Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 20 April 1909 - Eugen Wolff. Tysk operagäst - Marteau-jubileet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandenburg. Fadern var läkare,
modern, af rysk börd, är mycket
musikalisk och efter att snart ha förlorat
sin make studerade hon pianospel vid
högskolan i Berlin och verkar där som
lärarinna däri. Eugen Wolff tillbragte
sin barndom i Italien, i Milano, där
hans far som led af bröstsjukdom
slagit sig ned som läkare. Han flyttade
sedan till Königsberg i Ost-Preussen
där sonen Eugen genomgick gymnasiet
och sedan började medicinska studier.
Dessa öfvergaf han snart för att ägna
sig åt teatern och var under 4 år
verksam som karaktärskådespelare på
teatrar i Berlin. Vid Ernst
Wolzo-gens iiberbrettl-teater uppträdde han
ock som Lieder-sångare och uppfann
där ett skuggspel med rörliga figurer,
hvilket blef populärt. Han kallade
sig nu som skådespelaren Eugen
Wolter och under ett gästspel i Dresden
fäste man uppmärksamheten vid hans
sångröst, rådande honom att utbilda
densamma för operan. Han studerade
då sång för professor Miiller därstädes
under tre år, och efter att ha
instuderat 18 operapartier blef han eDga
gerad som hjältetenor i Reichenberg.
Två år därefter blef han fästad vid
operan i Olmiitz och förra hösten vid
Magdeburg-operan. Han säger sig ha
vidare engagerats vid hofoperan i
Wiesbaden från 1911 på fem år med
skyldighet att äfven uppträda på Ber
lin-operan om så fordras. Hans
repertoar upptager nu bortåt 30 roller.
Utom Rienzi har han dels sjungit dels
inöfvat alla Wagnerpartier.
Genom hr Wolffs afbrutna gästspel
blefvo vi ej satta i tillfälle att kunna
meddela porträtt af sångaren.
Marteau-jubileet.
Att Henri Marteau här velat fira
sitt 25-års-jubileum som u’öfvande
konstnär kunna vi räkna som bevis
på hvilka stora sympatier den utmärkte
violinmästaren hyser för vårt land och
vår hufvudstad samt till en heder för
oss. Stockholm var också en af de
första platser, där den fullmogne
konstnären med verklig entusiasm mottogs
af publiken. Det skedde den 20 okt.
1894 å en konsert afdelning på operan,
då han här introducerade Brahms’
violinkonsert, och sedan där under
följande månad lät höra sig ännu två
gånger, den sista äfven hos oss
introducerande Dvoråks
violinkonsert-Därefter gaf han två konserter i Mn.
sikaliska akademien och en sista i
Berns’ salong d. 25 nov., vid hvilken
han biträddes af våra förnämsta
vlo-lnrster Lars Zettelqvist och Tor Aulin.
Vänskapen mellan den sistnämnda och
Marteau har under senare år tagit sig
uttryck så väl vid dennes förnyade
besök här som genom Aulins kallande
till prisdomare i Geneve, där Marteau
var violinlärare i konservatoriet, samt
genom vänskapsgärder åt
Aulin-kvar-tetten och Konsertföreningen. Först
efter sitt konserterande i Stockholm
vann Marteau mer och mer erkännande
som violinkonstnär på den europeiska
kontinenten. I denna tidning
meddelades vid Marteaus första besök här hans
porträtt och biografi; sedan har detta
skett mer än en gång, senast i börjun
af förra året vid hans konserterande
härstädes.
Sitt jubileum som utöfvande
konstnär kan Marteau fira detta år,
allden-stund han den 8 april 1884 debuterade
som violinist i sin fädernestad Reims
vid 10 års ålder, och ett par år
därefter uppträdde han som »underbarn»
i Tyskland. Men det är ej här
meningen att lämna en biografi öfver
konstnären. Vi skola nu endast tala
om hans jubileum, och detta firades
här på den rätta dagen, skärtorsdagen
den 8 april, och det så godt som hela
dagen. Äfven i Tyskland firades detta
jubileum, och en mycket ansedd tysk
instrumentmakare Robert Beyer i
Berlin hade dagen och hr Marteau till
ära instiftat ett Maiteau-pris, bestående
i årligt utdelande af en violin af hans
tillverkning. Hr Beyer har förbundit
sig att under tio års tid hvarje 8 april
utlämna en violin till någon violinelev
vid musikkonservatoriet i Srockholm.
Själfva jubileumsdagen på morgonen
anlände herr Beyer hit, medförande
detta pris, en ypperlig violin, försedd
med alla tillbehör och reservdelar,
inlagd i ett prydligt skinnfodral, det
hela en gåfva af 1,000 kronors värde,
och densamma skulle nu som pris
utdelas.
För att fira den högtidliga akten
samlades på förmiddagen vid 11-tiden
ledamöter af Musikaliska akademien
och konservatorie-eleverna jämte hrr
Marteau och Beyer i akademiens
orgelsal. Akademiens vice preses,
öfver-ste Christian Loven, förde ordet; i
ett par anföranden på franska
lyckönskade han Marteau och tackade
Beyer. Därpå tillkännagaf han att
läroverksstyrelsen dagen förut beslutat
til’dela Henri Marteau-priset åt fröken
Laura Johansson, en af eleverna i
violinspelning.
Fröken Johansson fick så träda in
— en UDg dam om 20 år. Hon har
spelat fiol sedan sitt nionde år och
varit konservatoriets elev sedan sitt
femtonde; nu går hon sista året i
konservatoriet och tänker till julen
fara utomlands för att fullborda sin
utbildning.
Uppe på akademien fick hon den
glada underrättelsen att hon var
utsedd till pristagarinna — nu fick hon
ur Marteaus egen hand mottaga priset
med några vänliga ord af honom.
Egentligen skulle nu pristagarinnan
spelat en bit på sin violin, men Marteau
hade brådt — han skulle redan klockan
12 på en audiens hos konungen —
och därför inhiberades detta nummer
i festligheterna. Marteau tog i stället
till orda, talade om den lifliga sympati
han alltid känt för Sverige och svensk
tonkonst och bad till sist att på det
nya prisinstrumentet få föredra andante
och fuga ur Bachs g-mollsonat.
Så skedde, och sedan voro
högtidligheterna slut. Jubilaren for upp till
slottet, där konungen mottog honom i
enskild audiens, underhöll sig med
honom en längre stund, särskildt om
svensk musik, och tilldelade honom
kommendörkorset af Vasaorden.
Musikaliska akademiens medlemmar jämte
hr Beyer begåfvo sig under tiden till
Grand Hötel Royal, där akademien
anordnat en dejuner till främlingarnas
ära. Sedan professor Marteau infunnit
sig, började festen; öfverste Lovén
talade åter för både Marteau och Beyer
och samkvämet fortsattes tills det blef
tid för Marteau att tänka på
förberedelserna till aftonens konsert.
Denna konsert var med anledning
af dagens betydelse anordnad af
Konsertföreningen och, såsom vi förut
nämnt, hade hr Marteau öfverlämnat
inkomsten af aftonens konsert till en
fond för spridande af kunskap om
svensk musik. Musikaliska akademiens
stora sal var naturligtvis fullsatt denna
afton. Musikestraden var längst fram
åt salongen dekorerad med en färgrik
rabatt af blommande växter, som vid
ändarne afslutades med en högre
palm-grupp. Prof. Marteau fyllde som solist
hela programmet och då han, iklädd
sin nyvunna kommendörsdekoration,
inträdde att spela Mozarts konsert i
A-dur hälsades lian med de lifligaste
applåder och touche af orkestern.
Oak-tadt dagens ansträngningar var hans
spel utomordentligt såväl i
begynnelsenumret, Mozarts härliga sonat, som i
Bachs svåra Partita med dess berömda
Chaconne för soloviolin och slutnumret,
Beethovens mästerligt spelade
violinkonsert. Konsertföreningens orkester
under hr Aulins ledning gjorde denna
afton sitt allra bästa att värdigt
understödja solisten, som under aftonens
lopp fick emottaga flera lagerkransar,
från Konsertföreningen, Musikaliska
akademien, Svenska musikförbundet,
Aulin-kvartetten m. fl. Bifallet under
aftonen var entusiastiskt och hr Marteau
fick gång på gång träda fram att
mottaga hyllning af såväl publiken som
orkestern.
Efter konserten var till ära för
jubilaren en bankett anordnad på
Hasselbacken. Där stod på verandan
en supé uppdukad, då
Konsertförenin-gsns medlemmar och dess två
hedersgäster, prof. Marteau och hr Beyer,
anlände från Musikaliska akademien.
Jämte blomsterprydnader därifrån hörde
ett porträtt af Marteau till
dekorationerna på Hasselbacken.
En mängd notabiliteter nr våra
musikaliska kretsar deltogo i festen. LTtom
Konsertföreningen3 styrelse märktes
där kammarherre Burén, fru Dagmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
