Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 2 April 1909 - Sergei Kussewitzky (med porträtt) - Umberto Giordano (med porträtt) - Några anteckningar rörande Pacius’ ankomst till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sert, ty utom kontrabasisten fick man
då höra violinmästaren Wieniawski,
pianovirtuosen Alfred Jaell samt den
berömda sångerskan Artöt och hennes
man Mariano Padilla. Under dessa
sina konserter tillsammans med
Wieniawski bjöd Bottesini i regeln på en af
dennes kompositioner. Först spelade
Wieniawski, sedan Bottisini precis
samma stycke på sin kontrabas. På
ett utmärkt instrument med något
tunnare strängar än de vanliga och en
stråke af särskild konstruktion kan
man på kontrabasen åstadkomma
violoncellens mjuka ton. Om Bottesini
framstod med mera kraft och äfven
humor i sitt spel, så står honom
Kussewitzky ej efter i behaglig ton och
tekniskt mästerskap.
Sergei Kussewitzky är född d.
13 juni 1874 i Wvschni Wolotschek,
guvernementet Twer i Ryssland.
Fadern var musiker till yrket och sonen
fick därför tidigt sysselsätta sig med
musik. Hans anlag för komposition
framträdde särskildt, och då haa 1890
begaf sig till konservatoriet i Moskva
efter erhållet stipendium, var hans
afsikt att utbilda sig till komponist
och kapellmästare. För stipendiaten
fanns emellertid ingen annan plats
ledig än i kontrabas-klassen, och så
fick han börja med att studera däri.
Hans lärare, professor Rombusek
upptäckte snart musikaliskt geni hos
eleven och förstod att intressera
ynglingen för basfiolen i så hög grad, att
denne i stället för att betrakta detta
instrument som »ett nödvändigt ondt»
snart sysselsatte sig därmed helt och
hållet, sträfvande med all flit att göra
sitt spel så konstnärligt som möjligt.
Redan fyra år senare uppträdde han
utan föregående täflan i den kejserliga
operans i Moskva orkester, där han
från 1904 verkat som förste basviolist.
Samma år utnämndes han till professor i
kontrabas vid konservatoriet, hvilken
plats han sedan lämnade för att helt och
hållet ägna sig åt konserterande och
komponerande. Utom sin konsert i
Fiss-moll har han skrifvit mindre
stycken för kontrabas och gjort flera
transskriptioner för instrumentet. Sedan
Kussewitzky 1904 debuterade som
solist på kontrabas, har han uppträdt i
alla större städer i Europa, både på
kontinenten och i England, öfverallt
med utomordentlig framgång, och
kritiken är ense om att hans spel nått
höjdpunkten af allt hvad man hittills
hört på basfiol. Hr Kussewitzky har
äfven uppträdt som dirigent vid fasta
orkestrar i utlandet med betydande
framgång.
Vid sitt konserterande här spelade
Kussewitzky på första konserten:
Konsert A-moll, för kontrabas (m. piano)
af egna kompositioner konserten i
Fiss-moll samt »Chanson triste» och »Valse
miniature », hvilken senare slog mycket
an, samt Berceuse af Laska och
Tarantella af Bottesini; å andra konserten
spelade han Konsert, A-dur för kontra-
bas af Mozart, Konsertstycke af Ed.
Stein och Max Bruchs »Kol Nidrei
samt af egna tonsättningar »Andante
cantabile», »Hnmoresque» och »på
begäran» den ofvannämnda valsen. Då
vi nu omnämnt hans programnummer,
må äfven pianistens, hr Lindemanns,
solonummer anföras, hvilka på första
konserten utgjordes af Bach: Prælu
dium och fuga, C-moP, D. Scarlatti:
Capriccio, Schumann: Des Abends,
Aufschwung, Tranmeswirren; på den
andra: Mozart: Fantasi, H-moll och
Scherzo, E-inoll samt Wagner-Liszt:
Spinnerlied ur» Den flygande
Holländaren. »
Sergei Kussewitzky är icke allenast
en stor konstnär, han är äfven
storartad befordrare af sitt lands tonkonst.
Genom rikt gifte, som det säges, har
han blifvit en mäkta förmögen man
och har förra året jämte sin maka
upprättat en stiftelse »Det ryska
musikförlaget», som har till ändamål att
göra komponisterna oberoende af
för-läggarne och bereda dem ekonomisk
själfständighet. Donationen belöper sig
till icke mindre än en million mark.
»Det ryska musikförlaget» har sitt
säte i Berlin, dit prof. Kussewitzky
nyligen inflyttat. De närmare
bestämmelserna beträffande denna stiftelse
ha vi nu ej utrymme att anföra.
Umberto Giordano
kompositören till »André Chenier», Kgl.
teaterns nyhet.
Med det porträtt af kompositören
till Kgl. teaterns nx’het »André
Chenier», hvilket vi bär infört i detta
nummer, meddela vi, hnfvudsakligen
efter oss af vår korrespondent Anteros,
jämte originalporträttet, benäget
tillsända biografiska notiser, följande om
tonsättaren och hans sceniska verk.
Umberto Giordano är född den
27 augusti 18l!7 i Foggia,
hufvud-staden i provinsen med samma namn
i sydöstra Italien och han har gjort
sina musikaliska studier vid
konservatoriet i Neapel. Efter att ha
blifvit prisbelönt vid en af
Milano-musik-förläggaren Sonzognos operatäHingar
1892 erhöll han samma år af
tänflings-kommissionen i uppdrag att komponera
operan Mala rita, sedermera omarbetad
under titeln II volo. Närmast efter
denna följde La regim Dia:, uppförd
i Neapel 1894. Med sin därefter fram
trädande opera Andrea Chenier har han
skapat sitt mest lyckade verk för
scenen ; det upplefde sin premiär i Milano
190(5. Texten af Luigi Illiea — för
hvars iunehåll vi redogjorde i förra
numret — var ursprungligen bestämd
för Franchetti. Hans nästföljande opera
Fedora med text efter Sardous
lik-nämnda dram uppfördes likaledes först
på La Scala-teacern i Milano 1898,
därefter kom 1903 Siberia, först på
samma scen och sedan 190(5 å
Costan-ziteatern i Rom, Marcella 1907 (i
Milano, etc.) med librett af Henr
Cain. Om en ny opera af
Giordano med titel »Festen vid Nilen»,
som uppgifvits skola gå öfver scenen
i dessa dagar på Opera Comique i
Paris, ha vi ännu ej funnit några
vidare meddelanden.
vN/^
-yW •
Några anteckningar
rörande Pacius’ ankomst till
Finland.
I april 1833 afled i Åbo under en
resa dåvarande musikläraren vid
universitetet, K. V. Salgé. Tjänsten
anslogs ledig på sedvanligt sätt, och
inom utgången ansökningstid hade <‘>
sökande anmält sig. Af dessa
uppställdes på förslag i första rummet
»Läraren i Sångkonsten vid Gymnasium i
Åbo Mucices Direeteuren Johan
Christopher Don ner», i andra Studeranden
Eric Johan öestrin och i tredje
rummet Kapellmästaren vid Viborgska
infanteriregementet Gotthard Dieberg. De
öfriga sökandena voro: läraren i
teckningskonsten vid universitetet, Peter
Adolf Kruskopf samt filosofiemagistern
Fredric Emelé. Den sistnämnde
anförde hos vice kansler besvär öfver
förslaget, hvilket besvär dock efter
erhållet uttalande från konsistorium
icke föranledde till någon åtgärd.
Af outredd anledning utnämndes
ingen af de på förslag uppförda till
musiklärare. I stället utfärdades i maj
1834 fullmakt för Fredrik Pacius å
beröida tjänst. 1 fullmakten heter det:
»art som Förste Kammar Musikus vid
H. M. Konungens af Sverige Ho
fkapell F. Pacius hos mig
(Tjänstförrät-tande Vice Kansler Alexander
Tliess-leff) ansökt att vid återbesättande af
nu ledigvarande Läraretjänsten i
Musiken vid detta Kejserliga Cniversitet
komma i åtanke och Pacius därjämte
företedt trovärdiga mäns vitsord om
dess skicklighet i berörda konst;
alltså och med afseende liärå har jag
med-delst denna min Fullmakt velat
utnämna och förordna honom Förste
Kammar Musikus Pacius att vara lärare i
musiken vid Kejs. Alexanders
Universitetet i Finland med åtnjutande af
denna tjänst enligt stat åtföljande
Löneförmåner. »
Som häraf synes hade Pacius ansökt
tjänsten. Men detta var i ingen
händelse på eget initiativ. Till
hofkapel-let i Stockholm, där Pacius då för
tiden hade engagemang, hade en
skrif-velse härifrån afgått med förfrågan,
huruvida någon af de där anställda
musikerna vore hågad att flytta öfver
till Finland och mottaga läraretjänsten
vid universitetet. En Hamburgare,
(också violinist! Klirers hade t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
