Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 3 Juni 1909 - Joseph Haydn (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälle att spela med vid konserter,
serenader, sällskapliga
sammmankom-ster m. m. Men inkomsten blef knapp
och en vacker vårdag vandrade Haydn
Som pilgrim till Mariazell i Steiermark,
där han för sin vackra röst fick fritt
uppehälle i klostret under en veckas
tid och en liten kollekt vid afresan.
Akerkommen till Wien ljxkades Haydn
få i »yttersta nöd», som han
sedan yttrat, ett lån, på 150 gulden.
Föräldrarna ville att han skulle bli
prästman, men han förklarade »att han
ej ville bli en andlig», han skaffade
sig nu ett vindsrum och ett
instrument samt återtog sina musikstudier.
Vid den tiden uppstod Haydns första
större, ännu kända komposition, en
messsa. Huset, hvari Haydn fick logi,
var ett af stadens bättre; där bodde
bl. a. en enkefurstinna Esterhazy och
diktaren Metastasio, hvars fosterdotter
Haydn fick undervisa, hvilket ock ledde
till att han gjorde bekantskap med
hennes sånglärare, den italienske kom
ponisten 1‘orpora och, mot det att han
ackompanjerade till dennes lektioner,
fick af honom undervisning i musikens
teori. Haydn erhöll nu elever, spelade
i kyrkan, i adelns salonger och i
orkestern, men var dock mest upptagen
af att studera och komponera. Sina
teoretiska studier grundade han
förnämligast på Fux’s berömda »Gradus
ad parnassum», och Phil. Em. Bachs
»Sonate per cembalo» blef vo för
honom af ingripande betydelse
beträffande komponerandet.
En tillfällig omständighet gjorde att
Haydn vid denna tid kom att
offentligt uppträda som komponist. En
afton år 1751 hade han med andra unga
vänner begifvit sig ut att bringa den
bekante komikern Kurzs vackra hustru
en serenad. Musiken, komponerad af
Haydn, väckte stort bifall, och Kurz,
som trängtade efter pengar och O’kte,
föreslog då Haydn att sätta musik till
en af honom skrifven komisk operett
Der neue krumme Teufel». Musiken
komponerades, uppfördes på
Stadsteatern i Wien 1752 och sedan i
provinsstäder och inbringade tonsättaren
ett godt honorar. Ett par år senare
kom han äfven tillfälligtvis att lägga
grunden till den del af sin
kornpo-sitionsverksamhet, som gjort honom
mest berömd. Bland hans förnäma
bekantskaper var regeringsrådet, friherre
von Fiirnberg, hvars »särskilda nåd»
Haydu åtnjöt. På dennes gods
komponerade Haydn för en krets
inusik-dillettanter sin första stråkkvartett
(B-dur), som väckte stort bifall.
Upp-muntrad att komponera vidare i denna
riktning, följde sedan aderton
kvartetter förutom trior, Divertimenti och
Scherzandi, musikstycken för blandade
instrument, alltså ett slags förstudium
för symfonierna. Haydn kar, betrak
tas såsom stråkkvartettens fader
om än Boccherini och Dittersdorf
samtidigt odlade denna konstform.
Huf-vudbeståndsdelarne i Haydns kvartet-
ter, efter l’h. Em. Bachs sonatform,
äro det första Allegrot, Adagiot,
lå-nadt af vokalformen, af sången,
Menuetten, som af honom oftast fick en
humoristisk karaktär och Finalen,
vanligen i rondoform och af glad karaktär.
Genom v. Fiirnberg rekommenderades
Haydn till den böhmiske adelsmannen,
grefve Morzin, på hvars gods nära
Pilsen Haydn skref sin första symfoni, j
Efter ett år, sedan grefven ej hade
råd att vidare hålla ett kapell, finna
vi Haydn i Wien, 1760, och detta år
blef ödesdigert för honom. Under den
betryckta tiden i Wien hade han ett
godt stöd i perukmakaren Keller, af
hvilkens tvänne döttrar den ena, som
var mycket behaglig, vunnit Haydns
hjärta, men då hon drog sig undan i
ett kloster, gifte sig Haydn på fad
rens uppfordran med den andra,
hvilken, trätgirig och bigott som hon var,
blef honom en verklig Xantippa, en
börda som endast hans godmodiga na
tur och pliktkänsla förmådde honom
bära i fyrtio år. Ar 1761 fick Haydn
plats hos furst Paul Anton Esterhazy
i Eisenstadt och 1762, efter dennes
död, hos brodern Nikolaus, först såsom
andre och 1766 såsom förste
kapellmästare. Här och på furstens
sommarresidens, det präktiga slottet
Ester-haz, lefde han under sträng
verksamhet i 30 år.
Här skref han nästan alla sina
operor, de flesta arior och sånger, musik
till furstens af denne så älskade
marionett-tester, en mängd kyrksaker,
samt större delen af sin symfoni- och
kammarmusik. För furstens
älsklings-instrumfnt Viola di bardoue skref han
ej mindre än 163 stycken. Hans
kompositioner blefvo snart kända samt vidt
spridda och begärliga. Särskildt hade
han många beund-are i London, dit
han flere gånger inbjöds och slutligen
efter furst Nikolaus’ död fick komma
två gånger, 1790 — 92 och 1794—95,
med violinisten Salomon såsom
impressario. Han blef här mycket firad,
anförde själf de 12 s. k. engelska
symfonierna, som han förbundit sig att
skrifva, omgafs af de utmärktaste
konstnärer, uppvaktades af ambassadörer
och adelsmän, öfverhopades med
presenter och blef 1791 hedersdoktor i
Oxford, en utmärkelse som hans vän
och beundrare d:r Burney förskaffade
honom, samt återvände hem som
förmögen man till Wien, där han köpte
sig eget hus. På hemvägen från
London efter första besöket lärde Haydn
i Bonn känna den unge Beethoven,
och det blef då afgjordt att denne
skulle resa till Wien för att studera
under Haydn. Esterhaziska kapellet,
som upplöstes efter furstens död,
hvar-vid Havda pensionerades, upprättades
nu åter, hvilket påskyndade hemresan
från England. Emellertid vistades
Haydn mest i Wien, endast under
som-rarne på Eisenstadt. Vid mer än 65
års ålder skref han sina härliga
oratorier »Skapelsen», (först utförd offent-
ligt i Wien 1799) till text efter Mil J
tons »Paradies lost», och »Årstiderna»
efterThomsons »SeasonV (1801). Hans
krafter voro emellertid snart brutna,
och vid kanondundret under Wiens
belägring släcktes hans lifsgnista den 31
maj 1809. Han hade då i 18 år
öf-verlefvat den 24 år yngre Mozart. I
18 år öfverlefde honom hans 40 år
yngre lärjunge Beethoven, som
beträffande symfonien, kvartetten och
sonaten upptog mästarens mantel och bragte
hans lifsverk till en högre fullkomning.
Haydns produktivitet var ansenlig;
man räknar ej mindre än 1407 verk
af honom. Han uppgifves — ehuru
siffrorna variera hos hans biografier —
hafva skrifvit 1 10 symfonier,
(Haydn-forskaren Wiillner uppgifver 157), 82
stråkkvartetter, 47 trior och
Diverte-menter, 14 operor, 5 oratorier,
lömes-sor, omkring 50 pianosonater, 15
konserter för olika instrument, offertorier,
kantater, diverse instrumentalsaker och
en mängd sånger, deriblaud Österrikiska
folksången.
Af Haydns operor må nämnas »La
vera costanza», »Il maestro di capella»,
»Ritter Roland», »Die Wüste Insel»
(»L’isola disabitata»), som till firande
af Haydns minne den sistl. maj
uppfördes på hofteateatern i Wien med
fröken Signe Rappe i Constances parti.
Bland kantater kan Lämnas »Il ritorno
di Tobia». Af symfonierna äro
genom särskilda namn bekanta: den
med pukslaget» (1791), den »med
pukhvirfveln (1795), «militärsymfonien»
(1794), »Oxfordsyymfonien (1788,
sedan uppförd vid Haydns
doktorspromotion där), »afskedssymfonien» (1772)
hvarmed Haydns lyckades utverka furst
Nikolaus Esterhazys inflyttning till
Eisenstadt, efter en för de stackars
kapellisterna alltför lång sommarsejour.
I denna symfoni, som bekant, lämnar
den ene musikanten efter den andre
med sitt instrument orkestern, till dess
endast anföraren står kvar — och
fursten förstod piken. Vidare symfonien
»La chasse», »barnsymfonien», etc.
In-strumeutalpassionen »Die sieben Worte
am Kreutz» (för Cadiz 1785) hör
ursprungligen till symfonierna och fick
sedan körer och soli.
Nyligen har man funnit ett par förut
okända violinkousert* r af Haydn. En
af dem i C-dur var af Haydn
komponerad 1769 för första violinisten i
Esterhaziska kapellet Luigi Tomasini,
och denna har nu spelats af en dennes
afkomling Carl Tomasini, violinist vid
holkapellet i Neustrelitz, som äfven är
i besittning af den violin, hvarpå
konserten allra först spelades.
Den 15 juni egde Haydns högtidliga
begrafning rum i skottska kyrkan. I
denna hade, där liktåget gick fram,
bildats häck af tyska och
ockuperings-arméu tillhörande franska soldater.
En kör af artister och musikvänner
utförde Mozarts »Requiem». Många
högtstående personer i Wien voro
närvarande i kyrkan, som var rikt belyst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
