Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 3 Februari 1909 - Felix Mendelssohn-Bartholdy. Född d. 3 Febr. 1809 (med porträtt) - Hjalmar Arlberg (med porträtt) - Ernst von Dohnányi (med porträtt) - Gränserna för det musikaliska uttrycket, efter Leop. Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Die erste Walpurgisnacht, op. GO; Ein
Sommernachtstraum, op. 61; Athalie, op.
74; Oedipus auf Kolonos, op. 03;—5
symfonier: C moll, op. 11; A moll,
(skottska) op. 50; A dur (italienska),
op. 90; D dar (Reformations-S.) op.
107 och en symfonik antat:
Lohgesang, ep. 52. — Violinkonsert med ork.,
op. G4; — för piano med ork.:
konserterna i G moll, op. 25 och D moll,
op. 40; 11 moll-Capriccio, op. 22; llondo
brillant, op. 20 och Serenade, op. 43.
Kammarmusik: för stråkinstru-
ment: Oktett, op. 20; Kvintetter, op.
IS och 87; Kvartetter, op. 12, 13,44
(3—5), SO, 81: med piano: Serielt,
op. 110; Kvartetter, op. 1, 2, 3; Trior,
op. 49, 66. — Violinsonat, op. 4; 2
Violoncell-sonater, op. 45, 58 och ett
häfte Variations roncertantes för
vio-loncell och piano, op. 17. Talrika
äro pianokompositionerna,
hvari-bland må nämnas I ’ariations serieuses,
op. 54, Lieder ohne Worte,
Kinderstücke, op. 72; Capriccios; 4 Sonater,
op. (i, 28, 105, 105; Fantasier,
Preludier, och Etyder, Variationer m. in.;
— för orgel: 6 Sonater, Preludier
och Fugor. — 82 Sånger med piano;
10 Duetter, 29 blandade Kvartetter,
17 Manskvartetter, 2 Festkantater, G
Sprüchen för S stäm. kör, 8 Psalmer
(2, 22, 42, 43, 95, 98, 114, 115) för
soli, kör och orkester; Motetter,
konsertarian Infelice, m. m.
Fullständigare kompositionsförteckning toge här
för stort utrymme.
Mendelssohns bref äro utgifna i Here
samlingar. Biografier öfver honom äro
utgifna af Lampadins, Benedict,
Schubring, Devrient och hans äldste son
Karl, F. Biller m. 6. Ett stort
antal mindre biogratier af Folko, La
Mara, Reissmann m. fl. ha också
blif-vit utgifna öfver den berömde ton
mästaren.
Hjalmar Arlberg.
I början af denna månad få vi
nu här tillfälle att höra en sångare,
som född i Sverige länge varit bosatt
i Tyskland och utomlands haft sin
konstnärliga verksamhe’., nämligen
bariton-sångaren Hjalmar Arlberg, hvilken till
den 8 febr. annonserat konsert här i
hufvudstaden. Mångenstädes i
Tyskland, i Österrike och i England, där
han flera gånger medverkat på de
ansedda af Hans Richter ledda
Hallé-konserterna, har hr Arlberg skördat
mycket bifall ej mindre för sin vackra,
omfångsrika och väl skolade röst, än
för sin ädla, uttrycksfulla
föredrags-konst. Äfven som sånglärare har han
vunnit mycket anseende.
Hjalmar Arlberg är född i
Stockholm den 30 okt. 18G9, son af Fritz
Arlberg och Maria Neruda, den fjärde
till åldern af de berömda Neruda-sys-
konen. Sedan Ludvig Norman 1864
ingick äkteLskap med
»violindrottningen» Wilma Neruda, dröjde det ej
länge innan andra violinisten i
Neruda-trion, Maria, iifven blef fästad vid vår
hufvudstad genom gifte 1868 med
Fritz Arlberg. Sedan denne 1S74
lämnade Kungl. operan, var han i tre år
engagerad i Kristiania, hvarefter lian
uppträdde som gäst på andra teatrar
i Stockholm och verkade som
sånglärare, slutligen i Kristiania, där han
afled 189G.
I början af sistnämnda år finna vi
Hjalmar Arlberg såsom deltagare i den
af Emil Linden då startade
operaturnén, hvilken uppträdde i landsortens
större städer nämnda år. Repertoaren
bestod af »Cavalleria lusticana», »Fa- ]
jazzo» samt »Romeo och Julia», och
personalen utgjordes af fruar D Sterky
och Stenfelt, frkn S. Hallgren och
J. Jahnke, hrr R. Sellman, Adami,
Hansen, A. Svensson, R. Strandberg,
F. Stenfelt och Hj. Arlberg.
Dirigent var Hjalmar Meissner. Ftom
Silvio i »Pajazzo» känna vi ej hvilka
roller hr Arlberg då uppbar. Efter
slutet af turnéen, som äfven sträckte
sig till Norge, slog sig hr Arlberg
ned i Stockholm, annonserande om
»undervisning i sång samt i tonträffning
för nybörjare», men begaf sig snart
till utlandet. Kfter faderns död har
han varit bosatt i Berlin, där han har
sitt hem hos sin moder och moster,
lady Hallé, hvilka ha en våning
tillsammans i den tyska hufvudstaden.
De första sångstudierna gjorde han för
sin far, af hvilkau han säger sig ha
erhållit de säkraste grunderna för
förståendet af sångkonsten, hvari han
sedan efter flyttningen till Berlin
ytterligare utbildade sig vid dess Kungl.
musikakademi. Därefter började han
sin verksamhet såsom konsertsångare
och sånglärare. Som komponist
framträdde han för längesedan med en
liten sång »Önskan», utgifven på norskt
förlag.
Särskildt såsom son af Fritz Arl-
och ansedda sånginstruktör kan
Hjalmar Arlberg nu vid sitt konserterande
här påräkna att blifva väl emottagen
och väcka stort intresse.
Ernst von Dohnånyi.
Tack vare vår nitiske ledare af
Konsertföreningen, iingo vi åter under
början af detta år förnyadt besök af den
redan vid sitt första konserterande här
så entusiastiskt firade pianisten och
tonsättaren Ernst von Dohnånyi. Han
gaf då, 1907, tre konserter d. 30 okt.
—4 nov. i Musikaliska akademien. Och
han måtte ha funnit sig väl här, ty
följande året i febr. kom han igen och
gaf oss ett par härliga Beethovenaftnar.
Att Dohnånyi är utmärkt äfven som
komponist visade han vid sina första
konserter med en Marsch och Pastorale
ur sina Humoresker, variationer med
fuga och en Valse efter »Naila» af
Delibes, men i än högre grad
framträdde lian såsom sådan genom den
symfoni i D moll, som i slutet af
januari 1907 utfördes på
Konsertföreningens 3:e säsong-konsert, då vi ock,
senast här, tick höra lady Hal é, som
medverkade och spelade Bruchs
G-moll-konsert.
Vid Kousertföreningens sista
konsert lingo vi höra Dohnånyi själf vid
flygeln utföra sin Eugen d’Albert
tillägnade Fi-moll konsert under hr Tor
Aulins orkesterledning. Det är en
storslagen komposition med brilliant
pianoparti, många klangsköna idéer men
också åtskilliga bullrande
orkestereffekter. Konserten har mer karaktär af
en fantasi än af ett verk med organisk
gestaltning. Om denna Dohnånyis
pianokonsert verkade som ett upprördt haf
med blixtar och bränningar, så kan
man likna vid en solglittrande insjö
den stråkkvartett af honom, hvarmed
Aulinkvartetten inledde sin senaste
soaré. Med sin enkla faktur och vackra
melodik påminte den rent af om
Schubert. Denna afton, i den lilla lokalen,
fick man på intimare sätt rå om
Dohnånyi vid hans medverkau i
Beethovens G-dur-sonat op. 9G och i Brahms
sköna pianokvartett, G moll op. 25.
Varmt hälsad af de talrika åhörarne
vid sitt inträde blef han efter sitt
oförlikneligt klara och smakfulla pianospel
entusiastiskt hyllad. Den 32-årige
konstnären med sitt slätrakade, intelligenta
anlete, sitt anspråkslösa, vänliga sätt
förefaller som en genialisk och treflig
yngling. Han har tydligen blifvit en
af vår musikpnbliks största favoriter,
han som Marteau, kamraten vid
musikhögskolan i Berlin, och efter slutet
af denna soaré blef han också vi
hade så när sagdt > omklappad» af det
förtjusta auditoriet, ty en sådan
betydelse hade de otaliga inklappningarne»
— uttrycket är exaktare än
»inropnin-garne» — som följde sedan de sista
tonerna förklingat.
Vid Dohnånyis första besök här
1907 meddelade vi en biografisk
teckning öfver konstnären med uppgift på
hans kompositioner. Förra året blef
han, äfvensom Henri Marteau, vid
tillträdande af lärare-befattningen vid den
nämnda musikskola utnämnd till
professor.
Gränserna för det
musikaliska uttrycket.
I alla tider, då den musikaliska
utvecklingen fört till nya stilarter har
sträfvan efter uttryck varit det
egentligen drifvande elementet. I yttre
hänseende gör sig visserligen dhnna
sträfvan märkbar i formella skiljaktigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
