Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 15 Mars 1911 - Carl Nordberger (med porträtt) - Otokar Sevcik. En violinpedagog (med porträtt), af Carl Nordberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serterna här och i de utländska
huf-vudstäderna, uppträdt i den svenska
landsorten och där konserterat på ett
femtiotal olika platser. Vi tillägga att
hr Nordberger har att spela på en
utmärkt och värdefull violin af den
ansedde italienska violinfabrikanten
Vin-cenzo Ruger (Rugiero) Cremona 1696.
César Thomson, hvilkeu lärt känna
detta instrument, har varit särdeles
förtjust i detsamma. En altviolin af
samme violinfabrikant egdes af
Beethoven.
8*––-
Otokar Sevcik.
En violinpedagog.
När .1 a n K u b 11 i k s stjärna galt upp
för att med sagolikt glans stråla på
den internationella konsthimmcln,
vände sig hela den violininlresserade
världens uppmärksamhet mot den nye
Pa-ganinis lärorna’ tare. O t o k a r Sevcik.
som redan da hade en lang pedagogisk
verksamhet bakom sig, blef sä med ens
en världsberömd man. Och än
större h’cl hans namn. når han de följande
aren eiler Knbeliks succés ytterligare
kunde sända elever som Ja roslav
K o c i a n oeh Marie II a I 1 ut i
världen. En dylik teknisk fullkomlighet
hos si unga konstnärer hade man förr
ej hört. och all det ej blott var något
individuelt hos dessa, visade sig snart,
då antalet eminenta elever från
professor Sevciks Prager-Meisterschule år
trän år växte. Det måste alltså ligga
någon undergörande metod till grund
för d ’ uppnådda resultaten, och dä det
säker.igen kan påräkna intresse i
musika iska kretsar äfven i Sverige,
lillå-ter jag mig i egenskap af den första
svensk, som haft lyckan alnjuli
pro-les’or Sevciks undervisning, all berätta
eli oeh annat om min lärare.
O t o k a r Sevcik Schcv t hik .
föddes i staden I lorad/o \ ilz i Böhmen
1852. Efter del han absolveral
Pra-ger-konservuloriet under Anton
Bene-uilz. dröjde del ej länge, tills hans
ovanliga energi oeh företagsamhet trädde i
dagen. Kort lid verkade han som
konsertmästare vid Mozarteum i Salzburg
oeh vid den dåvarande Komische
Oper i Wien, men begaf sig snart
på jakt efter lyckan i det heliga
Ryssland . Han hade nämligen ombetts
rekommendera nåyon violini t som soli t
oeh lärare till staden Charkow, och
bert i* eder a t ha kalkylerat de
ekonomi ka betingelserna, för alt själf
an-la ställningen. Med 75 rubel på
fickan anträdde han resan. I Charkow
blef han emellertid ej gammal ulan
företog konsert re: or vida omkring i R\
land. 11\ i ka lil! slut förskaffade hoj om
pials som pro’essor vid kejserliga
Musikskolan i Kiew. Där förblef
Sev-eik i ungefär 15 år. Etl svart
ögon-iidande hindrade honom (rån
offentligt uppträdande, oeh att den kvalfulla
lid. tills hans vänstra öga nödgats bort-
opereras, kännetecknas af rastlös
pedagogisk verksamhet, kan väl blott den
fatta, som känner Sevciks okufliga
verk-samhetsbegär och energi. Under
denna tid fullbordade han sin sedermera
världsberömda Schule der
Yiolinlech-nik , ell verk som på det logiskt mest
uttömmande sätt behandlar utbildningen
af den vänstra handens teknik. Senare
följde Schule der Bogentechnik (1000
öfningar för stråken) och hans
måhända yppersta verk: Technik préparatoir.
Redan under sin Kiew-tid kunde S.
glädja sig ät talangfulla elever, af h v i 1
-ka den numera i London bosatte Z
a-c hare witsch torde gjort sin lärare
största hedern. Till verklig storhet blef
han emellertid först efter sin
återflyttning till Prag (1892), dit han kallats
att öfverta ledningen af det ryktbara
gamla konservatoriets högsta
Violinklass. Efter K u b e 1 i k s, K o c i a n s,
Floris O n d r i c c k s, M a r y Halls
och S e v c i k-k v a r I c 11 e n s (samtliga
medlemmar elever af S.) triumfer, blef
Prag violinisternas Mekka, och frän
snart sagdt jordens alla länder
strömmade blifvande Paganinis till den nye 1
profeten, som sålunda i rundt tal
räknade ett 100-tal elever årligen,
däribland flere konservatorieprofessorer,
som ville lära känna hans
undervisningsmetod — ej blott violinister ulan
äfven cello-spelare. August Wilhelm]
och Hugo Heermann sände sina söner
lill utbildning hos Prager-Mäslaren,
Henri Wieniawskis dotter studerade sin
faders konst hos honom och Eugene
’.save m. fl. ultalade sig med högsta
beundran om Otakar Sevcik. Denne
blef hedersborgarc af Prag och en
nationell slorhet.
Sommarmånaderna lillbragies i den
fagra Böhmerwald Prachalilz:
numera i Pisek . dil den s. k.
främlingskolo-nien troget följde sin mästare. —
Naturligtvis skulle detla allt ej gå
Sevcik förbi utan yttre utmärkelser; och
när 1909 det gamla dälills under
protektorat af ett privat sällskap
(Gesell-schaft der Musikfreunde stående
Wie-ner-konservatoriet blef statsegendom
K. K. Akademie für Musik und
darstellende Kunst . kallades han till ledare
för densammas nyinrättade
Violinmeis-terschule .
Men ljus och skuggor följas ål, och
under det alt världen allmänt började
erkänna. Sevcik som samtidens främste
violinpedagog, bildade sig frän vissa
häll en opposition som med ord och
skrift uttryckte sin indignation öfver
den »fabriksmässiga produktion af
virtuoser , som bedrefs vid hans
Meisterschule.
Genialitet kan Sevcik lika lilel som
någon annan lärare bibringa sina
elever, men om dessa besitta tillräcklig
flit och uthållighet, kunna de vara
vissa om att efter afslutade studier hos
sin mästare draga ut i världen med de
blankaste vapen: en solid teknisk
grundval och innegäende kännedom om
violin-litteraturen, från Corelli till Max
Reger. För hvilken gudom och med hvil-
ken personlig öfverlvgelse eleven så
fäller sin lans är dä ej längre lärarens sak.
Han har lärt hur man skall
arhela för alt nå målet, och däri ligger
den Scvcikska metodens hemlighet.
Alt Sevcik för del rent mekaniska
skulle försumma kantilenans eller den
musikaliska fraseringens utbildning kan
jag på det starkaste bestrida, ehuru
gärna medges, att han väntar därmed, tills
lärjungen kommit på en tekniskt och
musikaliskt tillräckligt hög ståndpunkt.
De som väl mest bidragil all sälla
Sevcik i musikalisk misskredit, äro de
pseuvdo-elever, som efter några
månader eller ett års studietid hos honom
dragit i härnad för all med hans namn
som sköldemärke vinna drömda
Kube-lik-framgangar.
Dessa förhastade framträdanden har
del naturligtvis ej stalt i hans makt
all förhindra, trots den skada de
tillfogat honom. —
Som en finkänslig natur har han
lämnat de flesta af mot honom riktade
angrepp obesvarade, eller indirekt
besvarat dem med utsändandet af någon ny
talang, som vältaligt nog vittnade om
Sevciks oförlikneliga pedagogiska geni,
nu senast den unge ryssen Sascha
Col-bertson. —
Och det är ej ’blott stjärnor , som
utgått ur hans skola ulan hundra och åter
hundra violinister, hvilka spridda öfver
hela jordklotet blifvit prydnader för
mangen symfoni- och operaorkester och
som eftersökta lärare funnit säkra
lef-nadsställningar.
Den Sevciska metodens framgång
ligger ej dold i de röda böckerna
allena; först hos mästaren själt kan man
förstå den - och förstå hvilket
oer-hördt arbete, som fordras för alt bli
herre öfver violinspelets teknik. De
vilda rykten, som spridts vidt och bredt,
att S. skulle fordra 8—9 timmars
dagligt studium af sina elever, äro rena
fantasifoster; tvärtom anger han aldrig
något visst kvantum tid utan låter hvar
och en arbeta sa mycket håg och
krafter bjuda. Att de flesta dock äro
ytterst samvetsgranna och uthålliga,
beror väl dels på det exempel som
härvidlag utstrålar fran läraren, och dels på
den sporre som ligger i medvetandet
om metodens redan gifna resultat. Alt
närmare ingå pä densamma skulle föra
mig för langt, hvarför jag tillåter mig
sluta med ett skämtsamt yttrande af S.
själf: Ty sä mycket lära sig alla hos
mig, all de åtminstone ej kunna f ö
r-d ä r f v a blifvande egna lärjungar I
Det är en solig sommarmorgon i
den lilla staden Pisek i
Svd-Böh-men. Tornuret slog just 7. Med
händerna på ryggen och en stor
paraply under armen marscherar en man
med snabba steg från kullarna ner mot
staden. Mötande ta aktningsfullt at sig
hatten och mannen med den raska
gängen svarar med ett inautsta . Det är
professor Sevcik som frän sin
morgonpromenad återvänder till dagens
väntande lektioner. Befolkningen vet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
