Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 November 1910 - Musikpressen - Litteratur - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mozarts vackra vaggsång är väl
bekant och föreligger här i
pianinoar-rangement med sångmelodi och text i
början af stycket och sedan varierad.
Sångerna äro alla lätta och, som
ofvan synes, af ringa tonomfång, utom
Rossanders. Dessa ha text af
Frö-ding medan de öfriga ha sådan af
tonsättarne själfva. Hvad sångernas
värde beträffar kan Körlings och
MyTr-bergs ställas främst.
Pianokompositionerna på Abr.
Lund-quist förlag af Lennart Lundberg och
Adolf Wiklund bära väl stämpeln af
den nya tidens smakriktning och ställa
ej så ringa fordringar på den
exeqve-rande, men kunna ej undgå att fängsla
intresset. Såväl hr Lundberg som
Adolf Wiklund äro utmärkta pianister,
den förstnämnde, som bekant, lärare
i konservatoriets pianistiska artistklass.
Han har också tillegnat de särskilda
styckena i sina kompositioner åt
framstående pianister och elever, så i sina
»fantasistycken» 5 Mariner åt Mfirtha
Ohlsen, Kerstin Sundbaum-Strömberg,
Uno Sandelin, RuthCarlsson; i sina 6
Klavierstücke åt Edvin Svensson,
Gunnar Ahlberg, utmärkta
konservatorie-elever, samt andra mindre allmänt
be-kanta pianister. Wiklunds stycken äro
mest lättfattliga och lättast i fråga om
utförande af de ofvannämnda
samlingarna.
I fråga om de ofvan nämnda
sångerna ha vi att först fästa oss vid
sångsamlingen af Richard Andersson,
vår utmärkte pianist och pianolärare.
De flesta af dem hafva en särskild
märklighet därutinnan, att deras vid
hvarje sång utsatta kompositionstid
inföll under tonsättarens studietid i
Berlin och vistelse i hemlandet på
1870-talet. Som opus 1 betecknar han
första sången Maaneskinsdrömme», text
af C. Hauch, komponerad 1869, då
han var 18 år. Alla sångerna ha tysk
text men större delen äfven svensk,
några dansk och norsk.
Förteckningen öfver dem följer här med
angif-vande af ordens författare. Efter
»Maaneskinsdrömme» följer 2 »Gute
Nacht, mein Herz» (E. v. Geibel), 3.
Der Gondolier (Casimir Delavigne)f 4.
Prinsessen (Bj. Björnson), 5. Karl den
femtes sang i Liigkisten (Ingemann),
6. I Skoven (Chr. Winter), 7.
Frühlingslied (Karl Arndt), 8. Lebe wohl,
mein Lieb (L. Uhland), 9. ln der Ferne
([’bland), 10. Das alte Lied (H. Heinel,
11. Fr »Feberdigte» (Knut Hamsum),
12. »Denna röst är mig bittert höra»
(Ivar Conradson). De två sista
sångerna förskrifva sig från 1905 och
1907. Fem af sångerna äro för låg
röst (n:ris 1, 5, 8, 9, 10). Det är
gifvet att de från 70-talet äro hållna
i den tidens melodiska stil och
påminna till en del om Norman;
ackom-pagnemanget är fylligt och rikt.
Sångerna hafva sitt stora värde äfven för
vår tid, helst vid sidan af dess
välljudtrotsande impre8sionalism, som
finner sitt uttryck i den »Lyrik» af Ture
Rangström, som hör till de här
anmälda sakerna. Att denne unge, väl
mycket öfverskattade komponist äfven
kan lemna mera njutbara alster visar
hans nämnda båda sånger »Hvita
liljorna dofta» och »Nachts in der
träumenden Stille» (text af G. Falke) af
komponisten i god öfversättning till
tyska och svenska; men de förskrifva
sig också från en tidigare period näm
ligen från 1902 och 1903.
Utsättandet af kompo3itionsåret länder honom,
liksom Rich. Audersson till förtjenst.
Äfven Peterson-Berger har i sina
ofvannämnda sånger här och där infall
af omotiverade harmoniska hårdheter.
Nils Strandbergs sånger med svensk,
tysk och engelsk text, af H. Heine,
är tillegnade hans fru, född Lilly
Wal-leni, och låta väl höra sig.
Litteratur.
Tidning för Musik, utgifven i
Helsingfors, har utkommit i ett häfte n:r
2, innehållande af Otto Andersson:
Nordisk musikförening. Ett förslag;
Gösta Enckell: Den »matematiska
renheten» i musiken; Erik Furuhjelm:
Musikalisk stenograti; Kritik, Notiser
etc.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Okt. 17, 28. Puccini: Bohéme. iRodolphe,
Marcel, Schaunard, Benoit: hrr
Kirchner, Strömberg, Stiebel,
Ericson).
20. Mozart: Don Juan.
22. Gounod. Romeo och Julia.
(Stefano: frk. Osborn; Paris: hr Herou .
23. 29. Tschaikowsky: Engen
O negin.
25. Gounod: Faust.
26, 30. Mozart: Figaros bröllop.
Oscarsteatern.
Okt. 18—25. G. Lüder: Prinsen af Pilsen.
27—31. Franz Lehår:
Zigenarkär-!ek. Romantisk operett i 3
akter af A. M. Willner och Robert
Bodansky, (Zörika, Jolån, Hona
von Köröshaza, Juleza: frkn.
Grünberg. Berentz, fruar Meissner,
Grönberg-Rowe; Peter Dragotin,
Jozi, Jonel Bolesen, Dimitreanu,
Kajetar Dimitreanu, Moschu,
Milli oly : hrr Lund, Schweback,
Strandberg, Fröling, Schröder, Ralf,
Svensson).
30. R. Planquette: Cornevilles
klockor. (Matiné).
Musikal, akademien.
Okt. 19, 21. Konserteraf Harold Bauer.
18. 28. Konserter af Broni slav
Hu-berman. Biträdande pianist: hr
Leopold Spielmann.
Vetenskapsakademien.
Okt. 15.22. Romansaftnar af fru Clary
Morales. Bitr. ackompanjatör: dir.
Olallo Morales.
31. l:a Kammarmusikafton af fröken
Märtha Ohlsson, hrr Axel
Runnquist, Carl Lindhe.
Då Kgl. teaterns nyhet, d’Alberts
»Izeyl» först går öfver scenen efter
detta nummers utgifvande få vi i
näst-följande yttra oss om premiären
här-städes. Från operan är intet annat
nytt att förmäla än nya rollbesättningar.
Herr Strömberg har med god
framgång utfört Telramund i »Lohengrin»
för första gången. I »Boheme» ha
efter hrr Oscar och Söderman,
Marcels och Benoits roller utförts af hrr
Strömberg och Ericson; hr Kirchner
har mycket fördelaktigt uppburit
Ro-dolphes parti och hr Stiebel öfvertagit
Schaunards. Oscarsteaterns nya
Le-hår-opera ha vi ännu icke fått göra
bekantskap med. Den tj-ckes
emellertid komma att göra lycka, efter hvad
tidningarne uppgifvit. Med delvis
allvarligare innehåll än i allmänhet
operettens säges den stå på gränsen
mellan en sådan och den komiska operan.
Uppsättning och utförande berömmes.
Konsertrevy. I förra numret
omnämndes den enda konsert som gafs
här denna gång af miss Kathleen
Parlow, men blef ej tillfälle att
redogöra för programmet, som upptog
följande nummer: Saint-Saens : Concert,
H-moll; Brahms: Sonat, A-dnr, för
violin och piano; Händel: Menuett,
F-dur; Beethoven: Menuett, G-dur;
Debussy: Menuett, G-dur, alla
menuetterna för violin med
ackompanjemang af piano; Goldmark; Aria ur
konsert, A-moll, för violin; Sarasate:
Zapateado. Det rika bifallet, som den
talrika publiken egnade den behagliga,
nu konstnärligt fullmogna violinisten
lönades af henne med ett par
extranummer. I mr Charlton Keith hade
hon äfven denna gång en utmärkt
ackompagnatör.
Närmast efter denna konsert följde
fru Clary Morales’ första romansafton
d. 15 okt. Sångerskans behagliga
röst och smakfulla föredrag äro
bekanta från föregående uppträdanden,
och med dessa egenskaper vann hon
äfven nu på sina soaréer ovanligt
lifligt bifall. Programmen voro äfven
intressanta. På första soarén sjöng
hon af Händel: Recit. och aria ur
»Acis och Galathea»; Beethoven; Die
laute Klage, Der Kuss; Fr. Schubert:
Die junge Nonne, Auflösung, Mignons
Lied, Frühlingssehnsncht; Franska
folkvisor: Le mois de Mai, La bergére
aux champs, Quand la bergére vient
des champs, Pierre et sa mie, Aminte;
Moussorgsky: »Oh, raconte Niani-
ouchkal» och »La priére du soir» ur
hans »Enfantines» samt Trépak ur
»Chants et danses de la mort»;
d‘Albert: Wiegenlied, Mittelalterliche
Venushymne. — Den andra soarén hade
Grieg och svenska tonsättare på
programmet, som upptog af Grieg:
Udfarten, Våren, To brune ojne, Foraars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
