Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Januari 1911 - Julia Claussen (med porträtt) - Direktörsskiftet vid Konservatoriet - Oscar Bolander (med porträtt) - Bror Beckman (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
les», En génie i »Trollflöjten’»,
Marki sin nan i Regementets dotter»,
Grim-genlc i »Yalkyrian» och Fostermodern
i Lange Müllers Vikingablod . 1905
utförde hon Magdalena i
»Evangeli-niannen > af Kienzl, Martha i
»Meii-stofeles»» Azttcena i »Trubaduren»,
Dröfn i Yaldemarsskatten», Marit i
Den flygande holländaren» och Client- •
hin i »Figaros bröllop». Ar 1906
återgaf hon Gertrud i »Hans Heiling»,
Martha i »Faust», Flosshilda i »Rhen
guldet», Frieka i »Yalkyrian », Ortrud
i »Lohengrin» och Petronella i »Svarta
dominon». 1907 lluna vi henne
såsom Yaltraule i »Ragnarök», Delila i
Simson och Delila . Rikissa i »Ran»,
farmen och Margit i »Gillet på
Sol-haug*. Nya roller hade hou vidare
1908 som Emilia i »Otello», Herodias
i »Salome», Suzuki i »Madame
Butterfly ; 11)09 som Bergadrottningtn i
»Den bergtagna», Hans i »Hans och
Greta», Brangäne i »Tristan och Isolde
och Bersi i »André Cheniér»; samt
slutligen under 1910 som Ürfevs i
Glucks opera, Gunlutd i »Arnljot»,
Furstinnan Sarvillnlca i d’Alberts
»Ize-yl», hvars premiär här egde rum
d 2 november, och slutligen
Bryn-kild a i »Yalkyrian > d. 26
november.
Fru (‘.’aussen har också biträdt på
åtskilliga konserter med solopartier, då
det varit en stor njutning att få lyssna
till henne3 härliga stämma och
utmärkta föredrag.
Det vore öuskligt att vår
operastyrelse gjorde allt för att söka
fortfarande fästa vid vår första scen en
sådan förmåga som fru Clanssen,
hvilken säkert vid utlandets stora
operascener skulle ha utsikt till stor fram.
gång och därmed motsvarande
ekonomiska förmåner.
Direktörsskiftei vid
Musikkonservatoriet.
Yid Musikaliska akadenrens
sammanträde d. 16 dec. utvaldes en ny
direktör f r Musikkonservatoriet i
stället för professor O. Bolander, som på
grund af hög ålder skulle lämna
denna befattning med 1910 års utgång.
Till hans efterträdare valdes
kamreraren vid Musikaliska akademien Rror
Beckman.
Yi meddela här, jämte porlrätt,
några biografiska notiser om såväl den
afgående som den nyvalde direktören |
Oscar Bolander.
Icke blott med anledning af
professor Bolanders tillbakaträdaude från
befattningen som konservatoriets
direktör, utan äfven med hänseende till att
han i dessa dagar fyllt 70 år, ha vi |
skäl att fästa uppmärksamheten på
honom.
Oscar Andreas Bolander
föddes i Stockholm d. 30 december 1840,
Han gjorde sina musikstudier vid
Musikaliska akademiens läroverk från
1856 till 1862, där utbildande sig till
pianist under ledning af den berömde
pianisten och läraren Johan von Boom.
Jämte pianospelet ägnade han sig
förnämligast åt musikteoretiskt studium.
De pianistiska studierna fortsattes
se-dau för den utmärkte läraren Plaidy
i Leipzig. Yid läroverkets
organisation 1867 blef hr Bolander vald till
lärare vid detsamma, som då erhöll
benämningen »Konservatorium». Den
27 februari 1905 blef prof, Bolander
på Musikaliska akademiens
sammankomst utsedd till konservatoriets
direktör, sedan han förut såsom sådan
fuugerat under sin företrädares, d:r
Wilh. Svedboms, sjukdom och efter
hans frånfälle. Såväl genom sin
mångåriga förtjänstfulla verksamhet vid
akademien som genom sin humana
personlighet var han väl lämpad för
platsen.
Om prof. Rolanders kompositoriska
verksamhet har man sig bekant att
hall skrifvit en violkvartett, åtskilliga
sångkantater äfvensom pianosaker,
hvil-ka dock ej äro utgifna i tryck.
Professor Bolander blef 1872 ledamot af
Musikaliska akademien och utnämndes
1890 till riddare af Yasaorden samt
erhöll år 1903 professors namn,
heder och värdighet.
––
Bror Beckman.
Under många år har detta namn
varit väl kändt såsom tillhörande en
af våra framstående tonsättare. Hans
verksamhet såsom sådan har
emellertid ägt rum vid sidan af en annan;
sedan 1*88 har han nämligen varit
tjänsteman i försäkringsbolaget
Fyl-gia och under senare år kamrer vid
Musikaliska akademien, där han
invaldes till ledamot i början af år 1904
samt verkat såsom medlem i
förvaltningsutskottet, som revisor, och
ledamot i flera kommittéer.
Bror Beckman är född den 10
febr. 1866 i Kristinehamn, dit hans
föräldrar to" sin tillflykt efter den
förhärjande eldsvådan i Karlstad, där
fadern, som var militär, gjorde sig i
musikaliskt hänseude mycket bekant
och verkade både som dirigent för
militärmusik och musiklärare vid
skolan. Redan vid 7 års ålder visade
Bror Beckman anlag för
kompositorisk begåfning, men han kom dock ej
att bli musiker ex professo utan’ fick
ägna sig åt helt annat än konstnärlig
verksamhet, såsom ofvan anförts, om
ock haa dessförinnan på sätt och vis
utöfvade en musikalisk sådan och
ägnade sig under tiden åt musikstudier.
Han var nämligen från 1 nov. 1884
till slutet af år 1887 anstäld i Julius
Bagges (f. d. Hirsch s) musikhandel
och hade under hela denna tid
tillfälle att få daglig handledning af sin
högt musikaliska principal inom olika
områden af tonkonsten samt
studerade för honom harmouilära under
första året af sin anställning. För den
ansedda kontrapuuktisten Joh.
Lindegren, som bland sina elever räknat
Hugo Alfvén, studerade Beckman
sedermera under åren 1885—1890
kontrapunkt och komposition. Hans
visade begåfning som tonsättare
renderade honom stipendium såsom sådan för
studier i utlandet från 1894 till 1896,
och han studerade då i Berlin
instrumentation för professor Franz
Manu-st.cdt under förstnämnda året.
Såsom utöfvande musiker har
Beckman ej gjort sig offentligt bekant,
men som lärare i harmoni verkade
han i fröken Sigrid
Carlheim-Gyllen-skölds välkända musikiustitut 1890—
1902 och har äfven utöfvat enskild
lärareverksamhet i harmonilära,
kontrapunkt och komposition.
Bror Beckmans kompositiouer äro
rätt talrika, visande goda studier och
anslutning till nutidens musikaliska
riktning. En öfversikt öfver dem må
här följa:
Såsom op. 1 betecknar han Sonat
för violin och piano, prisbelönt af
Üu-sikaliskaliska konstföreningen. Till
större, offentligt uppförda verk höra:
I sommarnätter för stråkorkester (uppf.
i Kristiania 1893, Stockholm 1S94,
Abo 1907, Flodsånger för. en röst och
orkester (Stblm 1897), Symfoni,
F-dur (uppf. på en operans konsert 1902),
Om lyckan, tondikt för orkester (op.
10, uppf. i Stockholm 1902 och 1906,
sedan i Göteborg och Uppsala).
Inköpt af Musikal, konstföreningen,
ay-rangerad för piano 2 händer; Gamla
gastar för eu röst och orkester (uppf.
i Stblm 1906, Göteborg 1907,
Karlsruhe och Dortmund 1908);
»Flodsånger» och »Gambia gastar» företinnas
ock i klaverutdrag. Hit hör också
musik till Har. Molanders »En
lyckoriddare» uppförd å Svenska teatern
1900. Vidare för violin och piano:
Fjäll åtar: för pianosolo: Glädjens
blomster, Strängaspel, Studie (i album, Abr.
Lundquist); för harmonium: Suite, D
dur (äfven arrang. för piano), Drei
simforische Balladen (op. 14), Vorspiel
dk Progression (op. 151 Zwei Stücke
(Scherzo, Ständchen); för en röst med
piano: Ingalill och andra sånger (op.
2), Sol Sommares visor (op. 8), Sex
sånger (op. 18), Fyra visor (op. 19),
17sa (»Gossen upp& taket satt»), »7»
meinem Garten die Nelken», »Det var
en gång en konung», I kammaren
sitter kaplanens vif», Vagalondvisa, Fyra
Frödings lisor.
^–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
