Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 2 Maj 1910 - Giovanni Sgambati (med porträtt) - Kungl. Operastyrelsens meddelande om anställningar och program för nästa spelår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aret 1876 vur ett bemärkelseår för
Sgambati; hau gjorde då bekantskap
med Richard Wagner, som med sin
familj i slutet af september besökte
Italien och då för första gången Rom
och Neapel. Förut hade han endast
varit i Genua och Venedig. Öfverallt
blef den tyske mästaren lifligt hyllad
och den trehundraåriga »Academia di
Santa Cecilia» öfverlämnade honom
genom en deputation diplom som dess
»Socio illustre», hvarjemte han blef
hedersledamot af den internationella
konstnärsföreningen i Rom. Till
främ-jare af konst, särskildt musik hörde
den tiden Preussens gesandt vid
italienska hofvet baron von Keudell, som
var begåfvad pianist och i hvars
gästfria residens Sgambati ofta var gäst.
< tckså hade Sgambati tillägnat honom
liere kompositioner såsom en Fuga och
mindre pianostycken. Till Wagners
ära gaf baron Keudell en musiksoaré,
å hvilken Sgambatis båda kvintetter
för piano och stråkinstrument utfördes
och då denne äfven spelade flera
pianokompositioner af Liszt. Wagner var
så förtjust i hvad ban fått höra, att
han bad Keudell upprepa musikaftonen
redan följande dag i en intimare krets.
Därefter skref han till förlagsfirman
Schott & Söhne i Mainz ett bref,
hvari han säger: »Jag vill på det
allvarligaste rekommendera er två
pianokvintetter af herr Sgambati (i Rom).
Redan genom Liszt gjord
uppmärksamhet på denne komponist och utmärkte
pianospelare, har jag nu haft glädjen
att lära känna denna verkligt stora
och originella talang. På mitt råd
skall han snart öfver Wien besöka
Tyskland och där uppföra sina
kompositioner, hvarvid jag väntar att han
skall skörda stor framgång. Tag ett
raskt beslut att uppmuntra denne
mycket betydande musiker med att
själf erbjuda honom lämpligt honorar.
Peslutar ni er ej för det, så går jag
vidare, men jag måste ha svar genast,
ty jag stannar här endast åtta dagar.»
Detta bref visar hur högt Sgambati
uppskattades af Wagner. De båda
piauokvintetterna och sedan flera andra
af hans kompositioner blefvo också
ut-gifna hos Schott & Söhne.
Är 1877 blef Sgambati
pianoprofessor vid Ceciliaakademiens
nygrundade musiklyceum. Han var äfven
hedrad med att leda hofkonserterna.
Vid hofvet uppfördes 1882 hans första
Symfoni, i Dur, (op. 16). Drottning
Margherita var, som man vet, stor
musikvän och föranstaltade, vid hofvet
musikaftnar för kammarmusik.
Särskildt var hon hänförd af Beethoven,
hvars alla pianokompositioner Sgambati
måste spela för henne. Den ofvan
nämnda symfonien gjorde vid
uppförandet på hofvet stort intryck på de
talrika åhörarne, och komponistens
rykte blef genom detta utmärkta verk
vida spridt, så att han 1881 fick
inbjudningar till London och Paris.
Såsom Italiens representant vid Parisut-
ställningeu deltog hau i konserttäfliugen
i Trocadéro och vann genom nämnda
verk så stor framgång, att han blef
såsom Liszt s efterföljare invald till
medlem af »Academiedes beaux arts». |
Hans Symfoni N:o 2, i Ess-dur, kom
till uppförande både i Rom och Köln,
och vid hofvet uppfördes hans till
hertigens af Aosta förmälning
komponerade Epitalamia symfonica i fem |
afdelningar för stor orkester. Till I
firande af storhertigens af Sachsen
Weimar guldbröllop 1892 komponerade
han ett högtidligt Andante för
stråk-orkester och orgel (op. 28) med
öfver-skrift »Te Deum laudamus». Af
Sgambatis större kompositioner i utlandet
äro bland de mest bekanta hans
Stråkkvartett (op. 17) i Dess dur och hans
Pianokonsert med orkester, i G-moll
(op. 15) äfvensom hans 1897
komponerade Requiem. Till ilen bättre nyare
salongsmusiken kan räknas hans Tvä
stycken (op. 24) och Rarcarole (op 29)
för violin och piano. Bland de
talrika pianokompositionerna af honom
må nämnas Preludium med fuga (i friaste
stil, op. 6), Tvä Etuder (op. 10), den
af fem stycken bestående utmärkta
Suiten i H-moll (op. 21). Under olika
titlar har Sgambati utgifvit en mängd
Pianostycken (op. 12, 14, 18, 20, 28,
81, 88) och bland dessa ha flera,
såsom en Menuett, en Gavotte, Toccata,
Nenia etc., gjort sig mycket omtyckta.
Äfven som sångkompouist har
Sgambati gjort sig fördelaktigt känd med
Melodie liriche, Passi flora, Qualtro Canti \
samt sångerna La mia stella och 11
faul aimer ra. fl.
Utom nyss här utförda Rei|uiem har
af Sgambatis större verk, såsom vi
eriura oss, lisns Pianokonsert, G-moll
utförts 1889 å en operans
symfonikonsert, spelad af hr Knut Andersson,
och 1890 i februari spelades hans
bekanta stråkkvartett på en af Aulin
kvartettens kammarmusiksoaréer.
Kungl. Operastyrelsens
meddelande.
Om anställningar och program för
nästa spelår.
Vid Operan äro för nästkommande
spelår följande sceniska artister
engagerade: fruarna Bartels, Glatissen,
M. Högberg, Jalinke, Lizell, Lykseth,
fröknarna Edström, Hesse* Hulting,
Hörndahl, Karlsohn, Lindegren,
Linvander, samt herrar Bröderman,
Ericson, Forsell, Grafström, Herou,
Kirchner, Lennartsson, Malm, Mandahl,
Po-gany, Sjöberg, Stiebel, Stockman,
Strandberg, *) Strömberg, Svedelius och
Wallgren. Dessutom pågå med en del af
den nuvarande personalen
underband-i lingar, hvilka torde leda till önskadt
*) Om det är herr Max Strandberg eller
hans son Olof uppgifves icke.
Red.
resultat, hvaremot, trots upprepade
försök, öfverenskommelse ej kunnat
träffas med hr och fru Oscar samt
hr Nyblom.
Kapellmästare Armas Järnefelt skall
fortfarande fungera såsom förste
kapellmästare. Till den andra
dirigentplatsen är uppgörelse träffad med
italienska kapellmästaren Moranzoni.
Regissörer och sceninstruktörer bli
hrr Jacques Goldberg och Harald André.
Operans styrelse har bland solist
krafterna engagerat två utlänningar.
För det första för dramatiska
tenorfacket Pogany, som till börden är
ungrare. Härvid är emellertid att märka
att den dramatiska tenoren vid vår
operainstitution äfven de senaste åren
varit en utlänning, nämligeu hr
Men-zinsky, som numera är engagerad i
Köln. Ett liknande förfaraDde har
också måst följas beträffande det lyriska
tenorfacket. Hr Odmanns afgång har
gjort det oundvikligt att en ny lyrisk
tenor måste anställas, då ju
teaterledningen icke kirade ensamt förlita sig
på hrr Malm och Stockman, som eljest
skulle blifvit Operans enda lyriska
tenorer, och någon annan fullt utbildad
och repertoarkunnig svensk lyrisk
tenor icke står till buds. Den lyriska
tenoren blir hr Alexander Kirchner från
Hofoperan i Wien. Båda de
nyanställda utländska tenorerna ha emellertid
förbundit sig att snarast möjligt lära
sig svenska språket och komma
troligen att redan inom få månader af
nästa säsong uppträda i roller på svenska.
Den personal som sålunda
engagerats är något mindre än den som
varit anställd under de närmaste
föregående åren. Anledningen därtill är den,
att styrelsen vid uppgörandet af
arbetsplan för nästa år beslutat mera
lägga an på att framföra en god, väl
inöfvad repertoar, än att, såsom hittills,
ha ett mycket stort antal operor på
spellistan.
Beträffande själfva repertoaren, får
styrelsen tillfälle att framdeles
återkomma med en detaljerad redogörelse
för sin plan. Några principer må dock
redan nu framhållas, och styrelsen vill
då till att börja med påpeka att den
utgått från den förutsättningen att
operaverksamheten i främsta rummet
bör grundas på uppförandet af arbeten
tillhörande den klassiska repertoaren,
eller, med andra ord, att den måste så
organiseras, att de olika tidernas
mästare och deras efterföljare bli på ett
lämpligt sätt företrädda. Begreppet
klassisk är naturligtvis fattadt i
ordets vidsträktaste bemärkelse, så att
t. ex. både Wagner och Verdi räknas
bland klassici. Vid kontinentens stora
scener, särskildt i Tyskland, ha de
senaste åren pågått en revision af den
äldre operarepeitoaren, gående ut på
att söka åstadkomma dels en
uppsättning som motsvarar moderna
föreställningar, dels en musikalisk instudering
som skulle låta hvarje särskild stilart
komma bättre till sin rätt. Då vi hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
