Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 14. 2 okt. 1907 - Tschaikowskys hem. Ett besök i hans bostad nära Klinn (med porträtt af Peter Iljitsch Tschaikowsky)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare:
FRANS J. HUSS.
Telefon*. Brunkeberg 14 97.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Stockholm den 2 okt. 1907.
Expedition: Kammakaregatan 6.
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
Tsehaikowskys hem.
EU besök i hane bostad nära Klinn.
Utom Ryssland finns väl ingen
operascen, på hvilken Tsehaikowskys operor,
åtminstone nnder senare år, så ofta
förekommit som Stockholms. Hans
»Jolantha» har allt sedan första
uppförandet här 1898, samma år den
komponerades, allt emellanåt stått på k.
teaterns spellista, »Eugen Onegin»
(komp. 1879) har allt ifrån operans
första uppförande å k. teatern stått på
repertoaren. Nu förbereder man, som
vi nämnt, hans i utlandet oftare än de
förstnämnda operorna på senare tid
gifna »Pique dame» — »Spaderdam»
(komp. 1890) — till uppförande här
på operascenen. Afven tonsättarens
orkester- och kammarmusikverk
föie-komma då och då på våra konsertprogram.
Det är nu fjorton år sedan han i
november, samma år som
»Jo-lantha» blef komponerad,
afled af kolera i
Petersburg.
Då vi så ofta påminnas
om Tschaikowsky genom
bekantskapen med hans
verk, så torde det
intressera mången att göra en
intimare sådan med den
ryske tonmästaren genom
att lära känna hans hem
och liemlif. Dertill bjudes
oss tillfälle genom en
uppsats af en författarinna från
Moskva, Ellen von
Tide-böhl, ur hvars beskrifning
öfver en resa till och besök
i Tsehaikowskys hem vi
anföra det följande.
En skön sommarmorgon
begaf jag mig till
Niko-laibanans (Moskva—Petersburg) station för att göra
verklighet af en länge byst
tanke, den nämligen att
besöka Tsehaikowskys hus
vid Klinn, en kretsstad i
guvernementet Moskva. Omkring två
timmar varade resan. På ömse sidor
om banan Båg man skogssträckor,
leende ängar och vaggande kornfält.
Här och der såg man en i grönska
inbäddad herrgård, tornet af en bykyrka
eller villor med grupper af glada
sommargäster. Detta är alltså den väg
som Tschaikowsky så ofta farit! Hvad
kan han då ha tänkt och känt? Hvilka
melodier ha här upprunnit hos honom?
»Station Klinn!» ljöd det för mina
öron. Jag steg ur och såg mig om
efter en skjutskarl, som ock snart
infann sig. Det var en gammal man med
godmodigt utseende, ett ärligt och
sol-brändt ansigte. »Ni önskar alltså
besöka vår godsherres hus», frågade han
vänligt, »gärna kör jag er dit; huset
känner jag väl till. Med den gode
herrn har jag ofta farit. Han har
varit så snäll emot mig, alltid gifvit. mig
Peter lljitsch Tschaikowsky.
mer än jag begärt och drickspengar
på köpet.»
Vi hade farit en sträcka, då gubben
åter vände sig till mig och sade: »Nu
är det flera år sedan han dog, men
här har ändå ingen glömt honom.
Harnen lurade på honom, när han var
ute och spatserade; han hade med sig
godter och silfvermynt, som han skänkte
dem, han var så vänlig och kunde
skratta och skämta med dem så
hjärtligt.»
Fort gick det nu vidare genom
staden, der det ej var mycket att se.
Staden ligger högt invid floden Sestra
och högst upp reser sig katedralen
med sitt ansenliga klocktorn, för öfrigt
såg man ett torg mod salubodar och
enkla, meät en vånings, byggnader.
Då jag kom ut ur staden vidtog en
till höger om vägen liggande park med
präktiga trän. Lindarne stodo i full
blom och doftade härligt.
Nu höll vagnen vid porten.
»Här har vår husbonde
bott»; yttrade gubben, att
han var hjärtegod, veta vi
alla här, men är det också
sant att han är känd i
hela världen för att han
har skrifvit upp på
notpapper så vackra sånger?
Själfva tsaren skall ha
lyssnat på hans sånger och
sedan också belönat honom
kejserligt. Så säger man
här i trakten, och det måtte
väl vara sunt, efter som
det kommer folk från när
och fjärran för att bese
huset där han boddel»
»Ja, han var stor, så
stor att världen aldrig skall
förgäta honom», kunde jag
ej låta bli att svara.
Den gamles solbrända
anlete sken upp, då han
fromt genmälte »Gud göre
honom salig!» i det han
rörde handen till korstecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
