Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. 21 Februari 1910
- Från Romas horizont III. Leoncavállos senaste produktioner »Maià» och »Malbruk», af Anteros
- Musikpressen
- Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid ej har åsyftad verkan, enär
denne förfar på samma sätt med de
öfriga.
Pjäsens ganska väl genomförda idé
är en parodi af det modärna
riddar-väsendet, representeradt af den burleska
hufvudpersonen, ett mellanting af
Falstaff och Othello. Hans förtviflade
utrop i ovissheten om hvad som
verkligen passerat: »forse che si forse ehe
no» (kanske, kanske icke; titeln på
d’Anniinzios nyutkomna roman)
framkallade formligt jubel bland publiken.
Namnet Malbruk är valdt med hänsyn
till den på sin tid så populära
chansonen om hertigen af Murlborougb,
fransmännens besegrat e i slaget vid
Malplaquet 1709, som utgör partiturets
effektfullu ledmotiv. För öfrigt
ådagalägger Leoncavallo däri en särskild
benägenhet att persifflera den äldre
italienska operan med dess konstlade
manér; sålunda utgör protagonistens
arioso i första akten: »qui depongo e
piastre e armi» (här nedlägger jag
både piastrar och vapen), hvurest
dessutom må framhållas hertiginnans
utsökta gavotte och älskarens charmanta
romans samt framför allt den präktiga
finalen, en synnerligen lyckad parafras
af förtals-arian i Barberaren».
Musikaliskt och poetiskt står afgjordt andra
akten högst, med så melodiösa
nummer som den sistnämndes serenad,
hertiginnans aria samt den af hofdamerna
och pagerna i morgongryningen
uppstämde såugen till hennes lof. I den
korta tredje och sista akten märkes
de i Malbruks slott inträngande
tur-karnes karaktäristiska kör.
Visserligen saknas ej alldeles banaliteter samt
alltför påtagliga och m’ndre lyckliga
imitationer, särskildt i denna akt, men
förtjänsterna äro till den grad
öfver-vägande, att Leoucavållos senaste verk
haft en rent triumferande framgång, j
Därtill bidrog i väsentlig mån, att både
dess tolkning af den utmärkta
operetttruppen Maresca, med så ypperliga
förmågor som direktörens fosterdotter,
den intagande El ti dia Maresca, denne
själf, en öfverdådig komiker, i en
löj-11?, gammal kammarherres skepelse och
tenoren Pasqulni i älskarrollen,
förstärkta med den ej mindre beträffande
sång än spel framstående operabary- i
tonisten Ferrticcio Corradetti i
titelpartiet, och »mise en-scéne n» måste
betecknas såsom något alldeles »non plus
ultra» å en operett teater, åtminstone
här i landet.
* *
*
Vid sitt allra första uppträdande,
mot slutet af sistlidna månad, i Roma
kan den ännu knappast tjuguåriga
ungerska violinisten Franz ron Veczey
— Joachims favoritelev — sägas med
storm eiöfrat publik och ki itik genom
sin såväl i fråga om teknik som
uppfattning rent af fenomenala konst. Vare
nog sagdt, att han med sin magDifica
Stradivarius, hvilken genljuder af
toner, hvaraf allenast en stor och äkta
konstnärsgenius är mäktig, härstädes
framkallat en hänförelse utan like;
många gifva honom till och med
priset bland samtliga nuvarande
violinvirtuoser.
An feros.
P. S. Scala-ieaterns i Milano, hvarest
nyligen Robert Lassalle en son till den
i fjol aflidne, celebra franske
baryto-nisten gjort en lofvande debut å
»Lt-rico» såsom Cånio i Leoncavållos,
»Pagliacci», största »succés» under
denna säsong har tills dato varit
Bellinis melodram. sLa Sonnanbula»
(»Sörangångerskan), tack vare ett i
våra dagar sällsynt förträffligt
utförande, framför allt af ett par utvalda
representanter för »bel canto», den
säiskildt i nämnda stad högt uppburna,
syperba dramatiska sångerskan Rosi na
Storclno-Amina och Aristodémo
Giorgini-Elvino. Däremot visade sig
exhuma-tiocen af Cherubinis öfver hundraåriga,
men hittills i Italien aldrig
representerade tyriska tragedi Medea trots en
jämväl i det hela ypperlig
interpretation samt en utomordentligt stiltrogen
och praktfull uppsättning på långt när
ej i besittning af samma lifskraft som
Spontinis under förra årets »stagiöne»
med så lysande framgång återupptagna
»Vestalen».*
Musikpressen.
För piano 2 händer:
Hägg, J. Ad.: Suite. (Preludium,
Con moto, Romans, Sorgmarsch,
Romans). Tillegn. br J. Grytnos. Pr.
Kr. 1,25.; Fantasi-Stycken, op. 11.;
Ballad, op. 45. Tillegn. hr A. Hangen.;
Suite. Tillegn. Direktör W.
Björk-gren.
Det är länge sedan man nu hade att
anmäla kompositioner af Jakob Adolf
Hägg. Född 1850 och elev af
kon-sorvatoriet gjorde han sig i unga år
känd som skicklig pianist. På senare
åren har han varit bosatt i landsorten
och äfven i Norge. De här ofvan oss
till anmälning sända kompositioner äro
alla välklingaude stycken, om än icke
originella, i en stil från ett par
decennier tillbaka, enkla och väl satta. Af
dessa kompositioner finna vi
»Fantasistycken» mest tilltalande. Detta häfte
är tryckt 1909 i Gefle; den
sistnämnda Suiten därstädes 1907. Balladen,
som uppgifves vara »spillet paa
Konserter», tjxkes, att döma af opustalet
45 höra till tonsättarens senare arbeten.
**
* Se vår korresp. till Sv. Musiktidn.
1909, n:0 4.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Febr. 3. Wagner: M ästersångarne i
Nürnberg. (Eva, Magdalena: frkn
Lar-sén, Edström; Walter von
Stolt-zing, Hans Sachs, Beckmesser,
Pogner, Kothner, David: hrr
Menzin-sky, Wallgren. Oscår, Svedelius,
Stiebei, Malm; Vogelsang,
Nachtigall, Zorn, Eislinger, Moser,Ortei,
Schwartz, Foltz: hrr Lennartson,
Grafström, Bröderman, Ericson,
Strandberg, Mandahl, Sjöberg,
Nygren.)
4. Pucci ni: Boheme. (Mimi, Musette:
fruar Osedr, Lizell; Ifodolphe,
Marcel, Schaunard, Colline, Benoit, St.
Phar: hrr Nyblom, Oscår, Ericson,
Wallgren, Söderman, Grafström.)
5, 10. Auber: Den stumma.
6, 13. Vcirmländingarne. (Matiné.)
7. Extra symfonikonsert. (Dirigent:
Prof. Wassili Safonoff. 1.
Beethoven: Leonora-uvertyr N:o 3; 2.
Tschaikowsky: Symfoni pathetique,
N:o 6; 3. Mozart: Eine kleine
Nachtmusik; 4. Wagner:
Charfreitags-zauber ur Parsifal; 5. A. Järnefelt:
Ur musik till skådespelet
«Detför-lofvade landet» (Introduction,
Andante, Preludium, Balett.)
8, 17. Wagner: Valkyrian. (Brynhilde,
Sieglinde, Fricka: fruar Schjerven,
Lizell, Claussen; Wotan, Siegmund,
Hunding: hrr Wallgren, Menzinsky,
Svedelius; Valkyrior: Gerhilde,
Orltinde, Waltraute, Schwertleite,
Helmvige, Siegrune, Grimgerde,
Rossweisse: frkn Osborn.
Lindegren, fruar Bartels, Jahnke, frkn
Larsén. Lagergren, fru Claussen,
frk Edström.)
9. Gönn od: Romeo och Julia. (Julia,
Gertrud, Stefano: fruar Oscår,
Jahnke, frk. Lindegren; Romeo,
Capulet, Lorenzo: hrr Malm,
Wallgren, Svedelius; Tybalt, Paris.
Mer-cutio, Benvolio, hertigen: hrr
Nyblom, Arrhenius, Oscar,
Bröderman, Sjöberg.)
12. Ada m: Niirnbergerdockan. t Bertha:
frk. Lagergren; Cornelius,
Dona-than, Miller: hrr Stiebei, Malm,
Mandahl); Balett: Askungen.
13. Thomas: Mignon. (Mignon,
Philine, Fredrik: fruar Oscår, Bartels,
frk. Edström; Meister, Lothario,
Laertes, Jarno: hrr Stockman,
Wallgren, Mandahl, Gratström.)
14. Auber: Fra Diavolo. (Zerlina,
Pamela: fru Oscår, frk. Edström;
Fra Diavolo, lord Cockburn,
Lorenzo: hrr Ödmann, Mandahl, Malm;
Matheo,Giacomo,Beppo: hrr
Grafström, Söderman, Ericson.)
15. Tschaikowsky: Eugen Onegin.
(Larina, Tatjana, Olga, Filipjewna:
fruar Claussen, Lizell, frkn
Edström, Hulting; Onegin, Lenski,
turst Gremin, Triqué, Saretzki:
hrr Oscår, Nyblom, Wallgren, Mahn,
Stiebei.)
16. Verdi: Trubaduren. (Leonora,
Azucena, Inez: fruar Oscår,
Claussen, frk. Hulting; grefve
Luna.Man-rico, Fernando, Ruiz: hrr Oscår,
Nyblom, Söderman, Ericson.)
Oscarsteatern.
Febr. 3—17. R. Planquette: Cornevilles
klockor.
6, 13. Ljungby horn. (Matiné )
Musikal, akademien.
Febr. 5, 9. Konserter af violinvirtuosen
Joan Manén. Biträdande pianist
frök. Rina Franco.
11. Beethoven-afton af hr Wilh. S te
n-hammar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1910/0030.html
