- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 28 (1908) /
58

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 16 April 1908 - Richard Strauss och hans Stockholms-Salome (med porträtt af Richard Strauss) - Anna Hellström-Oscár (med porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höllo sig till de då gällande,
traditionella formerna. Till denna första
skapelseperiod liöra en Stråkkvartett (op. 2)
ocli en Symfoni (F moll op. 12),
uppförd 1881, Smiger och en i Berlin
(1883—84 spelad Urertyr i (’ moll
samt en Suite för 13 biåsinstrument
(op. 7), som Hans von Biilov med sitt
Meininger-kupell gjorde bekant
flerstädes. Denne kallade honom till
meddirigent vid hofoperan i Meiningen
1885, där han började svärma för
framtidsmusikens ideal. Efter Biilovs
afgang i slutet af 1885 ledde han
ensam kapellet, men redan 1886 efter
en resa til 1 Italien kallades han till
kapellmästare i München vid sidan af
Hermann Levi, verkade sedan som sådan
i Weimar 18811 94 och återkom där-

efter till München. Sedan nov. 1898
är han hofkapellmästare i Berlin efter
Weingartner. Ar 1895 förmälde han
sig med sångerskan Pauline de Ahna,
som i Weimar 1894 kreerade Freibild
i hans första opera Guulram. Redan
detta musikdrama är så fullt af
svårigheter att dessa förhindrat dess
fram-gång.

Utom redan nämda kompositioner må
nämnas: Pianosonat, H moll (op. 5),

Stimmungsbilder för piano (op. 9), Vio
loncellsonat (op. 6), Violinkonsert (op. 8).
Violinsonat (op. 18), Valdhornkonsert
(op. 11), Wanderers Sturmlied f. bland,
kör med ork. (op. 14), Pianokvartett,
C moll (op. 13), de Symfoniska
dikterna: .1 us Italien (op. 16) 1lon

■luan (1889), Tod und 17 rkttirung (1890
Macbeth (1891), Till Eutenspicgcis
lustige Streiche (1895) -4/so sprach
Zarathustra (efter Nietzcbe, 1897). Don
(Quixote (1898), Heldevleben (1899), 2
Sänger för 16 st. bland, kör n capella
(oj). 34), en mängd Sånger med piano
(op. 10, 15, 17, 19, 21, 26, 27, 29,
32, 36, 37, . . .). Ar 1901 gafs i
Dresden för första gången en
såug-dikt i en akt »Feuersnot» af Strauss
till test af Ernst von Wolzogen, och
där ägde äfven rum premiären nf
operan »Salome», d. 9 dec. 1905.

Ar 1904 förde llicb. Strauss fram
en del af sina kompositioner i
Amerika och där uppfördes allra först i
New-York, liars märkliga Symphonia
domestica. Denna symfeni, som säges
»stå på yttersta gränsen till det
möjliga», tog en tid af 45 minuter i
anspråk. Den skildrar en dag nr det
husliga familjelifvet; fadern modern
och barnet illustreras musikaliskt från
kl. 7 på morgonen till 7 på aftonen,
då barnet läggs i säng. Drastiskt
skildras däri barnets skrik och en
äktenskaplig strid etc. Etr adagio i
detta verk lär Vara mycket vackert.
Om Operan »Salome» säges det efter
uppförandet i Köln: »Den underli-

gaste ef alla operatexter gjorde i
förening med din nästan till outföibarhet
svåra musiken af allra ovanligaste art
ett starkt men nästan förlamande
intryck. Brist på originalitet i
uppfinning och do talrika på de hyper-

komplicerade polyfona orkesterbilderna
beroende grell» dissouanserna anslå ej
den stora publiken».

Med sitt suveräna herravälde öfver
orkestern, sina djärfva storslagna
idéer och glänsande orkesterkolorit
framstår i alla händelser denne
program-och nutidsmusikens beros såsom en
högst intresant och betydande
personlighet i vår tids musikvärld.
Richard Strauss blef för ett par år
sedan utnämnd till hedersdoktor i
Heidelberg. Sedan 1904 är han medlem
af Musikaliska akademien härstädes.
Af Richard Strauss’ verk har man
här oberäknadt åtskilliga sånger fått
höra »Till Eulenspiegels lustige
Streiche», »Tod und Verklärung» (på
operans symfonikonserter), förspel till

Guntram» och symfoniska dikten
»Macbeth» (af Konsertföreningen) samt
kammarmusik.

Anna Hellström-Oscår.

Att här kreera det svåra titelpartiet
i »Salome» blef anförtrodt åt vår
ansedda och omtyckta operasångerska fru
Hellström Oscar, som också gjorde det
med erkänd framgång. Då vi med
anledning af »Salomes» premiär derför
meddela hennes porträtt vilja vi låta
det åtföljas af biografiska notiser om
konstnärinnan.

Anna Dorothea Hellström-Oscår,
född Thulin, är ett Stockholms barn
och föddes här d. 29. april 1875. Hon
fick sin utbildning i sångkonsten af
Signe Hebbe och Isidor Dannström,
samt i scenisk konst af den
förstnämnda. Såsom den sista debutanten på
på den gamla Gustavianska
operascenen uppträdde den unga sångerskan
fröken Thulin som Papagena i
»Troll-Höjtfn» d. 24 nov. 1891. I sista
föreställningen på den gamla scenen
deltog hon såsom Gerda i »Den
Bergtag-na». Efter operans inflyttning i
Svenska teatern utförde fröken Thulin der
ett par mindre roller, .4««« i
»Yärm-ländingatne: och Brudtärnan i »Fri-

skytten (1892). Debuterna ledde dock
ej till engagemang vid kgl. teatern.
Hon erhöll då sådant vid Aug.
Lindbergs operatrupp i Göteborg, der mera
betydande roller anförtroddes henne,
såsom Jenny i »Hvita frun» och Siebet
i »Faust». Hon var sedan ett år (1893
—94) engagerad vid Vasateatern och
sjöng då bl. a. i »Tjufskyttarne ,

Xerkingarne», och Kjellanders
Figaro i slyngelåren . Ar 1894 sjöng
fröken Thulin med mycken framgång i
Kristiania Tivoli och likaså under
sommaren följande år på Tivoli i
Köpenhamn.

Fröken Ttulin vände sig derpå ånyo
åt Stoekholms-operan och tick
genomlä en ny skärseld af debuter, först
som Sandman i »Hans och Greta» (1895)
sedan som Siebel och slutligen i
»Bajazzo». 1 aug. 1896 fastades hon
genom engagemang vid kgl. teatern och

uppträdde samma år som Mignon och
Prinsessan i Hallströms »Per
Svinaherde» samt vann en stor seger då
hon 1897 i febr. fick uppbära
titelrollen i Glucks Iphigenia i Aulis. Med
sin klara kraftiga och vackra sopran,
sin dramatiska talang och sin
sympatiska personlighet Steg hon allt mer
och mer i publikens gunst och
konstnärligt värde för operan. Andra
heu-ne3 roller under sistnämnda år voro
Lola i »På Sicilien , Pamina i
»Trollflöjten och Zerlina i »Don Juan», En
mö i »Svcagaldrar samt Syrsan i
Gold-marks »Syrsan vid härden». Aret
derpå ökades hennes repertoar med
Susanna i »Figaros bröllop», Martha i
»Mjölnarvargen», Xemca i »Konung för
en dag» Siegrune i »Yalkyrian» samt
Marie i »Regementets dotter», en
utmärkt framställning. Ar 1 899 i april
kreerade hon Ava i Hidléns
»Valde-marsskatten» på ett mästerligt sätt" och
sjöng förut samma år Eatima i
»Oberon*.

Ar 1900 ingick fröken Thulin
äktenskap med hr Th. Hellström,
tjens-teman i ett härvarande
försäkringsbolag. Samma år hade hon nya partier
såsom Anna »Friskytten» och Vrbain
i »Hugenotterna», 1901 såsom Ilosina
i »Barberaren», hvari man särskildt
hade tillfälle att beundra hennes
koloratur, Greta i Humperdincks »Hans
och Greta», Eatima, kreerad roll i
Webers »Abu Hassan», Zerlina i »Fra
Diavolo» och kreerade strax derefter
Mimi i »Boheme». Nt-a roller 1902
voro titelrollen i Lalla Rookh och
Henriette i »Muraren» samt 1903 Julia i
»Romeo och Julia», Desdemona i Verdis
»Othello» samt i »Ran» Ingrids af henne
kreerade roll. 1904 utmärkte sig fru
Hellström som Violetta i »Den
vilseför-da och vid kreerandet af titelrollen i
Puccmis Tosca samt Charlotte i
Massenets »Werther».

I aug. samma år hade hon första
gången sjungit Elisabeth i
»Tannbäu-ser». Ar 1905 finna vi henne för
första gången uppträde som Leonora
i »Trubaduren», Elvira i »Don Juan»
och som Carmen. Såsom Katarina
såväl i »Den förtrollade katten» som i
»Så tuktas enargbigga» uppträdde hon
1906, och vid premiären af Ferraris
»Nyiikua fruar» förra året, återgaf hon
den pigga tjänarinnan Colombina. Från
sommaren 1907 bär konstnärinnan,
efter hennes första äktenskaps
upplösning, namnet Hellström-Oscår, såsom
omgift med operasångaren vi k. teatern
Martin Oscar.

Ftom sin sceniska verksamhet har
fru Hellström-Oscår ofta uppträdt på
konserter och i Amerika under tre
konse:tturnéer, senast 1906, blifvit
mycket firad.

Konstnärinnan hedrades 1903 med
medaljen » Litte: is & artibus» och i år,
såsom nyss nämnts, med ledamotskap
i Musikaliska akademien.

—v. J ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1908/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free