Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 Dec. 1909 - En skriftväxling emellan J. C. F. Hæffner och d. v. sekreteraren vid K. Musik. Akademien Pehr Frigel rörande den förres koralarbete, (Meddelad af C. F. Hennerberg) - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande, oförbehållsamt säga det bästa jag
veste. Vare nu detta nog sagt om mitt
yttrande till Psalmboks-Committéen. Nu
ett par ord angående Mässan. I
anledning af ett Bref ifrån Hr Ärche Biskopen,
(det jag väl icke utan uppenbar
ohöflig-liet kunde lämna obesvaradt), anförde jag
i mitt svar att jag väl allt för litet
granskat och undersökt vår Svenska Mässa,
för att om dess rätta inrättning kunna
gifva något pålitligt yttrande, men att jag
vid jämförelsen emellan den tryckta
noterade Mässan i 1605 års Psalmbok, och
den af Ahlström utgifna, funnit den
sed-nare på flera ställen mindre ricktig, och
att äfven den förra, torde hända, ej
aldeles instämmer med de äldre Missaler
och ’Antiphonarier, hvilka jag likväl
åldrigt ägt tillfälle att se och studera. Jag
hänviste derföre ÄrcheBiskopen i detta
mål till kapellmästaren Hæffner, som
der-utinnan kunde gifva den säkraste
uplys-ning och hoppades att deri ej hafva orätt.
Ej för att gifva någon föreskrift eller
mönster till efterföljd, men blott för att ej
synas vilja undandraga mig allt eget
yttrande, skickade jag O Guds Lam! och
Herren vare med Eder, noterade
så simpelt som jag stundom föreställt mig
att de kunna sjungas, utan att då så noga
undersöka melodiens öfverensstämmelse
med gamla kyrkotonarterne. Det kan väl
vara att de efter desse ej äro fullkomligen
ricktiga; jag vill derutinnan så mycket
mindre vara envis, som mitt utkast skedde
i största hast, och utan pretention på att
det skulle annorlunda anses, än som en
upgift, hvilken vid närmare granskning
kunde tarfva rättelse. —
Men hvad beträffar den anmärkningen,
att öfvergången till A frän C uti
Herren vare med Eder skall vara
orick-tig efter Joniska Tonartens Scala, så är
jag i den saken tills vidare något
otrogen, emedan jag vet, att denne Tonart
naturligen modulerar till Lydiska
Tonarten F., och Fader Fux, sträng i
åminnelse, som man ock lärer böra medgifva
ett ord i laget, uti en upgifven
disposition till en Fuga i den förra Tonarten,
föreskrifver att svaret bör ske uti Lydiska
Tonarten, till skillnad från vårt moderna
C-dur (Nb det är ej Hypolydiska
Tonarten han intenderar till Hufvudton. —
Fn annan sak är, om det i fråga varande
A ej finnes i gamla Missalerne; då har
jag aldeles orätt, och tänker ej försvara
upgiften. — Hvad Declamationen i O
Guds Lam vidkommer, så lärer
menas Första Stafvelsen i ordet
förbar-m a r, som faller på en viktig not. —
O Guds Lam är en öfversättning af
A g n u s I) e i, q u i t o 11 i s p e c c a t a
mundi, miserere nobis! Mi uti
miserere svarar emot för uti
förbarma, och m i tål en vigtig not, men
ej för, det är aldeles sannt. Men hvad
rår jag före, att man till en musik öfver
Latinsk Text, satt Svenska ord, som ej
väl passa. Filer kan Tit. då påstå, att
noteringen af Psalmerne nr 118 och 183
uti Tit. Choral-Bok är afpassad efter en
sund Declamation af Hymnerne Esaiae
Prophetenom och Veni S a n c t e
Spiritus? Låter sådant äfven göra sig
öfveralt med den så kallade Plain-Chant?
Jag vet väl huru det skall hjelpas. Nog
tror jag mig känna declamationen af mitt
modersmål så mycket, att jag vet huru
den skall vara Idå fråga är om att skrifva
Melodie till en gifven Text. Utan för
mycken vanité tror jag mig äga den
kunskap som fordras härtill, och ägde den
redan i en tid, då jag ännu ej ens veste
om Tit. existerade. Vare, för det andra,
detta nog sagt om Mässan.
Nu till den supponerade
öfverenskom-melsen med Krigs-Rådet Ahlström, att vi
skulle i förening söka undandraga Tit.
hedern och profiten af en Choral-Boks
utarbetande för nya Psalmboken, för att
tillägna oss detsamma. Tit. har icke väl
öfvertänkt det oanständiga både emot
honom och mig, som ligger så väl i sjelfva
förebråelsen, som i sättet hvarpå den
framställes. På öfver ett års tid har jag
icke talt med Ahlström, mer än en enda gang
på ett främmande ställe. Hvad han kan
hafva för afsigter känner jag ej, och är
ej skyldig att känna. Hans tadlade
falska lägen och Fördubblingar i
sin Choral-Spelning må han själf försvara
och torde kunna göra det, om han
finner det mödan värdt. Hvad jag med
visshet vet, är att hans Orgspelning ej är
utan sin förtjänst och torde väl tåla
jämn-förelse med de bättre Artisters af Tit.
Nation. Jag tror ej, att nvarken jag eller
han skulle göra oss särdeles stor heder af,
att, som Tit. så ganska modest uttrycker
sig, stiga på Tit. axlar, om vi
är-nade oss samfällt utarbeta en Choral-Bok
eller Mä;ssa. Jag respecterar mycket Tit.
talanger och erfarenhet, imen försäkrar
öp-penhjertligt, att derest jag nånsin
preten-derade någon auctors ära i musikalisk
väg, skulle jag dock ej finna mig i nog
förlägenhet, för at taga Tit. till mönster i
allt. — Jag repeterar för öfrigt ännu en
gång, att jag aldrig tänkt eller
ambitionne-rat att skrifva någon Choral-Bok, hvilket
dock, unter uns oförgripeligen sagt, ej
torde vara så hiskeligen svårt, då man
äger tillgång på goda Subsidier af äldre
Choral-Böcker att jämnföra och välja det
bästa. Denna min uppricktiga bekännelse
hindrar dock ej, det jag ju gärna
erkänner meriten af Tit. arbete i denna väg,
och jag skulle nu utbreda mig i ett
ytterligare välförtjent beröm deröfver,
derest jag icke funne sådant öfverflödigt,
då Tit. sjelf så både naivt och frikostigt
berömt det. — Det är en särskild gåfva
Tit. med någre dess Landsmän, jag lärt
känna, äger, att i det Land där de
blif-vit naturaliserade och njuta sin utkomst
utbasuna sin egen merit på bekostnad af
de inföddes. Fn Svensk har ej gärna
den nobla vanan bland Herrens
Landsmän ; men jag vet ej om han i
förståndigt folks omdöme anses sämre för det.
Våra Svenska Musik-krabblare, O
r-geltafsare och
Musik-Composi-törer blifva Tit. mycket förbundna för
den framställda parallelen. De veta nu
på hvad platts de böra ställa sig, när de
råka att komma i sällskap med Tit., och
att de böra noga erinra sig, det de ej
höra till Skrået och således böra ackta sig
för Bönhasars öde.
Misstyck nu ej att jag denna gången
så oförställdt sagt min mening. Jag
hoppas dermed hafva ådagalagt att jag
åtminstone nu ej varit falsk, som Tit.
tyckes tillägga mig att förut hafva varit. Både
innehållet af Tit. Bref, och Termerne deri
hafva nödgat mig att tala sanningen blott
och bar, och hårdare än jag annars velat.
Jag hade räknat på något mera billighet
och skonsamhet å Tit. sida efter vår
mångåriga bekantskap. Jag finner nu
huru mycket jag missräknat mig. —
Sarcasmerne emot Eggert och Küster
förbigår jag, de röra ej mig. Den förre lärer
ingen annan än Tit. kunna tillägga
epi-tlietet af Stupid. — Den sednare är,
så mycket jag kunnat finna, en både
kunnig och nb. modest man, som
förmo-deligen ännu icke lagt Tu strå i kors
för Tit. Hvilken vanheder för idkare af
harmoniens konst, att andas blott
dishar-inonie, och lågt söka förringa hvarandras
värde, äfven deras som man ännu ej
hunnit lära känna!
Framhärdar
Tit.
ödmjuke Tjenare
F r i g e 1.
Musikpressen.
Th. Dahlströms musikförlag,
Stockholm, har utgifvit
för en röst med piano;
Sandberg, Helge: »Glad såsom få-
geln». Visor i folkton. Häft. 1.
Pr. kr. 1,50.
På W. Hansens förlag, Köpenhamn,
har utkommit
för piano, 2 händer:
Gilck, Karl: Sonja-Vals; Fortuna-
Mar sch ur operetten »Fortunas
gunstling».
Vissamlingen af Helge Sandberg har
följande innehåll; inom klammer
an-gifvas textförfattarne: 1. Må jag sjunga
här i ro (J. O. Wallin); 2. »Jag är
så glad vid lilla vännen min» (H.
Sandberg); 3. »Jag söker ej min vän ibland
de rike» (folkvisa från Bjuf,
upptecknad af H. Sandberg); 4. Ingeborgs visa
(Axel Anrep); 5. Gånglåt för Sveriges
ungdom (J. Kroger); 6. »Upp på taket
och ner igen» (Bords-, dans- och
skämtvisa af J. Kroger); 7. »Det är ett lif
att lefva» (Sten Granlund); 8. »Du
blånande haf» (Oscar Fredrik); 9. »Det
var då» (J. L. Runeberg); 10. En tanke,
en suck, en tår (Efter W. Bergsöe af
H Sandberg) 11. »Vid brasans häll i
julekväll» (folkmelodi från Skåne,
upptecknad af H. Sandberg); 12. Hyllning
till Sverige (H. Wranér). Tillegn. dr
Arthur Hazelius 1900
Dessa underhållande visor ha förut
varit utgifna, några i tidskrifter,
julnummer och af andra förläggare etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
