Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 17 Mars 1908 - Tora Hwass (med porträtt) - Pauline Lucca, (med porträtt) - Carl Löwe. Bassångarnes kompositör. Af Fr. Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsatte hon sodan pianostudierna för
Ludwig Breitner, och äfven i
Köpen-hamu.
Första gången fröken Hwass, efter
hvad vi kunna erinra oss, liit höra
sig här offentligt var i februari 1891,
då hon som ackompanjatris biträdde
hr C. A. Söderman pi en af honom
gifven matiné i Musikaliska akademien.
En större uppgift hade hon att lösa
sista dagen i samma månad, då hon
på en af Franz Ncrudas privata soaréer
medverkade i en pianokvarteit af
Suint-Saens och i april samma år, då hen
medverkade i en pianotrio af
Rubinstein tillsammans med den här då
gästande violinvirtuosen Emile Sanret
och violoncellisten Lisker. Följande
året biträdde hon äfven hr Neruda
på en af hans soaréer och gaf den 18
nov. i Musikaliska akademien en egen
konsert, biträdd of Fr. Neruda, hvars
värdefulla medverkan hon sedun
alltjämt åtnjutit på sina
kammarmusiksoa-réer härstädes, hvilka gifvits i
Vetenskapsakademien, två umhr bvarje
säsong 189(1—1899 med biträde äfven
af hrr Aulin, Zetterqvist, och
Bergström. Ar 190(1 medverki.de fröken
Hwass vid en af Neruda-kvartettens
soaréer i Köpenhamn, i Schumanns
pianotrio op. 63, då tidningen Dannebrog
yttrade om henne: »Det är ingen
sn åsak a*t som kammarmusiki r stå
lika högt som Ant n Svendsen och
Franz Neruda. men det gör fröken
Hvass. Det låg en flygt och en
inspiration öfver hennes spel, som man
länge skall minnas.» Hennes första
uppträdande i den danska
hnfvudsta-den var vid en Rubiustein-fäst 1895
i Kammarmusikförenicgen, och hon
gaf där sedermera en egen konsert.
Aren innan fröken llvass började sina
triosoaréer hade hon ett pir större
konserter i Musikaliska akademien och
har biträdt såväl Aulinska kvartetten
(1893) som flere gånger Neruda
kvartetten vid dess soaréer i Göteborg
(1893, 96, 98) samt inom Sverige
gjort åtskilliga konsertturnéer med
frökuar Ester Sidner och Märtha
Pe-trini, fru Ellen Gulbranson, hrr Neruda
och Zetterqvist m. fl. Vid en af
Saint-Sacns-konserte: na här i aug. 1897
under hans egen ledning utförde
fröken Hwass pianopartiet i hans G
mollkonsert till den berömde panisfens
och kompositörens stora belåtenhet.
I London gaf Löken Hwass sin
första konsett 1895 i juni, då hon
utom solonummer utförde duetter
tillsammans med lad}7 Hallé. Hon har
sedan årligen gifvit konserter i
London och spielat i dess finaste salonger.
Betrakta vi fröken Hwass’
repertoar, så är densamma ganska rik och
värdefull, upptagande kvartetter och
trior af Beethoven, Dvorak, B aluns,
•Schumann, Tschaikowsky m. m.,
konserter af Beethoven, Grieg m. fl.,
sonater af Beethoven (de sista bl. a.),
Schumann, Chopin, Liszt etc.
Fröken Hwass har äfven utöfvat en
betydande verksamhet rom lärarinna
och har sedan flere år tillbaka
kunnat räkna hertiginnan af Dalarne, som
mycket intresserar sig för musik, bland
sina elever.
Pauline Lucca.
En stor stjärna på konstens
firma-j ment har slocknat med Pauline Luccas,
den berömda sångerskans, frånfälle d.
28 febr. Visserligen är det mer än
femton år sedan hon lät höra sig
of-j fentligt på konserter men hennes namn
cch storhet som konstnärinna är
derfor icke förgäten. På senare år har
hon lidit af sjuklighet och sedan längre
tid tillbaka uppehållit sig på ett
sanatorium i närheten af Wien.
Pauline Lucca föddes d. 25 april
1841 i Wien, henues fader var
italiensk jude, hennes mor tyska och hemmet
var fattigt. Hon fick sin första
utbildning af Uschmann och Lewy i Wien,
1 men fick börja sin bana som
korsåug-erska på hofoperan. der hon först
väckte uppmärksamhet som ledariuna af
flickkören i »Friskytten» 1859.
Samma år erhöll hon sitt första
engagement i Olmiitz, sjöng sedan i Prag och
blef fi ån 1861 fästad vid operan i
Berlin, der hon 1865 utnämdes till k.
kammarsångerska och erhöll
lifstidsengage-I ment. 18(39 gifte hon sig med en
baron von Rhaden men skiljdes från
honom 1872, då hon ock genom en
schism med operaledningen lemnade
Berlin, finnande sig tillbakasatt der för
Wagnersånger.-kan Mallinger, som
frenetiskt hyllades, medan Lucca,
*olkarin-nan af Meyerbeerspartier, blef utvisslad.
Denna bröt då sitt kontrakt, betalade
30,000 mark och vände Betlin ryggen.
Hon sjöng derefter med stor framgång
i England, Amerika, 1873—74,. Paris,
Petersburg etc. men återkom till
Berlin 1878. 1 Amerika ingick hon nytt
äktenskap med en von Wallhofen. Efter
1880 sjöng hon i Berlin och Wien,
fortfarande med stor fiamgång. Bland
heunes förnämsta roller räknas Carmen,
Chernbin, Selika, (»Afrikanskan»),
Zer-lina i »Don Juan» och »Fra Diavolo»,
Mignon etc. Paulina Lucca gästade
Stockholm 1886, då hon d. 12 o. 14
, oktober konserterade på Musikaliska
akademien, biträdd af in pianist, fru
Grosser. D. 1 nov. sjöng hon i
samma lokal tillsammans med hjältetenoren
Mierzwiuski, då äfven fru Grosser
medverkade. Aret derpå återkom hon hit
och uppträdde på operan först, d. 4
maj, som Carmen, oeli vidare under
månaden som Selika, Margareta cch fru
Ström i »Muntra fruarna» och
slutligen d. 4 juni som Leonora i
»Trubaduren»» (på Italienska): Sedan bosatt
i Wien skulle lon 1888 göra en
ame-tikansk operaturné, om hvilken vi dock
ej veta huruvida der. kom till stånd.
Hon hade emellertid förklarat att hon
efter densamma ej vidare skulle
uppträda på scenen utan endast egna sig
åt sangundervisning, detta, såsom hon
sade »icke af materiella intressen utau
endast af konstDäilig hänsyn». Under
sommaren vistades hon i Gmunden och
hade der en sångskola, med sina
elever emellanåt gifvacde konserter för
välgörande ändamål. Annu 1890 finna
vi Pauline Lucca stadd på konsertresor.
Så sjöng hon detta år i Stuttgart för
en stor och hänförd publik och
kritiken yttrade om henne att hon ännu
bibehåller sin storhet som konstnärinna,
särdeles i den dramatiska sången, hvilket
hon intygade med Schultetts »Erlkönig».
Pauline Luccas jordfästning egde
rum d. 2 mars i evaugeliska kyrkan i
Wien med stor högtidlighet. På en
praktfull likvagn, dragen af åtta svarta
hästar, fördes den hvita obetäckta kistan
till kyrkan; bakom vagnen bars på ett
byende hennes ordnar och medaljer.
En blandad kör utförde sång i kyrkan.
Blaud de närvarande märktes svenska
ministern och professor Filip Forsten,
som 1883 till 18,87 var austälil vid
Stockholms operan ocb der sjöng
tillsammans med Lucca samt sedan begaf
sig till Wien, hvarest lian stannade och
ännu verkar som sånglärare. Luccas
stoft fördes efter begrafningen till
krematoriet.
Sångerskans förmögenhet, uppgående
till ett par millioner, tillfaller hennes
dotter med von Rhaden som
universal-arfvinge. Om denna dör ogift donet as
pengarna till välgörande ändamål.
Carl Löwe
Bassångarnes Kompositör.
Ofta har det händt mig, efter att
hafvu föredragit någon af Löwes
ballader, att m:iu frågat mig hvem
kompositören var, och då upplysning
meddelats har j.ig nästan altid fått höra:
»Löwe, den har jag aldrig hört talas
om». —
Schumann, Löwes 14 år yngre
samtida, som i viss mån påverkats af sin
äldre kollega, honom ha alla på sina
fem tingrar men Löwe är en novus
homo. —
Carl Löwe föddes i Löbejün vid
Köthen i Sachsen den 30 november
1796 och dog i Kiel den 20 april 1869.
I likhet med Schubert var han son
till »en endast på barn rik skollärare».
Efter afslutade skolstudier i Halle
sökte lian en ett stipendium för att
vidare utveckla sin mus’kaliska
begåf-ning.
Ansökan beviljades icke, hvilket tvang
honom att någon tid egna sig åt
teologiska studier, lör att om möjligt på
den banan finna sitt lefvebröd.
I Stettin blef han 1820 anställd som
kantor och mu-dkläraro vid gymnasiet
och följande år därsammastäcles ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
