Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 4 Maj 1909 - Fredrik August Dahlgren (med porträtt) - Andreas Randel (med porträtt) - Ellison van Hoose, operans nye gäst (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dels öfversatte han skådespel af
Schak-speare, Calderon, Lessing ra. fl.,
somliga med bearbetning, samt andra pjeser,
bortåt 20 stycken, enligt föiteckningen
i den af honom (1866) utgifna
intressanta boken »Anteckningar ora
Stockholms teatrar», dels skref han original
stycken, hvaribland det märkligaste är
»Vermländingarne, tal- sång- och
dans-spel i 2 afdelningar o<-h 6 indelningar».
Under tjänstgöringen vid riksarkivet
utgaf han flera källskrifter och E. G.
Geijers samlade skrifier. Här kunna
vi dock ej närmare omnämna alla
Dahlgrens literära arbeten, som emellertid
inbringade honom 1866 pris af
Vetenskapsakademien och Svenska akademien,
af hvilken han blef ledamot 1871. Ar
1866 blef han äfven ledamot af
Musikaliska akademien. Vi nämnde nyss
om Dahlgren-* teater-anteckningar.
Denna innehållsrika bok, ett arkiv för
kunskap om våra teatei förhållanden i äldre
och senare tid, har till fullständig titel
»Förteckning öfver Hvenska skådespel,
uppförda på S’ockholtns teatrar 1737 —
1863 och Kungl. teatrarnas personal
1773—1863 med flera anteckningar».
I denna finnas följande pjeser med
musik, mest i öfversättning eller
bearbetning af Dahlgren: »Rafael Sanzio», I
romantiskt skådespel på vers, med
melodramer, af Wollheim, öfvers. med
musik af A. Berwald (1850);
»Kaffeförbudet» af Dahlgren, lustspel med sång
i 2 akter, musik af Randel (1855);
»Elfjungfrun» (»Elverhöj») skådespel
med sång, 5 akter, af Heiberg, öfvers.,
musik af Fr. Kuhlau (1857);
»Gästabudet på Solhaug», skådespel på vers,
3 akter, af H. Ibsen, öfvers., musik af
Sperati (1857); »Macbeth», sorgspel af
Shakespeare, 5 akter, med sång och
melodramer (först uppförd 1838) efter
Geijers och Hagbergs öfversättningar
bearbetad af Dahlgren, musik arr. efter
Kapfelmann, dels komp. af Randel,
entreakter af Lindpainter (1858); »En
midsommarnattsdröm», dramat, dikt,
3 akter, af Shakspeare, efter Hagbergs
öfvers. bearbetad af Dahlgren, musik
af Mendelssobn-Bartholdy (1860);
»Muraren», komisk opera (först uppförd
i öfvers. af Crælius 1834), öfvers. af
Dahlgren, musik af Auber (1861); »Den
nya egendomsherrn», komedi med sång
i en akt. (först i öfvers. af J. C. Puke
1818) öfvers. af Dahlgren, musik af
Boieldieu (1861). Artalen angifva
första uppförandet på Kgl. teatern.
Ar 1875 utgaf Dahlgren en samling
af sina gamla visor under titel »Viser
på Värmländske tongemåle, deckta åttå
Fredrek på Rannsäft». Med tillägget
»Gamle och spell-r nye å sprett sprang
nye» utgåfvos de i ny upplaga 1896,
tillökad med sista visorna och
författarens lefnads’eckuing jämte porträtt efter
en målning af Uno Troili 1851. En
del af dessa »Gamla visor» intogos i
samlingen »Filikromen», utgifven af
Axel Iv. Ståhl, l a samlingen 1850, i
hvilken vi finna de kvicka och kostliga
visorna »Jänta å ja’», Grisen (»A gri-
sun sprang åter och fram ve a grinn»),
Nils Anderssons visa (»Ja frågar fan
ätter Harrgårds-Ola»), »
Herrekarlsbon-den», Bondspelemannen, Bromsen (»A
brem en han for te Permäss en gang»).
Denna nya upplaga slutar med tvä- ne
allvarliga visor »Vaka» och
»Vaggvisa» med resignerad tanke på
författarens sjukdom och bortgång.
Då »Vermländingarne» gafs 50:de
gången på operan förärades åt
författaren en silfverknnna och vid 300:de
föreställningen framställdes efter
pje-sens slut i scenens fond hans bild,
såsom målad byst, omgifven af
växt-grupper. Pjesen tages vanbgen upp
hvarje jul på operan och har i år
spelats samtidigt på ett par teatrar i
huf-Vudstaden.
Andreas Randel.
För musiken *ill »Vi-rmländ ngarne»
hade författa en en god il t dhjä pare
i kousertmästaien Randel, som pa läinp
ligt enkelt sätt instrumentel ade
folkmelodier som förekomma i pjesen och
med dessa som moti" skref en vacker
uvertyr till densamma. För tre år
sedan, då man kunde fira 100 årsdagen
af hans födelse, införde vi i denna
tidning en biografisk uppsats om den
förtjänstfulle violinisten och musikern;
vi lämna nu härmed en kortfattad
sådan till hans här meddelade porträtt.
Andreas Randel föddes i Randala
socken i Bleking d. 6 oktober 1806,
efter hvilken födelsebygd han tog sitt
namn. Föräldrarne voro torparfolk
och hette Petterson. En
kringvandrande spelman upptäckte först gossens
musikaliska anlag, skänkte honom sin
violin och lärde honom spela på den.
Soart nog hade gossen lärt sig att på
sitt nyvunna instrument utföra de
psalmer och polskor, som sjöngos för
honom af hans syster. Ar 1818 kom
han med violinen under armen till
Karlskrona, där hans talang väckte
uppmärksamhet. Teaterföreståndaren
Ståhlnerg, som då med sin trupp
befann sig i staden, tog vård om den
lille violinspelaren, med förhoppning
att han en dag skulle blifva nyttig
för hans orkester, och stod på väg att
med honom lämna staden, då några
ledamöter af Karlskrona musiksällskap
togo vård om gossen för att han där
skulle kunna få inhämta nödig
skolbildning. Hans kamrater i skolan
sökte att. börja med roa sig på den
fattige bondpojkens bekostnad, rm n
snart befanns den lille violinisten
genom sin flit och sin lätta uppfattning
af de flesta skolämnen vara sina
kamrat* r ö verliigsen.
Hos den konstälskande baron De
Geer på Finspong, hvilken bemärkt
hans talang, erhöll han samma
undervisning som dennes söner och fick
sedermera 1821 understöd af kronprins |
Oscar för resa till Paris, där han vid
konservatoriet aflade inträdes nf i
närvaro af Cherubitti, Viotti, Kreutzer
m. fl. den tidens fö uänisia
musikmästare. Han hier nu intagen i Baillots
violinkl»ss som »auditör» ; under namn
af elev firk då ingen utlänning
inträda där, och i ett betyg af Cberubini,
hans lärare i komposition, erhöll han
1828 ett mycket, smickrande
erkännande; so o främling kunde han ej erhålla
något pris.
Återkommen till Stockholm erhöll
Randel till f-djd af kronprins Oscars
önskan anställning som violinist i
hof-kapellet, där han 1838 blef andre och
1861 förste konsertmästare. Ar 1844
blef Randel violinlärare och 1859
professor vid Musikaliska akademien, hvars
medlem han var s dan 1837. I tjugu
år verkade han här som Prare.
Under flera år var han musikdirektör vid
Andra lifgrenadjärregementet och
ledare af Par Bricolls sångkör, som
ännu årligen utför hans ypperliga
Barbarusång »B cci barn! o fröjden
ede> !» med text af J. W Berger.
Ranoel afled i Stockholm d. 27
oktober 1864. På hans födelsedag för
tjugutie årjsedan restes af sällskapet P.
B. en minnesvård på hans graf å Nya
kyrkogården.
Randels kompositioner omfatta både
orkester-, opera-, kammar- och
vokalmusik. Han har komponerat eller
arrangerat musik tdl 20 dramatiska stycken,
bland dem, utom vårt nämnda
Vermländingarne, Macbeth, Debora, Torkel
Knulsson, Ung-Hanses datter och andra
i ofvannämnda biografi öfver Dahlgren
anförda: bland hans orkesterverk må
nämnas en Jubelouverture, vidare har
han skrifvit 2 violinkonserter, 2
Fantasier öfver svenska folkvisor, 3
stråkkvartetter och flera solostycken för violin,
Valonaise för piano 2 händer,
manskvartetterna Snabba är o lifvets stunder,
Ren sig kvällen synes höja m. fl.
äf-vensom flera solosånger i samlingarna
»Nya sånger», »Trenne sånger», »3
Romanser», etc. Af Randel är den
fordom mycket sjnngna sången
Blomman är min vän.
Ellison van Hoose.
Den unge tenorsångaren van Hoose
som nu, efter att som konsertsångare
ha senast firat triumfer i Köpenhamn,
gästar vår opera, är född i Amerika.
Fadern är holländare modern skottska.
Som ung b rjade han utbilda sig till
elektriker men slog sig sedan på
sångstudier. Vid sitt första uppträdande,
utom Amerika, i Puris o<-h London,
gjoide han stor lycka för sitt
konstnärliga föredrag, sin friska, kraft’ga
och böjbga tenor och jämfördes med
själfva Caruso. I Be lin 1 -t han h"ra
sig första gången d. 13 febr. i år med
philharmoniska orkestern. Det h* ter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
