Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 Nov. 1907 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern - Musikaliska akademien - Förestående konserter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
i
I
Edwards. Bitr. frn
Sigr d Malmberg (sång).
29 Kammarmusiksoaré af
Aulin-krartetten och
prof. Fr. Neruda.
Program: Beethoven.
Vasa-kyrkan.
Okt 25 Konsert af K.
F.U.M.-kören.
Djurgårds-circus.
Okt. 27 Gunnar
Wenner-berg-konsert.
\ erdis »Rigoletto», som allra först
uppfördes på operan i juni 1861, har
såsom i förra numret omnämndes, ånyo !
upptagits efter mer än sex års hvila.
För den nya rollbesättningen redo- \
gjorde vi nyligen. I titelrollen har
hr Forsell ett af sina förnämsta
partier, hvilket väl ock gifvit anledning
till reprisen. Äfven hr Ödmann kan
utgöra en dragningskraft i denna
opera. Af den nya besättningen torde
särskildt framhållas fröken Hesses
förträffliga utförande af Gildas parti;
fröken Edström efterträdde också med
framgång fru Jungstedt som
Madda-lena och öfriga rollinnebafvare fyllde
väl sina platser. En annan repris är
Peterson-Bergers »Ran», som senast
gafs i jan. 1905, nu med delvis ny
personal, i det af hufvudrollerna Ran
utfördes af frök. Edström, som förnt 1
innehade Rikissas, efterträdande fru
Jungstedt, och Valdemar
representerades af hr Stockman, ett parti som
senast utfördes af hr Nyblom. Nya voro
äfven denna gång fru Claussen som
Rikissa, hr Wallgren som Ulf
Tufve-son, hr Oscar som presten och hr
Sellergren sim Sten Folkeson, hvilka
roller senast återgåfvos af resp. hrr
Oscar, Söderman och Stiebel samt
Sjöberg. Fru Hellström-Oscår återgaf
som förr Ingrids roll mycket
förtjenst-fullt, liksom den andra kvinliga
huf-vudrollen hade en nlmärkt
framställar-inna i frök. Edström. Hr Stockman
lyckades ock rätt bra med Valdemars
parti, ehuru rösten stundom föreföll
något svag. Om musikens förtjenster
ha vi förut yttrat oss. I det
hänseendet kunna vi såsom mest anslående
framhålla första aktens folkkor, andra
aktens första tablå och bröllopsscenen
i sista akten.
En märklig konsert på operan var
den franska under mr Paul Viardots
direktion. Mr Viardot, som en tid
vistats här för studier beträffande
svensk musik, är ej obekant för vår i
hufvudstad. Första gången gästade
han här 1881, då han på hösten kon- j
serterade å kgl. operan med pianisten,
landsmannen Raoul Pugno, senare fick
man höra honom såsom deltagare i en
Marteau-koDsert på Musikal, akademien
1896 i november och helt nyligen gaf
han en fransk sonatafton, som här
nedan skall omnämnas. Den franska
konserten inleddes med Saint-Saéns’
3:e symfoni, ett ganska långt och
kompliceradt verk, deri äfven orgeln
— ett komponistens hufvudinstrnment
— och till en liten del pianot får
deltaga. Af symfoniens delar anslogo
mest mellansatserna, Komponistens
talang i orkesierbehandlingen röjde sig
i det hela. Denna symfoni synes oss
dock stå efter i värde
A-dur-symfo-nien, som för tio år sedan här gafs
under Saint Saens’ ledning. De två för
oss nya numren, »l’En<errement
d’0-phelie» af Bourgault-Decoudray (f.
1840, professor i musikhistoria vid
Pariskonservatoriet, hekant genom
operan »Thamara») samt »La procession
nocturue» af Henri Rabaud (bekant
genom sin kantat »Job») äro rätt
melodiska och instrumenterade med fransk
elegans, men föga betydande.
Debus-sys »l’Apres-midi d’un faune» är här
förra året gifven och hör till de
ultramoderna sakerna. Konsertens
slutnummer, Charpentiers »Impressions
d’Italie», uppfördes på en operans
symfonikonsert 1903 och slog då som
nu mycket an genom melodisk och
karakteristisk, intressant instrumenterad
musik. Mr Viardot har äfven på en
sonatafton sträfvat att göra oss
bekanta med fransk musik för violin och
piano. De namn som då framfördes
voro dock förut här kända genom
här gifna kompositioner. Denna soaré
inleddes med C. Francks nyligen här
på en trio-soaré gifna sonat.
Programmets båda andra nummer, af G. Fauré
och Lekeu, gåfvo mindre musikalisk
behållning än det första. Lekeus sonat
verkar till och med obehagligt genom
sitt aggregat af intetsägande
tonstrofer, flygande från en tonart till en
annan. Intressant var emellertid mr
Viardots violinspel med sin stora ton
och konstnärligt utförande, hvarjemte
fröken Märtha Ohlson vid flygeln gaf
honom bästa medverkan.
Nyheterna på Oscarsteatern,
Offen-bachs »Hoffmans äfventyr» och
operetten »Skyttelisa», hafva
operaföreställningar och mängden af konserter
hittills hindrat oss att göra bekanskap
med.
Konsertföreningens första
abonnemangskonsert hade ett stort anlagdt
program ech lät os9 göra bekantskap
med den utmärkte pianisten, A. de Greef
från Bryssel. Konserten inleddes med
en rätt roande uvertyr i tienne
af-delningar af J. S. Bach och
afsluta-des med Beethovens »Eroica», af
hvars utförande dirigenten, hr Aulin,
och hans orkester hade all heder.
Mellannumret, Liszts A:dur-konsert,
här ej förut spelad, gaf prof. de Greef
tillfälle att ådagalägga stor
konstnärlighet. Det svåra verket fick äfven å
orkesterns sida en lyckad
framställning men är till karaktären mera ett
bullrande bravurstycke än ett
underhållande musikverk. Den älskvärde
pianisten besvarade publikens varma
hyllning med ett extra solonummer.
På sin egen konsert ett par dagar
senare hado han sedan tillfälle att
inför fylld salong ytterligare visa sin
gedigna och mångsidiga pianistiska
talang genom utförande af
Mendelssohns »Variations sérieuses»,
Beethovens »Appassionata», Schumanns
»Pa-pillons», fyra stycken af Grieg
(Brad-fölget drager forbi, Albumblad) Kobold,
Springdans), två af D. Scarlatti
(Pastorale, Caprice), konsertetude af Liszt,
Saint-Saens’ Caprice och Fuga öfver
Glucks »Alceste». Slutnumret
utgjordes af Saint-Saens’ variationer för 2
pianon öfver ett tema som var
hem-tadt från menuett-trion i Beethovens
Essdur-sonat op. 31 n:o 3. I detta
intressanta nummer understöddes han
af en sin elev, fröken Aurora
Molander från Stockholm, hvars lediga och
artistiska spel väckte mycken
uppmärksamhet. Prof. de Greef och hans
elev blefvo ock efter konsertens slut
varmt hyllade.
För Wennerbergs-konserten liksom
öfriga ofvan anförda konserter sakna
vi nu utrymme att redogöra.
’4’
Musiknotiser från
huFvud-staden och landsorten.
Kgl. leatern. Saint-Saeas’ opera
»Simson och Delila» har återupptagits
med fru Claussen som Delila och
hr Meczinsky som Simson, utförande
rollen på svenska.
Musikaliska akademien höll d. 24 okt.
under ordförandeskap af sin preses,
kronprinsen, ordinarie
månadssamman-komst. Akademien beslöt ett bevilja
Jenny Lind-stipendiaten John Husberg
en tillfällig förlängning för ett år af
stipendiets innehafvare och att
samtidigt kungöra Jenny Linds stipendium
å 3,000 kr. för 1908 till ansökan
ledigt. Ansökan skall före den 24 nov.
vara inlemnad. Bibliotekarien, d:r M.
Boheman, beviljadps på grund af
sjukdom förlängd tjenstledigbet till
iustun-dande december månads utgång, och
förordnades läraren vid
musikkonservatoriet C. F. Hennerberg att under
ledigheten upprätthålla befattningen.
Vidare beslöt akademien att såsom
bidrag för åstadkommande af di-n
till-ämnade Wennerborgs-stoden i Uppsala
teckna ett belopp af 300 kr., att utgå
ur C. W. Bergers fond. Slutligen
anmäldes gåfvor till akademiens bibliotek
från fru H. Svedbom, fru J.
Setterwall, hr F. J. Huss, hr Bror
Beckman samt från hr K. Locher.
Förestående konserter. Violinisten
frk. Elsa Wagner, som i Kristiania
ofta låtit höra sig, ger konsert här i
Vetenskapsakademien den 7 nov. —
D. 8 nov. konserterar i Musikal,
akademien violinisten Dettmar Dressel, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
