Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 3 Februari 1909 - Felix Mendelssohn-Bartholdy. Född d. 3 Febr. 1809 (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J naste och sundaste principer, bör
bekämpas med alla kritikens vapen. Vår
moderna musik skulle i många
hänseenden vara mera normal, om den
ville taga honom till mönster i afseende
på idéernas kraft och klarhet. Att
underskatta Mendelssohns konst var
för öfrigt redan tidigt brukligt. I
Leipzig blef på den tid, då Mendelssohn
och Schumann verkade tillsammans
vid det nyligen grundade konservatoriet,
en nästan fanatisk afgudadyrkan
be-drifven med Schumann af de yngre
tonkonstnärerna. En viss Hirschbach
utgaf då ett musikblad med titel
»Repertorium», hvilket bade till
hufvud-uppgift att gränslöst misshandla
Mendelssohn. Hvar och en yngling med
långt hår och — kort hufvud utöste
här sitt missnöje med honom.
Reper-toriet och dess utgifvare lefde dock
ej länge.
Jakob Ludvig Felir Mendelssohn,
sonson till den store filosofen Moses
Mendelssohn (v 1 < 8(1) föddes i
Hamburg d. 3 febr. 1809 och afled d. 4
nov. 1847 i Leipzig. Hans fader, en
rik bankir, som öfvergick till
kristendomen, flyttade tre år efter Felix’s
födelse till Berlin. Den unge
Mendelssohn (lian vidfogade sedan moderns
namn Bartholdy till fädernenamnet)
visade tidigt stora anlag för musik och
teckning och hade lyckan att växa upp
i ett högt bildadt och konstälskande
hem. Han fick till lärare i musikens
teori sångakademiens direktör Zelter,
i violinspel Hennings och i pianospel
den på sin t:d berömde Berger samt
efter honom Moscheles; under ett
uppehåll med fadern i Baris 1816 åtnjöt
han äfven undervisning af den berömda
pianisten fru Marie Bigot. Han gjorde
ovanliga framsteg, och vid 15 år hade
han redan sett sin fjärde opera
uppföras i en enskild familjekrets. Endast
9, år gammal uppträdde lian offentligt
som pianist och inträdde året därefter
som altist i Sångakademien. I hemmet
utfördes livarje söndag musik, hvarvid
en liten orkester medverkade och
härigenom befordrades i hög grad den
unge musikerns kompositionstalang, då
han hade så godt tillfälle att få sina
tonsättningar utförda. Från 1820
daterar sig hans regelmässiga
komposi-tionsverksamhet. Till hans första
kompositioner höra en violinsonat, två
pianosonater, en liten kantat, en operett
med piano, sånger, ett par
manskvartetter m. m. På hans födelsedag 1824
uppfördes i .föräldrahemmet lians 4:de
lilla opera. Året 1821 var för den
unge Mendelssohn betydelsefullt; han
gjorde då genom Zelter bekantskap
med Göthe i Weimar och C. M. v.
Weber, livilka gåfvo honom nya
väckelser.
Hans uteslutande riktning åt
tonkonsten blef bestämd efter ett besök
med fadern i Paris 1825, då han med
heder genomgick ett prof för Oherubini
och tick af denne mycket beröm samt
gjorde bekantskap med de förnämsta
musiknotabiliteterna därstädes. 1827
—29 besökte han, utrustad med
klassisk bildning universitetet i Berlin och
samma år uppfördes i denna stad hans
enda offentligen gifna opera, den
förutnämnda Die Hochzeit des Camacho»,
som ehnru väl emottagen snart
nedlades (Spontini, don högdragne
hofkapell-mästaren var honom ej bevågen).
Ar 1890 besökte Mendelssohn
England, hufvudsakligen därtill föranledd
af Moscheles (bosa*t där 1821—45),
och fick i London på en konsert af
Filharm. sällskapet uppförd sin C
moll-konsert och overtyr till
»Midsommar-nattsdrömmen . Från England utgick
först hans stora rykte som tonsättare.
Efter en resa till Skottland återvände
han till London och blef där länge
fjättrad vid sjukbädden genom skada
i sitt knä, hvarigenom han ock
hindrades från att närvara vid sin så högt
älskade syster Fannys bröllop i Berlin
med målaren Hensel. 1830 företog
han en längre resa till Rom, där han
komponerade bl. a. Göthes ballad »Die
erste Walpurgisnacht», besökte vidare
Neapel, Schweiz samt återvände hem
1832 öfver Paris. Därifrån begaf han
sig till London och dirigerade här sin
i Skottland inspirerede, nu fulländade
ouvertyr »Hybriderna», spelade sin G
moll konsert och sitt H-moll-Capriccio
och utgaf l;a häftet , af Lieder ohne
Worte.» Hemkommen till Berlin,
arrangerade han en konsert till förmån
för orkester-pensionsfonden och
uppförde då uvertyren till
»Midsominar-nattsdrömmen» uvertyrerna
»Hebri-derna» och »Meeresstille u. glückliche
Fahrt». G mollkonserten och H
moll-Capricciot, sökte nu den efter Zelter
lediga dirigentplatsen vid Sångakade
mien, men förbigicks af Rungenhagen
1 stället blef han vald till dirigent vid
nederrheinska musikfesten i
Düsseldorf och därstädes efter ett nytt
besök i London engagerad som
»städtischer musikdirector». Han dirigerade
1835 äfven musikfesten i Köln och
engagerades samma år som
kapellmästare vid Gewandhauskonserterna i
Leipzig. Hans omfattande musikaliska
bildning, hans stora förmåga som
dirigent och tonsättare gjorde honom snart
till medelpunkten i Leipzigs och
därmed hela Tysklands musikvärld, och
han hade här ett kraftigt understöd i
den store violinisten Ferdinand David
som 1836 bosatte sig här som
konsertmästare. Jämte honom, Rob.
Schumann, m. H. grundade han här under
sachsiska konungens beskydd det
berömda Leipziger-konservatoriet 1848.
Ar 1836 utnämndes han till
hedersdoktor vid universitetet därstädes och
gifte sig följande år med Cecilia
Jean-renaud, dotter till en hugenottpräst.
Hans äktenskap med henne var
särdeles lyckligt och välsignades med fem
barn, Karl, Marie, Paul, Felix och Lili.
I Düsseldorf uppförde han 1836 sitt
oratorium »Paulus», som mottogs med
entusiasm och snart gjorde sin rund i
Tyskland.
Efter upprepade försök af kon. Wilh.
IV att fästa honom vid Berlin
öfver-Hyttade han dit 1841 och
komponerade musiken till »Antigone» men
vände snart åter till Leipzig. 1842
finna vi honom åter i Berlin, utnämnd
till gcneralmusikdirektör, äfvenså 1845,
då han där anförde musiken till sin
»Oedipus» och »Athalie. Han
vistades för öfrigt i LeipzJg med
undantag af de nämnda besöken i Berlin
och ett uppehåll i Frankfurt vintern
1844—45. Sin s. k. »skottska
symfoni» fullbordade han 1842 och
uppförde 1846 oratoriet Elias» samt
fragmenten ill oratoriet »Christus» och
operan »Loreley. 1847 bragte han
sitt stora > Lauda Sion» till utförande
i Lüttich och festsången »An die
Künstler» i Köln. Samma år d. 4
nov. afled han i Leipzig efter ett
nervslag, som var förorsakadt af
öfver-ansträngning och sorg öfver lians
s\’s-ter Fannys i maj samma år timnde
frånfälle.
Mendelssohns kyrkobegrafning i
Leipzig var särdeles högtidlig. Efter ett
preludium ur »Antigone», hvari musiken
skildrar mottagandet af Haimons lik,
sjöngs koralen »Erkänne mich mein
Hüter». Textorden: »Wenn ich einmal
soll scheiden» lämnade visst intet öga
tårfritt. Därpå följde koralen ur
»Paulus»: »Dir, Herr, dir will ich mich
ergeben och så ett minnestal af
predikanten Howard; efter kören ur
»Paulus» : »Siehe, wir preisen selig, die
erduldet haben» lästes välsignelsen.
Så kom den mest gripande delen af
festen; i outsägligt rörande toner ljöd
ur Bachs Matteus-Passion, kören
Vi sätta oss med tårar neder
Och ropa dig i grafven till:
Somna 1 jutiigt, somna still1....
Af Mendelssohns talrika
kompositioner blefvo op. 1—72 tryckta
under hans lifstid, op. 73—119 efter
hans död jämte flera utan opusnummer.
Hans verk finnas nu i original eller
arrangement i en mängd vackra
godt-köpsupplagor.
Vi sammanföra här en förteckning
öfver Mendelssohns förnämsta verk,
hvaraf en del förut omnämnts.
Sådana för scenen voro Die Hochzeit des
Camacho, Lorelei/ (ofullb.) och
sångspelet Heimkehr aus der Fremde, op. 89;
(Stockholm 1902: Hemkomsten,
sångspel 1 akt, efterbildn. af Talis Qvalis);
Oratorierna Paulus och Elias; 1’ver
tyrerna: till Midsommarnattsdröinmcn,
op. 61; Hebriderna, (Fingalshohle), op.
26; Meerestille und glückliche Fahrt, op.
27. Das Märchen von der schönen
Melusine, op 32; Huy Dias, op. 85;
Trompetenouverture, op. 101; d:o en
för harmonimusik, op. 24; —
Musiken (körer etc.) tili Antigone, op. 55;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
