Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 December 1908 - Följetong: Jules Offenbach - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skridt, och han trifdes väl bland sina
nya bekanta, körerna af Mendelssohn
och Conradin Kreutzer, i synnerhet
när de utfördes mycket bredt och
makligt. och medan Jacques allt mera
lidelsefullt hängaf sig åt två
fjärdedels-taktens sprattlande demon, försökte sig
äfven Jules själf då och då med en
manskör och komponerade: »Süsse,
helige Natur» eller dylika högtidliga
saker. Jules var i själfva verket en
mycket god anförare, som i rätta
ögonblicket äfven förstod att fatta eld, och
hans förtjenst om det tyska
sångarlif-vet i Paris är obestridlig. Han var
redan sina goda fyrtio år gammal, när
jag lärde känna honom midt ibland
hans sångar. Längre än sin bror, men
med samma spöklika magerhet tycktes
han vara liksom hopvuxen med sin
violin, eller snarare denna violin
och denna stråke vara en fantastisk
förlängning af hans armar och händer.
Ansiktet var mycket rödt, van pryd t
af glest helskägg, med allvarligt
uttryck, utan ringaste spår till det kvicka
smågrin, som låg fastfruset på den
andres mun, näsan liksom ryggen
märkligt krokig, färgen på det långa
konst-närshåret någonting obestämdt mellan
rödt, blondt och grått. Ack, detta hår,
det lade sig helt romaneskt i lockar
kring nacke och tinningar, och det
skulle säkerligen ha tagit sig vackert )
ut, om en mjuk hvit hand stundom
hade fördjupat sig i deras rikedom,
men — äfven detta en motsats till
Jacques — Jules, den trumpne
ungkarlen, visade alltid en viss skygghet
för allt hvad kvinnor hette. Han var
en verklig bild af en enstöring, där
han stod bakom sin dirigentnotställare
och svängde stråken, då och då
strykande ett ackord eller med ohygglig
korpröst manande sångarne till ett
ljuft pianissimo. alltid klädd i en sliten,
svart frack, halft om halft musikaliskt
snille och byskolmästare. Efter väl
förrättadt arbete tände han en
cigarrstump, läppjade i sparsamma drag resten
af sitt mocca eller tillredde åt sig af
kaffe och konjak den dryck, som
fransmännen kalla »Gloria», pratade litet
med dem, som voro sinnade att prata,
och gick därpå ensam hem till sitt
Bohéme» kvarter vid den aflägsna rue
Coquenard, hvilken den numera
sten-rike och världsberömde Jacques redan
för länge sedan hade glömt, men vid
hvilken den drömmande Jules allt
framgent bodde. Han dog i Paris 18S0.
rrJS’
Från scenen och
konsertsalen
Kungl. teatern.
Nov. 17. d Albert: Låglandet.
18, 28. Puccini: Madame Butterfly.
19. Wagner: Den flygande
Holländaren.
20. R. Strauss: Salome (Salome: fru
Aino Ackté, gäst).
21. Rossini: Wilhelm Teil.
22. Balett: Askungen; Adam:
Niirn-bergerdockan (matiné).
22. A d a m: Konung för en rf«g(Zelida:
frk. Larsén; Kung Mossul, prins
Kudoor, Piffear: hrr Strömberg,
Wallgren, Lennarlson).
23. 20. Puccini: Tosca (Tosca: fru
Ackté, gäst).
24. Tschaikowsky; Eugen Onegin.
25. A d a ni: Postiljonen från
l.ong-jumeau (50:de gången).
27. I:a Symfonikonserten. 1. A.
Bruckner: Symfoni, n:o 9, D-moll; 2.
R. Wagner: En Faustuvertyr; 3.
Franz Liszt: »Mignons Lied»,
»Die drei Zigeuner», »Loreley» (hr
Forsell); 4. Liszt: Les préludes»,
symfonisk dikt.
29. IIallén: Waldemarsskatten. Ava:
fru Oscar; Waldemar, Ung-llans,
abbot Clemens. Borgmästaren,
Olof Eskilson, Ebbe Strangeson,
hrr Forsell, Sjöberg, Stiebei,
Vallgren. Ödmann, Lennartson,
Ericson; Bylgia. Unna, Dufva,
Dröfn : frkn. Larsén, Lagergren,
Lindegren, fru Claiissen.
30. Oonizetti: Leonora.
Oscarsteatern.
Nov. 17—30. Leo Fall: Dollarprinsessan.
22. Niniche (matiné).
Musikal, akademien.
Nov. 19. Konsert i orgelsalen af trök.
Carin tlillberg, (sångerska).
Biträdande: dir. O. Lejdström, frk.
Hanna Åhman. (ackomp.)
20, 23, 25. Konserter af fru Teresa
Carreno.
Gustaf Vasa-kyrkan.
Nov. 22. Konsert af dir. Otto Olsson.
Biträdande: fruar Dav.
Afzelius-Bohlin. Hilma Munthe-Sandberg.
30. Musikföreningens 79:de
konsert. Biträdande: solister: fru
J. Claesson, frk. Signe Carlsson;
hrr II. Malm, John Johansson;
Konsertföreningens orkester.
Dirigent: prof. F. Neruda. Program:
J. S. Bach: Juloratorium.
Östermalmskyrkan.
Nov. 27. Konsert af sångsällskapet O. D.
från Uppsala. Dirigent: hr Ivar
Hedenblad.
Operans märkligaste tilldragelse
under senare hälften af november har
varit fru Aino Acktés gästspel, först
i »Salome» sedan i »Tosca», hvilken
vid hennes första uppträdande gafs för
fylld salong, hvilket föranledde
för-nyadt gästande i densamma. Fru Ackté
var föremål för stor hyllning med
applåder, inropningar, kransar och bu
ketter. Såväl Salome som Tosca
framställdes af henne med en sydländsk
liflighet, som stundom föreföll oss något
öfverdrifven. Hennes Tosca i första
akten föreföll något varietémässig. Denna
är dock en sångerska, som sjunger vid
hofvet och skall göra sig sympatisk
genom hängifven kärlek till Mario, om
ock därigenom drifven till svartsjuka.
I de öfriga akterna var däremot
framställningen ypperlig, särskildt i andra
akten scenen med Scarpia före hans
mord. Det vokala utförandet förtjänar
allt beröm, särdeles hvad höjdtonerna
beträffar, hvari hon utvecklade stor
kraft och precision. Mellanregistret
förefaller något tunnt, helst med den
breda franska deklamationen. — Den
gamle Adam har under förra månaden
representerats af ej mindre än tre
operaverk, såsom ofvan synes, af hvilka
»Postiljonen» nu firat jubileum med
50:de föreställningen på Kgl. teatern.
»Konung för en dag», som länge varit
en favoritopera hos oss, har nu gifvits
med ny rollbesättning i det hr
Strömberg fått öfvertaga kungens parti, hr
Wallgren efterträdt hr Sellergren som
prinsen och hr Lennartson inträdt som
iiskaren Piffear. Yi ha icke ännu varit
i tillfälle att taga notis om
förändringen. Operans första symfonikonsert
för säsongen under hr Järnefelts
ledning hade, mot vanligheten, mindre
talrik publik. Programmet var ej heller
af det mera populära slaget, endast
upptagande namnen Bruckner, Wagner
och Liszt, af hvilken dock tre sånger
sjöngos af hr Forsell såsom
programmet här ofvan visar.
Inledningsnum-ret Bruckners sista symfoni är ett
genialiskt verk, storslaget men
inveck-ladt och mosaikartadt, fordrande
för-nyadt åhörande för att rätt fattas. Vi
ha i en uppsats i detta nummer
omnämnt detsamma, hvars utförande här
länder dirigenten och hofkapellet till
heder. Hr Forsell sjöng mycket
talangfullt de anslående sångerna af Liszt
med orkesterackompanjemang, hvari hr
Zetterqvists obligata violinspel beredde
en särskild stor njutning. Programmets
öfriga nummer äro gamla bekanta saker
af värde. Såväl herr Forssell som
herr Järnofeldt blefvo genom upprepade
inropnnigar hyllade af publiken.
Halléns »Valdemarsskatten», senast
gifven här d. 21 dec. 1906 till
firande af komponistens 60-års-dag, har
återupptagits med samma
representanter för de båda hilf vudpersonerna som
vid premiären d. 2 april 1899. Senast
utförde fröken Larsén Avas roll som
debut. Operan gafs i mars 190ö för
50:de gången.
Att nu komma till konserterna ha vi
att först nämna de i förra numret
omnämnda violinkonserterna, den första
10 nov. af den unge ryssen Aljoscha
Schkolnick, som först lät höra sig
här i början af året och här som i
utlandet väckt uppmärksamhet som en
mycket lofvande och redan långt
hunnen talang. Han ådagalade detta äfven
vid senaste konserter i Musikal,
akademien, biträdd af frk. Märtha Ohlson.
Hans program upptog Sonat, G-dur
för violin och piano af Brahms, Bruchs
G-moll-konsert, Nocturne af
Chopin-Wilhelmj. Scherzo af Tschaikowsky
och Paganinis »Hexentanz», som han
dock ännu ej är fullt vuxen. Vår på
senare år ofta å konserter medver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
