Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 1 September 1910 - Två hundraårsminnen. Robert Schumann (född 8/6 1810; med porträtt), Otto Nicolai (född 9/6 1810; med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicolai föddes Felix
MendelsSohn-Bartholdy, med hvilken den
förstnämnde, såsom vi veta, stod i intimt
vänskapsförhållande. Det anförda ger
oss en liten öfverblick på
förhållandena inom musikvärlden vid tiden
för Schumanns och Nicolais
verksamhet.
Då för fyra år sedan femtionde
årsdagen af Schumanns död inträffade,
meddelade vi hans biografi och
för-teckning öiver hans verk, hvarför vi
nu inskränka oss till en helt kort
biografisk teckning.
Hoher! Schumann föddes i den
betydande sachiska släden Zwickau, där
fadern var bokhandlare, och erhöll
från tidiga år en vårdad uppfostran,
äfven omfattande odlingen af hans
stora musikaliska anlag. Efter faderns
död (1826) och sedan han genomgått
gymnasiet, blef han 1828 student i
Leipzig och burjade studera juridik,
samt tog där äfven undervisning i
pianospelning af den ansedde
musikläraren Friedr. Wieck. Efter ett års
gladt studenti i f i Heidelberg gaf han
lagstudierna på båten och fick moderns
medgifvande att egna sig åt musiken.
1830 är han åter i Leipzig, bosatt
hos Wieck, och bedref nu energiska
musikstudier. På väg att bli en
utmärkt pianovirtuos, omöjliggjorde han
detta genom en operation på högra
handen, afseeude att göra fingrarna
oberoende af hvarandra. Dette ledde
emellertid till att han i stället slog
sig på komposition och deltagande i
grundandet af »Neue Zeitschrift für
Musik» 1834. Hans första
kompositioner vora pianostycken (nr 1 — 23),
hvarefter följde solosånger. Af hans
fyra symfonitr bär den första
opustalet 38, af verk för kammarmusik,
3 stråkkvartetter op. 41. Af
vokalverk med orkester är »Paradies und
der Peri (op. 50) det förnämsta. Hans
opera »Genoveva (op. 81) blef 1848
uppförd i Leipzig utan framgång.
Hans kompositioner uppgå till 147
op., däraf 15 orkesterverk, 15 för
kammarmusik, 13 körsånger å capella
och flertalet pianostxcken och
solosånger. Hans första pianosaker vunno
emellertid icke publikens förståelse.
Schumanns böjelse för den genialiska
pianisten Clara Wieck, professorns
dotter, utvecklade sig mer och mer.
Redan 1837 begärde han hennes hand
af fadern, men utan framgång, då
Schumanns existens ej var fullt
betryggad. Efter att 18-10 ha utnämnts
till hedersdoktor i Jena gifte han sig
dock samma år med sin Clara, trots
faderns motstånd. Vid grundadet af
Leipzig-konservatoriet genom
Mendelssohn 1843 blef han utnämnd till lärare
i partiturspel vid detsamma, men fann
sig ej vid denna verksamhet, utan
flyttade 1844 till Dresden, eguande
sig åt komposition och något
privatundervisning. Ar 1850 blef han
kallad till stadsmusikdirektör i
Düsseldorf!, men började snart därefter ut-
sättas för ett hjärnlidande, som
utvecklade sig till fullkomligt vansinne,
så att han i febr. 1854 lemnade
hemmet och kastade sig i Rhenfloden. Hau
[ blef väl räddad, men måste sedan
intagas på ett hospital och ailtd två år
i därefter d. 29 juli 1856.
Otto Nicolai föddes i Königsberg,
son af Karl Nicolai, sångare och
kom-J ponist, död i .Berlin, där han
slut-! ligen lefde som sånglärare.
Föräld-rarne lefde i ett högst olyckligt
äktenskap, så alt de blefvo lagligen skilda,
hvarför sonens uppfostran blef mycket
försummad, hvarjämte faderns
tyranniska stränghet förbittrade hans lif, så
att han stundom flere dagar, ja veckor,
måste rymma från hemmet. Faderns
egennyttiga afsikter föranledde
emellertid att sonen Otto fick en förträfflig
utbildning i pianospelet. Alla audra
läroämnen försummades.
Vid 16 års ålder beslöt han att på
allvar lämna hemmet och taga sig
fram på egen hand. Alldeles
medellös begynte han sin sorgliga vandring
med Berlin som mål. I pommerska
staden Stargard, dit vägen förde
honom, hade han genom någon
rekommendation fått inträde hos
justitie-rådet Adler, en konst- och musikvän,
som på det vänligaste tog sig an den
unge gossen, befriade honom från
faderns tyranni och beredde honom
hittills saknad skolbildning. Hans
färdighet i pianospel gaf hans
välgörare anledning att 1827 sända
honom till Berlin för att där taga
undervisning i musik af Klein och Zelter.
Under dessa utmärkta lärare gjorde
han så stora framsteg, att han snart
blef en eftersökt musiklärare i Berlin.
Emellertid blef han 1833 af
preussiske gesandten vid påfliga hofvet i
Rom, Karl von Bundsen, hvilken
fattat stort intresse för den
protestan-1 tiska kyrkosångens reformerande,
föranledd att lämna Berlin och slå sig
ned i Rom. Organistplatsen vid
säude-budskapellet, hvilken han skulle
erhålla, inbringade visserligen ej mer
än 13 settdi (uDg. 46 kronor) i
månaden, men längtan att få se Italien,
konstens förlofvade land, öfvervann
alla betänkligheter. Snart finna vi
honom ock där, tillika sysselsatt med
att i den stränga Bainis skola
grundligt inhämta kännedom om de gamla
italienska mästarne. Men äfven de
moderna imponerade där på honom,
särskildt Bellini.
Ar 1837 lämnade han
orgauistbefatt-ningen i Rom och begaf sig till Wien,
där han öfvertog andra
kapellmästareplatsen vid Käruthnerthor-teatern. I
oktober 1838 var han redan åter i
Italien och tillbragfe med Franz Liszt
och Mikael Wilhorsky en lycklig, om
ock extravagant vinter i Rom. Nu
satte han ock sin plan i verket och
skref de tätt på hvarandra följande
italienska operorna Enrico sccondo och
Rosmonda <l’Inghilterra, båda uppförda
i Triest 1839, samt II Templario, som
i Turin 1840 gafs med betydande
framgång. Denna opera gick med
samma lycka öfver nästan alla Italiens
scener och italienska sångare förde
den till Spanien, äfvensom till
Tyskland, Ryssland och Amerika.
Nicolai, hvilken italienarne för hans
namns skull ansågo såsom sin
landsman, blef mycket firad och räknad till
tidens förnämsta »maestri». Han skref
i Italien ännu ett par operor, Odoardo
e Gildippe och 11 Proscritto, hvilka
uppfördes i Milano och Genua, dock med
mindre framgång. Ar 1841 blef han
kallad till hofkapellmästare i Wien
efter Kreutzer. Här fick han tillfälle
att visa sin mångsidighet ej blott
såsom utmärkt dirigent och lärare, utan
äfven som organisatör. Han
grundade 1843 de filharmoniska
konserterna, hvilka nu blifvit oumbärliga för
wienarne. Af sina egna operor
uppförde han i Wien »Der Templer» på
italienska och tyska samt »Die
Heimkehr des Verbannten», en omarbetning
af »11 Rroscritfo». Med diktaren
Mosenthal, som hau vunnit för sin idé,
bearbetade han nu Shakespears
»Muntra fruarna i Windsor» till opera.
Emellertid hade hau 1843 komponerat
en messa, som han tillegnat konung
Fredrik Wilhelm IV, hvarefter han
fick flere uppmaningar att öfvertaga
ledningen af den nya domkören i
Berlin. Först i aug. 1844 beslöt han sig
för att antaga platsen. Till
universitetets i Königsberg jubelfest samma
år hade han skrifvil en festuvertyr
och blef vid bevistandet af festen
mycket firad och föremål för
utmärkelser samt flere gånger mottagen hos
konungen. 8om dirigent för
domkören erhöll han äfven befattning som
hofkapellmästare vid operan. Redan
allvarsamt sjuk tillträdde han denna
dubbeltjänst, men komponerade dock
flera Motetter och Psalmer, därjämte
[ fullbordande sin nya opera. Väl
förberedd gick sålunda Muntra fruarna
i Windsor» öfver sceuen första gången
d. 9 mars 1849 med en framgång,
som stegrades för hvarje gång den
uppfördes. Eudast fyra
representationer fick komponisten upplefva innan
en slagtluss ändade hans lif d. 11 maj.
Af Nicolais tryckta kompositioner
äro 41 med opustal, 25 utan sådana,
enskilda nummer och arrangementer
oberäknade, 55 kompositioner har han
dessutom lemnat efter sig, som man
ej vet livar de hamnat.
På senare tid har man såsom
värdefulla arbeten af honom framfört 2
symfonier, hans » Weihnachtsouvertyr»
och en Messa, samt äfven börjat
framhålla värdet hos flera af hans sånger.
Hans vackra bibliotek af italienska
och tyska mästares verk
testamenterade han till kgl. biblioteket i Berlin.
__
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
