Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 Nov. 1907 - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Malmö - Från andra land - Berlin - Wien - Milano - Ett och annat från musikvärlden - Franz Liszt - Franz Schubert - Dödsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oktober för fulla hus uopfört Lehårs
»Den glada änkan». Hr Kauft, som
från Berlin köpt rättigheten till
operettens uppförande i Sverige, har
protesterat emot detta företag, men herr
Salmson anser sig ha full rätt dertill,
emedan han fått sin »änka» direkt
från Wien och Österrike ej tillhör
Bernkonventionen. Herr Ranfts juridi-’
ska ombud lär derför ha afstyrkt
ifrågasatt process om saken.
Från andra land.
Berlin. Den nyligen upprättade
»Lort-zins:-operan» har upphört och f&tt göra
konkurs.
Wien Såsom Mahlers efterträdare
som direktör vid hofoperan har kallats
Felix Weingartner, som dock först
med 1 jan. 1908 öfvertager platsen
efter den förstnämnde.
Miiano. En obekant opera af Verdi
har påträffats här. Den förskrifver
sig från mästarens första
skapelseperiod och har troligen icke af honom
varit bestämd för offentligheten.
&
Ett och annat från
musikvärlden.
Franz Liszt. Då den store pianisten
på höjden af sin konstnärlighet gaf
konserter i Paris, spelade han en gänt
så hänförande att orkestern helt enkel
glömde att falla in i rätt tid endast
alla blott lyssnande på hans spel
En gång i ett stort förnämt sällskap
der ryska kejsarinnan var närvarande
brummade Liszt öfver att han icke
blif-vit inbjuden till Petersburg
Kejsarinnan förhöll sig rätt kylig mot
kostnä-ren och applåderade honom ej, hvarför
ingen annan heller vågade det. Då
beslöt Liszt att »hämnas» och spelade
Schuberts »Ave Maria» så själfullt och
härligt, att kejsarinnan brast i gråt och
bifallet blef allmänt.
Trots det att Liszt öfverallt firades
som en monaik, var han allt jemt
mycket blygsam. Ett par månader före
sin död for han till Eugland, der hans
legend »Den heliga Elisabeth» skulle
utföras. Först skref han till Walter
Bache: »Naturligtvis skall man
uppfordra mig att spela, men jag gör det
icke. Mina 75-åriga fingrar rebellera
deremot; också spelar ni själf,
Saint-Saens, Rubiustein och Biilow mina
kompositioner mycket bättre än jag
sjelf.»
Franz Schubert tyckte mycket om
Tarok-spelet, men var ej lika stor
mästare i detta som på den lilla spinetten
i det enskilda lilla rummet på »zmn
weisen Löwen» vid Löwengatan i
Al-serbach. Dør satt han så belåten än
vid klaveiet än med korten i hand
tillsammans med Schlesinger — som lät
»Bertel» — så kallade man honom —
vinna för att göra honom glädje. Men
trots denna harmlösa underhållning,
skulle den dock en gång göra dem
nedstämda. Ej långt från »Weiser Löwe»
befann sig Thurykapellet vid samma
väg till Sechschemmilberg, öfver
hvilket de afiidna sockenbarnen i
Lichten-thaler fördes till den gamla
Währinger-kyrkogården. En dag sutto vännerna
tillsamman, då man skulle begrafva ett
Lichtentaler barn, en ung flicka,
tillhörande en familj af Schuberts bekanta.
Klockorna ringde och liktåget gick förbi
»Weiser Löwe», hvars båda gäster
blickade ut. genom fönstret, gripna af
den sorgliga händelsen. Schubert b!ef
tyst, och helt stilla skildes man åt,
Hvad som nu föregick i mästarens själ
— det ha vi hört i den gripande
sången »Der Tod und das Mädchen»
hvilken denna stund föddes af
Schuberts sångmö.
Dödsfall.
Brüll, Ignaz, pianist och komponist,
f. 7 nov. 184(1, i Prossnitz (Mähren),
1 flød d. 17 sept. i Wien, der han
1872—1878 var lärare vid Horaks
musikinstitut och sedan 1881 artistisk
meddirektör vid detsamma. Brüll är
mest bekant genom sin omtyckta opera
»Das goldene Kreutz» (»Guldkorset»),
som i Stockholm först uppfördes 1879
och sedan återuppfördes 1895. Briill
var elev af Epstein i pianospelning
och gjorde som pianist framgångsrika
konsertresor. Han var en mycket
produktiv komponist, af operor,
orkesterverk och pianosaker. Annu förra året
utkom som noviteter af honom en
»Ouverture pathétique» (op. 98) och »Drei
Intermezzi» för orkester (op. 99). Han
har komponerat följande operor, utom
den redan nämnda, »Die Bettler von
Samarkand» (1864), »Der Landfriede»
(1877), »Bianca» (1879), »Königin
Mariette» (1883), »Das steinerne Hertz»,
sagoopera (188S), »Gringoire»
(München 1892), »Schach dem König»
(München 1893), »Gloria» (Hamburg 1896),
»Der Husar» (Wien 1898). Af andra
kompositioner kunna nämnas en
Symfoni, tre Orkestersonater, uvertyr till
»Macbeth» och jaktuvertyren »Im
Walde», två pianokonserter, Rhapsodie för
piano och orkester, en Violinkonsert,
2 Violinsonater, en Violoncellsonat, en
Trio, Suite för piano och violin, Sonat
och 4 Suiter för piano samt flere
pianostycken, sånger och körer.
Clauss-Szarvady, Wilhelmine, utmärkt
pianist, född 13 dec. 1834 i Prag, har
under september månad aflidit i Paris.
Lärjunge af Proksch hade hon sedan
1852 vistats i Paris och gifte sig 1857
med Fr. Szarvady. Hon har i deu franska
hufvudstaden förtjänstfullt odlat den
klassiska tyska musiken och verkat
som lärarinna.
Hermann, Friedrich, professor,
violinist, f. 1 febr. 1828 i Frankfurt a. Mv
f i sept. i Leipzig. Han studerade
1843 — 46 vid Leipzig-konservatoriet
och inträdde 1847 i dess
lärarekollegium som violinlärare. Han har mest
gjort sig känd såsom bearbetare och
utgifvare af en mängd klassiska
tonverk för stråkinstrument med eller utan
piano (se Peters katalogen). - Som
tonsättare är han bekant hufvudsakligen
för några ljmkade violin-kompositioner
(Terzett för 3 violiner etc.). H. blef
1883 utnämnd till k. sachsisk professor.
Kirchner, Fritz, musiklärare och
komponist, f. 3 nov. 1840 i Potsdam, f |
derst. i maj. Lärjunge af Kullak och
Wiierst var han lärare vid Kullaks
akademie fr. 1864 till dess upphörande
1889. Flitig komponist har han gjort
sig bekant genom instruktiva
piano-och sångkompositioner.
Köstlin, Heinrich Adolf, tolog. professor,
musikskriftställare, f. 4 sept. 1846 i
Tübingen, f 4 juni i Cannstadt. Han
var son af juristen och diktaren
Reinhold K. och den af Mendelssohn högt
skattade sångerskan och tonsättarinnan
Josephine Lang samt fick tidigt en god
musikalisk uppfostran, särskildt
egnan-de sig åt violoncellspelet. Han vände
sig sedan åt teologien, var fältpredikant
under fransk-tyska kriget, höll i
Tübingen vid teol. seminariet 1871—73
föreläsningar öfver musikens historia.
Han verkade mycket för kyrkosången
och ledde sjelf kyrkosångföreniogar och
blef slutligen teologie professor i
Giessen 1895. En hans »Geschichte der
Musik im Umriss» har utkommit i flere
upplagor (5:te 1898). Han har vidare
utgifvit »Die Tonkunst». Einführung
in die Ästhetik der Musik», »Die
Musik als christliche Volksmacht»,
»Geschichte des christlichen
Gottesdienstes», »Josephine Lang-Köstlin», etc.
Witting, Karl, f. 8 sept. 1823 i
Jülich, sedan 1861 verkande som
musiklärare, dirigent och skriftställare i
Dresden, f derst. 28 juni. W. slog sig
1847 ned i Paris som korist vid
operan och tenorsångare vid
Madelaine-kyrkan, blef eftersökt musiklärare och
vann pris för en pianokvintett. Han
har utgifvit en violinskola, »Die Kunst
des Violinspiels» (8 band), komponerat
en violoncell-sonat, instruktiva
violinsaker (operor och körverk i manuskript)
m. m. och skrifvit goda uppsatser i
musiktidningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
