Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 17 Februari 1909 - Eugène Ysaye (med porträtt) - Wilhelm Herold (med porträtt) - François Gevaërt och Edouard Fétis - Musikbref fran Italien. Gáspare Spontini och hans »La Vestale». Giordános »Andréa Chénier»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linmästarne Wieniawski och
Vieux-temps, hvilken senare omfattade den
talangfulle unge viol nspelaren med så
stort intresse, att han i fyra år gaf
honom undervisning gratis. Därefter
studerade han för Leonard i Paris.
Efter slutade studier var Ysaye en
tid konsertmästare i Bilses orkester i
Berlin till 1881 och begaf sig sedan
ut på konsertresor. Efter konstnärens
första uppträdande i Leipzig skref man
då om honom: »På en konsert här-
städes har uppträdt en violinist, hr
Ysaye från Lüttich, och dokumenterat
sig såsom en af nutidens förnämsta
violinister. Hans fingerrapiditet är kolossal,
med häpnadsväckande säkerhet och
ofelbar intnnationsrenhet öfvervinner han
de intrikaste svårigheter. Bifallet var
enormt». Vid midten af maj 18a2
kom Ysaye första gången till norden
konserterande i Bergen och sedan i
Kristiania, där han uppträdde fyra
gåt ger samtidigt med Hans von Biilow
och David Popper samt väckte
hänförelse äfven i den norska
hufvud-Staden.
Ar 1886 blef Ysaye anställd som
förste violinlärare vid kousevatoriet i
Bryssel men nedlade denna befattning
1897, dock kvarstående som ledare för
det af honom bildade konsertsällskapet
(»Société des conserts Y»), som snart
fick stort anseende. Den honom 1898
erbjudna platsen som dirigent för
Filharmoniska sällskapet i New-York
mottog han icke. Ysaye har äfven bildat
en egen stråkkvartett och är mycket
eftersökt som lärare.
Ysaye har komponprat 6
violinkonserter, Variationer öfver ett tema af
Paganini, etyder, obligat violinstämma
till Rodes och Fiorillos »Capriccier»
samt en del mindre saker, nästan allt
ännu endast i manuskript.
Som bekant konserteiade Ysaye här
snast i april föira året, äfven då
tillsammans med sin bror.
Wilhelm Herold.
Den utmärkte danske tenoren,
kam-marsångaten Herold gör oss nu,
likasom förra året denna tid besök med
gästspel. Senast började detta, som vi
minnas i dec. 1907 men afbröts till
följd af kung Oscars död. Herr Hemld
kommer nu direkt från Stuttgart, där
han på hofoperan med framgång
uppträdt i sina glansro’ler: Lohengrin, Don
José och Canio. Han torde denna gång
äfven komma att sjunga Romeo,
Radames i »Aida» och möjligen äfven
Stolzing i »Mästersångarne» samt
Ro-dolphe i Bohéme, ett parti som han
nyligen instuderat i Köpenhamn. Det
hade varit önskligt om Tristan äfven
hört till hans repertoar, då man kun- j
nat få höra denna roll uppburen af en
sådan kapaci’et. Det är nu åtta år
sedan hr Herolds förs’a gästspel här
1901 i maj, då han sjöng Don José,
Faust, Canio och Lohengrin. Vid
följande gästspel 1903 samma tid sjöng
han äfven Radames och 1907 i dec.
Turiddo På senare år har hr Herold,
som bekant, med mycken framgåug
gästat utländska stoia operasceuer.
Född i mats 1865 står han ännu på
höjden af sitt konstnäiskap.
/?V\
Frangois Gevaert och
Edouard Fétis.
Belgiens hufvudstad har inom kort
tid förlorat tvenne inom musikvärlden
märkliga män, båda i hög ålder.
Såsom vi förut i en kort nekrolog nämnt
afled i Bryssel Francois Gevaert under
dec. förlidet år och under förra
månaden följdes han i döden af Edouard
Fétis. Af dessa är Gevaert som mu-
tydande.
Francois, August Gevaert föddes
d. 31 juli 182S i Huysse vid
Oude-nard, blef 1841 lärjunge vid
Gent-konservatoriet, vann 1847 prix de Rome
för en kantat »Beige» och gjorde sedan
till 1849 vidsträckta resor i utlandet,
under tiden flitigt komponerande, åter- ’
vände 1852 till Gent för att sedan slå
sig ned i Paris, där Tbéfttre lyrique
1853 utförde hans komiska enakts- j
opera Georgttfe, 1854 Le billet de
Marguerite i 3 akter, hvilken
framgångsrikt uppfördes på flere franska teatrar,
och 1855 Les lavandiéres de Santarem.
Opéra Comique uppförde hans Quentin
Durward 1858, Le diable au moulin \
1859, Le ChfVenn Trompette 1860, La
poulurde de Caux 1861 och Le capitaine
Henriat 186-t; Les deux autours (1861)
var namnet på en hans opera som
uppfördes i Bad^n Baden. Ett Stora
operan erbjudet verk blef ej antaget,
oak-tadt han 1867 blef musikdirektör vid
denna teater.
Gevaert vände sig sedan mer och
mer till studiet af musikens teori och
historia, och har på detta område
åstadkommit sina mest betydaude verk. Af
sådana har han offentliggjort Leerboek
van den Gregoriaenschen zang (1856),
Traité d’instrumentation (1863),
fullständigt omarbetad och utvidgad som Noveau
traité d’ivstrumentation (Paris 1885),
vidare det eminent lärda verket Histoire
et théorie de la musique de 1’antiquité
(1875—81), Les origines de eliant
li-turgtque, La melnpée nvtique dans le
chant de Véglise latm (1895). Ytterligare
kunna nämnas La musique, l’art de XIX
siede, Les gloires de VItu he, ett urval
sånger ur operor, kantater etc. af
komponister från 17—18:de årh. med
pianoackompanjemang; Riceuil de vitanson de
XV siede, Vademecum de Vorganiste,
Transcriptions dassiques pour petit
orche-stre o. s. v.
Belägringen af Paris 1870 föranledde
Gevaert att bege. sig till hemlandet,
där han efter den äldre Fétis’ död
1871 blef dennes efterträdate som
direktör för Briissel-konservatorier. Han
blef också utnämnd till
hofkapellmästare och medlem af Akademien etc.
I sitt hemland verkade han mycket, för
kännedomen om J. 8. Bachs verk och
föranstaltade historiska konserter. Utom
de nämnda operorna må af k»ns
kompositioner nämnas Super ftumina Babylonis
för manskör och orkester, Fantasin, sobre
motirns cspanoles för ork.; Missa pro
defundis för manskör och 0’k.,
kantater, sånger, körsånger m. m. Gevaert
var sedan 1879 medlem af Musikaliska
akademien i Stockholm.
Edouard Louis Francois Fétis var
vid sin död långt äldre men verksam
i det sista. Annu under början af
denna säsong förklarade han s:g, såsom
vi nämnt, ämna sköta musikkritiken i
Independance beige.
Edouard Fétis var född d. 16 maj
1812 i Bouvignes vid Dinant, son af
den berömde musiklärde,
konservatori-ditektören Francois Joseph Fétis (1784
—1871). Edouard blef dMtagate i
redaktionen af faderns »Revue musicale»,
och skötte denna på egen hand 1833—
35. Den äldre Fétis, som flyttat, till
Paris, grundade där denna tidskrift
1826. Då fadern 1833 flyttade till
Bryssel åtföljdes han af sonen Edounid,
som sedan öfvertog redaktionen af den
musikaliska följetongen i »Indépandant»
(nu »Indenpandance beige»), Fétis
inträdde sedan som ammanuens i
Bryssel-biblioteket och har sedan i flera
decennier varit dess bibliotekarie till
1904, då han tog afsked från denna
befattning sedan fortfarande verksam
som musikkritiker. Fétis har utgifvit
Histoire des musidens beiges (1849) och
Les artistes beiges h 1’élranger (1857—
65). Han var medlem af Akademien
etc. och sedan 1886 kommendör af
Vasaorden, 2:a klass. Ett olycksfall
på gatan, för hvilket han råkade ut,
lär ha varit orsak till den gamles död.
Musikbref från Italien.
Gäspare Spontini och hans "La Vestale".
Giordånos “Andréa Chénier.
Milano, Julafton 1908.
Det var rent af en hedersskuld,
Scala-teatern i Milano sent omsider
infriade åt Gäspare Sponlinis minne
genom den exhumation af hans
mästerverk »La vestale», hvarmed denna
teater på det värdigaste sätt invigde
sin nya säsong. Den så oförtjänta,
mångåriga glömska, hvari förevarande,
26
SVENSK MUSIKTIDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
