Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 1 Okt. 1909 - Harold Bauer (med porträtt) - Bernhard Irrgang (med porträtt) - Från Paris’ och Londons horizont sommaren 1909, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar på när han kommer hit nästa år
— kontrabas, dragbasun eller triangel?»
Harold Bauer är nu öfverallt erkänd
som en bland nutidens förnämsta
pianister och har väl sedan han sist gästade
här ytterligare fullkomnat sig. Stort
bifall vann konstnären under förra
säsongen i Brüssel, där han på en af
»Conserts Ysayes», uppträdde jämte
Raoul Pugno, den nyligen här
konser-terande violinisten Kreisler jämte andra
första rangens instrumentala och vokala
storheter.
vv/y
Bernhard Irrgang.
Den 2:dre oktober konserterar i
Stockholm i Gustaf Vasakyrkan
Tysklands kanske allra berömdaste
orgelspelare, kgl. Musikdirektor Bernhard
Irrgang.
Bernhard Irrgang är född den
23 juli 1869 i Xduny i Posen och har
studerat först för orgelvirtuosen Otto
Dienel samt därefter vid det tyska
kungl. akademiska institutet för
kyrkomusik, där han åtnjöt undervisning af
Aug. Haupt, Albert Löschhorn, Jul.
Alsleben m. fl. Han har äfven varit
elev af Martin Blumner i den
akademiska mästareskolan för musikalisk
komposition.
Redan 1894, ännu icke 25 år
gammal, valdes Irrgang till organist i
Hei-lig-Kreuz-kyrkan i Berlin. Tre år
senare valde Berlins stora filbarmoniska
orkester, som bekant en af Tysklands
allra mest betydande musikföreningar,
honom till organist. Denna befattning
sköter han fortfarande och spelar
orgelpartierna i alla populära konserter, i
de stora filharmoniska konserterna, som
anföras af Arthur Nikiscb, och i de
filbarmoniska körkonserterna under
Siegfried Ochs.
Irrgang bar gjort till sin
lifsupp-gift att höja intresset för orgelmusik
inom de bredaste folklager.
Konstnären söker nå detta mål bland annat
genom anordnande af regelbundna,
hvarje torsdag försiggående
orgelkonserter, med hvilka han började den 1
juni 1896 och ännu fortfar.
Omedelbart innan sin bitresa gaf han den
550:de konserten af detta slag. Alla
dessa konserter hafva gifvits med fri
entré, hvilket ju bäst bevisar
konstnärens lifliga intresse för hvad han
tagit till sin lifsuppgift. Det säger sig
själf, att dessa konserter äro till
trängsel besökta.
Irrgang har komponerat ett antal
motetter, andliga sånger, två orgel
sonater etc.
Vid ein konsert härstädes åtföljes
Irrgang af den svenske violinisten
Edwin Witt, hvilken under sin vistelse i
Berlin lyckats göra sitt namn kändt
och ansedt. Hr Witt medverkar ofta
vid såväl Irrgangs som andra
konserter i Berlin, särskildt kyrkokonserter,
och utför därvid gärna svensk musik.
För några dagar sedan gaf Irrgång
en konsert med uteslutande svenskt
program, vid hvilken hr Witt
medverkade. Konserten, vid hvilken bl. a.
svenske ministern i Berlin var
närvarande, hade oaktadt — eller kanske på
grund af — sitt exklusiva program
lockat öfverfullt hus.
Från Paris’ och Londons
horizont
sommaren 1909.
Paris 20 sept.
I den franska metropolens > Operan,
som visserligen spelar oafhrutet hela
året om, men hvarest man särskildt
under den »döda säsongen», då för
resten de förnämsta artisterna
mestadels äro tjenstlediga, har den
anmärkningsvärdaste föreställningen
otvifvel-aktigt utgjorts af Varis-pressens
väl-görenhetsrepresentation till förmån för
offren af den kort förut timade
jord-bäfningen i Provence. Ehuru efter
vanligheten vid dylika tillfällen ett
> lapp »-program, hade detsamma att upp
visa ett »florilegium» af teaterns
re-pertorar, tolkadt af de bästa till buds
stående konstnärer, fragment af, bland
annat, Saint-Saöns’ »Samson et Dalila»
med Félia Litvinne i det kvinnliga
huf-vudpartiet. Massenets »Thais» med
Lina Cavalieri och Francisque
Delmas-Atanaöl, Guonods »Roméo et Juliette»
med hr Smirnoff och frk. Lipkovska —
se nedan — samt, samt såsom
slutnummer och »piéce de résistance» med
Luden Muratöre i titelrollen och
Dehnas-Mefistofeles, »Faust», hvarest i stället
för den öfriga engla apoteosen
uppenbarade sig ej mindre än fem grupper
af operans tre hufvudpersoner,
instämmande i dess exstas-fyllda final. Den
högpatetiska Thule-balladen i Berlioz’
»La damnation de Faust» föredrogs
mästerligt af Lucienne Bréval. En
no-vitet för Paris-publiken var
Guns-bourgs» Le viel aigle»:,: i sin förträffliga
original besättning, Fedor Chaliapin,
Charles liousseliére och » Opéra »- Comiques
primadonna Marguerite Carré.
Väl f. n. Rysslands ypperste basist,
var den förstnämnde den mest lysande
»stjernan» i den elitgrupp från de
kej-seriga operascenerna i Moskva och
Petersburg, hvilken under maj och större
delen af juni utgjorde parisarnes
»dé-lire» samt med sin af uteslutande ryska
| operor och baletter* bestående reper-
* Se korrespondensen »Från Rivieran > i
| våras till Sv. Musiktidn.
•* I magnifika uppsättningar och
exekve-1 rade af dansartister, till hvilka knappast
ens själfva Paris torde hafva att uppvisa
maken, åtminstone å manssidan, utöfvade
dessa den långt ifrån minsta attraktionen
å verldsstadens teaterpublik, som äfven
hade tillfälle att njuta af deras prestationer,
vid sidan af >Opéra’s» egen balettkårs, å
j pressens ofvannämnda
beneficensrepresen-I tation.
toar drog fulla hus till den gamla,
otidsenliga Chåtelet-teatern. Hans Ivan
den förskräcklige i Minsky
Korsa-kovs liknämnda, i fråga om både musik
och handling högst originella och
färgrika opera kan i all sin ohyggliga rea
lism betecknas såsom en fullödig, ja
oöfverträfflig mästerskapelse.
Sällskapets primadonna J.iskovskas tolkning
af hjeltinnnn, en naturlig dotter till den
r3’ske despoten, var i allo högst
anslående. Efter »Chfitelet»-sejourens
slut skyndade sig ock »Opéra Comiques»
städse påpasslige direktör Carré att
för några gästföreställningar engagera
den charmanta unga sångerskan. Den
senare teatern har erhållit en verklig
repertoar-opera i Mozarts »Trollflöjten»
— La flute enchantée, i en
moderniserad, med gallisk »esprit»
kryddad omarbetning af den naiva
libretton och en splendid »mise-en scéne»
af dess inalles ej mindre än sexton
tablåer — af hvars utmärkta
framstäl-lare allenast må anföras tenorerna
Ed-mont Clement och Fernand Franceil
alternerande i Taminos parti samt
Marguerite Carré-Pamina och Luden
Fu-f/erc-Papageno. — — »Théåtre Antique
de la nature» vid Cbampignj^-s-Marne,
nära Paris har, med Guonods vackra
ungdomsverk Mireille gjordt ett
lyc-kadt försök att å sin af undert. förut
omtalade friluftsscen jemväl
representera operor. — — På varieténs
område har ryska prinsessan Baratoff i
»Olympias» briljanta revy
»Paris-Singeries» vunnit stor anklang på grund
af sin präktiga stämma oeh sitt
deli-ciösa föredrag af de stämningsfulla
folkmelodier, hennes fädernesland i så
rikt mått har att uppvisa.
Till en storartad »succés» gestaltade
sig vid Bordeaux’ nyligen firade
vinskördfester uppförande i en
provisorisk, ända till 25,000 personer
rymmande arena, af Camille Erlangers till
text af Henri Cain för tillfället
komponerade Bacchus triomphant,
hvilken till och med af »Illustration»
förklaras vara en rent mönstergiltig lju-isk
tragedi. Vederbörande hade jemväl
uppbjudit allt för att förskaffa verket
en förstklassig interpretation med, i
hufvudrollerna, några af Paris-operans
främsta konstnärer, hvaraf hr Muratöre,
som der i år redan fått på sin lott att
personifiera vinguden i Massenets nya
opera »Bacchus», nu åter ej allenast
representerade denne utan äfven en
hunnerhöfding och sommarens genius;
i teten för baletten sväfvade
»Opéra-Comique’s» tjusande premiärdansös
J\‘e-gina Badet, och den öfverdådiga
sceniska utstyrseln gjorde effekten
fullständig.
* * $
Från Londons »Coventgarden -säsong,
bland hvars stjärnor John Forsell
åtminstone en gång glänste i sin
praktroll don Juan, är att notera en
novi-tet, den rike musikdilettanten baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
