Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 16 okt. 1907 - Alfred Reisenauer † (med porträtt) - Arthur de Greef (med porträtt) - Daria. Lyriskt drama i 2 akter af Ad. Aderer och Armand Ephraïm. Musik af Georges Marty. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hana elev spelade då utom solosaker
fyrhändigt sonater med mästaren och
vann stor framgång. Liszt omfamnade
honom i auditoriets åsyn och kritiken
lofordade honom. När de vandrade pä
Roms gator, stannade folk och sade:
»Se der gå den gamle och den unge
Liszt I» En vacker konstnärsbana
tycktes förestå den unge Reisenauer, då
han helt tvärt begaf sig till Leipzig
för att studera jutidik. Efter
halft-annat år vände han dock åter till sin
rätta kallelse, konstnärskapet och
pianospelet. Från 188(i böijar han sin
egentliga bana som konserterande
pianist, åtföljande den berömde
operasångaren Heinrich Vogl, och skördade
sedan stora framgångar i Ryssland,
vidare i Tyskland och andra land,
öf-verallt erkänd såsom en af samtidens
förnämsta pianovirtuoser.
Reisenauer besökte Stockholm föista
gången 188G, då han som solist och
ackompanjatör medföljde »violinelfvan»
Teresina Tua, hvilken vid midten af
Dovomber gjorde sitt andra
konsertbesök här. Reisenauer gaf sedan med
vår bekante bassångare Salomon Smith
konsert i Musikal, akademien och
medverkade på Meissners 2:a populära
konsert i Berns’ salong, hvarvid han bl. a.
spelade Beethovens Ess dur-konsert
och Webers Concertstück. D. 5 dec.
gaf han selan i sistnämnda lokal en
afskedskonsert. 1887 i febr. biträdde
Reisenauer ånyo på G:e o. 7:e populära
konserterna hos Berns’, och då
Wladimir Pachmann åter konserterade här
(första gången våren 1885) i mars
samma år, gåfvo båda pianisterna
tillsammans ett par konserter i
Musikaliska akademien, då de bl. a.
tillsammans spelade Chopins Rondo för 2
pianon. D. 27 mars gaf Reisenauer i
Berns’ salong en afskedskonsert i
förening med Tor Aulin m. fl., då han
med denne utförde som
inledningsnum-mer Griegs 1 :a violinsonat. Reisenauer
återkom hit 1893 och gaf då i senare
hälften af februari tre konserter i
Musikaliska akademien. Han gjorde då
ej samma lycka här som förut;
publiken var mindre taliik och kritiken här
instämde icke med det öfversvallande
beröm han nyss förut skördat i
Köpenhamn. Han har ock visat sig gaDska
ojemn i sitt spel, än för stark än för
vek, och mot hans uppfattning af det
han föredrog kunde man ock en och
annan gång ha skäl till anmärkning.
En betydande pianist var han dock i
alla händelser. På senare år har
Reisenauer i Leipzig haft en mästarskola
för utbildande af pianister. Såsom
komponist har Reisenauer endast gjort
sig känd genom några sånger,
»Wanderlieder».
Arthur de Greef.
På Konsertföreningens snart
stundande konsert få vi tillfälle att göra
bekantskap med en högt ansedd pia-
nist, prof. de Greef från Bryssel, som
då för första gången låter höra sig här.
Det är dock ej första besöket i
»ultima Thule», ty för nitton år sedan
konserterade prof. de Greef med sin
berömda laudsmau, violinisten César
Thomson i Kristiania. För elfva år
sedan framträdde de Greef första
gången i München. E i korrespondent
därifrån skrifver då till en tysk
musiktidning följande: »Sista Kaimkonserten
gjorde 033 bekanta med en utmärkt
pianokonstnär, professor Arthur de
Greef från B.tissel. De Greef har
uppnått högsta mästerskap i sitt fack.
Hau är mera konstnär än virtuos, hvad
som i våra dagar ju vill mycket säga.
Med Saint-Saöns’ G-moll-konsert,
hvilken ställer lika höga fordringar på
teknik som rytmik, på temperament
som intelligens, skördade prof. de Greef,
särskildt efter det graciösa scherzet,
orkanartadt bifall af den bortåt ett par
tusental starka publiken».
Till den främmande gästens porträtt
på första sidan bifoga vi här några
biografiska notiser.
Arthur de Greef är född i
Lou-vain (Löwen), betydande stad i
Belgien, den 10 okt. 1862. Ilågen för
musik framträdde tidigt hos honom och
han erhöll den bästa konstnärliga och
litterära uppfostran. Nio år gammal
tillerkändes han första priset för
piano-spelning vid musikskolan i
födelsestaden, blef sedan elev vid konservatoriet
i Bryssel, der han erhöll undervisning
af Brassin i pianospel, af Dupont i
harmonilära, af Kufferath i kontrapunkt
och af anstaltens beiömde direktör
Gevaert i kompositioDslära. Han gjorde
så stora framsteg, att han vid 15 års
ålder blef anstäld som lärare vid
konservatoriet i pianospel ooh harmonilära.
Sjutton år gammal eröfrade han
guldmedaljen och »diplome de capacilé»,
som ingen före honom vunnit. Kort
derefter gjorde han bekantskap med
Liszt och fick flera gånger spela med
honom, hvilken fann så stort behag i
den unge pianistens spel, att han
dedicerade honom ett Piæludium och
Fuga samt gaf honom i present flera
manuskript. De Greef gjorde sedan
flera turnéer i Belgien, Tyskland och
Frankrike med stor framgång.
Endast 23 år gammal blef han efter
Zarembski8 död 1 885 professor vid
konservatoriet i Bryssel och vid belgiska
hofvet var han mycket omhuldad. 1887
medverkade han vid två skandinaviska
konserter, som Oscar Comettant
föranstaltat i Paris, och året derpå
uppträdde han der på Colonnes konserter
och spelade Griegs konsert,
Mendelssohns »Variations serien ses», saker af
Bach, Moszkowski, Liszt etc., allt
framkallande rikt bifall af åhörarne och
beröm af kritiken. Tidningen Le Siécle
yttrade sig då om honom sålunda:
»Herr de Greef är mera än en
pianist med fulländad färdighet, mer än
en af dessa tangenttämjare, som
till-tvinga sig bravorop genom att för-
våna. Hvad som är verkligen
förvånande hos honom är att han alldeles
icke söker att förvåna, oaktadt .det
vore en lätt sak för honom att
uppträda med virtuoskonster. Hos honom
finnes ej det minsta teatraliskt, men
en naturlig och sympatisk enkelhet,
grundad i den aktning han bär för
sin konst och sig sjelf». — Detäross
icke bekant om prof. de Greef
utvecklat någon kompositorisk verksamhet.
&
•zyii
Daria.
Lyriskt drama i 2 akter af Ad. Aderer
och Armand Ephraim.
Musik af Georges Marly.
Textinnehåll.
första akten. En sal i ryska
godsherren B rris slott med glasdörrar i
fonden, genom bvilka man ser ett
landskap med en by på afstånd. Daria,
en flicka som tillhör godset
(handlingen tilldrager s g under lifegenskapens
tid) har upptagits af Biris som
älskarinna. Denne är för tillfället bortrest.
Daria sitter tankfull vid ett bord i
salen. Ivan, en muschik (bonde) hos
Boris står bakom henne. Han har från
barndomen älskat Daria och ber henne
nu bli hans hustru. Hon afslår
föraktligt anbudet, tänkande att hennes
herre skall taga henne till äkta. Man
hör röster, som närma sig och Boris
inträder, åtföljd af en mängd manliga
och kvinliga underhafvande, hvilka
betyga honom sin vördnad och
frambära skänker af blommor och frukter.
Daria skyndar glad emot Boris, som
något kallt omfamnar henne. Godsets
ungdom ställa nu till en nationaldans
för att roa sin herre. När folket
af-lägsnat sig och Boris blifvit ensam
med Daria, föi klarar han att
förhållandet mellan dem måste upphöra; han
vill och måste göra ett rikt parti.
Daria är förtviflad, och då Boris
slutligen såsom hennes herre befaller
henne, lydnad, blir hon ursinnig, fattar
ett på bordet liggande spö och slår
honom i ansiktet. Förgrymmad ropar han in
sitt folk, som han bjudit på
hemkomstkalas, och befaller att Daria skall
af-straffa» med knutpiskan. Ivan träder
då fram och förebrår sin herre att han
vill låta slå en kvinna, och då Boris
frågar hur han kan våga taga henne
i försvar, bekänner han, att han länge
älskat Daria. Boris säger sig då vilja
visa barmhertighet och öfverlemnar
Daria åt Ivan. En pop inkallas. Daria
fogar sig stilla i sitt öde och viges
vid Ivan. Boris ger dem sedan
tillåtelse att bosätta sig i hans skogar i
Ukraine.
Andra akten. Scenen är i en
dunkel skog, mellan hvars stammar i
bakgrunden man ser en klar aftonhimmel.
Till venster är Ivans koja, öppen åt
förgrunden, med fönster och dörr åt
skogen. Framtill i stugan står ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
