- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 28 (1908) /
22

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 3 Februari 1908 - Från scenen och konsertsalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20—27, Hervé: Lilla helgonet (Denise:
31. frk. Berentz).

28—30 P1 a n q u e 11 e: Rip, Opera comique,
4 akt. (7 tabl.) af Meilhac, Gille
och Farnie. Öfvers. af E.
Wall-niark (Nelly-I.owena: frk. Osborne;
Hans, Kate, Jacinthe: frkn
Björklund, Berentz, Falk; Rip, Nick,
Ischabod, Derrick, Pickley,
Hudson: hrr Fr. Strömberg, Ringvall,
Ralf, Lund, Wickbom. Bergström.
Allum.)

Vetenskapsakademien.

Jan. 17. Konsert af fru Hanka Petzold.

Biträdande: viol. hr G. Molander.
22, 27. Konserter af violinvirtuosen Al
jo-scha Sch kolnick. Biträdande:frk.
Märtha Ohlson.

Musikal, akademien.

Jan.24. Konsert af Willi. Stenhammar.

Beethoven: Sonater op. 10, 27, 81,

111.

28, 30 Konserter af Briissel k vartetten
Febr. 1. (Hrr Franz Schörg, Paul Miry, Hans
Daucher, Jacques Gaillard).
Beet-hoven-aftnar.

Danske kammarsångaren Wilhelm
Herold afslöt sitt gästspel här d. 17
jan. med samma roller, Toriddo och
Canio, hvilka han utförde vid början
af detsamma, d. 2 dec. Publiken, som
under hans gästspel varit mycket
talrik, skänkte konstnären vid
afske-det ännu rikare hyliuing än förut. Af
operanotiser är för öfrigt märkligast
fru Math. Jungstedts gästspel,
börjande med Orfeus i Glucks opera.
Hösten föreföll i början svag, men vann
mer och mer i styrka; utförandet i
det hela var lika förträffligt som förr
och särdeles vackert sjöngs den
härliga arian i tredje akten, då Orfeus
klagar öfver sin makas förmenta död.
Publiken betygade sin glädje öfver att
få helsa fru Jungstedt välkommen åter
på vår operascen med verkliga
ovationer. Vi räknade 9 å 10
inropnin-gar efter de första akterna, 20 efter
den sista och antalet lagerkransar och
blombuketter, som förärades henne, var
ansenligt. — Hallströms lustiga och
musikaliskt underhållande sagoopera
»Den förtrollade katten» hard. 1 febr.
upplefvat sin 25:te föreställning här.
Såsom efterpjes till »Orfevs» bjöds på
en stor kontrast till Gluck-operan
nämligen Foronis buffa-operett »Advokaten
Pathelin», hvars premiär för öfrigt
inträffade nära hundra år efter den
förstnämnda pjesens. Det är nu 14 år
sedan »Advokaten Pathelin», i januari
och »Orfeus» i mars 1894
återuppto-gos på operan. Orfevs, Evrydike och
Eros utfördes då af fruar Linden
Sterky och frk. Ilolmstrand; i
»Pathelin» återgafs Guillemette af frk
Frödin, Bobinette af frk. Karlsohn,
Pathelin, Josseaume, Charlot och
Aigne-let af hrr Johanson, Helmer
Strömberg, Lundmark och Henrikson.
Domaren Jacquinard spelades då som nu
af hr Grafström. Det var en ganska
god rollbesättning, hvilket äfven kan
sägas om den senaste. I främsta rum
met må nämnas paret Oscår såsom pa-

ret Pathelin. Herr Oscar med sin
goda röst gjorde en lvckad figur af
den fattige men förslagne advokaten,
fru Osciir var en liflig fru
Guillemette och skötte föltjenstfullt sitt svåra
koloraturparti. Lyckade voro äfven
de unga flickorna, systerdottern och
pigan (frkn Holm och Lagergren).
Kostliga i sin komik voro hr Stiebel
som den ständigt lurade
klädeshandlaren och hr Malm som den i sin
en-fal 1 knipsluge herden. Hr Olle
Strandberg sjöng vackert sitt parti såsom
den strängt behandlade brorsonen till
klädeshandlaren, som vill förhålla
honom sitt arf och neka honom att gifta
sig med sin käresta, Pathelins
systerdotter. »Pathelin» torde för öfrigt
senast ha gifvits i slutet af november
1894 då hr Brag innehade Josseaumes
roll.

På Oscarsteatern kar upptagits
Plan-quettes »Rip», den komiska operan
eller operetten, som här först uppför
des i mars 1884 på Nya (nu Svenska)
teatern under namnet »Rip-Rip».
Texten är tagen från en berättelse af
Washington Irving och är rätt funtas
tisk. Tiden 1763. Rip, en hurtig
men fattig landtman, lyckligt gift och
fader till en dotter, sträfvar att bli
rik genom sökande af en skatt i
stället för att arbeta. Han insomnar vid
sökandet i skogen efter skatten och i
flera tablåer framställes han med sina
drömgestalter. Efter tjugu års sömn
återkommer han till hemmet (byn
Kaskill i Amerika) finner sig vara
en gubbe och allt så förändradt.
Men äfven detta, skildradt i 3:e
akten, är en dröm, och i den korta
slutakten är han åter den unge Rip. Hans
rival, borgmästarn, blir hans vän och
han kommer till rikedom genom
försäljning af sin jordlott. Ett komiskt
parti i pjesen bildar ett förälskadt par,
en img läkare som förgäfves söker
praktik, och en dotter till
värdshusvärden, mycket blyg men mycket kär
i den unge doktorn, som är för fattig
att antagas till måg. »Rip» — eller
egentligen »Rip van Winkle» —
uppfördes allra först 1882 i Paris. Den
står sålunda emellan Planquettes här
bekanta »Cornevilles klockor» (af 1877)
och »Surcouf» (af 1887) och eger ej
den förstnämnda musikaliska värde
eller den sistnämndas roliga handling.
»Rip» eger ändock flere vackra
musiknummer, både soli och ensembler,
som slå an. Beträffande utförandet är
herr Strömberg med sin duktiga röst
särdeles lyckad i titelrollen, som äfven
dramatiskt återges berömligt. Frk.
Osborne inlägger äfven förtjänst i sång
och spel såsom Rips maka. Goda
röster och lustiga figurer prestera hr
Ralf och fröken Berentz som det
älskande paret. Borgmästaren Derrick
(hr Lund) och värdshusvärden (hrr
Ringvall eller Bergström) äro också
väl representerade. Ett par små barn,
eleven Hellmau som Derriks son och
eleven Falk som Rips dotter, förtjena

det bifall som egnas dem för deras
säkra sång. Äfven en balett i pjesen
gör effekt likasom uppsättningen i sin
helhet.

Fru Hanka Schjelderup-Petzold, som
presenterade sig för oss med en
konsert d. 17 jan., dokumenterade sig
såsom en med stor teknisk
utbildning och kraft utrustad pianist, hvars
väldiga spel kräft en större lokal än
Vetenskapsakademiens. Konserten
inleddes med Bach-Tausigs bekanta
Toccata Fuga och Schumanns Fantasi, (C-m)
hvarpå följde Etude, Impromptu,
Balhade af Chopin, vidare Griegs sonat
op. 13 G-dur för violin (hr Molander)
och piano. Til! sist Liezt: Liebesli« d,
Wagner Brassin: Feuerzauber ur
Val-kyrian» och Saint-Saens’ Caprice öfver
stycken ur Glucks balett i »Alceste».
Fru Petzolds storslagna spel
framkallade rikt bifall. Som en betydande
violinistisk talang kan man beteckna
den 17-årige ryssen Aljoscha
Schkol-nick, som hittills låtit höra sig på ett
par konserter i Vetenskapsakademien.
Han uppträdde helt anspråkslöst i rock
och svart halsduk samt spelade på en
här af en amatör lånad violin. Han
lär ha kommit hit från Berlin öfver
Köpenhamn, der han skördat stort
bifall. Sådant skänktes honom också
af vår på hans konserter alltför
fåtaliga publik. Den unge konstnären
har redan inne virtuosens teknik och
röjer omisskänlig genialitet i sitt spel.
Hans program upptog på första
konserten Tschaikowskys D dur-konsert
op. 85, Beethovens Romanser i G och
F-dur samt Psganinis Introduction et
variations öfver temat »Nel cor piu
non mi sento» för solo viol n; på
andra konserten: Konsert, A-moll, af

Bach, Tschaikowskys »Serenade
me-lancolique, Romans af Carl Nielsen,
Vier lyrische Stücke af Grieg (arrang
f. violin o. piano) samt
Rossini-Paga-nini: Bravour-variationer på
G-strän-gen. Fröken Märtha Ohlson gaf
honom god medverkan vid flygeln.
Brüs-selkvartetten har äfven i år gästat oss
med tre konserter i Musikaliska
akademien för fulltalig publik. De hade
denna gång endast Beethoven på
programmet, af hans stråkkvartetter
spelande på första konserten: op. 18,
n:o 1 F-dur; op. 95, F-moll, och
op. 132, A-moll; på den andra:
Op. 18 n:o 4, C-moll; op. 74, Ess-dur
(harpkvartetten); op. 59 n:o 3, C-dur;
på den tredje de stora kvartetterna
op. 59 n:o 1 F-dur och 127 Ess-dur.
Det i allo fulländade - och fina spelet
inbringade de fyra artisterna den
rikaste hyllning. De hade äfven nu
sökt upphjelpa den för kammarmusik
mindre lämpliga lokalen med en hög
skärm bakom dem på estraden.

Wilh. Stenhammar gaf äfven för
fulltalig publik sin pianistiska
Beet-hoven-afton med utförande af sonaterna
op. 10 (F-dur), 27, 81 och 111 och
skördade, som vanligt, i ikligaste bifall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1908/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free