- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 30 (1910) /
74

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 13 Maj 1910 - August Söderman (med porträtt) - De nya operaförhållandena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej lätt att få, emedan han ej
betecknat dem med opustal, däremot har han;
hvilket kan tjäna till ledning, på sina
kompositioner utsatt tiden för deras
tillkomst. Första perioden af hans
tonsättare-verksamhet sammanfaller med
hans anställning vid Stjernströms
teater, för hvilken han skref en mängd
melodiös operettmusik etc. Södermans
första musikdramatiska försök torde
hafva varit musiken till feriepjesen
Urdur eller Näckens dotter, gifven 1852
i Helsingfors (och sedan i Göteborg).
Kort tid därefter skref han musiken
till Regina von Emmeritz (1853).
Härefter följde på samma teater hans
en-akts-operett Hin ondes första lärospån

(1856) och tvåakts-operetten Guldkorset

(1857) . Efter Södermans öfvergång till
Kgl. teatern har man af honom
värdefulla musikinlägg i större skådespel,
som där uppfördts då Operan och
Dramatiska teatern voro förenade. Sådana
voro Hedbergs Kung Märta (uppf. 1860),
Dagen gryr (1863), Bröllopet på Ulfåsa
(1865), Schillers Fiesco (1864) och
Orleanska Jungfrun (1867), L.
Josephsons Folkungalek (1864) och Marsk Stigs
döttrar (1866), Shakespears Richard
III (1872) och Dietrichsons Karl
Folkunge (1874) etc.

På uppdrag skref Söderman
åtskillig tyckad och präktig
tillfällighets-musik, såsom Festpolonäs till
krönings-balen i maj 1873, Festmarscher till
kronprinsessan Lovisas förmälning och
Oscar II:s kröning, Sorgmarscher
öf-ver drottning Lovisa och Karl XV,
Kantat vid Lunds universitets 200
års-jubileum, Tempelsalen m. fl.
ordenskantater. På kyrkomusikens
område är den effektfulla, i modern stil
hållna messan, Katolsk messa, hans
största verk. som ock blef hans sista,
innehållande jämte skön vokalmusik
ett instrumentalnummer, det
undersköna »Offertorium». Messan är
utgif-ven i klaverutdrag af Musikaliska
konstföreningen (1881) liksom Ode till
glädjen (An die Freude) för manskör
och orkester (1891) och Signe lills’
färd vfrån 1869) för soli kör och
orkester, efterlämnadt fragment i
bearbetning som klaverutdrag af W.
Sved-bom. Af religiös musik har han utom
messan skrifvit Andliga sånger för
blandad kör och orgel, vackra och
originella, samt outgifna motetter och
psalmer. Af kompositioner för flere
röster må nämnas de populära Ett
bondbröllop, Sjung, Längtan, Suomis
säng, Tre lisor i folkton, vidare Idyll
och epigram. Sex visor i folkton för
blandad kör. Mycken humor
framträder i hans arrangementer af
folkvisor och Bellmans-sånger. I sina
ballader för solo och orkester står
emellertid Söderman högst.
Beträffande dessa yttrar sig A. L. träffande
i sin biografi öfver honom i Nord.
Fam. B.: »Hans särskildt för denna

genre ägnade form- och klangsinne,
hans romantiska uppfattning och
fantasi, hans dramatiskt energiska och

plastiskt klara framställningssätt gjorde
honom skickad att i balladen
åstadkomma något af det yppersta som
någonsin frambragts.»

Af dessa ballader äro med kör: Die
Wallfahrt nach Kevlaar (komp. 1859—
1866) och Hjärtesorg (sign. Dresden
1870) för sopr. och bland, kör, samt
utan kör Tannhäuser (k. 1856),
(jvarn-ruinen (1857), Hafsfrun, Der arme
Peter, Kung Heimer och Aslög, Der
schicarze Ritter, af hvilka de två
förstnämnda prisbelönats och ntgifvits af
Musikaliska konstföreningen. »Der
schwarze Ritter» (sign. Stockholm
1874) instrumenterades efter
tonsättarens tydliga instrumentantydningar
af J. P. Carstensen i Uppsala och
utfördes i Stockholm på en O.
D.-konsert 1887. — Sköna solosånger,
varmkänsliga och friska, har Södermans
sångmö äfven alstrat, bland dem
Heidenröslein, Serviska folksånger, Tre
ballader, Tre tyska visor, Värfningen, Digte
og sange (Björnson) m. fl.

Bland hans orkestersaker framhålla
vi hans Konserluvertyr till invigningen
af Mindre teatern (den Hammerska,
1868, egentligen från 1850-talet)
Tseher-kessisk dans, de förut nämnda inläggen
i dramatiska pjeser m. m. Om
Södermans instrumentering säger Norman:
»Södermans orkester liknar ingen annan.
Mycket har han visserligen i detta
hänseende inhämtat af Weber,
Mendelssohn och Wagner, men koloriten är
hans egen. Af kammarmusik har han
skrifvit en Pianokvartett (1856),
tillägnad Norman, annars få saker för
piano, förnämligast bland dem de
humoristiska Fantasier a la Almqvist, dem
han roade sig med att skrifva på sitt
sommarställe Eknö (1868).

Då Söderman gick utom sin egen
sfer och försökte sig på Wagnerstiien,
lyckades han mindre, såsom man
finner af hans efterlämnade manuskript:
det wagneristiska »Kärleks och
hjältespelet» Harald och Anna. Bland
efterlämnade verk af värde finnas: en
fullständig skiss med musik till Peer Gynt
för soloröster, kör och orkester
(Klaverutdrag utg. af Elkan Schildknecht,),
fragmentariska skisser till Fiskarflickan,
Zigenaren och Alfsol. Dessutom finnas
skisser till åtskilliga körer,
melodramer, uvertyrer, marscher, entreakter
etc. Om »August Södermans
manuskriptsamling» har dr. Adolf Lindgren,
som af hans änka erhållit den till
genomseende, skrifvit en serie
intressanta uppsatser i Svensk musiktidning
årg. 1888 och 1889.

August Söderman skildras till
karaktären såsom iättrådig och
anspråkslös, vänfast och vek men äfven
häftig och svag för gommens njutningar.
Han har också skrifvit en på egen
erfarenhet stödd — kokbok. I de
ofvan-nämnda resebrefveu till hustrun visar
han sig som en hjärtevarm natur,
lefnadsfrisk och hurtig med en
humoristisk syn på tingen. Hans lifliga
sinne kräfde omväxling, som han ock

fann af olika slag. Han var sålunda
både tecknare och målare. Öfver 100
större och mindre teckningar och
akvareller funnos vid hans död, de
flesta sedan bortskänkta som minnen
af honom. Somrarna tillbragte
Söderman på Eknö nära Furusund, där han
hyrde vidsträckta fiskvatten. Han var
nämligen fiskare con amore och hade
ovanlig tur såsom sådan.

Söderman ingick 1859 äktenskap
med Eva Kristina Bergholm, dotter af
grosshandlaren i Stockholm Älfr.
Berg-holm och hans maka, född von Fluhr.
Aug. Södermans änka afled år 1901.
I deras äktenskap föddes flere barn,
af hvilka ännu lefva operasångaren
Carl Aug. Söderman och fil. doktor
Sven Söderman samt en dotter.

År 1865 blef August Söderman
invald till medlem af Musikaliska
akademien.

-W-

De nya operaförhållandena.

Till det af operastyrelsen
offentliggjorda meddelande, som i vårt senaste
nummer var infördt, beträffande med
nästa spelår inträffande ställningar
och förhållanden vid operan, kan nu,
angående engagementen j’tterligare
underrättelser lämnas, Herr och fru
Oscar ha ingått nva kontrakt med
operastyrelsen, enligt hvilka båda, ehuru
icke på egen begäran, lämnats
permission från 1 juni till årets slut.
Sålunda börjar deras tjänstgöring vid
operan först med nästa års början.
Fru Oscars löneförmåner äro nominellt
reducerade, med en minskning af,
såsom det uppgifve8, 2,500 kronor. De
båda artisterna komma därför
antagligen att med det snaraste begifva sig
på en Amerikaturné för att söka taga
igen skadan. Äfven fröknar Osborn
och Larsén äro reengagerade.

Hvad beträffar de främlingar, hvilka
den nya styrelsen fästat vid operan,
så kan det sättas i fråga om den
italienske kapellmästaren Moranzonis
anställning är af behofvet påkallad och
om denne skall, som beräknadt är,
kunna ersätta de båda vid sidan af hr
Järnefelt nu verkande hrr Berens och
Meissner. Om än den senare skulle
behöfva återbördas af dir. Ranft för
hans teatrar, torde dock hr Berens
vara kompetent att, såsom han visat
sig vara, fylla platsen som andre
kapellmästare. Om han är designerad
för någon annan befattning vid operan
är oss ännu icke bekant. De tvänne
nya utländska tenorerna äro väl
be-höfliga till ersättning för de mistade
hrr Menzinskv och Odmann som afgå,
den förre på grund af anställning i
Tyskland. Med en ny balettmästare
gör man endast främlingsbyte, och det
kommer att visa sig hvari den nye
har företräde framför den nu varande,
som visat sig duglig och satt sig in i
förhållandena här. Den främmande
regissören säges ha goda rekommenda-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1910/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free