynglingaålderns tröskel stående
gossen till vid nämnandet af hans namn,
och skyggt seende sig omkring, ville
han, då han ej varsnade någon,
skyndsamt aflägsna sig, då ett andra tillrop
från studenten riktade hans blick
nedåt, der han såg Wf geler stå, den han
straxt igenkände. Genomvåt inpå bara
kroppen, skälfvande i alla leder fann
denne honom, som emellertid hade
klättrat upp till honom. »Huru länge är
det sedan du gick bort?» frågade
honom hans bekante. »Redan i dag
morse klockan 5 gick jag från
hemmet, hvarest jag, då solen redan då så
tidigt sken in i min sängkammare, ej
längre trifdes. Jag måste ut i Guds
fria natur, ut för att förläna gestalt
och lif åt de tankar, de musikaliska
idéer, hvilka genomkorsa min hjärna.»
— Med lyftning fortsättande sitt tal
sade han: »Ocb, Wegeler, bar du väl
någonsin hört någonting mera
storar-tadt, någonting sublimare än en sådan
»ovädersmusik» ? Haydn och Mozart,
de förmå icke komponera en sådan
symfoni och uppföra den med en
sådan verkan!» — »Från din ståndpunkt,
Ludvig, kan du ha rätt-,» svarade
Wegeler; »men fråu ståndpunkten af min
uppfattning, min vetenskap, tänker jag
annorlunda derom och finner det högst
fatalt att bli öfverraskad af ett sådant
oväder. Dock du är genomvåt, fryser,
J har blifvit hungrig, ty hvad skulle du
väl kunnat få till bästa i bergstrakten;
J följ mig alltså till det en halftimmes
väg inåt landet belägna klostret
Heisterbach, der du kan restaurera dig
och få torka dina kläder.»
(Forts.)
Literatur.
Göteborgs Musikrevy, utgifven af Gust.
Iverson. Med historisk inledning af
Wilhelm Berg. Första årgången. Pr.
2 kr.
Ofvannämnda i sommar utgifna bok
är ett särdeles elegant häfte i större
oktavformat med ett tjog fina
illustrationsblad i slutet af boken. Texten
innehåller utom den nämnda
inledningen: Göteborgs konserthus’ bildande. —
Konserter i Göteborg under år 1905,
innan orkesterföreningen började sin
verksamhet — Göteborgs
Orkesterförenings bildand« — Konserter i
Göteborg under senare hälften af 1906 jämte
Orkesterföreningens verksamhet.
,, Illustrationerna inledas med
helsidesporträtt af Edvard Magnus — »den
hängifne musikälskaren, till hvars
minne dotter och måg, Göthilda och
Pontus Fiirstenberg, år 1902 stiftade
Ed-vard Magnus’ Musikfond» — samt af
dessa båda. Vidare följa porträttgrup1
per af medlemmarne i styrelsen för:
Göteborgs orkesterkassa, Eugene
Sundbergs kvartettsällskap, Edvard Magnus’
musikfond, Göteborgs Filharmoniska
sällskap, Musikföreningen i Göteborg,
Folkkonserterna i Göteborg, Göteborgs
konserthus; af Köpenhamns madrigalkör.
Filharm. sällskapet, Göta P. B:s
sångkör, Göteborgs militärorkester och
Orkesterföreningens orkester,
Invignings-konserten af konserthuset 11 febr. 1905,
Briisselkvartetten, Pragerkvartetten,
Ant. Svendsen-Neruda kvartetten. Jämte
en vy öfver Göteborgs konserthus
finner man ytterligare en mängd porträtt
af vid konserterna medverkande
konstnärer, in- och utländska, bland dessa
helsidesporträtt af C. F. Lundqvist och
John Forsell. Det skulle här taga för
mycket utrymme att uppräkna dem alla,
Finsk Musikrevy n:o 9 och 10
innehåller: Den naturliga klaverteknikens
grundprinciper, fastställda med afseende
å den moderna stilens fordringar, af
Gösta Wahlström — Ungerska besöket
och konserten 21 april 1907, af 01.
Wallin — Dagbok af Sigbjörn
Obst-felder — Från Stockholms musiklif,
af O. W. — Musikbref från Dresden,
af A. Ingman — Musikbref från
Viborg, af —r—r, etc.
På Wilh, Hansens förlag
Köpenhamn, har utkommit Bidrag til
Violon-cellspelets Historir af A. Rfidinger (63
sid.) med 17 illustrationer, deraf 7
tabeller om kropps- arm- och
fingerställning vid violoncellspelet samt porträtt
af dess mästare: Luigi Boccherini, Bernh.
Romberg, F. A. Kummer, F. Servais,
F. W. L Grützmacher, Carl Schnberth,
Carl Davidoff, Alfredo Piatti, Fr. Th.
Rauch, Chr. Kellermann.
Vereinigte musikalische
Wochenschriften, hafva efter senast här anmälda n:r
i derefter utkomma följande innehåll:
n:r 22 Am. v. d. Hoya: Violinschulen
und Elementar-Lebrer — A.
Spiro-Rombro: Für Mozartfreunde; — n:r 23
Für Mozartfreunde (forts.); — n:r 24,
25: V. Reifner: Julius Rietz an H.
Veit. Briefe aus dem Nachlass Veit’s;
— 26 Karl Wolff: Fritz Steinbach
(m. porträtt); 27 L. Wallner: »Der
Fall d’ Indy», verlegt nach Frankreich;
28 E. Kloss: Jo3ef Tichatschek (zu
seinem 100 Geburtstage 11 juli 1907);
— 29, 30. S. Kloss: zum
(Parsifal»-jubileum (1882—1907); — 31—34.
B. Knetscb: Tonale Chromatik; vidare
i hvarje nummer: Tagesgeschichtliches
(konsert, opera, musikbref etc.),
Verschiedenes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
