Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 1 September 1908 - Från Romas horizont, IV. »Teátro Costánzi»: Strauss’ »Sálome» etc. »S. Carlo», Napoli, »Coréa»- m. fl. konserter, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dot länder
»Oostånzb-direktionensgo-da smak till heder att ha, till välgörande
omvexling med denna dess närmaste
föregångare, sent omsider gjort romarne
bekanta med Madåma Butterfly, för
hvilken graciösa Puccini-opera undert.
redan 1‘,104 redogjorde i Sv.
Musiktidning. Kompositörens egen
älsklingsska-pelse, hittills den sista i galleriet af
hans kärlekssmäktande hjeltinnor, blef
jemväl de förres förklarade favorit
trots handlingens obetydlighet och en
viss enformighet i den
genomsentimen-tala musiken, livaraf nu allenast må
framhållas det vid hvarje förnyadt
åhörande alltmer indsmigrende
orkesterspelet i andra aktens vemodigt
stämningsfulla afslutning, då den hängifua
lilla japanskan hela natten afvaktar
sin trolöse makes återkomst. Medan
Leoncåvallo samt till och med
Mas-cågni i år voro fullkomligt
orepresenterade å Costånzis» repertoar, upptog
Puccini med Tosca» och »Butterfly»
lejonparten af densamma. Också
vittnade en galabankett, gifven till den i
och för sistnämnda melodrams premiär
enkom hitkomne maöstrons ära, nästan
om ännu större entusiasm än
festlunchen för d’Aununzio efter »La
näves första uppförande i Boma. Med
efter Roberto Braccos dram af
tonsättarens egen broder författad librett,
skulle den unge sicilianeren Stéfano
Donaudys förstlingsverk för scenen
Sperdiiti nel bujo (Förlorade i
mörkret) säkerligen hafva slagit ändå mera
an på grund af en utomordentlig
naturlighet och spontaneitet i den om
verklig inspiration vittnande
melodi-bildningen samt en ej vanlig formell
talang, derest ej särskildt pjesens slut
verkat i högsta måtto dystert, ja
för-tvifladt hopplöst. Om utförandet af
såväl denna till våra dagars Xäpoli
förlagda opera som af den makalöst
srnak-och stilfullt uppsatta »Butterfly» gjorde
sig i främsta rummet Maria Farneti
synnarligen meriterad i de kvinliga
hufvudrollerna *, men äfven (Hus. de
Lura och Kalo Criställi utförde högst
erkännansvärdt sina mindre tacksamma
uppgifter; särskildt var den senares
tolkning af en blind ung violinist i
Donaudys verk en äfven dramatiskt
remrrkabel prestation. Af mer än
mu-sikhistoriskt intresse var att lära
känna Bizets lyriska förstlingsarbete Don
Procopio, hvilket efter att spårlöst
förkommit i Aubers *) gömmor och sent
omsider återfunnits bland manufakturen
på ett vindskoDtor, förra året för allra
första gången uppfördes i Monte Carlo,
visserligen alltigenom förråder imitation
af Donizettis »Don Pasquäle», men
med sin ungdomsfriska, melodiska
fägring redan röjer den blifvande
mästarens lejonklo. »Last, not least» en
* Kfter henne och Livia Berlondi försökte
sig Carmen Melis med framgång på
Butterflys och Toscas partier.
* Egendomligt nog, tyckes denna ej vetat
eller velat uppskatta det till honom i
egenskap af direktör för l’aris-konservatoriet
aflevererade partituret.
generell mention honorable» för
Leo-pol do Mttgnöne, å hvars Atlas-skuldror
tyngdpunkten af säsongens arbete
hvi-lat, och som kan sägas varit den
geniale härförare, hvilken ledt
Costan-zis» solister, kör och orkester från den
ena segern till den andra.
Äfven »S. Carlo» i Xäpoli, hvarest
vi ock, i »Salöne Margherita , hade
tillfälle att njuta af dervarande publiks
stora gunstling, den unge napolitanaren
G en nä ro Pasquariellos öfverdådiga
kuplettföredrag, har haft en sällsynt
präktig »stagiöne», inledd med cn af
Giuseppe Martücci dirigerad, öfverraskando
god föreställning af Wagners här
hittills okända musikdrama Tristäno e
Isotta; protagonister voro äfven här,
liksom senast i Bologna, Gius. Borgåtti
och Amelia Pinto. Likaledes å denna
teater blef Sålome under Sfrauss’ per
sonliga ledning och med Gemma
Bellin-ciöni i titelrollen dess »piöce de
rési-stance , hvarjemte må anföras briljanta
representationer af Tosca och
Gio-conda med nyssnämnda sångerska i
titelpartierna samt Bianca Zrtftw-Låura
i Ponchiellis opera, Gius. Acerbi, en
utmärkt Mårio, resp. Enzo samt Pasquäle
Amäto och den jemväl ypperlige
bary-tonisten Enrico Nani alternerande i
Scårpias och Bärnabas roller. Den
förre firade dessutom en sannskyldig
triumf med sin Nelüsko i L’africäna
(»Afrikanskan») hvars titelparti
åter-gafs omvexlande af Salotnéa Kruseniski
och Teresina Burchi. Vaseo tolkades
erkännansvärdt af Francisco Vinas, att
ej nämna alla ståtliga basröster,
teatern hade till sitt förfogande i och för
Meyerbeers ganska praktfullt
inscene-rade opera. Dess stora danspantomim
under denna säsong, Pietro Micca,
är en af Marencos något antikverade
baletter med musik af Manzötti, men
har förtjensten af ett fosterländskt
ämne; hjelten är en tapper soldat
under konungadömet Sardiniens krig på
1700-talet.
Från Bomas teatrar hafva vi
ändt-ligen att notera en i betraktande af
sin populära karaktär rätt lyckad, kort
vår-»sejour» å Adriäno», upptagande
allenast de båda gamla 1
ert/i-melodra-merna II trovatöre (»Trubaduren»)
och La forza del destino (»Odets
tvång ) äfvensom det operettsällskap,
som under ledning af den spirituelle
buffasångaren Luigi Maresca och med
dennes styfdotter Flddia M. till
primadonna i vinter uppträdt å :
Xazio-nåle . Dess novitet, Planquettes
post-huma verk II paradiso di Maometto
(Muhammeds paradis) visade sig
företrädesvis vara ett utstyrselstycke,
musikaliskt vida underlägset hans
»chef-d’oeuvre , »Les cloches de Corneville».
Samtidigt agerade å »Quirino en
operett-trupp, närmast efterföljd af det
förut :: omtalade lilipuzianska
operasäll-ska- -‘t, hvars juvenila medlemmar
onekligen gjort framsteg sedan sitt senaste
uppträdande härstädes. Ä repertoaren
* Se Sv. Musikt. 1906, n:o 11.
förekom nu äfven en liten balett,
exekverad con am öre» och med stor verv
dirigerad af en i röd frack samt
knäbyxor kostymerad femtonåring. I
da-garne har af Augiisto Angelinis
välkända operettsällskap återöppnats den
eleganta friluftsteatern Arena nazionåle ,
uppförd förra året samt belägen
på en terrass af furstliga
Bospigliösi-palatset vid Via nazionåle , och för
nästa månad annonseras å Teåtro Xaz .
en mindre opera- stagiöne» med de
renommerade primadonnorna Maria de
Macchi och Fanny Toresella äfvensom
operetter å Quirino».
❖ :it
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
