Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 3 Juni 1909 - Följetong: Lutspelerskan (slut) - Litteratur - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vänta honom vid
trädgårdsporten.
På bestämd tid knarrade verkligen
också porten och Jakobäa kom
utsmy-gande. Gatan var tom, ingen annan
lyssnade på dein än månen, älskandes
förtrogne. Denne blef emellertid ej
litet förvånad, då han såg den
dy-gde-samma Jakobäa »med ett huldt leende
böja sig ned till den inspirerande
musikern, som låg för hennes fotter och
för henne utgöt sin lidelse i en aria
ur »Adonis», och hans förvåning
tilltog väl, då Jakobäa öfverlämnade sin
smärta gestalt i ynglingens armar och
sina läppar åt hans heta kyssar.
Det första steget var taget, den
första segern vunnen. Keiser hade
funnit nåd för den vackra flickans
skalkaktiga ögon, nu gälde det blott
att vinna sångerskan för sig, att
förena den lyckliga stjärna, som lyste
mot henne, med sin.
För tillfället sträfvade den
borgerligt uppfostrade, kloka flickan mot
hvarje vågspe’, hvarje äfvent.yr, men
tanken därpå satte sig fast i hennes
lilla bufvud och lämnade benne ej mer.
Vid ett andra och tredje samtal
talade hon blott om svårigheterna att ut
föra ett så vågadt företag
Keiser sade för sig själf att nu vore
allt vunnet och träffade sina anstalter.
Den gamle misstrogne målaren kom
honom dessutom till hjälp, i det han
ej tillät Jakobäa att lämna huset och
stängde in henne i hennes rum, när
han gick ut. Detta sårade den unga
flickans stolthet och väckte hela
hen-net trotsighet.
När Keiser plötsligt en natt kom
in i hennes rum genom skorstenen,
var hon genast besluten att fly med
honom.
Hon satt ännu fullkomligt klädd vid
fönstret och blickade förtrytsamt ut i
natten, då han stack fram hufvudet
Med ett lätt leende mottog hon den
djärfve, gick in på hans plan, kastade
skyndsamt ned några rader på ett
papper till sin morbror, plockade ihop sina
dyrbarheter, höljde in sig i en mantel,
som gjorde henne oigenkänlig, och steg
med Keisers hjälp ned i trädgården
på repstegen, som han hade fäst vid
fönsterbrädet.
När porten slöt sig bakom dem, var
flykten så godt som lyckad. En båt
väntade dem på en närbelägen kanal
och förde dem till hamnen till det
engelska skeppet, som följande
morgon förde dem till Antwerpen.
Härifrån foro de vidare till
Wolfenbüttel, där Keiser undervisade den
älskade i sång, och när hon syntes
honom nog utbildad för att beträda sce
nen, lät hau henne uppträda i två
operor, hvilka han där uppförde under
åren 1092 och 1693.
Musikern och sångerskan vunno
tillsammans den skönaste tiiumf, som
kedjade dem än fastare samman än
Hymens band, än de ringar, som de hade
växlat inför altaret.
År 1694 var Keiser i Hamburg, där
hans egentliga verksamhet, hans
verkliga framgångar började. Här satte
han först sin opera »Basilius» i scen
och komponerade sedan slutet på
»Adonis».
Inom kort var han ej blott
Hamburgs favorit, utan äfven bekant i hela
Tyskland, hans operor gåfvos öfver |
allt och mottogos med lifligt bifall.
Bredvid honom glänste Jakobäa, för
hvilken han alltid skref hufvudrollen,
såsom primadonna. Hon förblef hans
sånggudinna, men hon var, såsom hon
försäkrade, ej i stånd att göra en
»ordentlig människa» af honom. Keiser
var och förblef en världsman,
lättsinnig och angenäm som hans musik, full
af kärlek till lyxen, en slaf för sköna
kvimor, en vän till det pärlande
vinet och aldrig utan skulder. I sin
hållnirg mera kavaljer än musiker,
gick han klädd som en celadon, åtföljd
af två betjänter i aumralivrc genom
gatorna, obekymrad om öknamnet» Den
hvita kravatten», som man gaf honom,
och lät i sin omåttliga fåfänga med
förkärlek kalla sig »Le premier
horn-me (ht monde.»
Litteratur.
Carl von Plåten: Från östan och
vestan III. En ny bok, hvars
föregångare vi förut anmält, har utkommit
med denna titel, till stor del utgörande
en samling af musikbref till denna
tidning, ganska innehållsrika och
intressanta, såsom Sv. M. T:s läsare
torde ha funnit. Boken innehåller: I.
Bilder från utlandets musikvärld (1906—
1909), från Rom, Neapel, Milano,
Spanien, Paris, London, Danmark och
Tyskland, Österrike, från Rivieran,
Österrike och »Faraonernas land». II.
Biografiska artistsilhuetter: Antonio
Co-togno, Tommåso Salvini, Albert
Dar-mont, Tvenne Romeotolkare (Alfr.
Ge-rasch, Oskar Berégi), med porträtter.
Utländska operascener, särskilda operor,
såsom Massenets »Thais», Frauchettis
»La figlia di Jorio>, Giordanos »André
Chenier», Spontinis »Vestalen» m. fl.
samt konserter omnämnas i boken.
Denna prydes af bortåt 20 fina
helsidesbilder, kostym- och civilporträtt
af konstnärer, och tre bilder i texten.
Af de förra må nämnas Carmen Melis
(i »Thais»), Octave Gvp (i »Pajazzo»),
Erik Schmedes (i »Parsifal och
»Götterdämmerung») Carl Jörn (i »Manon ),
Salomea Krucenischi (i Valkyrian ),
Cotogni (Hamlet, Carl V. i »Ernani»)
Eugenio Giraldoni (»Der Demon»)
Pietro Mascagni (2, däraf en
karri-katyr), Alb. Damont (i »Antonius och
Kleöpatra»), Georges .Ovido (i »Quo
vadis», jämte cirkusscenen därur) etc.
Af textbilderna märkas Umberto
Gior-dano och Vittorio Gui. Boken är till-
egnad: »Frans Joh. Huss, svenska
musikskriftställarne8 nestor och
Antonio Catogni, Italienska
operasån-garnes doyen, med vördnadsfull
tillgif-venhet». — I ett kort för»tal heter
det: »Denna gång må med varm känsla
för visadt tillmötesgående ånyo
nämnas redaktör Frans Joh. Huss, i hvars
»Svensk Musiktidning flertalet af nu
här i bokform framträdande artiklar
alltjämt, sedan tio år tillbaka först
offentliggjorts, och Italiens mest
betydande musi k förläggare, Tito
Ric-cordi, dessutom direktören för Monte
Carlo-operan Raoul Gunsbourg och
kungl. teatrarnas i München chef, frili.
Albert von Speidel samt professor
Giovanni Sgambati och Nino
An-gelucci, hvilken senare ställt till vår
disposition de ytterst rara
kostymporträtten af Antonio Catogni.»
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Maj 19, 25. Nikolai: Muntra fruarna i
Windsor. (Fru Ström: fru Erica
Wedekind, gäst; fru Page, Anna:
frkn Edström, Lagergren; Falstaff,
herr Ström, herr Page, Fenton,
Cajtis, Spinker: hrr Svedelius,
Oscar, Wallgren, Malm,
Graf-ström, O. Strandberg )
20. P u c c i n i: Madame Butterfly.
(Linkerton: hr ödmann.)
21. Thomas: Mignon. (Mignon: fru
Wedekind. gäst.)
22. Wagner: Den flygande
Holländaren. (Holländaren: hr Heroti,
deb.)
23. Donizetti: Regementets dotter.
(Marie: fru Wedekind, gäst);
balett: Dockfeen.
24. Verdi: Den vilseförda.
26. G iord a no: André Chenier.
27. Hoito: Mefistofeles.
28. Hallström: Den bergt agna.
31. Gounod: Faust.
Juni 1. Puccini: Madame Butterfly.
2. Wagner: Den flygande
Holländaren.
Musikal, akademien.
Maj 21. Nya Filharmoniska
sällskapets 2:a abonnemangskonsert.
Solister: fru M. Högberg, frk.
Anna Hammarstedt, hrr John
Forsell, E. Bergström, J.
Johansson; orkester: Konsertföreningens;
dirigent: hr W. Stenhammar. W.
Stenhammar: 1. Kantat för soli,
kör o. ork ; 2. »Ithaka» för
baryton (hr Forsell) och ork.; 3.
»Ett folk», för barytonsolo, bland,
kör och orkester.
Likasom förra spelåret afslutades
med fröken Frida Hempel som gäst,
så skedde detta i år med gästspel af
fru Erica Wedekind, den berömda
sångerskan från Dresdenoperan, om
hvars konstnärlighet vi i förra numret
yttrade oss jämte meddelande af
hennes porträtt. Hennes uppträdande på
vår operascen blef naturligtvis också
en stor succés, såväl genom den vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
