Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 2 April 1909 - Fredrik Pacius. Ett hundraårsminne (med porträtt) - Sergei Kussewitzky (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anländ 1 maj 1828 blef han där
mycket väl emottagen. Efter en konsert,
besökt äfven af den musikaliska
kronprinsen Oscar, erhöll han anställning
som kammarmusikus och soloviolinist
vid hofkapellet. I vår vackra
hufvud-stad trifdes Pacius väl, bemöttes med
vänskap af flere våra förnämsta musici,
af en Crusell, Lindblad, Geijer m. fl.,
och tillbragte där sex lyckliga år af
sin ungdom till 1834, då lian efter
K. V. Salgés död (1883) den 29 maj
utnämndes till musiklärare vid
Helsingfors’ universitet.
Hvad han gjort för den musikaliska
bildningen och smakens höjande i
Finland — säger en finsk biograf — kan
icke med få ord sägas; de
njutnings-fulla stunder han beredt Helsingfors’
allmänhet kunna icke lätt uppräknas.
Hedan kort efter sin ankomst gaf han
den 21 febr. 1835 sin första
instrumental- och vokalkonsert, som
sedermera efterföljdes af så inånga andra
dylika de följande åren, med iyra
musiksoaréer om året, hvarvid alltid den bästa
klassiska och moderna musik utfördes
under hans ledning. Fnder det första
tiotalet uppträdde han ofta själf som
virtuos med sitt hänförande violinspel,
exekverande dels Spohrs och andra
mästares kompositioner, dels sina egna,
såsom Fantasi for violin 1842 och
Konsert 1845.
Han samlade alla musikaliska
krafter omkring sig och bildade flere elever,
i violinspel, såsom Otto v. Königslöw,
R. v. Böningh, L. Borgström och
senare C. J. Lindberg. Äfven större
originalkompositioner af honom
utfördes vid dessa konserter eller soaréer,
såsom deklamatoriet Die Weihe der
Töne första gangen den 17 maj 1839
och sedan flera gånger, och Tod im
Tode (1844), en Zigenarkör (1841), en
Festmarsch (1842), utom en mängd af
honom komponerade
studentkvartett-sånger. Ännu mera bidrog han till
att höja kärleken till musiken genom
de symfonikonserter, hvilka under hans
utmärkta ledning vidtogo 1845 och
fortforo nära 10 år, sex hvarje år, vid
hvilka de odödliga verken af Haydn,
Mozart, Beethoven och
Mendelssohn-Bartholdy med flere mästare blefvo
utförda, äfvensom ett Allegro maestoso
af honom själf (1850).
Icke nog därmed, de största
konserter, till hvilkas åstadkommande,
denna tid fordrades hela hans energi
och utomordentliga förmåga, voro dock
de »oratorier», den andliga musikens
mästerverk, hvilka gåfvos mest på
långfredagen eller vid påsktiden.
Dessutom anförde han vid promotioner och
andra högtider under de 35 år han
var musiklärare vid universitetet.
De kompositioner, hvilka gjort
honom mest populär och kär för finska
hjärtan äro dels sången Vårt land, till
J. L. Runebergs ord, som för första
gången sjöngs vid studentfesten den
13 maj 1848, dels Suomis säng samt
hans största och mödosammaste arbete
Kung Carls jagt, romantisk opera i 3
akter med text af Z. Topelius, hvarur
fragmenter utfördes vid konserten den
18 mars 1851, hvarefter hela operan
första gången uppfördes af endast
amatörer den 24 mars 1852, och ännu
åtta gånger efter hvarandra samma år.
Uppförandet af denna opera väckte den
största entusiasm och Pacii namn stod
nu på höjden af sitt anseende inom
Finland. Den storartade kompositionen
åtnjöt också hedern att blifva uppförd
på K. Teatern i Stockholm, först år
1856 ior fjorton fulla hus, och sedan
1860 vid Carl XV.s kröning.
Sedermera har han fullständigt omarbetat och
tillagt nya musiknummer i nyssnämnda
opera, som nästan är ett nytt arbete,
sådant det gifvits de senare åren 1875
och 1880 på svenska scenen i
Helsingfors.
Hans andra dramatiska komposition
är musiken till Prinsessan af Cypern,
sorgespel i 4 akter efter motiv ur
Kalevala af Z. Topelius, som gafs,
äfven af amatörer, vid invigningen af
nya teatern i Helsingfors den 28, 29
och 30 nov. 1860, äfven innehållande
flera de skönaste sångstycken. *
Utom de stora sångkompositionerna
har han ännu skrifvit och utgifvit
många allmänt kända och sjungna
mindre stycken, såsom Soldatgossen
(1858) och Suomis sang, mest likasom
Warnung vor dem 11 ’asser (de senare
mycket sjungna af alla våra
manskörer) m. 6. till ord af Runeberg,
Topelius. F. Berndtson och E. v. Q
vanten. Pacii musik är af ädlaste slag,
liksom Runebergs poesi högstämd och
allvarlig, ren och varm, kärnfull och
enkel tillika, nästan alltid bärande
inspirationens prägel och talande till
hjärtat; hans instrumentering är
storartad och ofta beundransvärd.
Hans sista opera Loreley uppfördes
för första gången den 28 april 1887
å Alexanderteatern i Helsingfors.
Titelrollen Leonore utfördes af fru
Eng-dahl på ett mycket förtjänstfullt sätt:
öfriga roller innehades af frök.
Lagermark, hr A. Ojanperä och en hr
Scheitweier, enkom införskrifven från
Tyskland för pfalzgrefvens roll. De
mindre rollerna utfördes af amatörer,
och kören, nära 100 personer, bestod
af musikvänner och studenter.
Musiken hade inöfvats och dirigerades af
universitetets musiklärare R. Faltin,
som till slut lyckades öfvervinna
komponistens motvillighet att offentligt
uppföra operan. Efter sista akten skedde
Stormande ovationer för maestron, som
syntes i avantscenen. »Vårt land»
uppspelades, hela publiken instämde
* Jämte uvertyren till »Kung Karls jagt»
gafs vid galaspektaklet under kejsarbesöket
i Helsingfors med anledning expositionen
derst. i juni 1876 å Nya (Svenska) teatern
La akten af denna opera i tillfällig
bearbetning. Sångkrafterna voro då fru
Eng-dahl, frökn. Wessler och Lagermark, hrr
Algot Lange och Jul. Saloman. Öfriga
biträdande: frökn. Gurli Åberg. Frankenfeit,
Byström, hrr Fredrikson och Hillberg.
och entusiasmen var allmän. Operan
berömdes i alla tidningar på platsen
såsom storslagen och intressant i
musikaliskt hänseende. Huru aktad och
kär Pacius varit i Finland har
bevisats af flera förutgångna hyllningar
af honom, så vid hans 50:de
födelsedag, äfvensom vid den 60:de år 1869,
hvarefter lian tog afsked från sin tjänst
vid universitetet. Pacius har på äldre
dagar tidtals vistats i sitt fädernesland,
än i Dresden, än i Hamburg, men
alltid åter känt sig dragen, till det nya
hemlandet, vid hvilket han ock varit
fästad med kära familjeband. Han
gifte sig redan 1842 i Helsingfors med
Nina Luzia Martin och hade med henne
en son och två döttrar, den äldsta af
dessa, Maria, en högst behaglig
sångerska, var gift med Karl Collan, den
bekante finske tonsättaren och
skriftställaren, som afled den 12 sept. 1871.
Pacius var sedan 1856 ledamot af
Musikaliska akademien i Stockholm och
blef samma år riddare af svenska
Vasaorden, erhöll 1860 professorstil el och
värdighet samt blef hedersdoktor 1877.
Han afled i Helsingfors den 8 jan.
1891.
Sergei Kussewitzky.
I vårt förra nummer förebådade vi
kouserterandet af den rvske
kontrabasvirtuosen Sergei Kussevitzky. Vi
ha nu fått tillfälle att höra denne
verkligen »enastående» konstnär, som
i Vetenskapsakademiens hörsal gaf
konserter den 22 och 26 mars, och
vi kunna godt) instämma med en
tysk musiktidning, som efter hans
nyligen inträffade uppträdande i Berlin
yttrade om bonom: »Hur Kussewitzky
i kantilenan kommer tonen att sjunga,
hur han i de högre lägena behandlar
sin kontrabas så att man ofta tror
sig höra en violoncel!, hur han
behärskar flageoletten och med
utomordentlig lätthet bringar till gehör snabba
passager och prydnader, det är
någonting enastående.» Vackert erkännande
vann han äfven vid nämnda konsert
såsom komponist för sitt instrument
genom sin Fiss-moll-konsert, som han
då, liksom på sin första konsert här,
utförde tillsammans med den äfven
härstädes biträdande pianisten Fritz
Lindemann. Hr Kussewitzkys
uppträdande, adlas också af en nobel
stillhet och anspråkslöshet.
Virtuoser på ett instrument af sådan
kaliber som kontrabasen äro
naturligtvis ganska sällsynta, och någon
berömdhet i den vägen ha vi väl icke
hört sedan den för tjugu år sedan
af-lidne Giovanni Bottesini lät höra sig
på Kgl. operan bl. annat med en
»Somn-ambula»-fantasi. Detta inträffade i
oktober 1877 på en rätt märklig kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
