Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 15 Februari 1911 - Wilhelmina Fundin (med porträtt) - Joan Manén (med porträtt) - Musikbref från Moskwa af Ellen von Tideböhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jenny Lind, hvars roller hoD sedan till
stor del fick öfvertaga. JenDy Lind
lämnade egentligen vår operascen 1844
då hon började sitt triumftåg i
utlandet med gästandet i Berlin, ehuru hon
sedan lät höra sig här på Operan 184ö
som Marie i »Regementets dotter» och
1848 som Susanna i »Figaros bröllop».
Vid siilau af henne har Wilhelmina
Fundin utfört Adalgisa i »Norma»,
hvars titelroll Jenny Lind kreerade
här 1841, och Anna i »Friskytten»,
då Jenny Lind sjöug Agatha. Af
hennes öfriga roller må nämnas Nattens
drottning i »Trollflöjten», Anna i »Hvita
frun på slottet Avenel», Isabella i
»Robert af Normandie», Katarina i
»Kronjuvelerna», Zerlina i »Don Juan»,
Leonora i »Stradella», Carlo Broschi i
»Hälften hvar», lady Pamela i »Fra
Diavalo och vidare, under senare
delen af sin verksamhet vid operan,
A:a tärnan i »Trollflöjten», Markisinnan
i »Regementets dotter», Inez i
»Trubaduren», Fru Broice i »Czar och
Timmerman», Giovanna i »Ernani»,
Marcel lina i »Barberaren i Sevilla».
Hennes verksamhet vid Operan fortgick
utan afbrott till 3 juni 1871, då hon
tog afsked af dess scen som lady
Pamela i »Fra Diavalo» på en för henne
gifven recettföreställning, efter att ha
tillhört densamma i 80 år.
Ett varmt intresse för sin uppgift
som lyrisk sångerska, ett behagligt
yttre, personlig älskvärdhet och
blygsamhet i afseende på uppskattandet af
sin förmåga voro hos henne utmärkande
och vinnande egenskaper, som göra
henne förtjänt att ihågkommas bland
de artister som tillhört vår första
lyriska scen och där förvärfvat sig ett
aktadt minne.
Joan Manén.
Knappt har Franz von Vecsey för
andra gången konserterat. här och
hänfört vår musikpublik förr än vi åter
få besök af en annan bland nutidens
berömdaste violinister, nämligen Joan
Manén, som förra året på fem
konserter, äfven i Musikaliska akademien,
först d. 2, 5 och 9 febr., sedan d. 23
och 29 i samma månad, bragte sina
åhörare i förtjusningsfeber, då
assisterad af eu ung och behaglig kvinnlig
pianist Rint Franco, som äfven utmärkte
sig i solonummer som en framstående
pianoartist. Vid detta Manéns första
uppträdande i vår hufvudstad
meddelade vi konstnärens porträtt åtföljdt af
biogratiska uppgifter, af hvilka vi
erinra om följande.
Joan Manén är född i Barcellona
d. 14 mars 1883. Som »underbarn»
uppträdde han tidigt både i gamla och
nya världen — såsom pianist, men
från 13:de året bestämde han sig för
violinen. Han blef först elev af Alard,
en lärjunge till hans landsman Sarasate,
men utbildade sig sedan på egen hand
till konstnärlig mogenhet.
Som komponist bar Monén visat
framstående egenskaper Af hans större
tonsättningar kunna nämnas en
Violin-konsert, Suite för piano och violin,
Variationer för violin öfver ett tema af
Tartini, en Pianokvartetl (Fiss-moll op.
42) den stora Symfonien »Nova
Cata-lonia» samt operorna »Johanna von
Neapel» och »Acté».
En ny opera af honom »El comino
del Sol» är öfversatt på tyska med
titel »Der Weg zur Sonne».
—m–––––
Musikbref från Moskwa.
Eu återblick på första hälften af
musiksäsongen i vår stad, från början
af hösten förlidet år, må här följa och
torde intressera Sv. Musikt:s läsare.
Vi få bekänna att vårt musiklif aldrig
varit mera intensivt. Från oktober till
in uti januari har det gått som en
stormflod genom konsertsalarna: sex
musiksällskap hafva gifvir
abonnemangskonserter med föreställningar, omkr.
<40 till antalet. Kammarmusik,
sångsoaréer, enskilda konstnärskonserter ha
stormat fram som en lavin, och —
hvad mera betyder — medfört gedigen
musik. Konstnärsföreningarna ha
öfver-glänst hvarandra i hvad de haft att
bjuda ähörarne. Alldeles särskildt
intressanta ha bland dem varit de som
organiserats af Sergei Kussewitzki,
den berömde kontrabasisten och
dirigenten. Han förstår att träffa det
riktiga, med gediget genomtänkta program,
med stora solistnummer. Arthur
Ni-kisch, den geniale Leifzigdirigenten, var
af honom inbjuden att leda en
extra-konsert. Det hade förflutit 15 år
sedan han först uppträdde här. Med
anledning af hans närvaro
föranstaltades till lians ära en festlighet med tal
för honom och förärande af
blombuketter samt värdefulla presenter. Till
firande af Schumanns minne hade
Kussewitzki upptagit hans »Manfred» med
Ludv. Wiilluer i titelrollen, och
Beethovens 9:de symfoni med särdeles
lyc-kadt återgifvande utfördes under led
ning af Ernst Wendel. Af solister
har Kussewitzki äfven skaffat de bästa
krafter: L. Godowsky, Fritz Kreisler,
Ludw. Wüllner, Nik. Medtner m. fl.
Kejs. ryska Musikssällskapet har
valt till dirigent den mycket
begåfva-de och medryckande Ernst Kflper.
Detta tirade i december sin öO-åiiga
verksamhet i Moskva. Vid detta
tillfälle utfördes en rad af festkonserter.
Nikolai Rubinstein, broder till
pianomästaren och komponisten Anton R.,
var den som grundat detsamma och
infört musikens odling i Moskva oeh i
hela landet, ty från detta centrum,
från denna stam utväxte de grenar,
hvilka sedan sträckte sig öfver det
stora ryska riket: musiksällsknp som
hade Kejs. ryska Musiksällskapet till
förebild. Nikolaus Rubinstein hade så
fullt hängifvit sig åt. sin uppgift att
tjäna sitt land, att han häruti kan
anses lika stor som sin broder, med
hvilken han äfven skulle ha vunnit
världsrykte, om han sökt ett sådant.
Af festkonserterna utföll elevaftonen
särdeles lyckligt och gaf vittnesbörd
om lärarpersonalens stora förmåga i
pedagogiskt hänseende Den siora
fest-konserten hade på programmet tre namn
på tondiktare hvilka utgått från
konservatoriet: Sergei Taneiew (kantat med
orkester och kör), Sergei Rachmaninow
(3:e pianokonserten, som han själi
spe-| lade), och Alex. Scriabine (Symfoni,
»Poéme divin»), hvilkas verk tingo ett
glänsande utförande under Emil Köpers
ledning.
Rhilkarmonikerna fröjdade sin publik
med dir igenter sådaua som Mengelberg,
Srloti, Fauré och solis’er sådana som
Ysaye, Violoncellisten P. Casals och
pianisten F. Latnond.
De historiska mitinéerna, som
föranstaltats af Serg. Wassilenko,
tondiktare och dirigent, hafva lmxket värde
såsom lärorika för ungdomen, som
talrikt strömmat till dem tack vare den
för densamma lämpliga tiden om
söndagarna och det billiga entrée- och
abonnemangspriset. Programmen äro
omsorgsfullt utarbetade, utförandet
stilfullt och konstnärligt
Ännu en institution måste jag
omnämna, nämligen Moskvas symfoniska
kapell för uppförande af oratorier,
grundadt och ledt af W. Riilgtschew,
hvilket under hösten utfört Haydns
»Årstiderna», Händeis »Samson» och
Mozarts »Requiem» (såsom minnesgärd
åt den aflidne Leo Tolstoi). Kören
sjöng rent och vackert, solisterna voro
väl valda och utförandet i sin helhet
förtjänstfullt
Till minne af Schumann (100-åriga
födelsedagen) ha också åtskilliga
musikverk af honom utförts på konseiter,
symfoniska verk och andra komposi
tioner. Moskwa-trion och
kammarmusikföreningen ha sålunda utfört verk af
honom, och en härlig Schumann-afton
var föranstaltad af Al. Goldenweiser.
Det är omöjligt att uppräkna allt af
värde som i musikväg bjudits här bl.
a. af Eug. Ysaye, P. Casals, Pugno,
Lamond, Aunette Essipow, Leop. Auer,
(’apet-kvartetten från Paris, den ryska
trion frk. Maarina Press och bröderna
Press, etc. etc.
Detta intensiva musiklif visar att
konsten, beträffande inhemska
tondiktare och utöfvande konstnärer, står i
blomstring och frodas hos oss. Man
har så många namn att anföra, att det
är omöjligt uppräkna dem alla. Ett
af de största är Alexander Scriabine.
Denne uppträdde i december med en
pianoafton, då tidigare verk af honom
stodo på programmet. Tondiktaren
går sin egen väg som ännu är föga
förstådd. De fint psykologiska
stämningar han tecknar, harmonigestalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
