- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 28 (1908) /
106

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 1 Oktober 1908 - Jacopo Foroni. Ett 50-årsminne (med porträtt) - N. Rimsky-Korsakow (med porträtt) †

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1

106

SVENSK MUSIKTIDNING.

Sverige, närmast från Köpenhamn, med
ett italienskt operasällskap, som
dirigent. Föreståndre för truppen var
signor Galli; bland sångkrafterna
utmärkte sig särskildt signora Rosina
Penco, tenoren Ciaffei och baritonisten
Della Santa, hvilken sedan var
engagerad vid Kgl. operan här 1850—53.
Den italienska truppen spelade på
Mindre (sed. Dramatiska) teatern och
gaf der fr. 3 juli till 2 sept. 1848
och fr. 2 jan. till 2 juni 1849 ej
mindre än (i(5 föreställningar samt på
kgl. teatern 16 sådana fr. 3 okt. till
28 nov. 1848. De operor som
utfördes — det kan ju ha sitt intresse att
lära känna detta — voro följande. Af
Donizetti: »Lucia di Lammermoor»,

»Lucrezia Bcrgia», »Linda di
Cha-mounix», »Don Pasquale» och »1’Elisire
d’amore»; af Bellini: »Beatrice di
Ten-da»; Rossini: Il Barbiere di Siviglia» ;
Verdi: »Ernani» och »I Lombardi alla
prima crociata»; Ricci: »Chara di
Ro-senbergh»,Grecco: »La prova d’un opera
seria» samt af Foroni den för
sällskapet komponerade operan Christina di
Suezia.

I en nekrolog öfver Foroni i
Illustrerad Tidning af Aug. Blanche heter
det: »När för tio år sedan det itali-

enska operasällskapet gaf sina
representationer på Mindre teatern fästes
publikens uppmärksamhet vid den som
anförde orkestern. Det var en helt
ung man med korpsvart hår,
korpsvarta mustascher och skägg, något
bleka men ädla anletsdrag, stora svarta
strålande ögon, en fullständig italiensk
typ med hela dess sprittande lif,
blixtsnabba intelligens och starka passioner.
Han hade kämpat på Milanos
barrikader mot Italiens förtrj^ckare, sades det,
och hade flytt för öfvermakten och
våldet. Men han behöfde icke irrande
söka ett torftigt bröd, ty han förde
med sig sin goda estetiska bildning,
sin stora musikaliska talang och sitt
friska kurage. Efter ett års vistande
i vårt land, var han orkesteranförare
vid kungl. teatern, troligtvis den förste
barrikadkämpe som anfört ett kungligt
kapell.»

Sista juni 1849 afgick Joh. Fredr.
Berwald som kgl. teaterns
kapellmästare och Foroni blef hans efterträdare.
Den främmande dirigenten föreföll att
börja med något hetlefrad men gjorde
sig sedan allt mer omtyckt af
kapellisterna. De funno också i honom en
förmåga af högsta rang och som
behers-kade såväl den gammalklassiska som
den nyare operamusiken med samma
mästerskap. Han har ock tillegnat
svenska hofkapellet sin präktiga
Fantastiska uvertyr.

Som kapellmästare fick han skrifva
åtskillig tillfällighetsmusik; så under
första året till dramerna »Grefve Saint
Héléne» och »Foualdés». Vidare skref
han musik till »En folkfest i Dalarne»
(kompos. o. arr. 1853), »Sullivan» af
Mélesville »Prolog» vid aftäckningen af
Carl XIV Johans staty (1854), »Vete-

ranerna» af Jolin, »Berthas piano»,
»Ett hemkomstöl», divertissement vid
hertig Oscar Fredriks förmälning 22
juni 1857 m. m. och nyinstrumeuterade
Grétrys »Richard Lejonhjerta» (1857).
Foronis kompositioner bestå för öfrigt,
utom de nämnda för scenen, af 2
Konsertuvertyrer, i C-moll och E-dur,
Messor, En Stråkkvartett, en
Triumf-march (arr. 4 händ.), Pianoetyder, Sånger,
en- och flerstämmiga, samt
Pianokompositioner, deri bland »reminiscenser»
från italienska operor.

Foroni blef redan 1849 invald till
ledamot af Musikaliska akademien och
utnämndes 1854 till riddare af Vasaorden.

På Foronis grafvård å härvarande
katolska kyrkogård läser man de enkla
men vackra minnesorden:

Konstnär. Okonstlad.

Främling. Begråten.

I

N. Rimsky-Korsakow

För tre månader sedan förlorade
Ryssland en af sina förnämsta
tonsättare, Nikolai Rimsky-Korsakow,
hvilken hastigt afled af hjärtslag den
21 juni, en komponist som för öfrigt
är världsbekant. Genom denna
tidnings sommaruppehåll har först nu
tillfälle erbjudits att meddela hans
nekrolog.

Nikolai Andrej e witsch
Rimsky-Korsakow föddes den 21 maj
1844 i den lilla staden Tichwin,
gu-vernementet Nowgorod, och tillhörde
ea adlig släkt. Hans musikaliska
anlag röjde sig mycket tidigt. Sex år
gammal spelade han piano och vid nio
års ålder började han komponera. Det
ansågs den tiden omöjligt för sonen i
ett aristokratiskt hus att ägna sig åt
konstnärsbanan, och i sitt 12:eårblef
han därför insatt i kejserliga
marinskolan, som han absolverade 1862.
Under hans första sjöresa kring
världen, under hvilken han (1864)
utnämndes till marinofficer uppstod hans La
symfoni, den första symfoni af rysk
tonsättare med användande af
nationella folkmelodier. Den uppfördes
sedan 1864 under Balakirews ledning
med stor f-amgång i Petersburg.
Rimsky Korsakow lämnade snart sin tjänst
vid flottan och ägnade sig åt musiken,
hufvud-akligen utbildande sig i denna
konst genom själfstudium. Han slöt
sig i Petersburg till den »nyryska»
skolan, till hvilken bl. a. räknas Mily
Balakirew, Wladimir Stassow,
Dargo-myschski, Borodin, Mussorgsky, Cui.
Glinka, den nationelle tonsättaren, var
deras ideal, och den ryska
folkmelodien spelar också en stor roll i
Rimsky-Korsakows verk, Detta hindrar
dock ej att »ungrvssarne» äfven hade
kontakt med den nytyska skolan och
hyllade den Berlioz-Lisztska stilen.

Någon egentlig tillslutning till Richard
Wagners operaprinciper, t. ex. i fråga
om ledmotiv, finner man i allmänhet
icke hos Rimsky Korsakow, men med
Wagner hyllar han idén att ur
sagovärlden hämta ämnen för sina
operatexter.

Han var en tid inspektör öfver den
kejserl. ryska flottans orkestermusiker,
ledde kyrkosången i hofkapellet, där
han gaf en utbildningskurs för
dirigenter af körsång, uppträdde som
orkesterdirigent på konserter och var
ledare af musikfriskolan i Petersburg.

Ar i871 blef han professor i
instrumentation och kompositionslära vid
konservatoriet i Petersburg men under
de politiska oroligheterna 1905, då
ävfen konservatoriet blef utsatt för
trakasserier af polisen, kom det till
en konflikt mellan dess direktion och
Rimsky-Korsakow, hvars hederskänsla
förbjöd honom att underkasta sig dess
bud, hvarför han lämnade sin
befattning vid den musikaliska högskolan.

För att nu omnämna R.-Korsakotvs
kompositoriska verksamhet, så har han
skrifvit ej mindre än 14 operor. Den
första af dem Pskouitjanka (»Flickan
från Pskow») handlar om öfverfallet
och förstöringen af den rika
hanse-staden Pskow. Operan uppfördes på
Maria teatern i Petersburg, där han
sedan fick uppförda operorna Die
Mainacht (1880)* och Snegurotschka
(»Snöjungfrun» 1882). En
orkesterlegend af honom, Sadko (fr. 1866,
gif-ven 1876 i Tyskland) omarbetade han
till opera, hvilken gafs i Moskva 1898.
Andra hans operor, med sagotext, äro
Mlada, Die Nacht vor Weihnachten, Die
Mainacht, Das Märchen vom Zaren
Sal-tan, Die Legende von der unsichtbar
gewordene Stadt Jüseh und der Jungfrau
Theuronia (1907, i oratoriestil) och
vidare med text på realgrund Der
Woj-wode, Die Zarenbraut, Mozart und Salieri
samt Servilia (1902), spelande i Rom
år 67 e. Kr., hvari komponisten
sluter sig till det moderna musikdramat
i Wagners stil. Hans sista, strax
före hans död afslutade opera är Das
Märchen vom goldener Hänchen, hvars
satiriska text grundar sig på en
berättelse af Puschkin. Ett rykte har
spridt sig i Ryssland, att en
bidragande orsak till Rimsky-Korsakows
död var att censuren vägrat bifall till
uppförandet af detta verk.

Utom Ryssland veta vi icke att
någon af Rimsky-Korsakows operor
blif-vit uppförd; åtminstone ej i Tyskland,
men under denna sommar har Opéra
comique i Paris med utmärkta krafter
uppfört »Scbnegurotschka». Kritiken
tillerkänner operan ej större
originalitet men säger att den i orientalism
och fantasi påminner om tonsättarens
bekanta utmärkta orkesterverk Antar
och Scheherazade, af bvilka det senare
är bekant här från operans
symfonikonserter likasom hans Capriccio es-

* Vi begagna oss här i allmänhet af
operornas tyska titlar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:38 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1908/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free