Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 December 1910 - Höstsäsongen i Roma 1910, af Anteros - Musikbref från Edinburgh af E. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
uttryck i de tjusande napolitanska
folkvisorna. En del af hans sånger
erhålla en alldeles specifik charm
genom det för dem karaktäristiska
ac-kompagnemanget af
mandolininstrument. Sådana canzonens veritabla
mästerstycken som Car uli, Luna
nova och Ritiråta berättiga honom till
en hedersplats vid sidan af hans
något äldre landsman, romansens
erkände mästare Påolo Tosti. Också
lyckades han vid sina härstädes nyligen
gifna tre konserter till den grad
fascinera publiken, att denna ej gaf sig
tillfreds, förrän den fått höra snart
sagdt hvarje nummer »da capo.»
Beträffande de bägge nyssnämnda
sceniska noviteterna, som med sin
utsökt melodiösa, om ej vidare
originella musik alltigenom äro af äkta
italiensk karaktär, ocb hvilkas skapare
följaktligen med fog kunna sägas
framgångsrikt vinnlagt sig om att höja
operetten till en noblare konstnivå, så
må isynnerhet i fråga om »Fracassa»
medgifvas, att det komiska elementet
öfverhufvud fått träda i bakgrunden
för det sentimentala. Så mycket mera
| lyckligt och därtill med verkligt
öf-verlägsen teknisk talang bar dess
komponist lyckats återgifva det i så
väsentlig mån koloristiska draget i *
Gautiers välbekanta roman. Vi erinra
härvidlag allenast om hjältinnans
delikata canzon i gammaldags stil. den
unge hertigen af Vallombrosas
smäk-tande madrigal samt tredje aktens
början med den charmanta gavotten
och den förtjusande målningen af »le
pays du Tendre» IIAlskogslandet) å la
m:lle de Scudéry. Bedan anblicken
af sarnma akts ytterst magnifika
dekoration, föreställande förbemälda
familjs slottspark med dess barockpalats
i bakgrunden, har varit tillfyllest att
vid hvarje representation framkalla
applåder. Härtill kommer, att
Caram-ba denna gång i fråga om dyrbart
smakfulla och historiskt trogna
dragter om möjligt öfverträffat sig själf.
För öfrigt äro pjesens ambulerande
skådespelare — befryndade med
figurerna i »commedia dell’arte» —
tecknade med ypperlig humor,
rivaliserande med Mascågnis »Miischere.
»Enattendant» Costånzi-teaterns först
med mars 1911 begynnande stora
»sta-gibne», hvilken med hänsyn till nästa
års festliga innebörd bjuder på en
både i fråga tim repertoar och
konstnärer utomordentligt glänsande
»cartel-löne» (prospekt), inleddes d. 20
oktober å »Adriåno» en populär
operasäsong med Puccinis »Boheme»,
tolkad af så utmärkta artister som
Adelte (VAlbert-Mimi och Domenico
Vig-lidne Borghese-Marcel, efterföljd af
Pon-chiellis »Giocönda», Verdis »Don
Carlos» och andra italienska
musikdramer.
Ehuru kortare än hittills: <5 no-
vember—20 febr., lofvar »Augustéo»-
orkesterkonserternas nya »spelår»
beträffande ej mindre dirigenter än
öf-riga medverkande att blifva fullt
värdigt sina föregångare. De båda första
anfördes af Leopdldo Mugnöne. Vid
invigningskonserten presterades
uteslutande italienska tonskapelser, förutom
Rossinis »Semiråmide»-uvertyr
företrädesvis af den napolitanska skolan.
Martiicci, van Westerhout och
Serråo-mai-strons egen konservatorieprofessor,
vid den andra Beethovens femte
symfoni och af Wagner
»Tanuhäuser»-uverturen, »Siegfrieds sorgmarsch samt
Brünhildes stora slutscen i
»Götterdämmerung. »
Förtjänta af uppmärksamhet äro
jämväl internationella
kammarmusiksäll-skapets härstädes sedan hösten 1908
pågående konserter, under ledning af
den framstående preussiske
musikolo-gen, d:r Friedrich Spiro samt vid
sidan af andra remarkabla artister med
densammes hustru .-Isst« i förnämsta
violinstämman. Första konserten i går
med uteslutande klassiskt-italienskt
program upptog bland annat en trio af
Pergolesi, en »coneert» för tre
violiner af Vivuldi och en kvartett för
stråkinstrument af Bazzini,
barytonsoli af Carissimi, Durante och Verdi,
af den sistnämnde ett par
jämförelsevis mindre betydande romanser från
hans tidigaste period.
10 nov. 1910. Anteros.
Musikbref från Edinburgh.
Lördagen den 29 oktober spelades
den första af The < ’lassical Concerts i
The Music Hall. Det var en Matiné
och hela den stora koncertsalongen var
fylld till sista plats af en distinguerad
musikpublik.
Den världsberömde violinisten Jan
Kubelik och den unge, nu redan
berömde pianisten Wilhelm Backhaus
(från Leipzig), öppnade koncerten med
Beethovens Kreutzer-sonat. Hr
Backhaus spelade hela den långa fordrande
sonaten utantill. ålen den unge
pianisten är också en artist med Guds
nåde. Det är nog inte ofta man får
höra ett sådant innerligt samspel
tilllika med en sådan artistisk
själfstän-dighet. ålen naturligtvis kan det
endast vara en framstående pianist som
får spela Kreutzer sonaten med en
sådan violist som Jan Kubelik.
Herr Kubelik spelade äfven Tartinis
»Il Trilla del Diavolo» och som en
»encore» (extranummer) gaf han
Dvorak s fina. melodiska »Humoresk» som
påminner om dessa skotska sånger,
som äro de vackraste i världen med
sin nationella form och sin lyriska
stämning. Vidare spelade ban
Sara-sates »Spanska dans» och Hubays
»Ungerska Rhapsodi.
Hr Backhaus uppträdde med ett par
intressanta saker af Debussy: »Hom
mage å Ilameau» (»Images») och
»Jar-din sous la plui» (»Estampes») samt
dessutom en encore af samma
kompositör. Vidare spelade han flere af
Chopins étuder samt ett par valser af
Chopin.
Jag tror inte att herr Backhaus har
varit, i Stockholm, men han är en
con-naissance å faire och skulle nog blifva
mottagen med stor entusiasm af
Stockholms musikpublik.
En fransysk sångerska nulle Alice
Verlet glänste i den stora Arian (»Ah!
fors’é lui») ur »La Traviata». Hennes
sångsätt är bel canto och hennes
kol-loratur var gedigen och konstnärlig.
Hon sjöng äfven »Plus de tourments»
ur Massenets »Le Cid» och »Le fil les
de Cadiz» af Delibes samt en encore:
Valsen ur »Romeo och Julia». Men
hvarför skall en sångerska alltid
komma in på estraden med ett notblad i
handen som kanske inte innehåller en
enda not af det hon sjunger utantill.
Koncertflygeln var en »Chappell»,
med klangrik ton och smidig klaviatur.
Ackompagnementet till de olika
rtol-sakerna och sångerna sköttes af en
herr Schwab, pietetsfullt och elegant,
Programhäftet innehöll blad med fina
porträtt af solisterna och biografisk text.
Den andra af The Classical
Concerts gafs lördagen den 12 november;
som matiné äfven denna gång och
den stora konsertsalongen var fylld
från golf till tak. Dessa Classical
Concerts äro 7 Abonnementskonserter.
hvilka gifvas hvarje höst i
Storbritanniens större städer. Som
artisternas gage är särdeles stort, måste
im-pressarierna förvissa sig om fullt hus,
innan de kunna föra sina artister sä
högt upp som till Skottland. Men
musikintresset blir mycket lifligt
genom dessa anordningar, och
abonne-mentprisen äro betydligt lägre än de
gängse biljettprisen.
Åhörarna sitta emellertid alldeles
för nära inpå de uppträdande och
mången gång då det är ruskigt väder
och publiken kommer in i sina
ytterplagg, kan atmosfären blifva tung och
fuktig. Här finnes nämligen inga
kapprum, utan på matinéer sitter man
klädd i hatt och kappa och på
kvällskonserten kommer man in i
sällskapsdräkt (evening dress) och teaterkappa.
The Music Hall är en väldig
konsertsalong med utmärkt akustik och
rymmer en mycket stor publik, omkring
1,500 personer. Hallen blef utdömd
för ungefär tjugu år sedan och
uppgångarna till stora läktaren, The
Gallery, äro så trånga, att två
personer knappast kunna gå om hvarandra.
Man har en beklämd känsla att, i
händelse eld skulle utbyta, man vore
urståndsatt att rädda sig. Men så
kommer dessa fulländade artister in
på estraden och då glömmer man sin
oro i lyssnandet till musikens
härliga toner, och hjärta och sinne
vaggas till ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
