Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 Januari 1909 - Från Romas horizont, af Anteros - Meddelanden från Moskva, af Ellen von Tideböhl - En musiktidnings rätta uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan»), Reinhardts Dolce Lola (»Das
süsse Mädel»), af hvilka emellertid
romerska kritiken funnit den förra med
all sin »indsmigrende» schwung äga
en temligen godtköpsmässig och af
andra tonsättare, däribland själfva
Puc-eini, väl mycket inspirerad musik, samt
Gannes Hans il suonatore di fläuto»)
hvars fabel är mera pueril än
verkligt komisk, men hvars partitur, om
än ej förrådande vidare originalitet,
har att uppvisa den franska
»opéra-comique ens bästa egenskaper; härtill
kommer en syperb tolkning med i
huf-vudrollerna Emma Vecla — förut
operasångerska, liar denna till börden
franska konstnärinna jämväl
triumferat i sistnämnda båda operetters
titelpartier — och Edodrdo Ferrari,
hvilken gör en sannskyldig kreaktion af
den magiske vagabonden, som satt
till sin uppgift att för de däraf
glömska människorna vara en idealets
apostel.
Största hedern har
»Milnno»-säll-skapet haft af att rikta sin spellista
med Donizettis alltjämt ungdomsfriska
Don Pasrjuåle* och L’elixird’amore.
Tolkningen var ock i det hela utmärkt,
med artistveteranen Pietro Césari
såsom protagonist i den förra och
Dul-camåra i »Kärleksdrycken» samt den
unge, högst lofvande tenoristen
Gni-seppe Paganelli såsom Ernesto och
Ne-morino, ett för hans apparition och
konstnärstemperament särdeles lämpadt
parti, hvars glansnummer, romansen
»Una furtiva låcrima han föredrog
med sällsynt sentiment och charm.
»Costånzis» senaste operettsäsong,
alltigenom berömvärd, ifall den ej
upptagit några rent miserabla
engelsk-franska nyheter, icke ens räddade från
absolut fiasko genom medverkan af
Italiens väl f. n. mest intagande och
talangfulla operettdiva Gea Garisenda,
afslutas i dagarne med Costas utsökta
pantomim L’histoire d un pierrot.
För fullständighetens skull må
jämväl anföras f. n. i J/ia»2dm’-teatern —
ett af den eviga stadens mera
anspråkslösa konsttempel — agerande,
sekund-klassiga operettruppen. Efter att i
åratal stått obegagnad, och sedan den
i en vacker trädgård belägna, prydliga
byggnaden undergått en smakfull
restaurering, har »Aquärio Romäno» i
höst ånj’o öppnats, men ej längre
såsom hemvist för vattendjur, utan för
af enakts-operetter och
kinematograf-produktioner sammansatta
föreställningar, hvilka genom sin i betraktande af
de högst moderata biljettprisen rätt
goda beskaffenhet blifvit till den grad
populära, att de i regeln flera gånger
dagligen draga fulla hus.
Anleros.
*Det förtjänar anmärkas, att maestron
komponerade denna på allenast åtta
dagar vid uppnådda sextiotre års ålder.
Meddelanden från Moskva.
En ny faktor i fråga om den
musikaliska kulturen i Moskva har under
denna vinter uppstått med
konsertsångerskan fr. Maria Olen in d’
Alheims uppträdande och verksamhet.
Hennes hem, benämndt »La maisou
du Lied» har till ändamål att bringa
sången till mångsidigare utveckling och
utbildning i Ryssland. Konsthistoriska
psykologiska studier och forskningar
med bistånd af inhemska konstfilosofer,
skriftställare och kritiker skola
anställas; kulturella uppgifter ställas,
stundom i sammanhang med sångens
odling. För öfversättning af Schuberts
»Die schöne Müllerin» har fr. Olenin
d’Alheim utsatt ett pris af 400 rubel.
Ofversättningar ha i stor mängd
in-sändts men i sin helhet ej kunnat
uppfylla fordringarna. Juryn har i följd
däraf företagit ett urval af de bäst
lyckade och för hvarje sång utbetalt
20 rubel i pris. Hela cykeln »Die
schöne Müllerin» blef på en konsert
af fr. Olenin d’ Alheim på ryska
föredragen med bästa framgång.
Nu kommer i ordningen ett
täflings-pris af 400 rubel för öfversättning
af de värdefullaste Göthe-Lieder.
Allmänna sammankomster anordnas, å
hvilka diskussioner föras. Den
senaste af dessa hade till ämne
»Symbolen inom konsten.» — I sitt
sångföredrag uppnår fr. Olenin d’ Alheim
höjdpunkten af konstnärlighet. På ett
fulländadt sätt återger hon stilen
och egenarten ho« hvarje sång. Hon
vänder ock sin uppmärksamhet åtj den
nationella sången (en rik blomsterskörd
i Ryssland), hvilken hon uppletat hos
det ryska folket och förstår att
åter-gifva med djup känsla af dess
nationella urkrsfttag.
Ett Glinka-pris har för några år
sedan stiftats af en befordrare af den
ryska musiken, förläggaren M. P.
Be-laief i Leipzig. Ryssland har denne
man att tacka för mycket, ty han har
väsentligt bidragit till att bringa rysk
musik till uppblomstring och spridning.
Under detta år (i nov. 1908) har
juryn af sakkunniga musiker för
prisbestämningen på följande sätt fördelat
prisen;
Första priset 1000 rubel har
tilldelats för en Symfoni af Serg.
Rachmani-noff. Andra priset 700 rubel tillföll
N. Skrjabin för poemet »Extase».
Tredje priset 500 rubel erhöll A.
Spen-dianow för den Symfoniska dikten »Drei
Palmen». Fjärde priset 500 rubel vann
Serg. Iw. Tanéiéw för en Trio (piano,
violin, violoncell).
Denna trio uppfördes första gången
med största framgång under januari
1908 i Moskva. Pianopartiet utfördes
af kompositören själf, och
återgifvan-det var af den bästa verkan. Den
Symfoniska dikten »Drei Palmen»
har likaledes först blifvit uppförd i
Moskva under Glazounows ledning och
utvisade en mästerlig behandling af
orkestern i afseende på orientalisk
kolorit*.
Ellen von Tideböhl.
En musiktidnings rätta
uppgift.
Själfva ordet tidning innefattar
begreppet literärt organ för meddelande
af tidens händelser, bufvudsakligen den
närvarande tidens, så att läsaren kan
följa med händelserna för dagen och
samtiden. Sådan är i första rummet
den dagliga tidningens uppgift, som
sammanfattar allt möjligt som
tilldrager sig och utgör s. k. »färska
nyheter». I motsats mot »tidskrifter»,
hvilka ha att meddela utförligare
uppsatser äro »tidningarnes» af mindre
omfång och mera växlande innehåll.
Af tidskrifter som af tidningar finnes
emellertid ett slag som har till
ändamål att meddela en särskild branche
af vetande och sådana benämnas
»fackstidningar eller -tidskrifter. Sådana
behandla specielt särskild vetenskap,
konst, industri, sport etc. Ett
literärt fackorgan kan för öfrigt vara af
olika natur, afpassadt efter olika
läsares behof af vetande, således t. ex.
ämnadt för lärda och vetenskapsmän
eller för en större allmänhet, då af
mera »populär» beskaffenhet.
Fästa vi oss nu vid begreppet
»musiktidning», så augifver namnet att
en sådan är ett litterärt fackorgan,
som handlar om musik. Vi vilja då
skilja på ett »musikblad», som
egentligen är namn på ett »blad» med
musik icke om musik; ett sådant, som i
hufvudsak innehåller musikalier. En
egentlig musiktidning, som innehåller
litteratur om musik, kan, utom det att
dess omfång samt tiden för dess
ut-gifvande är olika, behandla olika
sidor af den musikaliska konsten,
således vara fackorgan t. ex. för
djupare teoretiskt vetande, för organister,
pianister etc., eller ha ett allmännare
musikbildningssyfte. De flesta
musiktidningar äro af det sistnämnda
slaget, nu mera vanligen illustrerade med
porträtt, musiknoter etc. och
»musikbilagor» till lockelse för dem som fästa
sig mer vid musik än musikvetande.
En musiktidning af mera omfattande
innehåll och större omfång kan jämte
mera vetenskapliga, teoretiska
uppsatser äfven meddela sådana af
allmänbildande natur. En mindre omfångs-
•I förra årgångens sista nummer
omnämnde vi i redogörelsen för musiklifvet i
Helsingfors att detta verk gifvits där på en
symfonikonsert af Filharmoniska sällskapet.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
