Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 15 Mars 1910 - Följetong: Den försvunna publiken - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sörensen ooh såg på pianisten. »Det
är osanning, det var violinen som lät
såsom en råtta i klämma», svarade
Mardabl, stött.
Melankoliskt packade de in sina
instrument och gåfvo sig al till sina
respektive hem, där de väl tillbragte
natten med att undra livat t pokker
deras publik blifvit af.
De lingo väl sedan förklaring på
gåtan.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Mars 3, 12. Hallström: Den bergtagna
4. 3:e Symfonikonserten. 1. J.
Si-belins: Symfoni n:o 2 D-dur;
2. Rieh. Strauss: »Tod und
Verklärung», symfonisk dikt; 3. Max
Schillings: »Das Hexenlied», dikt
af E. von Wildenbruch.
Recitation (hr de Wahl) med ork.; 4.
Liszt: Ungersk Rapsodi n:o 1.
5. Hu mp erd in c k ■. Hans och Greta.
(Hans, Greta och Gertrud: fruar
Claussen, Oscår, frk. Edström).
6. 13. Vermländingarne, (Matiné).
6. Donizetti: Regementets dotter,
(Marie, Markisinnan: fruar Oscår,
Claussen; Tonio, Sulpiz,
Horten-sio: hrr Malm, Svedelius,
Graf-stöm); Leoncavallo: Pajazzo
(Nedda: fru Bartels; Canio, Tonio,
Beppe, Silvio: hrr Nyblom, Herou,
Malm, Stiebel).
7. Bizet: Carmen.
9. Boi t o: Meflstofeles.
10. Gluck: Orfevs (Orfevs, Eurydike,
Eros, Hymen: fru Claussen, frk.
Osborne, fru Barteis, frk. Holm).
J. Foroni: Advokaten Pathelin
(Guillemette, Angelique,
Bobinette: fru Oscår, frkn. Holm,
Lagergren,; Pathelin, Josseaume,
Aignelet. Jacquinard, Carlot: hr
Oscår, Stiebel, Malm, Grafström,
Lennartson).
11. Wagner: Tristan och Isolde
(Isolde, Brangäne: fru Schjerven,
frk. Edström; Tristan, kung
Marke, Kurueval, Melot: hrr
Men-zinsky, Sjöberg, Oscår, Nyblom;
en matros, en herde: hr
Len-nartsson).
13. Wagner: Den flygande
holländaren.
Oscarsteatern.
Mars 1—9. R. Planquette: Corneville»
klockor.
10—16. J. Strauss: Läderlappen
(Rosalinda, Adéle: frkn.
Grünberg, Falk; Prins Orlofsky: fru
Ralf; Eisenstein, Frank, Alfred,
Falke: hrr Ullman, Ringvall, Ralf.
Svensson; Frosch, dr Blind: hrr
Lund, Wickbom).
6, 13. Ljungby korn. (Matiné.)
Operett-teatern.
Mars 7. Ivan Caryll: H. K- H.
8—15. H. Talbot: En smekmånad
i Kina (’*/, 50:de gång.).
Musikal, akademien.
Mars 7.
Konsertföreningens83:ekon-sert. Solister: fruar M. Högberg,
Claussen; hrr H. Malm, J.
Johansson. Orkester: Stockholmsmusici;
dirigent: prof. F. Neruda. G. F.
Händel: Messias, oratorium.
14. Konsert af pianovirtuosen Ignaz
Friedman.
Vetenskapsakademien.
Mars 14. Konsert af hr Carl Axel
Holm-qvist. Biträdande pianist: frk.
Aurora Molander.
Senaste symfonikonserten å operan
bjöd på modärn musik, ty dit kan ock
räknas Liszts l:a rapsodi, som för
öf-rigt var välbekant. Konserten
inleddes med Sibelius’ 2;a symfoni, såsom
nyss nämnts spelad här förut af
Konsertföreningen 1903 under hr
Järne-felt8 ledning. Den gjorde nu samma
intryck. Efter den första satsens
melodiskt klara och vackra början,
företer den en mosaik af mera originellt
besynnerlig än välljudande musik, om
än i symfonien en och annan vacker
och harmoniskt fängslande sats
emellanåt framkommer. Schillings’ »Hexenlied»
har en orkestermusik som förekommer
något matt i förhållande till texten,
som med mycken pathos deklamerades
af hr Anders de Wahl från Dramat,
teatern. Utan texten är det hela
svår-fattligt, men programmet tillkännagaf
att författaren icke medgifvit
eftertryck af dikten. Man kunde
emellertid ha erhållit en resumé af innehållet
i programmet; det var väl tillåtet. I
Ludv. Wüllners sångprogram förekom
för öfrigt dikten tryckt. Rich. Strauss’
»Tod und Verklärung» kan väl ock i
afseende på musiken behöfva en
förklaring. Denna symfoniska dikt har
förut gifvits på en operakonsert och |
kan ej undgå att intressera genom den [
praktfulla orkesterkoloriten. Hr
Järne-felts utmärkta ledning af de svåra
orkesterverken bragte honom rikt
bifall af publiken. — Wagners »Tristan
och Isolde» har nu återupptagits efter
ett års hvila. Premiären ägde rum
den 11 febr. i fjol. Hr Menzinsky i
uppbar nu Tristans parti och var med
sin stora stämma detsamma vuxen.
Han hade emellertid inöfvat det på
tyska, då han troligen ej kommer att
stanna vid vår opera längre än till
spelårets slut. Brangäne, som först
återgafs af fru Claussen, utfördes nu
af frök. Edström och Marke af hr
Sjöberg (hr Wallgren vid premiären).
Musikdramat gafs nu utan de strykningar
i partituret som gjorts vid premiären
och räckte också från kl. 7 till 1/2 12.
Om fru Schjervens förtjänstfulla Isolde
ha vi förut yttrat oss och torde
sedan återkomma till omnämnande af
denna repris. Som Orfevc har fru
Claussen med sin präktiga stämma och ;
framställning firat en ny triumf. Men
om denna repris och konserterna d. 14:e
d:s skola vi yttra oss i ett följande
nummer.
Konsertrevy. Konsertföreningens 3:e
abonnemangskonsert den 22 februari
gafs med samma dirigent och orkester
som vid säsongens föregårende. En
utmärkt solist hade denna gång
för-värfvats i lady Neruda-Hallé som i
programmets tredje nummer framträdde
med utförande af Spohrs Amoll-konsert,
den bekanta »sångscenen», om hvilken
man af gammalt känner att knappast
någon kan tolka densamma med sådant
mästerskap, sådan känslofullhet som
hon. Publikens bifall efter densamma
var också hänförelsens, som
framkallade flere inropningar. Konserten
inleddes med en i sin gammaldags
enkelhet ståtlig uvertyr af Händel.
Därefter följde Brahms 4:e symfoni, första
gången gifven på Kgl. teatern i febr.
1891 å två symfonikonserter med en
veckas mellanrum, då den dirigerades
af prof. Neruda. Henast utfördes den
i jan. 1904 af Konsertföreningen.
Uppgiften i programmet att symfonien skulle
ha spelats allra första gången d. 25
okt. 1858 måste vara ett tryckfel.
Säkert skall det i stället vara 1885.
Symfonien bär nämligen opustalet 98
och hör sålunda till Brahms’ senaste
kompositioner, och den näst
föregående symfonien, den i F-dur, op. 90,
gafs allra först i Wien 1883, då ännu
otryckt. Denna, mästarens sista, är
ett intressant och underhållande verk.
Första satsen med det vackra följande
andantet ooh finalen synes oss bättre
och mera betydande än scherzo-satsen
»Allegro giocoso». Programmets
slutnummer utgjordes af Friedrich
Smetanas lifliga uvertyr till »Brudköpet»
(Die Verkaufte Braut), som 1894 i okt.
gafs här på Kgl. operan, men då icke
upplefde mer än 7 föreställningar,
ehuru-väl den innehåller rätt mycket vacker
ooh humoristisk musik. Operan, som
fullbordades 1866, upplefde i Prag
100-de föreställningen två år före
tonsättarens död (1884). Smetana, som
var mycket framstående pianist,
verkade från 1856 till 1862 som dirigent
för Filharmoniska sällskapet i
Göteborg och uppträdde här i Stockholm
under april 1861 å två konserter på
Kgl. teatern och en i De la Croix’s
salong.
Konsertföreningen hade fullt hus
äfven på denna konsert, och publiken
gaf med rikt bifall sitt erkännande åt
orkesterns prestationer och dess
dirigent, hr Tor Aulin.
Vår musikaliska publik skulle säkert
ha känt stor saknad, om lady Hallés
uppträdande här denna gång inskränkt
sig till hennes medverkan vid
Konsertföreningens nyssnämnda konsert.
Lyckligtvis blef detta ej fallet. Ännu två
gånger fick hon triumfera inför
fulltalig, entusiastisk publik i Musikal,
akademien på två af henne gifna
konserter, d. 25 febr. och d. 3 mars,
hvilka gåfvos i kammarmusikens tecken,
en konstart, som för öfrigt under denna
säsong här varit föga offentligt
representerad. Lady Hallé hade nu det
yppersta biträde i brodern, prof. Franz
Neruda, och Wilh. Stenhammar samt
på andra konserten äfven i
bofka-pellm. Nordquist, som någon gång
bereder oss nöjet att få höra honom i en
ensemble såsom altviolinist. Första
konsertens program upptog först Brahms’:
Pianotrio C-moll, op. 101, och till sist
Beethovens i glad stämning hållna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
