Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 2 okt. 1907 - Tschaikowskys hem. Ett besök i hans bostad nära Klinn (med porträtt af Peter Iljitsch Tschaikowsky)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag drog på klocksträngen vid
porten. Man körde en kund skälla ock
kastiga steg närma sig; porten
öppnades ock en tjenares vänliga anlete
visade sig.
»Önskar fruntimret kese kuset?
»frågade kan artigt,» så står jag till er
tjänst, var god ock stig på, jag skall
genast käwta D3’ckeln.» Dermed
af-lägsnade kan sig. Jag kade kommit
in på gården. Der stod kuset så
fridfullt ock tyst-, omgifvet af köga träd
ock blomstergrupper. Det var en
envåningsbyggnad af gamla slaget med
en veranda på midten af jordvåningen.
Tsckaikowsky bodde en trappa upp,
hade endast på nedra botten sin
matsal; de andra rummen der voro
upplåtna ill hans betjent och dennes
familj. At honom, den rrogne tjenaren,
hade Tsckaikowsky testamenterat huset.
Sedan kade det inköpts af hans
broder Modest. I huset var allt
noggrant bibehållet alldeles så, som då
Tsckaikowsky lemnade det sista gången,
d. 7 okt. 1893.
Yid ett träd stod en bänk på hvilken
jag slog mig ned, i det jag intogs af en
helig och högtidlig känsla vid minnet
af allt det sköna husets herre skänkt
mitt musikaliska sinne.
Men innan vi beträda hans hem
må vi kasta en blick tillbaka för att
förstå hvarför Tschaikowsky kär slagit
ned sina bopålar, hvarför han valt
Klinn till sitt hemvist. — –
År 1877 hade Peter Iljitsch
Tschai-kowaky lemnat professuren vid
Moskva-konservatoriet och sjuk till sinnet
företagit en resa till utlandet. Det var
året för hans olyckliga äktenskap. Han
hade upplöst sitt hushåll och uppehöll
sig mest i Schweitz, Italien och Paris.
När han vände åter till Ryssland,
vistades han som gerna sedd gäst hos
besläktade familjer, hvilka dels bodde på
sina gods, dels i Petersburg.
Under sommaren lefde han i
syd-Ryssland på godset Brailowo, tillhörigt
hans ädelmodiga gynnarinna och vän,
fru von Meek, som han dock alldrig
sett, hvars stämma han aldrig hört.
I de bref af honom, hvilka äro
upptagna i den af hans broder Modest
öfver honom skrifna biografien, lära vi
känna komponisten såsom människa,
tänkare och diktare, skåda in i djupet
af hans själs hemligheter.
Efter sju års oroligt vandringslif
längtar han till eget hem och skrifver
så till fru v. Meek: »Moskva 5 jan.
1885. Min hela sträfvan är nu riktad
på att grunda ett eget hem, nära intill
Moskva, på landet. I det ändlösa
vandringslifvet finner jag ej mer
någon tillfredsställelse; kosta hvad det
vill — jag vill ega ett eget hem.»
I närheten af staden Klinn är det
gamla herregodset Maidanowo beläget
invid Sestra med vacker park. Der
var ett hus att hyra, hvari
Tschaikowsky inflyttade i febr. 1885. Från
denna tid bodde han der. Han vexlade
emellertid två gånger bostad i Maido-
nowo, drog ock hän till ett annat gods
Frolowskoje, der han bättre kunde stå
emot vinterns stormar och kyla, samt
köpte slutligen ett hus nära Klinn och
slog sig ned der på allvar. Denna
bostad motsvarade alla hans fordringar:
han njöt landtlifvets stillhet och hade
i sin närhet staden med postkontor
och telegrafbyrå, med läkare och
apotekare, dertill järnvägsstation, som bragte
honom i förbindelse med den yttre
världen. Särdeles kärt var det för honom
att han hade nära till Moskva, der han
hade konservatoriet och sina vänner,
vid hvilka han med hela sin själ var
fästad.
Ur ett bref från honom till fru von
Meek anföra vi följande:
Maidanowo 11 okt. 1885.
»Hvad mig beträffar så lefver jag
härligt i mitt ytterst angenäma hem,
så härligt, att jag dagligen mer än en
gåog tänker på att det Ahs
pessimistiskt anlagda naturer som förneka
möjligheten af lycka. Jag kunde tjena
som lefvande exempel på oriktigheten
af detta påstående, ty jag känner mig
lycklig i min ensamhet, så vidt som
en människa kan vara lycklig. Jag
eger min frihet, mitt hem! Det har
jag länge önskat mig. Det har jag
nu vunnit. Nu är jag lycklig! —
Att önska och begära mer vore
oför-nuft, otacksamhet!»
Då Tschaikowsky bytte om bostad
måste möbler och allt annat noga
ordnas, på samma sätt som förut. Allt
detta ombesörjde hans trogne tjenare
Alexei Safronoff, ty sjelf förstod han
ingenting af hushållsväsende. Böcker
och musikalier var det enda han sjelf
tog reda på. Lyx och ståt led han
icke, och så frikostig han än var mot
andra, så sparsam var han mot sig
sjelf. Han fröjdade sig dock som ett
barn att han med sitt eget hem hade
»sin silfverservis», »sitt duktyg», »sina
husgeråd», »sin kock» o. s. v. Dagen
hade sin bestämda ordning, från
hvilken han ogerna gjorde undantag. Han
gick tidigt upp, drack vid åttatiden sitt
the. Derefter skref han bref,
studerade engelska, läste tyska författare,
såsom Spinoza, Schopenhauer, Otto
Jahn (Mozart), etc., hvarvid kan dock
ofta måste anlita ordboken. Sedermera
gjorde han en rundtur genom parken,
liksom för att samla nya krafter, hvarpå
han genast satte sig till arbetet:
ned-skrifvandet af sina tondikter och
melodier. Ingen fick nu störa honom.
Alexei, hans trotjenare, var den ende
som i vissa fall fick inträda till honom.
Kl. 1 spisade han middag, då
Tschaikowsky gerna sände ett vänligt ord till
sin kock att det eller det smakade
honom godt. Härefter gjorde han,
oberoende af vädret, om det ej ’var allt
för svårt, en två timmars promenad,
helst ensam. Helt öfverlemnande sig åt
sina tankar och drömmerier utarbetade
han inom sig sina melodier. Då och
då tog han upp en notisbok ur fickan
för att uppskrifva noter och skisser,
hvarur sedan hans tondikter
utarbetades. Stundom kunde han göra halt
för att betrakta fåglarnes flykt eller
nryrornas arbete.
Klockan 4 drack han i hast sitt the
för att sedan arbeta på sin musik till
bortåt 8, då aftonmåltiden intogs. På
aftonen spelade han piano, såg igenom
sina partitur och afslöt dagen med några
rader i sin dagbok. Han har
emellertid, ledsamt nog, förstört sina
dagböcker till största delen.
När Tschaikowsky hade besök af
sina vänner, roade han sig gerna med
litet kortspel, stundom ock med att
spela fyrhändigt eller läsa högt ur
någon intresserande bok. Såsom värd
var han ytterst älskvärd och hjärtlig,
ifall besöket var kärkommet, annars
var han tyst och inbunden. Hans
vänner visste af detta och väntade
tåligt till dess en inbjudning från Klinn
inträffade. De förstodo då hvad det
betydde, nämligen att Tschaikowsky
hade afslutat ett aibete och ville
pau-sera för att vederkvicka sig. De
kom-mo då resande, tre till fyra stycken
eller också flera. Det gick då lustigt
till i »eremithålan» vid Klinn. Der
spelades och sjöngs, pokulerades och
pratades mycket, till dess gästerna på
aftonen vände åter till den tråkiga och
oroliga staden Moskva.
Tschaikowsky lemnade ogerna sitt
hem men måste emellanåt bekväma sig
dertill, när han blef kallad ut i den
stora vida världen. Hans resor till
Amerika, England och andra land
infalla under denna tidsperiod. När han
då vände åter hem kände han ännu
djupare hemmets lycka.
I sina bref prisar han då den ryska
vinterns skönhet ooh sommarens
härlighet med alla dess blommor.
»Jag minnes knappt», skrifver han
en gång, »sådan skön sommar. Mina
blommor frodas praktfullt. Jag känner
att jag skulle kunnat ba blifvit en
passionerad trädgårdsmästare och tröstar
mig med den tanken, att jag kan blifva
en sådan, när på gamla dagar min
musikaliska skaparkraft är slut.»
Till sin bror skrifver han d. 19
juni 1893: Det är ganska eget att
j Tyrolens mäktiga naturskönheter, der
jag nu ett par veckor gästat hos Sophie
Menter, icke skänkt mig hälften så
stort nöje, som då jag for öfver de
i ändlösa stepperna till järnvägsstationen.
Nej, nu vet jag att mitt hemlands
na-i turskönheter äro mitt hjärta kärare, än
hvad hela Europa kan bjuda mig.»
* *
sa
Men jag återkommer nu till
Tschai-kowskys bostad. Ett skrammel af
nycklar, tillbakaskjutandet af regeln, och
! dörren stod öppen. Genom en rymlig
halfdunkel förstuga kom man trappan
upp till öfre våningen. I
entré-rummet såg man höga glasskåp, deri man
förvarat allt som erinrade om den
värderade döde tonkonstnären, skänker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
