- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 28 (1908) /
83

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 2 Juni 1908 - Olika slags sångmetoder, af J. Lewinsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olika slags sångmetoder.

Af./. Lewinsky. *)

»Ar detta galenskap, så iir det
åtminstone metod i galenskapen», säger ju
Polonius, och detta yttrande finner sin
tillämpning på mången tokighet i
sångpedagogiken, då den träder upp med
anspråk på att gälla som »metod». Och
talrika äro de metoder, hvarmed
okuu-niga sånglärare ofta ruinera de
härligaste .röster. På intet annat område
är ignoransen parad med charlaianeriet
på sådant sätt som det sker på den
ädla sångkonstens område. Det är
endast beklagligt, att den sånglystna
ungdomen mestadels vänder sig åt det håll,
der reklamens basnnastötar kraftigast
ljuda. ()ch såsom i flera andra
afse-enden utmärker sig Amerika, »de
obegränsade möjligheternas» land genom
obegränsad reklam i fråga om
röstbildningens konst.

För en tid sedan läste man i en
amerikansk tidning en sjelfberömmande
uppsats af en läkare dr Potscholl, som
ifråga om röstfabrikation åstadkom rent
underbara saker. Men icke på
kastrationens väg. Denne såugpedagogiska
underdoktor har nämligen bragt, det
der-hän att genom en enkel operation af
det menskliga struphufvudet framkalla
sopraner, tenorer, altar och basar, efter
behag. Enligt hans t vetenskapliga»
metod skall operationen vara snabb,
smärtfri och ofarlig, och efter åtta till
fjorton dagar skall den sjungande, som
underkastat sig baus behandling, om
han än förut sjöng som en korp,
blif-va ett verkligt sångfenomen.
Åstadkommandet af en tenor eller sopran
fordrar visserligen längre tid —
förmodligen emedau efter operationen
böjelsen för heshet och kapriser bruka
inställa sig och derför behandlingen
måste vara sorgfälligare än då det
gäller robusta och minelre kaprisiösa
basister.

Jag sjelf kände eu sånglärare, som
demonstrerade om sjungandet medelst
ett anatomatiskt prepareradt
struphuf-vud. Sångarens struptoner äro väl
resultatet af denna
undervisningsmetod.

Om märkvärdiga amerikanska
sångmetoder meddelade mig en tysk
sånglärarinna, som flera år lefvat der och
samlat erfarenhet. I sin ifver att vinna
elever öfverbjuda mästare och
mästnrin-nor hvarandra uti att på praktiska
vägar införa dem i sångkonstens
hemligheter. En metod består deruti att
lärjungen skall slunga tonen »först» upp
i hufvudet, sedan, till resonansens
förstärkande, tillbaka ända ned till
magen». En annan låter för att
åstadkomma god andning lärjungen först
springa uppför trapporna och sedan
lägga sig raklång på en soffa. Så
f.ylles ett glas med vatten som ställes på
magen och derefter skall andning ske

*) Domkrrkosangare i Berlin.

långsamt så att dervid icke något
vatten rinner öfver. En annan
sånglärarinna ger andningalektioner och
sång-lotioner. Andningslektionerna äro
sådana, hvarvid eleven ställer sig midt
i rummet och sedan måste blåsa pä en
omkr. sex steg aflägsen fjäder, så att
denne rör sig. Det skall stärka
lung-kraften hos en blifvande Lehmann eller
Caruso! Eu klassisk pedagod låter
lärjungen under sjungandet, till lungornas
stärkande, svänga vedträn eller
kul-j stänger af jern. Den intressantaste
erfarenheten gjorde min meddelarinna med
en ung dam, som hos henne skulle
fortsätta sina sångstudier. Tillfrågad efter
hvilken metod hon först blifvit
undervisad svarade den unga sångerskan:
»efter paraply -metoden». Min
vän-nina måtte ha känt sig slagen, då hon
hittills icke hade hört talas om denna
metod, men hon fick nu följande
förklaring. Eleven står i ett hörn af
rummet och läraren, eller lärarinnan, i det
motsatta. Den ton som skall sjungas
är angifven. Nu bygynner den
undervisande, försedd med en paraply, att
långsamt spänna upp denna, hvilket är
tecken för lärjungen att låta tonen
svälla ut så att den är starkaste när
paraplyt är fullt uppspändt. Sedan
spännes detta småningom tillbaka för att
angifva tonstvrkans aftagande hos
eleven. Då min väninna förklarade sig
ej kunna meddela undervisning efter
denna metod lemnade paraply-eleven
rummetmed tecken till djup ringaktning.

Men »hvarför gå öfver ån efter
vatten»’? Om vi också hos oss ej ha
några paraply-pedagoger, så ges det dock
andra förrvktheter, som, ehuru ej fullt
så komiska, äro lika onyttiga och
skadliga som denna.

Lärjungens springande genom flera
rum under sjungande, hvilket ingeniösa
röstbildare beteckna såsom
andningstärkande», ha praktiserats hos oss med
amerikansk anstrykning. Lärjungens
springande öfver stolar och bord såsom
»sångteknisk rumgymnastik» är af tyskt
ursprung, en metod som den geniale
uppfinnaren borde patentera! En
sånglärare känner jag, som visserligen ej
kommenderar språngmarch åt sina
elever men låter dem några dussin gånger
stiga tre oktaver i höjden — kanske
för att bereda dem till trestrukna F.
i »Nattens drottnings» aria. Upp och
nedklättrandet för två oktaver på alla
fyra — pardon! — pil alla fyra
vokalerna är väl också ett tonstärkande
bildningsmedel. Icke mindre
framstötandet af stafvelser såsom »ma — ma»,
»ta — ta», »bu — bu».

»Om er röst skall vara bärkraftig
för en stor lokal, måste er strupe
göras skarp» lärer en annan djupsinnig
mästare sina läjungar. Han låter dem
därför ihållande staccatera på »a — a»,
»ä — 8*. Ännu radikalare förfar en
annan pedagog. För att lärjungen skall
vinna färdighet i att bilda toner
»framtill» måste han vokalisera med nedsänkt
hufvud. •

Ett icke alltid medgörligt instrument
för sångidkarne är tungan. Det finns
elaka tungor — jag menar nu bara
vid sjungandet. En energisk
röstbildare drager med en näsduk om den
motsträfviga tungan denna fram ur
munnen och ropar, fasthållande densamma:
»Så sjung nu!» Till samma ändamål
tjänar ett skedskaft. För att bibringa
lärjungen en regelrätt munställning
anser mången pedagog som säkert medel
att sätta en kork i gapet.

Bdsittandet af »höga O» är, som
bekant, en lifsfråga för många tenorer.
En sådan kan bli hjälpt. Det ges
nämligen sånglärare som garantera en
Romeo-kaudidat att få fram »med bröströst»
denna guldbringande ton. Eu mentor
af detta slag låter sitt objekt skrika
»höga a, b, c» så länge till dess han
uppnått den famösa tonen. På köpet
får han visserligen en halsåkomma, men
hvad gör det!

Ett sådant uppskrufvande i höjden
af en baryton, låg tenor, eller alt,
hamnar sig, såsom hvarje forsyndelse mot
naturens lagar, genom förlust i förtid
af röst och helsa. Måtte vår
sånglystna ungdom vara försiktig i val af
lärare!

I n}rare tid urladda elevhungriga
pedagoger sin vighet i offentliga föredrag.
Nyligen höll sålunda en sånglärarinna
en föredrag öfver röstens behandling.
Den menskliga rösten härstammar från
vissa djurs stämmor sökte denna dam
med tvärsäker retorik att påvisa.
Fåglar, hundar, kattor, ja till och med
åsnan och fåret drog hon in i sina
betraktelser; bland annat försäkrade hon
att drillen härstammade från
hundskallet. Sodan mästarinnan bekräftat
ofelbarheten i sina påståenden med
jemfö-rande efterapningar, framförde hon ur
sin zoologiska sångskolas praxis flere
elever. Och verkligen — de unga
damerna sjöngo med en så förvillande
naturlighet, att man kunde ha svurit
på att man hörde unga kattor.

Och hur många böcker öfver nya
sångmetoder skrifvas icke år efter år
af uppfinninsgrika röstbildare ! På
basis af ett jätteverk i två band höll en
af dessa sångreformatorer ett föredrag.
Alla andra skolor, särdeles den på
»ef-terapning» grundade gammal-italienska,
förkastades af honom; hans på
anatomiska lagar baserade nytyska
metod prisades såsom den enda
saliggörande. I sitt föredrag andra aftonen
presenterade mästaren för sin publik
en enda lärjunge och denna med
mel-lanstämma. Han var ännu icke färdig
anmärkte han urskuldande. Berget
hade födt till världen en liten råtta.

Men till de mångskrifvande och
vältaliga sångpedagogerna kunde man rikta
den frågan: »Hvar finnas de sto^a

sångare som framgått ur er skola? Om
forna tiders mästare veta vi att de utan
pedagogiska recept bildat
sångkonstnärer, hvilka ännu efter århundraden
fortlefva i musikhistorien. Bor månne
samma lifskraft hos en Raoul och Tris-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1908/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free