- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 29 (1909) /
34

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 2 Mars 1909 - Edouard Risler (med porträtt) - Carl Lejdström (med porträtt) - Wilhelm Stenhammar (med porträtt) - Richard Strauss’ »Elektra»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23 febr., Schuberts Impromptu, B-dur,
Beethovens sonat op. 90, E-moll;
Schumanns »Symfoniska etuder» och af
Chopin, Fantasie, F-moll, Mazurka,
A-moll, Valse Ass dur, Impromptu
Gess-dur och ballade Ass dur. Andra kon- ’
serten d. 26 febr. var ägnad åt
Beethoven, af hvars sonater konstnären
spelade Waldsteiu-sonaten, op. 53, C dur;
Appasionatan, op. 57, F-moll, och op.
111, C-moll. Den förtjusta publikens
intensiva applåder framkallade
beredvilligt gifna extranummer. Rislers spel
var äfven nu mästarens, men det före- j
föll oss som han denna gång mer än 1
förr lade an på styrka i anslaget.

Konstnären synes på sista tiden ha
gjort till sin uppgift att framföra
kompositioner af de nya franska, moderna
komponisterna. Så spelade han
nyligen på en konsert i Berlin en sonat,
E-moll, af Paul Dukas, en, som det
sliges, mycket bizarr komposition, samt
stycken af Fauré, Chabrier och Debussy,
hvilka voro mera besynnerliga än
njut-ningsbara. Några kompositioner af
honom själf känner man icke, och det
uppgifves att han »icke komponerar»,
hvilket om det skedde i de nämnda
moderna fransmännens stil, icke skulle
höja hans ära, särskildt hvad mr
Debussy beträffar.

O-v».

Carl Lejd ström.

Då vår f. d. operasångare ( arl
Lejd-ström för fre år sedan vid slutet af
året gjorde besök härstädes var det
meningen att han skulle börja ett
gästspel å Kgl. teatern och hans
uppträdande som Wolfram i »Taunhäuser»
var redan annonseradt, då gästspelet på
grund af iråkad heshet blef inställdt.
Nu få vi i början af denna månad höra
honom som konsertsångare vid hans
till d. 5 mars bestämda konsert på
Musikaliska akademien. Om sedermera
något gästspel af honom på operan
äger rum, ha vi oss nu ej bekant.
Det är nu sju år sedan sångaren
lämnade densamma, där han i åtta år
hörde till de bästa förmågorna och åtDjöt
stor popularitet. Han har sedan,
såsom vi veta förvärfvat sig anseende
som opera- och konsertsångare i
Tyskland och äfven tillhört elit-truppen af
Bayreut-sångarne. Efter profsjungning
där i maj 1903 uppträdde han med
framgång på konserter därstädes och
engagerades året därpå att sjunga
Klingsors parti i »Parsifal», hvilket
han sedan under ett par år utfört.

Carl Victor Lejdström är född i
Stockholm d. 25 oktober 1S72, yngre
broder till n. v. sångläraren vid Musikal,
akademien, dir. Oscar Lejdström, som
äfven utbillat honom i sångkonsten.
Efter att ha genomgått Realläroverket
äfvensom Frans Schartaus
Handelsinstitut ägnade han sig åt konsten på
allvar och hade operascenen till mål, j

hvarför han ock i två år tog
undervisning i plastik af en så god lärare
som Anders Willman. Innan lian trädde
fram på scenen fick man tillfälle att i
konsertsalen göra bekantskap med den
unge sångarens vackra, fylliga och rätt
omfångsrika, dock ännu litet tunga
röst.

Sin första debut på operan gjorde
herr Lejdström med framgång d. 14
febr. 1894 såsom ,1/ax1 i »Alphyddan»,
hans nästa debutrol blef under april
Escamillo i »Oannen», där sångarens
för scenen fördelaktiga figur och
apparition gjorde sig än mera gällande.
Härefter följde samma år engagement.
Bland öfriga sedan af honom utförda
partier kunna vi nämna Lothnrio i
»Mignon , JJiego i »Estrella di Soria», Bazil
i »Barberaren», Silvio i Pajazzo»,
Härroparen i »Lohengrin», Alfonso i
»Leonora , Lcscaut i »Manen», Richard
i »Vårdrottningen», Belær i
»Kärleksdrycken», Frederic i »Lakmé», Bunta
wnde i »Navarresiskan», Valdemar i
»Valdemarskatten», titelrollen i
»Mefi-stofeles», Papageno i »Trollflöjten»,
Mazetto och Leporello i »Don Juan»,
Almaviva och Figaro i »Figaros
bröllop», och under de sista åren, 1901:
Mercutio i »Romeo och Julia», Nevers
i »Hugenotterna», Donner i
»Rhen-guldet», Marcel i »Boheme», hertig
Robert i »Jolantha»; 1902: Holländaren
i »Den flygande Holländaren», Junker
Kurt i Hallons »Valborgsmässa», Hans
Sachs i »Mästersångarne» och Wolfram
i Tannhänser». Särskildt som Hans
Sachs gaf hr Lejdström en
framställning af stort kostnärligt värde.

Då vi i denna årgångs första
nummer infört dir. Oscar Lejdströms
porträtt med biografi, begagna vi tillfället
att nu i densamma kort därefter äfven
få intaga hans broders.

V’V

/V*V\

Wilhelm Stenhammar.

På ett kort besök i hufvudstaden ha
vi till Konsertföreningens tredje
konsert återbördat vår värderade pianist
och komponist Wilhelm Stenhammar,
som då i båda dessa egenskaper
medverkat med två nya kompositioner en
pianokonsert och »Midvinter» för
orkester och kör. Först i ett följande
nummer kunna vi närmare yttra oss
om dessa.

Vid ett par tillfällen förut ha vi
haft anledning att införa porträtt och
biografiska notiser om hr Stenhammar,
hvilka därför nu må vara öfverflödiga.
Vi vilja endast erinra om att han senast
gästade här i januari förra året med
två Beethoven-aftnar på Musikaliska
akademien. Hr Stenhammars
mångåriga musikaliska verksamhet, alltifrån
hans första offentliga uppträdande, har
varit koeentrerad här i Stockholm, där
han gjort sig allt mer uppskattad och
populär som pianist, kompositör och

ackompanjatör, samt Nya Filharm.
sällskapets dirigent. Den afslutades med
hans uppträdande vid den stora
musikfesten 1906 sista maj och första juni,
då han medverkade som dirigent på
Kgl. teatern, där han en tid, som vi
veta, var anställd som kapellmästare.
Från hösten samma år uppehöll han
sig under ett år i Italien och kallades
sedan, hösten 1907 till dirigent för
Orkesterföreniugen i Göteborg, hvilken
befattning han fortfarande innehar.
Stenhammar, född 7 febr. 1871, är
sedan 1900 ledamot af Musikaliska
akademien.

Rieh. Strauss’ »Elektra».

Första uppförandet at denna
Salo-me»-komponistens nyhet ägde rum,
såsom vi nämnt, d. 25 januari i Dresden
inför en publik af Strauss-beundrare,
musiker, kritiker etc. från när och fjärran
och under kapellmästaren Schuchs
ledning. Föreställningen var
»storartad» heter det och den närvarande
tonsättaren blef upprepade gånger
inropad.

För bedömandet af nyhetens verkliga
framgång och betydelse vilja vi anföra
hvad en kritiker i en af Tysklands
förnämsta musiktidningar yttrar därom
på färsk gärning efter premiären. Ett
utdrag af hans kritik följer här.

»Behöfver man verkligen säga, då
man ser namnet »Elektra» på
programmet, att Richard Strauss komponerat
densamma? Att skrifva musik till denna
text af Hofmansthai har väl icke
kunnat falla någon annan in än honom.
Att komponera detta skräckdrama kan
endast den komma att tänka på, som
af begär efter det ovanliga, efter ett
»noch nicht Dagewesenes» slagit in
på det omöjliga. Något dylikt eggar
väl ingen komponerande människa så
mycket som Richard Strauss».

Hvad nu af premiären först
framgick var att uppförandet var någonting
alldeles utomordentligt, att Strauss i
»Elektra»-partituret nedlagt en ännu
större förmågs än förut i »Salome»,
att den till stor del interuationela
publiken ditkoinmit i den glada
förväntan att få bevittna en ny triumf
för den Strauss iska sånggudinnan, —
och så fick erfara att bifallet vid slutet
| rätt trögt grep in, att det först blef
varmare när de utförande framträdde
! och bugande besvarade
tacksamhets-betygelserna, att i första rummet
ropades in dirigenten Schuch, innan
någon började ropa på Strauss. Om man
nu sammanställer allt detta, finner man
att, trots de allra gynnsammaste
omständigheter vid deuna första
föreställning, verket icke kan sägas ha vunnit
afgjord framgång.

Man hade på förhand talat om ett
förfärligt orkesterlarm, som skulle
förekomma i »Elektra», men på det hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1909/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free