- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 28 (1908) /
18

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 3 Februari 1908 - Mathilda Jungstedt (med porträtt såsom Orfevs) - Om nutidens sångkonst och sångundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af 1888. Följande år utförde hon miss
Kose i »Lakmé», Cherubin och Nancy
samt Emilia i Verdis »Otello». Mot
slutet af 1890 lemnade hon scenen för
att egr.a sig åt sångstudier i Faris, dit
hon begaf sig efter att ha knnserterat
i Norrköping och Göteborg tillsammans
med pianisten Lennart Lundberg.

I Paris studerade fröken Jungstedt
för den utmärkta sånglärarinnan m:me
Artöt och ingick der den 2 april 1891
äktenskap med operasångaren Emil
Linden, som samtidigt med henne var
anstäld vid vår operascen.

Redan samma höst återvände konst
närsparet, Linden till hemlandet och
tog anställning vid Aug. Lindbergs
operatrupp i Göteborg, där fru Linden
i augusti uppträdde som Leonora å
den fest föreställning, som egde rum
å Stora teatern med anledning af
konungens närvaro vid sommarens stora
utställning derstädes. I Göteborg lät
fru Linden sedan höra sig i (’armens
och Azunenas partier. Ar 1892 i
september afslntade herr och fru Linden
sin konstnärsverksamhet i Göteborg
med en afskedskonsert i
Trädgårdsföreningens stora sal, och den 29
oktober samma år gästade fru Linden
som Carmen på Stockholmsoperan, en
roll som allt sedan betraktats som
en hennes glansroll och gjort henne
mycket populär.

Ar 1893 i mars såg man å nyo fru
Linden på vår opera som Fredrik i
»Mignon» och som Leonora, äfven då
var hon blott gäst, och strax derefter
hade hon en konsert på Musikaliska
akadenden. I juni summa år var det
som hon, då hennes man uppsatte
pantomimen »Den förlorade sonen» på
Dramatiska teatern, uppträdde här och
sedan i landsorten uti dennas
titelroll.

Från hösten 1893 var fru Linden
sedan engagerad vid K. Operan, der
hon efter fröken Wolfs afgång inträdde
i flera af dennas roller. Af hennes
nya roller under detta år ha vi
antecknat Pamela i »Fra Diavolo», (len blinda
i »Gioconda», Lucia i »På Sicilien»
och drottningen i »Hftlft-n var».
Se-d-rmera osades hennes repertoar med
föjlande roller, under 1894: Fenella,
Or/ers och Kytemnestra i Glucks
»Ifi-genia i Aulis»; 1895: zigenaren Josef
i »Vännen Fritz», kran]) ins Gustaf i
»Ett svenskt minne» (vid
Rellmans-fe-Uen), Anita i »Navart esiskan» och
Fiina i »Valkyiian»; 189(i Phdint
i »Våtdro’tningen», Rebecka i
»Hex-fällan».

Vit) ofvan nämnda uppförande af
»Orfevs» rönte konstnärinnan den
utmärkelsen att efter undra akten i
kungliga fojén af kung Oscars egen hand
mottaga medaljen »Litferis et artibus.

En annan ut t ät kelse som kom henne
till del vid denna tid var den vackra
stilfulla lyra, som vår berömde målare
Julius Krorrh» nr själf förfärdigat och
i slutet af 1895 förärade Orfevs’
utmärkta representant. Det är denna

lyra som synes å vårt porträtt af
konstnärinnan.

Ar 1896 på hösten firade fru
Linden stora triumfer i Köpenhamn, under
ett gästspel å k. teatern därstädes, som
Orfevs och Carmen.

Fortsätta vi nu med betraktaude
af sångerskans reportoar, se vi med dt n
införlifvade följande nya partier: 1897
i sept. Svea i Petterson Bergers
»Svea-galdrar vid konung Oscars
regeringsjubileum, fru Page i »Muntra fruarna»
och titelrollen i Bizets Djamileh; 1898:
Mignon, Didier i »Frondörerna», A. F.
Lindblads vid den nya
operabyggnadens invigning gifna opera, samt Hervor
i Stenhammars »Tirfing» vid dess
premiär. Följande år har ej att uppvisa
någon nj- roll för henne och i slutet
deraf upplöstes hennesfiäktenskap med
herr Linden. Strax i början af 1900
finna vi henne på teatcrafischerna
under namnet fru Jungstedt. Sistnämnda
år hade hon eu ny roll såsom Ortiud
i »Lohengrin». Nya sådana voro
derefter 1901: Hans i Humperdincks,
»Hans och Greta», Frieka i
»Rhengul-det» vid dess första uppförande här;
1902 kreerade hon Rose i Hallens
»Valborgsmessa» och Margit i
Sten-liammars »Gillet på Solhaug»; nya
partier för henne voro 1903: Delila \id
första uppförandet här af »Simson och
Delila», Orsini i »Lucretzia Borgia»,
titelrollen i retterson-Bergers Ran vid
dess premiär samt Fides i »Profeten».
1904, då den t3-ske bar\ tonisten
Theodor Bertram gästade här som Wotan
i » Valkyrien», sjöng fru Jungstedt
första gången Brünnhilde, hennes euda
nya parti det året. Ar 1905, då k.
teaterns nyheter utgjordes uf
»Evun-gelimannen» och »Sigfrid» uppträdde
ej fru Jungstedt i någon nj7 roll. D. 6
nov. samma år ingick hon i nytt
äktenskap med målar-artisten Fritz
Reuters värd men har sedan bibehållit
fä-dernenamnet i egenskap af konstnärinna.
Med vårterminen 1906 upphörde fru
Jungstedt att vara engagerad vid den
scen, der hon så länge verkat och
skördat triumfer.

Efter hvad det uppgifvits skulle hon
ha foidiat ett större anti l uppträdanden
under spelåret än fötut och äfven
erhållande af nva roller. Då
operachefen ej villa ingå på dessa villkor blef
hennes kontrakt nv d teatern icke
för-m’adt. I september samma år hegaf sig
fru Jungstedt från hemlandet med Ber
lin som mål och ämnade med hr
Folmer Hansen som impressarie gästa på
utländska operascen-r. Hon uppträdde
också ] början af december på komiska
operan i Berlin som »Carmen» med
god framgång, men råkade ut för en
katatrh, som hindrade tilläinnandt
gästspel i London, etc. och för hva s
hotande hon tänkte uppsöka en kurort i
Schweitz, men denna färd blef inställd
och hon begaf sig i stället åt norden
att tillbringa julen i Stockholmshemmet.
Efter livfia under sommaren hegaf hon
sig, som sagt, till Kristiania och upp-

trädde der på National teatern som
Orfevs d. 8—29 okt. samt blef af hr
Ranft eDgagerad för Oscarsteatern, der
hon för första gången egnade sig åt
operetten med utförande af titelrollen
i »Boccaccio» från 28 nov. till 16 dec.,
då indisposition förhindrade vidare
uppträdande der. Det öfverenskomna
gästspelet på kgl. teatern har ock efter
första uppträdandet som Orfevs d. 21
jan. af sjukdom måst afbrytos men i
början af denna månad fortsatts.

Om nutidens sångkonst
och sångundervisning.

Beträffande denna både intressanta
och viktiga fråga har, särskildt i
af-seende på den t3’ska sången, i den
t3-ska musiktidningen »Die Signale»
öppnats en diskussion, hvilken
innehåller åtskilligt tänkvärdt för sångens
idkare och vänner, hvarför vi i denna
uppsats vilja påpeka hvad som
nämnda artiklar innehålla af märkligare
beskaffenhet.

Det är en af New-Yorks mest
renomme rade kritiker, mr W. J.
Hen-dersou, som gjort uppslag i fiågun.
Mr. Hen ierson har under förra
sommaren besökt Tyskland och Österrike,
bevistat operaföreställningar i Wien och
annorstädes samt närvarit vid
tonkonst-närsfesten i Dresden. Han talar
sålunda om färska int^-ck och gifver
dem urti3’ek på ett sätt som i afseende
på tydlighet och energi ej lomnar
något öfrigt att önska. Få tal om
tyska operaföreställningar kommer
Hen-derson till den iaktagelseu att i dem
läran fråu Bayreuth är dominerande.
Han fortsätter vidare sålunda:

»Resultatet är att i hela Tvskland
sångkonsten nedsjunkit till en så
beklagansvärd djup punkt, att der
sjelf-va kritikerna ej kunna förstå hvad
främlingar ha att anmärka om det tyska
sångmat:eret. De bästa tyska sångarne
får man nu sällan höru i Tyskland, och
om de låta höra sig, behaga de ej
publiken, emedan de toner som af dem
frambringas skilja sig så vidt från den
der brukliga scensången. På Allmänna
Musikföreningens fest i Dresden höide
jag några sångkompositioner med
orkester. Kompositionerna voro drägliga
nog men sången odräglig. Ingenstädes
i detta land kunde nian få höra ett så
afskyvärdt sjurgrnde. Hest kraxande
och gällt råmsnde i sönderhackande
utrop i stället för frasering framkallade
salvor af bifall. Hela melodiföljder
sjöngos utan att en enda verklig
misika-1 i sk ton koin fram. Men publiken var
fullt tillfredstäld, ty de goda tyskarna
ha vant sina öron vid detta sätt och
något annat behagar dem ej. Få
samma konserter spelade den präktiga
Dresden-orkestern under Such alldeles
härligt. T}-skarne skulle ej taga till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1908/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free